Mest springer vi runt på olika lekplatser. Snittar tre om dagen ungefär. Jag försöker välja lekplatser där han inte kan klättra så högt. Han är jätteduktig på att klättra och till skillnad från hans pappa kan jag inte följa med upp och står bara undertill beredd och nervös över att han ska trilla ner.
Ärligt talat är de flesta lekplatser svinfarliga?? Ett litet hus med rutschkana där ena sidan av huset alltid saknar vägg. WHY. // Egoina
Äh, vad tusan!
Det bygger karaktär i barnen med farliga lekplatser, visst visst? På med en störtkruka och släpp dem fria att run into the sunset!
Jag har ramlat ur och ner från mängder av lekplatsbyggen i mina dar och det har ju gått bra för mig ändå…
Eller nu när jag tänker efter så blev det nog mer så här kanske, om man byter ut tv-tittandet mot farliga lekplatser:
Dock undrar jag om Egoina eller någon annan förälder skulle ka kommentarer som den Paula Rosas uppmärksammade på både blogg och Instagram häromdagen, efter att hennes dotter gjort sig illa på ett löpband.
Barn skadar sig väl i mindre eller större utsträckning titt som tätt, vilket borde vara en del av livet och att växa upp om jag förstått det här med föräldraskap korrekt.
Eller ska man linda in dem i bubbelplast från start och tillåta dem bli som millenials, på både in och utsida?
Föregående inlägg 
Alltså FD… Fläker ut hela sitt liv och lever på att vara IVF flunsa. Men nu när dom har gjort återföring så är det jättehemligt helt plötsligt… ”kolla in nästa story för att se när testdagen är” –> ”vi kommer INTE säga när det är” nähä asså det är väl en standard när testdagen är efter återföring? Clickbait hela tiden.
Hundra på att hon som gravid kommer vara som de gravida kvinnor hon just nu starkt ogillar…
Vilka gravida ogillar hon? Jag har inte följt henne länge men inte sett att hon ogillar gravida. Snarare bara hur man kan bemöta ofrivilligt barnlösa men det gäller väl inte gravida specifikt?
Hon har ju lagt upp en reel om att gravidmagar blivit en trigger för henne och hennes ångest. Blir hon gravid så lär hon ju bara säga tack och hej till de som fortfarande är infertila och ofrivilligt barnlösa, och att de får avfölja och skydda sig själva och sina psyken. ”Infertility amnesia” som de kallar det over there, vilken hon säkert är medveten om eftersom hon verkar ta mycket inspiration från den amerikanska storytellingen på IVF-konton.
Men att det triggar henne betyder väl inte att hon lägger ansvaret på de som är gravida, eller? Har hon skrivit att hon inte tycker att man ska posta om din graviditet? Jag undrar uppriktig då jag inte har följt länge och antagligen missat.
Japp, de tre gånger jag gjort IVF har det varit 14-16 dagar efter återföring.
Om du stör dig så mycket så gå inte in och kolla då? Hon går väl ut med resultatet utav återföringen när hon är redo
Nu har det kommit upp ytterligare en story att det ”hänt nåt” att hon är orolig och för en dialog med sin klinik. Hon måste vara här inne och läsa de kom ju för tusan hem vid lunch??
Sån otroligt störande människa. Allt för att folk ska tycka synd om henne eller för att få följare.
Alltså hon skulle må bra av att hålla vissa saker privat tror jag. behöver vi veta allt? Om nu folk är så himla engagerade att de vill se embryon och veta testdag så kommer de nog genast börja fråga henne vad som händer nu. Vill man inte vara ifred om något verkar fel?
Man kan ju tro det men inget är heligt i jakten på följare, likes och link-klick! Så förbannat ängsligt alltihopa.
Men ändå verkar ju många här vara så nyfikna på vad hon postar att de följer varenda steg. Om man nu tror att det någon postar inte är bra för den, varför fortsätter man att ge klick?
När man tror att en bild på det embryot de satte in är något folk är spända på att se ja då börjar jag undra. ”möt humlan ????”.
Och nu har det hänt något men som hon iiiinte kan berätta men hon måste ändå nämna det.
Vadå tror du det är fake? Jag tolkade det som uppriktigt iaf om hon faktiskt inte uppdaterar mer idag. Annars är det väl clickbait
Nej jag tror inte det är fejk men det är så konstigt att skriva att man kommer vara off. Varför ens förklara det
Kan inte förstå logiken i att uppdatera sin story med ”Det har hänt en grej som är jobbig. Jag tänker inte berätta vad. Men kommer vara lite off.” VA? Det om något väcker väl nyfikenhet. Om hon bara hade varit tyst och inte uppdaterat på 1-2 dygn hade max 5 personer frågat henne var hon håller hus…
Gäller att fortsätta va viktig och relevant you know…
Men du är ju där också och är nyfiken?
Nåja, gick in på hennes insta när hon nämndes här nu.
100 kr på att hon fått en blödning och att Livio säger ”du får avvakta och se vad som händer” och hon blir lite purken för att de ”inte förstår”.
De som följer henne för att de är intresserade utav hennes resa hade brytt sig om hon inte uppdaterade men förstår att bitterf*ttor som er bara bryr er om er själva.
Hahahaha luuugn
Men fattar inte varför man följer någon som man stör sig så extreeemt på. Då måste man ha riktigt tråkigt liv?
Jag håller med dig faktiskt ? Samtidigt är den här IVF-influensergrejen intressant, så fattar om folk följer pga det. Finns rätt mycket att göra problemanalys på.
Varför? Är väl inte konstigare än att göra content av sin diabetes eller stomi?
Haha ser fram emot när det blir trendigt med stomi-influensers.
Det finns ju redan.
Tycker det är bra, särskilt skönt för unga med stomi att se andra ha det.
Att göra content av sitt döda barn, prata om ett embryo i flera veckor och namnge det, att berätta i minsta detalj vad man gör om dagarna; det är inte samma sak
Jag är i samma ivf-fas som henne ungefär och jag är uppriktigt nyfiken och intresserad. So sue me.
Är du så intresserad att du skulleskriva till henne och fråga varför hon inte lagt ut 20 stories en dag?
Vi bitterf*ttor har normala liv och tror inte att vi är vänner med någon på nätet bara för att man får se personens liv
Man kan bry sig om sina medmänniskor vilket du inte verkar göra. Blä för sånna sån dig
Jag är så glad att jag inte jobbar på Livio i Göteborg ?. Känns som hon kommer ringa dit minst en gång per dag i några veckor framåt (oavsett positivt eller negativt test). Hoppas hon får bra stöd från mödravården om hon blir gravid.
Vad kan ens ha gått fel som väcker sån extrem oro. Har hon råkat somna utan tofflorna på? ?
Tyckte också att lekplatser kändes onödigt farliga när första barnet var litet, just det där att det saknades vägg tex. Men barnen är faktiskt väldigt bra på att undvika att ramla ner där! Tror aldrig jag sett någon ramla och det lär dem ju att hålla koll på omgivningen. Sen kan man ju förstås stå bredvid och är det många lite äldre barn där så att det finns risk att ens barn puttas ner av misstag kan man ju gå någon annanstans. Sen är ju lekplatser inte bara till för ettåringar heller och det måste ju finnas lite mer utmanande grejer för de äldre barnen också.
Om man hjälper en ettåring upp på en klätterställning som den är för liten för, blir det farligt.
En bra tumregel är ju just att barn som är nog stora för att hantera lekparken kan ta sig upp själv också.
Barn klarar smällar bättre än vuxna tänker jag iaf. Lekplatser kontrolleras oftast från någon kommunanställd
Barn klarar av att ramla rätt bra, för annars skulle inte människosläktet överlevt särskilt många generationer. Jag skulle vara mer oroad över att en frisk vuxen inte kan klättra efter på en lekplats avsedd för barn. Det är farligt.
Verkligen!
Även oroande med människor som besöker ”svinfarliga” lekplatser 3 gånger/dan.
Tumme upp på den. Jag är också övertygande att varken du eller jag hade tyckt lekplatsen var ”svinfarlig”.
Beror ju på hur man ramlar, tänker jag.
Varför är det farligt?
Varför skamma de som inte har samma fysiska förmågor som du själv har?
Vad jag sett så har Egoina skrivit om att hon trots att hon fött sitt barn inte blivit av med sin foglossning. Det är en potentiell anledning till att hon inte kan/vill klättra. Kan handla om smärtande rygg, knän, svaga handleder m.m. Alla har inte turen att ha en ”perfekt” kropp och hälsa… Det behöver absolut inte göra en till en sämre förälder.
Problemet är ju inte hon utan lekplatsen. Om barnet är för litet för den lekplatsen riktar den ju sig till större barn.
Har man smärtande rygg och knän och svaga handleder så kan man själv göra nånting åt saken. Det är tom högst rekommenderat av typ alla som kan nåt om kroppar. Att en tredjedel av arbetande människor har för dålig kondition, enligt mätningar, säger bara att det inte är några ”specialfall” som bara inte råkat födas i en perfekt kropp till en perfekt hälsa. Folk är själva högst ansvariga. Inte konstigt att sjukvården är så belastad när även unga människor säger att dom inte ”kan” klättra på en jäkla barnställning.
Henrietta, vet du med 100% säkerhet att Egoina inte gör något åt det? Din text antyder att ALLA som ”inte kan klättra på en jäkla barnställning” inte ens försöker göra något åt det. Hur blir man så allvetande som dig?
Fast hon har väl dock sagt att hon knappt tränat alls i hela sitt liv.
För det första så vet du inte om hon gör något åt det eller inte. Alla problem blir inte magiskt lösta för att man söker hjälp, tyvärr.
Och nej, allting går inte att göra något åt. MS, artros, reumatism m.m. är sjukdomar där många tyvärr får begränsningar för livet.
Nej, Alicia, alla problem blir inte magiskt lösta. När man söker hjälp och läkaren säger att du har svaga muskler i ryggen och bålen vilket resulterar i smärta, och lösningen är träning som stärker musklerna, så då är det bara att börja jobba och svettas. Alltså noll magi inblandat, bara hårt jobb. Har man artros så gissa vad, träning kommer dom att rekommendera även där. Jag pratar inte om folk med MS, utan vanliga arbetande människor som har ont här och där för att dom är i dålig fysisk form. Dom är liksom ett snedsteg ifrån att slå sig illa och behöva sjukvård, sjukskrivning och rehab, bara för att dom inte har tagit hand om sin hälsa sen dom blev myndiga.
Min poäng var att du inte har en aning om vad andra människor har för fysiska besvär, eller vad de gör åt dem. Vissa saker kan bli bättre mer träning och andra livsstilsförändringar, men andra kräver rätt medicinering, operation eller är helt enkelt kroniska av skäl utom ens kontroll.
En stor del av ens hälsa styrs av genetik och predisposition. Men grattis att du dragit det långa strået i genlotteriet och kan sitta och vara nedlåtande mot de som inte lyckats med det! Måste kännas härligt att vara bättre än alla andra hemska personer med foglossning och knäprotes.
Min mamma har två knäproteser. Hon var smal och slank av genetik, åt upp sig till grav övervikt efter 40, och helt enkelt tog slut på sina egna knän på det sättet. Min svärmor har artros i knät och har blivit tillsagd att träna för att lindra besvären, då man inte kan bota artros. Tror du att hon tränar? Klart att hon inte gör, precis som såååååå många som blir tillsagda att hjälpa sig själva. Man undrar ju om hon vill sitta i rullstol om 5 år, för det är dit hon är på väg. Svärfar skötte inte rehabträningen efter en operation, trots att den var viktig enligt sjukvården.
Min mans bror skötte inte heller sin rehab från en skada för att, ptja, det var tråkigt, så nu vid 30 så bär han konsekvenserna. Alltså, jag tror inte att jag är ensam om att ha folk i min närhet som typ hellre lever med skador än tränar. Och du drar lite exempel på sjuka människor som föds med taskig genetik, som om det ens är representativt för befolkningen i stort. Jag tror det vanligare att folk hittar på ursäkter för att slippa anstränga sig.
Jag är ofta på olika lekplatser med mina barn. O dom flesta lekplatser är totalt olämpliga för yngre barn. Höga höjder, inget skydd på sidan av en rutschkana, nät där man kan klättra väldigt högt utan att det finns någon form av nån slags fallskydd. Utan asfalt direkt nedanför. Detta är ju farligt även för äldre barn, lätt att slinta o trampa fel. Det handlar inte om att linda in barnen i bubbelplast. Men är olyckan framme så kan det sluta i katastrof. O du Camilla behöver inte sitta o göra sig lustig över det, kom igen när du får egna barn. Säkerhet handlar inte om att ”barn skadar sig titt som tätt” o att det skulle vara okej. Utan att inte tumma på säkerheten där det är lätt att det händer en olycka.
Men ta inte barnen till platser du anser är olämpliga då? Då tummar du ju på säkerheten för dina barn. Livet är farligt överallt, då måste barn undvika att leka överhuvudtaget eftersom de kan skada sig
Självklart tar jag inte mina barn till farliga lekplatser. Jag menar generellt, vi går till lekplatser i vet är säkra. Har vi nån gång varit till nån ”ny” lekplats som vi upplever som säkerhetsrisk så går vi inte dit igen.
Har tack och lov på något sätt lyckats missa de där riktigt farliga lekplatserna. Men jag håller egentligen med om tänket. Alltså, lekplatser är ju utformade av människor och egentligen rätt onaturliga. Designar man dem så att väldigt små barn enkelt kan ta sig upp högt och sedan riskerar att falla ner på asfalt så har man ju liksom skapat en risk som egentligen inte finns där för barnet, nästan som en fälla. Är man däremot ute i naturen och klättrar upp i ett träd eller liknande så tar sig ju inte barnet högre upp än det klarar av och vid den åldern har man ju också bättre koll på om det finns stenar eller liknande under.
Vet inte vad som menas med ”skadar sig titt som tätt”, klart man slår sig lite men det finns ju oändligt många sätt att utmana barn, låta dem utvecklas fysiskt och lära sig att hantera risk utan att ben bryts lite då och då. Tråkigt om det leder till permanenta skador eller till och med död om det skulle kunnat undvikas med lite bättre vägledning och omdöme.
Visst finns det oändligt många sätt att utmana barn på. Men det är också ett faktum att barn idag utsätts för allt för få risker och nästan bara får vara i kontrollerade miljöer, vilket leder till att de får försämrad riskmedvetenhet och rör sig mindre (eftersom lekarna blir tråkigare).
Visste du att i norge och Danmark står barnens rätt att få leka riskfyllda lekar med i läroplanen?
Barn slår sig för lite. Barn ramlar för sällan. Det är vad som generellt sett är sant idag.
Att naturen är en bättre lekplats stämmer – men inte på grund av att lekplatsrna är farliga utan snarare tvärt om, att de inte på samma vis uppmuntrar till rörelse och risktagande.
Överbeskyddande mammor är en pina.
Det är inte lagligt att ha asfalt under lekplatser. Har ALDRIG sett en sådan lekplats. Du borde informera kommunen.
Ja alltså, oftast går det ju bra men rent krasst kan ju ett olyckligt fall leda till väldigt allvarliga, för att inte tala om fatala, utgångar.
Kan personligen känna att en vägg som skyddar barn från att ramla baklänges gör större nytta än vad avsaknad av vägg gör för barns eventuella karaktär. Inte så att det är någon brist på riskfyllda platser för barn att vistas i helt utan att man för den delen behöver maximera olycksbenägenheten på lekplatser.
Millenials är iofs folk födda från 1981-1996, dvs 42- till 27-åringar.
Har någon sagt något annat?
Tror inte Camilla syftade på curlade 35-40-åringar? Men jag kanske har fel
Är det inte en grej att man just nu driver med lättkränkta och superkänsliga millenials? Jag får upp väldigt mycket sånt content på TikTok iaf. Millenials sitter och gråter efter varje arbetsdag medan Gen Z knappt dyker upp, haha.
Det är väl gen z som är de kränkta och känsliga?
Man får ju engagera sig själv lite, följa med runt och hjälpa barnen att undvika faror. Upp med näsan från mobilen och var med och lek.
ja, haha, förstår inte riktigt vad hon menar med ”till skillnad mot pappan kan jag inte följa med upp”? Kanske är något relevant jag inte vet om men det är ju inte direkt någon extremsport att klättra upp i en lekparksborg som barnen kommer upp i…
För många är det såklart inget problem men alla har inte turen att ha en kropp som gör det man vill kunna göra. Ledvärk, ryggproblem, komplikationer efter förlossning osv kan ställa till det.
Hon har problem med smärta.
… och där kom bubbelplasten fram igen…
Blev lite fel, ska vara: … ”och där kom bubbelplasten upp igen”…
Skönt att slippa denna oro när man inte har barn. Adderar det till min personliga lista ”Anledningae till att jag inte ska ha barn”. OBS högst personligt och fattar ju de positiva delarna med att ha barn, absolut.
Eller hur. Kan inte tänka mig många tråkigare saker att göra på min fritid än hänga på nån lekplats…
Fast om man råkar ha lite barn drällandes hemma så är väl lekplatsen rätt ok aktivitet.
Att för 375 gången titta på random pryl som upptäckts bland leksakerna till stor förvåning (varje gång) känns ändå som ett snäpp värre.
Mm man råkar ju oftast inte det, ett val vettu.
Skulle föredra skogen eller va hemma ändå.
Det behöver du väl inte göra om du har en trädgård
Är ju positivt för föräldrar också, röra på sig, frisk luft, barnen roar sig själva = kaffe i solen
Det är ju tydligen för farligt att låta dem roa sig själva…
Sitta där i alla väder.. Nä, är hellre hemma eller på ett annat fint ställe, själv ?
Sandra, alla är inte som Maria här ovan och ser faror överallt. De flesta har det kul med sina barn på lekplatser.
Självklart förstår jag det, och det är ju toppen. Jag vet bara att jag inte hade haft det, därav att jag strök under det jag skrev är högst personligt. ☺️
Jag har dock hört det är tvärt om, om det var på nyheterna förut eller vart de var. Minns inte helt.
Håller iofs med att jag också tycker många lekplatser känns farliga.
Hittar detta då jag googlade lite fort:
Säkerhetskraven på lekplatser och skolgårdar överanvänds och skapar statiska miljöer där barn inte utmanas och får lära sig hantera risker. Det menar forskaren Märit Jansson, som menar att det kan få konsekvenser för barns hälsa
Hmm, att just lekplatserna skulle vara orsaken till bristande mental och fysisk hälsa är jag faktiskt lite tveksam till. Det har nog minimal påverkan. Och på en skolgård tex, enstaka vuxna ska övervaka mängder av barn med olika förutsättningar – bättre att ta det sits före det osäkra, barnen kan ju fokusera på fantasilekar, sparka boll, springa, leka kurragömma osv i all oändlighet så kan risktagandet sparas till fritiden när de förhoppningsvis har vuxna runt sig som kan ge barnen en fingervisning om vad som är rimligt och ta dem till spännande miljöer där de får utmana sig. Men nu vet jag ju inte exakt på vilket nivå det är. Min uppfattning är dock att de här vackra lekplatserna i trä som ska vara så inspirerande ofta är väldigt mesiga samt tar ifrån fantasin. Hellre en gammal metallställning eller nåt där de kan klänga runt.
I min värld är det mest farliga på lekplatsen fimpar och annat skräp i sanden.
Även om man sitter 0mm ifrån så är tentaklarna tillhörande en ettåring reptilsnabba och man får vara som en hök.
Och nej, skulle inte tänka tanken att ha med mobilen, är bara ett lånebarn och jag är orimligt överbeskyddande.
Vissa föräldrar med mer än ett barn uppför sig som att ”lite svinn får man räkna med”.
De är nöjda om 70% av barnskaran är med hem och att endast 30% kissat ner sig.
Ah låter verkligen som standardföräldrar att resonera så ?
Det som inte dödar härdar…
Vad händer med Sverige? vad funkar egentligen. Börjar hålla med min granne som sa: allt går åt helvete.
Samtidigt: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lekplatser-for-sakra-for-barns-basta
När jag var liten var det en grej att gunga upp högsta möjliga fart och därefter kasta sig från gungan, cykla utan händer och samtidigt blunda samt sitta allra högst upp på ribbstolen. Kan inte minnas att någon vuxen någonsin reagerade på det. Samtidigt hade jag själv nog varit minst lika nojig som Egoina om jag hade barn. Var man mindre brydd förr, eller är det mitt minne som sviker?
Tror absolut man var mindre brydd förr! Men numera är alla så uppskrämda av media. I princip alla scrollar nyheter där rubrikerna är gjorda för att skrämma folk typ ”Den osynliga livsfarliga sjukdomen sprids snabbt”, ”Varning för dödsleken! Förskoleläraren larmar!” o.s.v. Dessutom är ett så kallat normalt nöje att lyssna på true crime, där folk roar sig med att berätta om vidriga mord och övergrepp. Inte konstigt att föräldrar idag är på helspänn när de omger sig med så mycket skrämmande media.
För 30 år sedan dog dubbelt så många barn i olyckor jämfört med idag. Så jag vet inte om man ska imponeras över att föräldrar var så ”obrydda” förr eller sörja alla de barn som dog i olyckor.
Jo, men idag kan man se benskörhet på grund av för lite rörelse redan hos små barn (och den trenden började innan skärmtiden). Vi VET att den bristande fysiska aktiviteten idag är farlig för barnen, och vi vet att den hänger ihop med att vi skyddar barnen så mycket att de t ex inte får cykla till skolan osv.
Läs t ex boken ”frigående barn”.
Tror ibland man blandar ihop åldern på sig själv och de man jämför med idag. Alltså att man kanske gjorde saker när man var 9-10 år och allt var lugnt medan ”dagens barn som är inlindade i bubbelplast”, då kanske det var en förskola/förskolebarn det handlade om.
Vi låter barnen utforska i sin takt. Försöker säga ”känna efter i kroppen hur det känns” istället för att säga ”försiktig”, vilket vi såklart säger med. Men 3 åringar klättrar bättre än de flesta 5&6 åringar. Han är dock extremt motorisk och vi tillåter honom att utforska lekplatser. Kan man komma upp så kan man komma ner. Står självklart redo och bredvid. Men nej man behöver inte skydda barnen. Bättre att lära dem använda kroppen korrekt.
Lekplatser i Sverige och Tyskland är utformade för att barn ska lära ta risker för att lära sig. Motoriken och riskbedömning utvecklas jätte mycket av lek i sån miljö. Jätte synd jag inte kommer ihåg källan bara ☹️
Men föräldrarna måste ju vara med och inte sitta med mobilen förstås
Min lilla syster bröt armen när hon lekte på en lekplats och då var hon väl ändå 5-6 år
Jag vågar inte ens låta min snart 3 åring åka ner för rutschkanan själv ??