Tyra skiver ofta om det – fenomenet ”hästmänniskor”.
Det finns inga som verkar så snabba på pucken som människor i hästvärlden. Ja, det skulle vara mammapoliserna då men de är ett kapitel helt för sig.
Jag är själv inte speciellt insatt i hästvärlden på den nivå där man tävlar osv utan ser väl mig själv i bästa fall som en hästlös hästälskare som gärna skulle lufsa runt i skog och mark på en pålle om möjlighet bjöds men jag vet väldigt lite om form, hoppträningar, bakom lod, rollkur och allt vad det skrivs om..
Därför kan jag heller inte säga om läsarna som kommenterar Tyras blogg har rätt eller fel i sin kritik om typ ALLT men för att förenkla det riktigt, riktigt mycket så säger många att:
-Tyra har fel.
-Cornelia Rylén är gud.
Ungefär så har det låtit sen Cornelia började rida Corvara och Fleur och eftersom hon är beridare till yrket så är det väl inte jätteöverraskande att det går framåt för henne och det är hästmänniskor också väldigt snabba med att trycka upp i ansiktet på Tyra.
Men… här kommer nu tvisten.
Sen Cornelia tog över Corvara och Fleur så har fler av Tyras hästbloggläsare hittat dit och – surprise, surprise – Cornelias senaste inlägg är ett sk ”dementiinlägg” där hon behöver förklara och försvara en video med tillhörande text som hon lagt upp efter sin hoppträning för Peter Markne.
Ett inlägg på som många sätt påminner om de otaliga ”svar på tal-inlägg” som Tyra producerat genom åren.
Förstår ni vart jag är på väg?
Helt plötsligt är tonen bland Cornelias kommentarer skrämmande lik tonen som brukar husera bland Tyras kommentarer.
Är det så att hästmänniskor helt enkelt har något behov att trycka ner och tillrättavisa varandra på alla sätt som går?
Är det som nån slags ticks? Häst-tourettes?
Som sagt, jag är inte jätteinsatt så jag kan inte i detalj säga varken bu eller bä om hur Cornelia rider eller om de val hon gör men jag kan inte tänka mig att hennes ridförmåga försämras i takt med att antalet läsare på hennes blogg ökar?
Hur kommer det här sig?
Kan NÅN vänlig själv förklara det för mig för som hästvärlden framstår nu som kommer jag aldrig våga mig in i ett stall igen.
De enda hästarna jag kommer rida är de i färgglad plast på karusellen på Gröna Lund.
Föregående inlägg 
Fast det folk vände sig mot var att Cornelia lite klämkäckt skrev att en annan av ryttarna ”behövde slå sin häst lite”. Som att det var helt ok. Alltså visst, ibland måste man uppfostra hästen lite men det finns ju så mkt bättre sätt att skriva det på. Ingen skulle väl skriva att någon var tvungen att slå sin hund lite, som att det var världens världsligaste grej.
Cornelia brukar verka väldigt vettig, men just i det där inlägget så skrev hon rätt korkat och då kommenterar folk direkt. Tycker att det var ett ganska bra exempel på att Tyra inte får skit för att hon är Tyra – Även cornelia fick skit den gången hon skrev något korkat. Tyra får ofta skit, för att Tyra ofta skriver korkat. Simple as that.
Nej snälla du! Klart du vågar dig in i ett stall igen. Faktum är att de som är som Tyra och de som sitter och kommenterar på hennes blogg inte finns i stallen direkt. De flesta som håller på med hästar och inte bor på internet vet antingen inte vem Tyra är eller så bryr de sig inte. De skrattar lite åt det och sedan fortsätter de med sitt.
Så JA, du vågar rida igen. Det är bara en lite klick som beter sig såhär och du hittar dem inte i stallet, de sitter hemma och surfar och retar sig. 😀
Jag hade tre hästar när jag var typ 13-14. Vi hade plats och det var hästar som skulle avlivas så jag fick köpa dem billigt. Jag red oftast barbacka och ganska ofta utan träns, band inte fast hästarna i stallet eller i transporten osv.
Min uppfattning är att hästmänniskor är väldigt antingen eller, antingen avslappnade eller helt hysteriska 😉
(bör väl kanske tillägga att när vi åkte iväg till andra stall eller på träningar så hade jag självklart inte hästarna lösa m.m. Bara i mitt stall)
Jag har ridit hela mitt liv, jobbat som beridare hos toppryttare i Tyskland, och tävlat mycket själv, och jag har ALDRIG stött på det fenomen Tyra beskriver. Idioter finns överallt, men de hästmänniskor jag har träffat vill varandra väl, hjälper varandra, kommer gärna med goda råd och skrattar tillsammans. På lokal nivå förekommer skitsnack och avundsjuka i vissa kretsar, men det gör det i alla sporter på den nivån (jag har varit aktiv idrottare i även andra sporter där det har varit betydligt värre klimat). Att elitryttarna skulle sitta i sina lastbilar på Falsterbo och prata om henne är skrattretande, elitryttarna vet nog inte ens vem hon är.
Tyra får inte skit för att hon är Tyra, och hon får inte skit för att läsarna är hästmänniskor – hon får kritik när hon gör eller skriver dumma saker. Och i 9 fall av 10 är det konstruktiv kritik. Därav får även Cornelia kritik när hon skriver något dumt. Men Tyra själv förväntar sig komma undan med saker som att hon precis indirekt anklagade Jens Fredricsson för att barrera och slå sina hästar? Och hota sina läsare? Hur bidrar det till en positiv stämning i sporten?
Jag tror att det finns en risk att den här typen av beteende SKAPAR problem och misstro mellan hästmänniskor, vilket i sin tur leder till ett sämre klimat. Jag blir så ledsen av att någon smutskastar en sport jag älskar och lever för. Hästsporten är inte värre än någon annan sport, sen skulle det ju självklart vara bäst om det inte förekom alls.
Så, nu har jag fått ur mig det jag har tänkt på, men inte vågat skriva med risk att bli polisanmäld 😉