Ser vad ni skriver: Men tycker fortfarande inte att det är okej. Många bland kommentarerna under sommarsviten är riktigt ohyfsade.
[…]Jag säger som jag säger till mina barn. Har man ingenting snällt att säga, säg ingenting alls. Man vet aldrig hur hårda ord kan landa hos någon annan. Jag tvingar ingen att tycka det är lika fint som oss, men säg ingenting alls då. Ska det verkligen vara så svårt? Tänk på detta både i sociala medier och i det verkliga livet. // Paula Rosas
Sedan jag skrev och publicerade inlägget om Paula Rosas senaste jobbprojekt – att inreda en hotellsvit med temat ”En midsommarnatts dröm” – har ännu fler negativa omdömen strömmat in. Nu ryter Paula ifrån med samma ord som hon säger till sina barn: ”Om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls.”
Här uppstår ett problem, eftersom Paula visar att hon inte förstår skillnaden mellan sitt inkomstinbringande personliga varumärke och sin privata roll som mamma. Genom att använda denna logik lär hon sina barn att man aldrig får klaga på service eller komma med förslag på förbättringar, eftersom det enligt henne inte är snällt.
En kommentator påpekar att visst har Paula offentligt klagat en hel del på de hantverkare de anlitat tidigare?
Det är ju inte snällt. Är det bara Paulas yrkesroll som inte får kritiseras? Är inte det lite skenheligt?
Läsarna kritiserar inte inredningen i hennes privata hem – så mycket som nu är privat i en influencers hem – utan ett arbete hon får betalt för att utföra och visa upp för sina läsare. Märkligt…
Det är klurigt, eftersom det har med tycke och smak att göra, inte rätt eller fel. Är det snyggt? Hur långt är ett snöre?
Eftersom det inte finns ett facit för hur man inreder rätt, måste man känna sig trygg i det man gör och vara okej med att det man gör inte är för alla. Precis som med allt annat kreativt. Musik är inte rätt eller fel, utan hur bra eller dåligt man tycker att det är beror helt på personliga preferenser. Det finns de som tycker att Paulas midsommarnattsdröm är det finaste de sett, och där har du målgruppen. Inred för de som gillar stilen du vill inreda i, istället för att försöka omvända de som alltid har och alltid kommer hata blommor. De kommer aldrig bli nöjda, hur mycket du än anstränger dig. Varför försöka, när du istället kan inreda åt de som vill ha det du gör, och vars feedback och kontruktiv kritik du kanske lättare kan ta till dig än om den kommer från någon som kanske inte ens är intresserade av det du gör utan bara vill jäklas? Eller känns som det i alla fall…
Det blir en smula oseriöst när hon blandar in sina barn och sin roll som uppfostrande mamma i detta sammanhang, för det finns ingen anledning till det. Om arbetsgivaren är eld och lågor och vill låta Paula och Julia inreda resten av hotellet är det ju fantastiskt. Då spelar det väl ingen roll att inte alla älskar blomsviten – det viktiga är att arbetsgivaren gör det. Eller hur?
Föregående inlägg 
Steg 1) va inte en offentlug influencer då om du inte kan ta andras åsikter.
Steg 2) have a nice life ??
Fast så blir det ju med olika åldrar. I tex en tidning när vuxna kommenterar gör man det på ett helt annat sätt. Time will tell
Blir så trött på dem. ??♀️
’Influencer är minsann ett riktigt och viktigt jobb, jag jobbar jättehårt!!! Jag är entreprenööör och affärskvinna!”
”Ni får bara ge mig beröm och ❤️❤️❤️❤️! Inga kritiska kommentarer eller frågor, det är nämligen HAT och ni är bittra, avundsjuka elaka troll! Jag är ju bara en stackars liten flicka som skriver dagbok, snyft ?”
Så larvigt att inte kunna ta kritik samtidigt som man kan använda sin offentliga roll till att kritisera andra. Jag gillade inte heller sviten, bor gärna på hotell och har bokar sviter massor av gånger men detta rum hade jag inte bokat, för plottrigt och saknade lyxkänsla. Kändes mer som ett studentrum
Då kan du inte ha varit i många studentrum? ?
Vilket trams att man ska vara tyst om det är något man inte gillar. Stackars barn som måste hålla tyst.
Att lägga ut något på sociala medier och säga typ, titta vad fint, så måste man ju så klart vara beredd på att folk säger sin mening.
Majoriteten tyckte inte att detta var fint. Det får du tyvärr hacka i dig.
Gör som jag skit i vad andra tycker! Livet blir så mycket enklare då ? Finns alldeles för många gnällkxkar! Orka.
Ser detta uttryck hos influensers och hos de mer militanta sektmedlemmarna i vissa kommentarsfält. Seriöst, ”om du inte kan säga något snällt ska du inte säga något alls”. Vem faaaaan kommer ens på att citera Stampe ur Disneyklassikern Bambi? Helt obegripligt. Kan fatta att man kanske säger det till väldigt små barn som relaterar till Disneyfilmer, men näääääeeee inte ens då.
Ja, de vill väl bara höra hur fantastiska och otroliga de är, allt annat är väl kvinnohat och avundsjuka. Så jag ändrar mig: DÖR för din inredningsstil gmn!!!!!!! ? ? ?
Tänker ofta på hur dessa flunsor skulle klara av feedback på en vanlig arbetsplats. På min arbetsplats inhämtar vi feedback efter alla större projekt, och efterfrågar givetvis alltid konstruktiv feedback för att utvecklas och bli bättre. Tänk om jag skulle säga att alla kollegor eller klienter bara får lämna positiv feedback och absolut ingen konstruktiv ? för då får de vara tysta istället ? hahahahahahaha
Också tänkt på det.
Fan vad skönt det skulle vara. Man kommer och går som man vill, jobbar lite som det passar, ”LUS” varje dag. Med skumpa såklart.
Skita i deadlines, aldrig slutföra sina projekt om man ens börjat. Osv…
Och chefen, kunder, kollegor bara hyllar, ler och gör hjärtagester. ”Bästaste” ❤️
Men det är ju en helt annan sak att klaga på en produkt eller tjänst man har köpt. Gillar man inte inredning är det väl bara att inte boka det rummet. Vad är nyttan med att berätta att man tycker det är fult?
Vad är nyttan med att då berätta att det är fint?
Hon la väl ut bilderna för att få respons på hur de gjort med rummet. Är kommentarsfältet enbart avsett för positiva omdömen?
I sociala medier blir det väl lite sådär mittemellan, influensers lever ju ändå på att folk tittar och engagerar sig, de lägger upp saker som de vill att vi ska reagera på, helst hylla såklart. Dvs något helt annat än privat där det inte finns någon anledning att kritisera. Anledningen till att hon ens lägger upp detta är ju antagligen dels för spons, dels som reklam för hotellet och dels i förhoppning om att få fler uppdrag. I högsta grad en form av arbete. Och i sin offentliga roll, på sin arbetsplats får man faktiskt ta det. Vi frågar dels aktivt efter feedback och även rent spontant, mycket kritik blir det såklart, en del leder ju såklart till att man försöker förbättra medan en del tyvärr bara är konsekvens av omständigheterna där alla vet att de ändå gjort sitt bästa.
För att någon annan ska undvika att boka rummet och tycka att det är fult? Kalla det konsumentinformation.
Mina ögon blöder. Vart är det svenska språket på väg? Fy fan hur unga människor skriver och pratar.
”Lika fint som oss”
Dvs ”Lika fint som vi tycker det är” eller ”Lika fint som vi tyckte att det blev”
Det är inte bara unga människor. Jag skulle nog säga att det är vanligare att se ”hon är starkare än mig” än ”hon är starkare än jag”.
?
Du gäspar för att du inte kan ok svenska tänker jag.
Gäspningen beror nog på att detta har stötts och blötts till leda. Både ”starkare än mig” och ”starkare än jag” är korrekt. https://frageladan.isof.se/visasvar.py?svar=27068
Den dock har minst 40 år av felskrivningar och lustigt nog gör britter och amerikaner exakt samma fel på engelska.
She is stronger than me, istället för she is stronger than I.
Även på engelska är båda varianterna korrekta.
https://www.merriam-webster.com/grammar/than-what-follows-it-and-why
Oups så kan det gå när man googlar och inte har koll på språkreglerna. Denna med me och I är lätt att höra vad som är rätt om du uttalar verbet som kommer efter. Better than I am. Jmf med better than me am. Samma på svenska. Varsågod. ☺️
Hon är väl så upprörd när hon skriver så allt blir väl kaos ?
Nja.
Varken musik eller inredning är helt subjektivt. Finns liksom vissa grunder man bör behärska för att kalla sig musiker eller inredare.
Faktum är att jag upplever att detta är inte ett femomen som är unikt för eller överrepresenterat hos influensers alls. Det är bara det att vi ser det så ofta i denna bransch eftersom vi scrollar här rätt ofta.
Ärligt talat upplever jag att exempelvis frisörer, hantverkare, butiksägare etc också kan bli jävligt stötta och ta det personligt om man inte är nöjd med klippet, tapetseringen eller den anskrämliga blusen någon försöker pracka på en.
Svenskar överlag suger på att ge kritik eftersom det ofta görs i en negativ ton och med en illa vald formulering.
Svenskar överlag suger ännu mer på att ta emot ett negativt budskap och hör bara tonfallet och ordvalet, missar själva budskapet, och går sedan direkt till försvar, attack eller offerroll.
Men det är inte så unikt för för influensers, det är bara vi som konsumerar en aning mer social media än antal omtapetserade rum per dag och därför upplever vi det så.
Du har helt rätt, och det beror på att svenskar tar allt personligt.
Lite som när någon skriver ”visst blev det fint?” Och om någon skriver nej jag tyckte det var finare innan då ska man ”vara tyst om man inte har något snällt att skriva”. Du frågade ju?
Jag kan inte tänka mig att kunden förväntade sig ett resultat som var i jämförelse med någon som är utbildad och jobbar som professionell inredare. Jag tror de visste vad de gjorde – de la en inte alltför stor summa på att hon som är ett lite välkänt namn skulle få göra om sviten o därmed skulle de kanske kunna nå ut till ett nytt klientel för en liten peng.
Riktigt omoget att inte kunna ta konstruktiv kritik. Inredning är inte din grej Paula. Låt folk som har sinne för sådant göra jobbet så blir det bäst för alla.
Det här ger mig flashbacks till ett ”Vänner” avsnitt! ?
Amy: ”I’m a decorator!”
Rachel: ” You decorated dad’s office
and now you’re a decorator?”
Rachel: OK, so i went to the zoo yesterday, so now i’m a koala bear!”
Allt är inte en dans på rosor. Det är inte fel att ha det i bakhuvudet som förälder. Att curla är inte alltid till fördel.
Visst är det toppen om arbetsgivaren är nöjd, men med tanke på att Paula och hennes kollega startat ett företag vars tjänster går ut på inredning och design, så är väl poängen att MÅNGA ska tilltalas av deras inredning, och därmed köpa deras tjänster?
Inte startar man ett företag för att en eller två företag ska anlita en?
Så vill man lyckas som företag ska man erbjuda en tjänst många vill ha och kan tänka sig betala för, så då spelar ju allmänhetens åsikter en roll? Det kommer alltid finnas folk med delade åsikter och det är okej, men ska du sälja en vara bör det vara en pryl många är villiga att köpa. Du går inte runt på att enstaka personer köper din pryl.
Tanken är väl ändå att man ska gå runt på sitt företag… Eller?
Ja och då är det bra att kunna lyssna på kritik. Problemet är väl just att alla inte är så konstruktiva, men då får man lära sig att ignorera och leta upp det som faktiskt kan hjälpa en framåt.
Sen tycker jag dessutom att frågar du efter en åsikt så ber du mig bokstavligen att rikta den pistolen mot dig. Är du inte beredd på utfallet, så fråga inte.
Tänker inte ljuga dig rätt upp i ansiktet, det går emot mina egna personliga värderingar.
Vill du bara höra snälla saker, fråga inte efter andras åsikter.
En midsommarnattsdröm – en tolkningsfråga. Paula med kollega tolkar det som ett virrvarr av färger, mönster osv (som jag efter en fylla på en midsommar för väldigt många år sen, det var det som snurrade i min skalle då)
Idag skulle jag tolka en midsommarnattsdröm i en hotellsvit med gråblå toner från midsommarnattens färgställning, skira ljusa gardiner och tyger som skulle symbolisera dimman som sveper över ängarna, kanske buketter med lyxiga anemoner (för att dom är vackra och könns lite lyxigare), prästkragar, gräs och ängsblommor. Kanske en liten bukett med 7 sorters blommor på nattygsbordet som gästen om den vill kan lägga under kudden och sedan ta hem, torka och spara till julbadet. En vacker coffetable-bok som förklarar den svenska seden och allt som hör till. Ungefär så. Hur tolkar ni andra en midsommarnattsdröm?
oavsett så vore det proffsigt av Paula om hon levererade en vision ungefär som du just gjorde. Inte bara, visst är det fint? (eller vad hon nu skrev).
Snälla, om någon är lättkränkt så är det Paula.
Vad hon behöver lära sina barn är att kunna hantera kritik/åsikter samt att alla inte tycker lika.
Kritik/åsikter är inte samma sak som hat, vilket många influenser verka tro.
Så tröttsamt med det här ”har du inget snällt att…”, stackars dessa barn som får en sån uppväxt.
Livet är ingen dans på rosor…