Nicci Nerhestig Hernestig pratar i senaste avsnittet av ”Korten på bordet” om hur hon blivit så ”fuckad” av sina vänner och igenkänningen är TOTAL.
Jag har haft två vänner som jag gjorde i princip allt för. Och när jag säger allt, så menar jag allt. Jag var lojal. För lojal, skulle det visa sig. För lojalitet funkar ju bara så länge alla spelar på samma planhalva. Problemet var att min lojalitet plötsligt blev obekväm – så fort jag satte ner foten mot en kille som var otrogen med en av dessa vänner. Hon var alltså älskarinnan.
Det här var alltså en snubbe som behandlade henne som skit, medan hon var upp över öronen förälskad i honom och grät efter varje gång de sågs. Klassikern. Till slut fick jag nog. Jag konfronterade honom rakt av med hans äckliga beteende och otrohet – såklart ivrigt påhejad av vår tredje vän i trion. Hon som stod bredvid och applåderade min ryggrad som om det var ett gladiatorspel.
Men sen…
Nästa gång den här otrogna snubben knäppte med fingrarna och ville träffa vår gemensamma vän? Då stod hon där igen. Igen.
Skillnaden? Den här gången fick bara den andra vännen möta upp honom. Ni vet – hon som nyss stod och hejade på mig när jag lackade. Hon som sa att jag gjorde rätt. Men som i nästa andetag gled in i rollen som neutral och smidig — aka social kameleont utan egen ryggrad. Jag fick inte följa med för jag var ju obekväm för honom nu och de kastade mig och min lojalitet i soporna.
Och där stod jag. Med min lojalitet. Med min principfasthet. Och utan två av de personer jag trodde var några av mina närmaste vänner, men med vänner som dessa så behövs det sannerligen inga fiender.
Två personer som “fuckade” mig totalt och lärde mig den absolut dyraste läxan av alla:
Att inte slösa inte med kärlek och lojalitet och att vara väldigt selektiv med vem som får det. Och helt ärligt, jag har inte så mycket tjejkompisar längre och jag skulle säga att det är helt deras fel och det är mest en reflektion jag gör nu när skriver det här, för det är typ 15 år sedan det här utspelade sig. Jag trivs bättre med några få nära personer som jag VET aldrig skulle behandla mig så här och det är jag helt nöjd med idag. 🙂
Och min hund. Han är min bästis!
Har du blivit fuckad av en vän?
Berätta gärna så jag och Nicci inte känner att vi är de enda som gått igenom det här!
PS: And once a cheater, always a cheater.
”Cheater, Cheater, Compulsive Eater”.
(Ni som vet, vet)
”ÖPPET SPÅR – FUCK FRIEND EDITION”
One, two, three – let´s go bitch!
Edit – Jag tog bort lite liknelser och annat som mest bara förvirrade innehållet. Tack för feedbacken!
Föregående inlägg 
Brukar störa mig på de som anmärker om stavfel hela tiden men ”Nicci Nerhestig” var lite kul faktiskt.
Tiingelinn då? Hennes beteenden är ju heeelt sjuka. Hon mobbar och hänger ut både ex-kompisar, klasskamrater och ligg under öken namn över hela TikTok för hela världen att se. Sen drar hon offerkoftan över sig konstant med inlägg om hur synd det är om henne och HUR kan man bete sig så illa som vuxen online. Hallå?! Håller hon i en spegel när hon skriver så eller?!
Har inte tik tok så ingen aning om vad hon gör där
Är det därför hon är sån b–th tro? Sårad liten flicka. Har inget till övers för henne
Vad är hon?
En bith, hon är känd från Star Wars!
”The Bith were a peaceful and intelligent sentient species that were native to the planet Bith. They had hairless, domed heads and black, glassy eyes that lacked eyelids and could not shed tears. often found work as musicians, scientists, and engineers. Bith also had very sensitive hearing, being able to separate and isolate sounds around them. Because Bith had no noses, they smelled through special organs beneath the skin flaps on their faces.”
?
För en del snubbar blir det en sport att se hur mycket skit de kan komma undan med. Det går inte att säga att du gjorde fel på något sätt. Du var redo att riskera er vänskap och kliva emellan på liknande sätt som en anhörig till någon med beroende väljer att sluta stötta beteendet. Samtidigt är min erfarenhet att det sällan fungerar och mer effektivt är att bara prata med kompisen, vara rak och ärlig men inte villkora vänskapen. Med det sagt är det upp till var och en att bestämma hur mycket självskadebeteende man är villig att skåda från sidlinjen.
Ja, hade inte heller konfronterat killen. Bättre att försöka påverka och stötta kompisen.
Många gånger. Min så kallade vän ljög om allt och jag var en dum tonåring som inte förstod bättre. Vi var vänner i tio år och jag ångrar det varje dag.
Ingenting som kommer ut ur munnarna på dessa lågbegåvade mor o dotter, är vettigt. Dom är så störda och har en sån störd relation, så man ryser.
Jag vill krypa ur mitt eget skinn så fort morsan har sina utlägg, så cringe när en kvinna i hennes ålder låter på det viset.
Tycker det är ett rätt märkligt förhållningssätt, eftersom hon lyckas planera storslagna träffar och dejter med killar, i något avsnitt berättade hon om hur hon flög ner en kille för en helg tillsammans i Stockholm så varför kan hon inte hålla igång en vänskapsrelation? Jag har väldigt svårt med kärleksrelationer, men eftersom jag ser hur det fungerar för majoriteten av alla i min närhet så förstår jag ju att det är jag som bär på något jag behöver arbeta med. Så tänker jag att man även kan se på vänskap?
Så är det absolut, man kan vara dålig på kärleksrelationer och man kan vara dålig på vänskapsrelationer. Upplever att många inte ser sin egen roll när de konstant anser sig bli ”fucked” av sina vänner. Klart att om nåt händer en upprepade gånger så är det ju inte en slump.
Är i en sån situation just nu där jag har lagt ner så måånga timmar på att stötta en vän som gick igenom en separation med barn inblandat. 10 månader efter separationen valde hon att flytta ihop med en ny snubbe i en annan stad som inte ville ha hennes barn där, och hon slutade höra av sig både till sina barn och mig. Vi gick från att prata 3-5 gånger i veckan flera timmar (där jag lyssnade på alla hennes problem och försökte hjälpa henne, samt jag släppte allt och åkte till henne varje gång hon bad om det eller behövde mig) till noll så fort hon flyttade.. Efter över en månad av ingen kontakt valde jag att blocka henne för det gjorde så ont att se hennes namn. Varje gång jag såg hennes namn fick jag som ett tryck över bröstet och blev yr och illamående då det satte igång så mycket känslor hos mig.
När jag sedan tog kontakt igen med henne för att prata med henne om att hon ska flytta till ett annat land i minst 2 år och helt överge sina barn så fick jag så mycket skit kastat på mig och fick bara höra att jag aldrig hjälpt henne och att jag lämnade henne när hon behövde mig som mest. Det är inte är sant. Vissa dagar pratade jag med henne i 4 timmar, en halv arbetsdag..
Det gör så ont i mig att bli så tydligt gaslightad.. Önskar det fanns något jag kunde göra för att hon i alla fall inte ska överge sina 4 barn och försvinna helt minst 2 år, som hon under 14 månader träffat 2 gånger och aldrig pratat i telefon med. Barnen mår verkligen piss och frågar efter sin mamma ofta. En av dom har till och med fått en panikångestattack i skolan pga situationen med henne.
Finns det någon av er som kan komma med tips på vad jag skulle kunna göra? Går det att nå henne och få henne att tänka om med sin flytt till ett annat land? Eller är det ett förlorat case? Jag bryr mig inte om min och hennes relation men vill inte att barnen ska gå igenom ett sånt trauma. Det blir en emotionell skada som dom kommer ha problem med resten av livet..
Du kan inte göra nåt. Hon ör helt delulu och måste själv komma till insikt. Ödsla inte din tid
Jag önskar att jag bara kunde trycka på en knapp och att jag skulle sluta bry mig.. Men jag kan inte. Känns som min hjärna hamnat på repeat ?
Hör låter det ju som det finns betydligt mer problem än att en vänskap svikit ja
Att nå fram till henne låter som hopplöst. Det är nog omöjligt att presentera din syn utan att hon känner att du dömer henne och anklagar henne för att vara en dålig mamma. Baserat på det du har skrivit skulle jag föreslå att du meddela henne att du tycker att hon gör fel men att du finns där den dagen hon inser det. I nästa led fokusera på det du kan påverka: ditt eget välmående och kanske finns det något du kan göra för att stötta hennes barn.
Tack för dina kloka ord ❣️
Skulle också hellre börja lägga energin på att ev finnas där för hennes barn, om du känner att det finns möjlighet för det. Din vän behöver lära sig den hårda vägen verkar det som.
Ja.. Du har nog rätt. Bara så svårt att vända sig bort och sluta bry sig.
Tack för alla fina svar verkligen ❣️
Det är så fruktansvärt jobbigt hela alltet.. Men jag måste öppna ögonen inser jag utifrån era svar men det är så svårt. Så många invanda beteendemönster hos mig.
Har hon fortfarande vårdanden måste kunna göra en orosanmälan som förhoppningsvis leder till att pappan får vårdnaden. Det hjälper inte för saknaden men för att pappan ska få rätt förutsättningar att själv axla rollen. Har du varit nära barnen under deras uppväxt så steppa upp o hjälp pappan. Barnen behöver trygghet från många vuxna❣️
Tack för ditt råd ❣️?
Camilla, jag kan relatera.
Jag är också extremt lojal och principfast. Klarar inte av orättvisa, och jag går emot personer som behandlar de jag bryr mig om illa. Jag är (tyvärr) mycket bättre på att stå upp för de jag bryr mig om, än att stå upp för mig själv. Men ändå väljer dessa människorna man trodde stod en nära och älskade en, bort en, och istället väljer dessa vidriga människorna. Det har hänt mig flera gånger nu i mitt liv.
Helt jävla sjuk värld vi lever i. Det lönar sig tyvärr inte att vara en god människa i denna världen.
Glömde tillägga att jag håller med om att de som en gång är otrogna, alltid kommer vara det.
Mitt ex var t.ex. otrogen mot både sitt ex och mig.
Tyvärr känner jag igen mig i att det inte lönar sig att vara en god människa. Har blivit så sjukt besviken på flera personer i min närhet de senaste åren som har behandlat mig som skit rent ut sagt och utnyttjat att jag förlåtit flera gånger om och att jag gärna tror det bästa om folk. Och det är jag som mår dåligt över detta idag, i höstas mådde jag så dåligt att jag försökte avsluta mitt liv till och med. Medan dom lever på som vanligt och verkar ha det hur bra som helst. Det svider. Som tur är har jag några vänner som verkligen varit stöttande och funnits där hela tiden
Lider med dig. Har också blivit så pass illa behandlad genom åren, att jag fortfarande lider av psykisk ohälsa och har enorma traumatiska ärr. Har också försökt avsluta mitt liv..
”Han lämnar henne med en utlösning” och ”snabbare än hans kuk slaknade” – obehagligt ordval och hade jag inte vetat att rubriken handlade om vänner som utnyttjat och övergett en så hade jag sagt att texten mest handlade om att slutshama henne. Fick plötsligt insikt i hur mörkt det kan vara i ditt sinne.
Detta! Gjorde det lite svårt att hänga med i texten också för förstod inte vart fokuset låg.
Håller med, tyckte det var väldigt svårt att hänga med i vad texten egentligen handlade om. Under en del av texten funderade jag på om jag missuppfattat och det var ett referat över vad Nicci sagt i podden.
Försökte lätta upp stämningen lite, men ska kanske ta bort dem? Jag gör nog det. Tack för feedbacken.
Äsch, jag skrattade iallafall!
Jag har många vänner. Och jag är i grunden en person med enorm integritet. Jag är extremt lojal mot vänner och gör massor för dem, men min egen inre känsla för vad jag är bekväm med går jag aldrig emot. Jag berättar aldrig privata saker som känns ”för privata” och jag prioriterar till exempel alltid familj före vänner.
Detta resulterar i att jag ALDRIG blir besviken på en vän. Jag vet alltid att jag gav 100% av det JAG var redo att ge, och detta utan att ha någon som helst föväntning på vännen. När jag har gett av mig själv så är det glömt, liksom. Jag gjorde det för att jag ville, och därför mår jag bra oavsett.
Jag tror vi som har tydliga inre gränser har det lättare med vänner.
Håller med dig i det du säger. Jag har en väldigt nära vän, där vi varit bästa vänner i över 25 år. Hon känner jag utan och innan och litar på till 100%, hon hade gjort att för mig och jag hade gjort allt för henne. Utöver det har jag några få nära vänner, som jag har ett utbyte med som vän, men håller lite på avstånd och förväntar mig inte ”allt” från dem. I tillägg har jag bekanta (min mans vänners fruar till exempel) som vi umgås med och har trevligt med men som jag inte delar med mig av något av mitt innersta. Jag har haft många vänner genom åren som jag ”lämnat” när jag till exempel flyttat, som jag hörs med lite då och då men inte skulle resa för att ses med. Känner mig ibland lite falsk som varit ”nära vän” men många som jag sedan ”lämnar” men för mig har jag bara en ”bästa vän” och resten är mer vänner för stunden.
Det här borde jag också lära mig.
Det här är så smart och jag önskar jag var så! Försöker att balansera men tycker det är jätte svårt för upplever ofta att jag är mer vän med folk än vad de är med mig om du förstår hur jag menar.
Tränar på att bara ge utan förväntningar och för att vara en bra människa och ha låga förväntningar tillbaka ?♀️
Japp, vänner som är egocentriska, enbart pratar om sig själva och ska ses när de är singlar. Tog alldeles för många år att inse och rensa bort dem.
Stöttade min bästa vän under hennes separation.
När jag, ett halvår senare, gick igenom en fruktansvärd skilsmässa och ville dö, så ignorerade hon mina meddelanden för hon var upptagen med sin nya pojkvän.
Patetisk människa ?
Vi var ett stort gäng, alla relativt lika nära varandra i gymnasiet, jag hjälpte ofta en av dessa tjejer och jag stötta henne i hennes problem med killar och familj osv.
Så kom sommarlovet och vi alla var samlade och började prata om vad vi skulle hitta på på lovet, så kom det fram att alla dessa andra skulle åka på gemensam resa. Alla utom jag. Det var styrt och ställt av hon som jag väldigt ofta hjälpte.
Efter det var jag väldigt ledsen på alla dem och undvek dem den sommaren, ingen bad om förlåtelse innan resan, de sa bara att de var piip som bokade och fixade och att de trodde per automatik att jag var medfrågad på denna utlands-semestern. Efter resan kom det fram att hon hade planerat att frysa ut mig från alla andra osv, men det slutade med att hon blev utan vänner en efter en. Nu, 15 år senare , har hon inte kontakt med nån av oss eller sin familj!
Fy fan. Var tacksam för att du blev av med henne. Så där får man bara inte bete sig. Det är så lågt och så fegt. Usch.
Jag fattar ingenting av din berättelse. Varför skulle du vilja umgås med en man som du ogillar och har skällt ut för äckligt beteende? Och varför skulle han vilja umgås med dig efter det?
Alla andra verkar ju fatta så jag missar säkert något för nu låter det för mig som att vuxna personer leker Real Housewives och skapar drama genom att lägga sig i andras relationer. Självklart behöver man lägga sig i om det är t.ex. en våldsam situation men om jag hade bråkat med min man och blivit ledsen och berättat detta för en kompis i förtroende så hade jag blivit väldigt besviken på den kompisen om hen baserat på det gått och skällt ut min man ?♀️
Jag har också väldigt svårt att hänga med här men håller helt med det du säger, hade inte varit ok med att en vän skäller ut min man efter något jag berättat.
Sådan igenkänning. Ett par där jag, som jag i alla fall trodde, var vän med båda separerade i höstas. Då erkände han att vi inte umgåtts så mycket på sistone för att hon inte ville umgås mig och min man. Dock är hon ju jävligt tjenis med min man på Snapchat så jag har ju insett att det är mig hon inte ville umgås med.
Jo det har hänt, hjälpte en vän att konfrontera hennes man (tillika min kusin), han hade alkoholproblem.
Slutade med att jag hade hittat på allt för att jag var svartsjuk på deras relation. Hon förnekade allt hon sagt till mig om hans/deras problem.
De separerade några år senare, vi är inte nära vänner längre.
Jag blev väldigt besviken men jag förstår samtidigt att hon blev rädd och inte var redo att ta tjuren vid hornen.
Blev utskälld av en s.k vän för att hon tyckte jag borde hanterat en situation på ett visst sätt när hon själv varit i exakt samma situation o inte hanterat det på det sättet. Noll självinsikt hade hon. Sedan började hon skriva kryptiskt på sociala medier om detta. Jag skrev till henne att hon får gärna tala med mig direkt istället. Slutade med att jag sade upp kontakten, blockade henne överallt och saknar henne inte alls trots över 10 års vänskap. Kände efteråt att det var lika bra för jag kände vi bara höll fast pga vi känt varandra länge men levde numer två helt olika liv med olika intressen och värderingar. Kände mig faktiskt lättad efteråt då personen var sådan energislukare och alltid massa drama.
Summa sumarum – Man behöver inte förbli vänner för evigt bara för man känt varandra länge.