Fråga: Men hur förlåter man en otrohet? Det är ju ett sjukt stort svek! Hur blir det med tilliten
Svar: Svår fråga, är ju super olika från person till person. Men att förlåta är ju absolut inget man gör över en natt direkt utan det tar ju tid, likaså att bygga upp tilliten igen – det tar tid! För vissa kommer ju faktiskt aldrig tilliten tillbaka (och i såna fall tycker jag 100% det är bättre att lämna) så väldigt svår fråga att svara på faktiskt! Den gången jag lämnade efter en otrohet så var det för att jag inte kunde bygga upp tilliten igen tex!
Fråga: Hur tänker du kring att stanna kvar i otrohet?
Svar: Jag tycker det är helt upp till var & en – jag har varit med om otrohet där jag lämnat & där jag har förlåtit. Men ska man förlåta en otrohet måste man också kunna ‘släppa det’ och gå vidare ifrån det, går liksom inte att gå och älta det för gör man det kommer det aldrig fungera och då (tycker jag) det är bättre att lämna.
Att stanna och/eller förlåt otrohet – det är några av frågorna som Emilia Wahlund besvarat på sin Instagram Story.
Jag har lämnat efter en otrohet men det krävdes typ att han misshandlade mig fysiskt OCH befann sig i England för att jag skulle förmå mig själv att ta mitt pick och pack och dra. Jag tror det är enkelt och sitta och säga saker om hur man skulle bete sig och agera kring en otrohet, men jag tror inte man vet VET förrän det händer en själv.
Emilia har många bra poänger i det hon skriver om att förlåta.
Att om man ska försöka förlåta och försöka igen så behöver man ”släppa det” för att sedan försöka bygga upp tilliten igen, och jag vet inte om jag någonsin skulle kunna göra det. Jag tror ärligt inte jag skulle kunna göra det. Det känns inte som det.
Hur är det med er?
Föregående inlägg 
Tror inte heller att jag skulle kunna bygga upp tilliten igen efter ett sånt enormt stort svek. Fy fan.
Heter hon Wahlgren eller Wahlund?
Står ju att hon heter Wahlund.
Tänk att det stod Wahlgren från början.
Jag skulle inte ens anstränga mig för att försöka bygga upp någon tillit när den andra har betett sig så. Bye bye bajskorv liksom!
A men skillnad på otrohet o otrohet. Marcel har väl varit otrogen i samtliga av sina relationer MER än en gång? Så I så fall förstår jag inte hur Emilia kan förlåta honom ytterligare en gång när de redan hänt en gång tidigare i deras relation. När de händer igen, o igen… o igen…
Jag tror han aldrig kommer sluta…
En sak om det var en engångsföreteelse under en svår period i ens förhållande, och man är gift, har barn och boende ihop. Då kan man gå i terapi och förhoppningsvis kanske jobba på sin relation och förhoppningsvis bli starkare. Men i detta fall sker det ju gång på gång och verkar snarare bero på Marcelo personlighet. Han verkar vara en notoriskt otrogen typ
Det är ännu värre att vara otrogen med barn! Inga som helst förmildrande omständigheter tvärtom! Du skiter både i partner och dina barn. Lönlöst bara att göra slut.
Handlar väl inte om att det är en förmildrande omständighet utan konsekvenserna av att avsluta relationen blir större. Skillnad på att behöva skaffa en ny pojkvän eller missa halva dina barns uppväxt.
Jag som man ser inte på det viset på otrohet. Att ligga med en annan är inte hela världen, emotionell otrohet är nåt helt annat!
Jag har oftast levt i öppna relationer i mitt liv och att vi separerade hade inget med det att göra.
Men jag tror öppna relationer är vanligare i bögvärlden!
Är man i en öppen relation är det ju inte otrohet. Skillnad på att bryta ett förtroende och att ha en relation där det är tillåtet att ligga med andra. 🙂
Tror du det är för att du är man som du ser som du gör på otrohet?
Jag frågar inte i sarkastisk ton.
Även kvinnor har väl behov och fantasier?
Jag har inga behov eller fantasier som inte min respektive kan tillgodose så jag saknar inga inspel från tredje part. Är dock väldigt monogamt lagd, och min partner likaså, men förstår att det finns folk som funkar annorlunda. Tack och lov har jag hittat någon jag är väldigt kompatibel med när det kommer till den aspekten. ☺️
Han kommer aldrig sluta. Han vet ju om att han kan vara otrogen ofta och hon kommer alltid förlåta.
Jag spekulerar bara nu, ment är det kanske det faktum att han alltid varit otrogen som gör det lättare? Det är alltså inget hon har gjort, det beror inte på henne utan det är hans problem och hans ensamt. Att man kan distansera sig från otroheten därför?
Själv har jag gjort det väldigt klart för min man att om han är otrogen åker han ut med huvudet först, trots att vi har barn.
När menar du att en otrohet är rättfärdig?
Tror inte Anonym 14:42 menar att otrohet objektivt sett är rättfärdigad, oavsett omständigheterna i detta fall, utan att det faktum att någon är notoriskt otrogen (framför allt om det också skett i tidigare relationer) kan göra det lättare för den som blivit förrådd att inte ta sveket lika personligt som den annars hade gjort, vilket i sin tur kan göra det lättare för personen i fråga att komma över sveket.
Lite på samma sätt som att man inte blir lika arg på ens hund om den tuggar sönder ens nya gympadojor som man hade blivit om det var grannen Nordqvist som gjorde det. Eftersom att det ligger i hundens natur att tugga på saker och det i någon mån är förväntat att den inte kommer kunna hejda sina impulser på samma sätt som grannen förväntas göra, trots att de båda vet att det är fel att göra det.
Så tror jag definitivt att det är. Det blir tydligt att problemet ligger i honom när det är ett upprepat beteende han haft i flera olika relationer. Så sett är det ju positivt att den som blivit bedragen kanske mindre klandrar sig själv.
Hon förlät honom snabbt isf, brukar ju ta tid …. lång tid för att man inte ska älta
Hennes kille skulle kunna skaffa ett dussin barn med andra tjejer, hon skulle inte vika en centimeter. Tycker synd om deras döttrar som måste växa upp med en pappa som inte har respekt för någon annan och en mamma som inte respekterar sig själv.
Och där skyller vi på kvinnan igen
Nej, de har båda ett ansvar över sina barns uppväxt. Du läser ju det du vill läsa…
Det går aldrig att glömma så jag säger bara lämna oavsett! Värdesätter en partner en så liten då är det dömt och misslyckat. Barn eller inte, är ännu värre att vara otrogen då man har barn för så skiter inte bara i sin partner utan sina barn också!
Känns som att i detta fallet så kan Marcelo fucka upp hur många gånger som helst och hon kommer ändå att stå kvar.
Jag förstår att det är svårare att lämna med barn i bilden. Jag har själv 2 barn.
Men jag tror att hon är för kär i honom och bilden av de som en familj för att någonsin kunna lämna honom.
Vilket är sorgligt. Han har ju visat, inte bara en gång dessutom att han inte kan vara trogen. Om inte ens barn kan rädda en från att upprepa samma destruktiva mönster så finns det nog inget som kan.
Han är och kommer nog alltid vara, som Gabbi säger, en lös hund.
Sånt ska man inte överhuvudtaget förlåta att nån bedrar en.
Jag skulle tycka det var svårt att förlåta om min man var otrogen, men tycker det är lite konstigt att sitta och bestämma åt någon utomstående? Vad ger dig rätt att bestämma det som någon allmän regel?
Jag har aldrig blivit bedragen, men tänker ibland på en av mina bästa vänner när jag växte upp. Pappan var en omskriven överläkare och aktivist och mamman fixade alltid allt med barn och hushåll för att han skulle kunna ha sin karriär. Efter 25 år tillsammans hittade hon en mobil hon inte kände igen. Där såg hon massor av sms mellan hennes man och en annan kvinna som planerade sin framtid tillsammans.
Tre barn och ett helt liv tillsammans.
(Det slutade med att mamman blev lämnad av båda kvinnorna och hans rykte blev ganska befläckat.)
Riktig plot turn i slutet av berättelsen!
Haha, my bad! Det var givetvis pappan som blev lämnad. Oklart vad som hände i min hjärna där på slutet.
Jag tror och hoppas att de har ett öppet förhållande!
Är det ens vanligt att ha öppet förhållande med barn?
Jag har träffat flera. Är själv poly så rör mig i den världen. Det är vanligare än man tror!
Okej, tack för svar! Hade ingen aning. Kanske en fördom men tänkte att personer som kör med öppet förhållande vill vara mer fria och att ha barn med någon är ju raka motsatsen till det.
Personer som lever i öppna eller polyamorösa förhållanden är så olika så det är svårt att säga att alla önskar si och så ur en sån relation. Jag vill själv inte ha barn, men av andra anledningar, men känner som sagt människor som lever med barn och har ett öppet förhållande, men där krävs det ju en helt annan nivå av planering och kommunikation för att det ska funka. Kommunikation är viktig oavsett, men just när barn är involverade blir det ju en helt annan aspekt, där man ska ta hänsyn till sina barn i första hand.
Vanligare än många tror, men majoriteten är inte öppna med det.
Det här är inte ett öppet förhållande. Tyvärr kommer det att fortsätta med M:s beteende men just nu taggat ner lite för att inte förlora allt. När han känner sig trygg med att ha vunnit över henne igen kommer allt fortsätta som innan med andra vid sidan om. Det här kan bara ändras genom gediget arbete med sig själv i terapi. Han ger tomma löften och låtsas vara en perfekt partner och kvinnan köper det, utan minsta ansats till reell förändring från hans sida.
Tjejer, förändring kommer inte med ord! Förändring kommer med att genuint arbeta på sig själv och det tar minst 1-2 år att förstå och ta in och lära om.
Det blir så skevt nu när alla vet vad som hänt, alla vet hur han är och hur han varit i alla sina relationer. Att han fortsätter även efter barn säger väldigt mycket om honom som person. Hon kan inte fortfarande tro att han ska ändra sig, det går inte, hur många ”dåliga val” ska man göra innan man ändrar beteende? Hur många gånger kan man såra någon innan man rannsakar sig själv? Det kommer INTE bli bättre. Hon bada bäddar för att bli sårad igen och igen och igen. Varför? Vad kan hon se hos honom som väger upp? Är hon rädd för tanken på varannan vecka? Förstår verkligen inte.
Jag tycker att hon resonerar rimligt och moget, MEN jag tror inte att det är hennes sanning egentligen, utan det här handlar nog snarare om att hon är så pass manipulerad att han enkelt kunde snacka bort även detta. Pratar från erfarenhet här – Jag lät precis så här alla år jag stannade. Nu i efterhand har jag väldigt svårt att relatera till hur jag resonerade då.
Vad menar du med rimligt och moget? Du tycker personer som inte förlåter är orimliga och omogna då? Jag har så svårt att förstå hur man kan förlåta ett MEDVETET svek. Otrohet är ett val. Personen har valt att såra en. Är man då mogen och rimlig för att man förlåter det? Nej håller inte med alls. Det är helt oförståeligt. Manipulation kan jag dock förstå och att man inte tänker klart.
Håller med dig helt!
Nej det menar jag verkligen inte, lugna dig. Det jag tycker är rimligt är att om man inte kan återbygga tilliten bör man lämna, och om man väljer att stanna måste man lägga det bakom sig och inte älta. Kan man inte det bör man lämna.
Du verkar dock vara galet dömande i situationen.
Jag har träffat flera. Är själv poly så rör mig i den världen. Det är vanligare än man tror!
Emilia är ju så osäker på sig själv och förstår inte sitt egna värde. Vilket föredöme är hon för sina flickor? Att de ska stanna i en relation när ens partner är otrogen om o om igen. Hon är en fan-girl som inte vill lämna ”sin kända” pojkvän. Han vet att hon alltid kommer förlåta och han har henne runt lillfingret. Tror säkert han är otrogen en gång i kvartalet för han vet han blir förlåten om de kommer fram.
Jag tror att hon är ganska nedbruten för det blir man av att bli utsatt o sviken så gång på gång. Då är det svårt att lämna.
Jag tänker att så länge man inte själv varit med om otrohet så kan det bli ganska teoretiskt tänkande över vad man skulle göra och hur man skulle reagera. Inte alls sagt att man skulle reagera så som man tror
Det är väl det som är problemet för många att de inte väljer sig själva och mest bara glider med och köper partnerns lögner kring otroheten. Löften om bättring och att det inte betyder något (trots att den aktivt väljer att gå in i något med någon utanför förhållandet).
Personligen har jag tidigt i livet gjort klart vad jag accepterar och inte accepterar. Om jag lever monogamt med någon kan det kvitta hur mycket vi har investerat, för en otrohet är ett absolut icke intressant för mig att underhålla. Jag går på en gång och har gjort det även som tonåring när det hände första gången (andra gången var jag lite över 20 år och gick då med). Det spelar ingen roll att jag hade köpt lägenhet tillsammans med ex-pojkvännen och flyttat in med honom. Det blev lite bökigt ekonomiskt att reda ut allting juridiskt, men han var singel så fort jag fick reda på otroheten.
Man får lov att välja sig själv och att säga att man inte vet hur man reagerar och vad man tar för beslut när man är i det, är en tanke som blockerar att välja ett hälsosamt förhållande med tillit. Det finns inga ursäkter att vara otrogen och om personen vill öppna upp förhållandet får den kommunicera det och låta partnern lämna eller stanna. Ingen har rätt att göra det valet åt någon annan. Detta är individer som skulle gå under om partnern också träffade någon annan utanför förhållandet, men själva tar sådana personer sig rättigheter att leva som att den är singel och sen kommer den hem och serverar otaliga lögner för att upprätthålla fasaden och dölja otroheten.
För mig är det så pass grovt att jag vill inte ha en sådan iskall person i mitt liv. Gör hellre slut om det inte passar!
Stanna inte av rädsla för ”hur ska barnen ta det om förhållandet mellan föräldrarna tar slut?” eller ”vad ska min familj och vänner tycka?”.
Vad är det ens att hålla kvar i? Det är inte kärlek även om vissa påstår att kärleken kvarstår. Det är en rädsla att bli bortvald som får många att stanna. En rädsla att inte få uppleva fina stunder med personen. De stunder som utan tvekan kommer tillbaka men att låtsas som att några få bra stunder som inte är djupa ska gottgöra att någon har noll respekt och hänsyn gentemot dig är bara tragiskt.
Fast människor och relationer är ju olika. Utifrån min relation med min man är inte otrohet det ultimata sveket. Jag tror att jag hade kunnat komma över det, beroende på omständigheterna. Kanske är det så att sex inte är så centralt i vår relation som får mig att känna så. Jag har andra saker som jag aldrig skulle kunna acceptera.
Men det är ju du som känner väldigt starkt inför det och det kan ju vara olika i olika relationer och mellan olika människor.
Jag håller helt med ovanstående anonyma. Du uttalar dig väldigt kategoriskt, och det har du all rätt till när det handlar om din egen situation, men lägg det inte på andra. Otrohet kan ha många bottnar och infallsvinklar. Alla personer och relationer är olika. För mig är (fysisk) otrohet inte det värsta sveket. Jag kan se mycket som är värre, och jag kan se situationer där det kan finnas bakomliggande orsaker som gör att man kan reda ut, förlåta och gå vidare. Det finns många sätt man kan såra på, eller svika, det som är acceptabelt för dig är det kanske inte för mig.
Han kommer fortsätta ligga runt bäst han vill. Hon är så blint kär i honom och satt sig i en sits där hon är ekonomiskt beroende av honom. Klassisk fan-girl. Förstår inte hur hennes föräldrar inte tar hem henne till Gävle igen. Det förlorade flickebarnet.
Det går ju inte med tanke på barnen, hon är fast i Sthlm såvida inte M väljer att flytta med.
De bodde ju en sväng i Gävle. Köpte hus och allt. Men sen tyckte hon det var för långt borta från storstan så de flytta de tillbaks.
Tar hem henne? Ja, nu är hon väl inte riktigt 11 år… om hon inte vill flytta kan de knappast tvinga henne.
Skulle aldrig förlåta.
När jag träffade min man så sa jag redan på andra dejten att om det skulle bli nåt seriöst mellan oss så behövde han veta att om han nånsin är otrogen, slår mig eller skriker på mig och kallar mig fula ord, då lämnar jag.
Nu 25 är senare är vi fortfarande gifta och han har aldrig gjort nåt av detta. Har ett jättebra äktenskap.
Jag skulle kanske kunna förlåta, men min man aldrig. Han skulle nog vara den sista som är otrogen också så kanske hör ihop. Skriker gör jag dock vilket inte är så nice men än inte blivit lämnad pga det.. håller tummarna 🙂
Jag är nog som din man, har aldrig vart otrogen och det finns inte på kartan att jag skulle vara det heller. Men om min partner är otrogen blir det tack och hej, skulle aldrig kunna lita på honom igen. Har du svikit en gång kan du göra det igen
Jag skulle aldrig kunna förlåta just pga att jag själv aldrig skulle komma på tanken att vara otrogen.
Tycker det är respektlöst att skrika på sin partner eller kalla den för fula ord. Den man älskar nedvärderar man inte och jag skulle inte kunna leva med mig själv om skrikande och fula ord var det sista vi sa till varann om nåt hände min man. Oense kan man vara och irriterad och vilja vara ifred. Men då kan man bara säga det i normal ton, tycker jag i alla fall.
Vet du, rätt tidpunkt för din man, vid rätt tillfälle så kan han va otrogen . Så är det bara, vet flera som varit det
Hur vet du att han aldrig varit otrogen?
Därför att han inte har/har haft tillfälle till det. Låter kanske konstigt men vi tillbringar typ hela dygnet ihop så han skulle inte kunna ens om han ville. Men tvivlar på att han skulle kunna vara otrogen med tanke på att hans ex var det mot honom och det fick honom att göra slut.
Så ni har senaste 25 åren spenderat hela dygnen ihop? Ni har inte varit på jobbet? På aw? Någon annan aktivitet? Låter for övrigt helt sjuk att spendera hela dygnet ihop med sin partner år ut och år in.
Du vet väl att det finns människor som är handikappade tex förlamade, sängliggande och sånt som gör att dom inte kan lämna hemmet/lämna hemmet själva.
När det gäller vänner så försvinner många såna när nån blir sjuk.
Väldigt fördomsfullt att anta att alla lever likadant och då håna nån för att dom umgås mest med varann och är hemma oftast.
Vet du hur ensamma handikappade/kroniskt sjuka kan vara?
Jag skulle göra slut direkt om ml partner var otrogen. Det hindrar dock inte mig från att varit otrogen i de flesta av mina förhållanden. Det har ingenting med varandra att göra.
Intressant! Vill du förklara hur du tänker? Du vill inte bli sårad men sårar gärna?
Nu är jag singel och var aldrig otrogen mot mitt ex. Men innan dess har jag alltid varit otrogen, jag tror inte jag brytt mig tillräckligt. Jag känner flera (män dock) som alltid varit notorisk otrogna mot sina fruar och de har (precis som jag) inte haft dåligt samvete över det. Jag hade dock blivit tokig om någon var otrogen mot mig. Dubbelmoral eller något? Kan inte svara på det mer än så.
Vill en man vara otrogen så löser han det på något vis.
Precis, går att vara otrogen på jobbet eller ta ledigt för ett tandläkarbesök men vara otrogen. Finns absolut inga garantier för att någon inte är otrogen. Känns oerhört osunt att spendera all tid med varandra och intr ha några egna vänskapsrelationer.
Definitivt. Det finns fan män som är rollstolsbundna,saknar röst och hörsel och har assistans 100% 24/7 och ändå lyckas vara otrogna. Vill han så kommer han hitta ett sätt, tro mig. Det där med att ”han har inte tid att vara otrogen” är en jävla lögn. Det tar 15 sekunder att regga sig på en dejtingsida. Ännu mindre tid att svara på sms eller skicka nakenbilder. Finns drivet för att vara otrogen där kan han gå LÅNGT för att stilla begäret.
Jag var en av dom som sa ”När skulle han ha tid att vara otrogen? Han är med mig hela tiden”…
Jokes on me. Han var otrogen när jag var på jobbet och drog in pengar som vi gemensamt skulle spendera. 🙂
Stephen hawking satt i rullstol och var förlamad men var otrogen med sin sjuksköterska.
Inget stoppar en man som vill vara otrogen.
Eller kvinna, antar jag?
Exakt! Sorry men det kan du aldrig veta med 100% säkerhet. Finns massa människor som är otrogna och kommer undan med det pga att de är diskreta och partnern litar blint på dom. Vilket man nästan måste göra om man ska ha en fungerande relation med någon, man måste välja att lita på sin partner.
Det är väl perfekt situation i så fall. Diskretion jätteviktigt.
Hon är väl en 25-årig tvåbarnsmamma, kanske därför de inte bara ”tar hem henne till Gävle”.
Hon är en 25-årig tvåbarnsmamma som har barn med sin ~10 år äldre idol. Hon kommer aldrig lämna. Det enda som kommer förstöra deras relation är om han lämnar. Men han skulle nog aldrig vilja ha barnen helt själv varannan vecka, han trivs nog med att hon tar hand om det så han kan göra sitt.
Har man barn med någon får man inte flytta från Stockholm till Gävle utan att föräldern ger sitt samtycke oavsett om de har varannan vecka eller ej.
Flytta får man ju, men inte ta med sig barnen utan överenskommelse.
Om hon flyttar till Gävle, undrar om Marcelo skulle vilja ha barnen på heltid eller om han skulle skriva över dem på hennes nya adress?
Nej flyttar man utan samtycke lan det ses som umgängessabotage och man kan förlora vårdnaden.
Alltså HON får flytta.
Vuxna människor får flytta precis vart de vill.
Men hon kan inte ta med sig barnen. OM de inte kommer överens om det.
Men ingen skulle hindra HENNE att flytta.
Det är inte ett förhållande. Hon är i ett partnerskap men rent reellt är hon ensamstående emotionellt och med hem och barn.
Han är ett rostigt ankare.
Jag hade lämnat. Vi har ett barn tillsammans och då kanske man kan argumentera för att stanna, men för mig blir det ett ännu större svek när det är barn inblandat. Man måste vara så självisk om man är villig att riskera att splittra en familj för ett ligg, och en sådan person vill jag inte vara med. Samtidigt som det skulle krossa mig att inte få vara med mitt barn på heltid… Usch hemsk tanke!
Jag hade aldrig stannat med barn inblandade. Inte en chans att jag vill att mina barn (om jag vill ha några i framtiden), ska tro att kärlek är otrohet och svek och noll ömhet och omtanke. Jag hade inte velat sätta den inställningen i deras karta till livet.
Starka barn växer inte i ett dysfunktionellt hem!
”Starka barn växer inte upp i ett dysfunktionellt hem”
Snacka om att du inte vet vad du pratar om. Barn från dysfunktionella hem är de starkaste jag träffat.
Ett problem är nog att det sällan är så svart eller vitt. Det kan finnas otrohet och svek men OCKSÅ mycket ömhet, kärlek och omtanke. Det är det som förmodligen gör det svårt för många att lämna och/eller att känna att det negativa överväger. Och jag tror att så med ömsom fint ömsom dåligt kan det vara både i riktigt destruktiva och farliga relationer och i överlag sunda relationer där det ändå förekommer svek och den typen av problem. Inte solklart när man är mitt i det att se klart på graden av destruktivitet. Men detta kan säkert vara väldigt svårt för någon som inte varit i den situationen att förstå.
Känner henne inte alls men tycker så synd om henne. Jobbigt med barn inblandade. En kvinna är värd en trogen ärlig man. Lämnat ett långt struligt förhållande. Inga barn. Inbillade mej hela tiden att det skulle bli bättre.
Mitt självförtroende är superlågt. Är ändå skönt slippa allt bråk och strulande. Man är värd en man som respekterar en och är trogen.
❤️❤️❤️
Tyvärr! Jag fattar inte varför hon inte lämnar kille. Hon måste vara besatt i han. Hon har väl varit kär i killen långt innan dom blev ett par. Mitt råd till henne är att hon ska stå på egna ben och leva sitt egna liv, våga lämna. Han kommer att vara otrogen snart igen.
Håller tyvärr med. Mitt ex var otrogen. Självförtroende lider av ständig otrohet. Han kommer aldrig sluta. Blir så ledsen av att en ung kvinna går med på dethär. Är inget bra förhållande om den ena ständigt sviker den andra.
Hej och hå bara släng ut honom, stick därifrån etc. etc. Det kanske inte är så enkelt alla gånger. Och det kanske inte är det bästa heller. För att få en annan syn läs författaren Sonja Pleijels skildring av otroheten i hennes förhållande. Man får sig en riktig tankeställare att livet inte bara är svart eller vitt jämt.
Jag har stannat. Det har dock krävts ett hårt arbete från oss båda. Att Han gjort sin jävla del av arbetet har varit helt avgörande. Och att vi hade många många lyckliga år innan och att jag betett mig illa på ett annat sätt. Tar inte ansvar för skiten men kan ändå se att jag också har saker att sona.
Mycket pengar på parterapi och ett nytt löfte om att välja varandra.
Puh. Det var värt det men hade aldrig gjort detta igen. Skulle jag bli bedragen igen, då skulle jag lämna.
Efter jag fick reda på otroheten försökte jag bygga upp tilliten igen, för jag ville ju tro att han ångrade det och skulle ändra på sitt beteende. Bodde kvar i ett halvår och mådde piss. Varje utekväll låg jag i ångest och väntade på att han skulle komma hem. Vi hade säkert trettio diskussioner om att han behövde minska på sitt alkoholintag och ändå blev han stupfull varannan vecka. Efter en sån sista natt, då han valde att dansa intimt med sin tjejkompis då jag stod NÅGRA METER BORT, fick det vara nog, och på riktigt den gången. Han tyckte mitt beslut var ”orättvist”.
Nu när jag ser tillbaka på hela spektaklet förstår jag inte hur jag kunde ha så lite självrespekt. Man blir ju blind, vill inte ge upp hoppet om att det som en gång var kan bli igen. Men är du otrogen så förstör du din relation, hur du än försöker klippa och klistra kommer den aldrig bli densamma. Sen jag tog mitt pick och pack och flyttade ut har jag aldrig mått så här bra; jag hittat sådan kärlek till livet och alla småsaker jag har att vara tacksam över. Kommer aldrig låta någon behandla mig så igen. Thanks for coming to my TED Talk 🙂
??
Nej nej nej. Gå direkt.
Varit i samma situation och det är fan aldrig värt det. Att ”prova” reparera tilliten och gå igenom perioder eller kanske år, av att kämpa och slita när du inte ens var den som var otrogen.. Ovärt. Jag kunde aldrig lita igen. Har du väl passerat den där gränsen så kan man inte gå tillbaka till det normala sen.
Livet är för kort för att stanna i ett förhållande som sen kanske aldrig blir bra ändå, eller så är han otrogen igen.
Önskar inte ens min värsta fiende den smärtan jag gick igenom, det satt alltid i bakhuvudet. Att det kan hända igen, spelar ingen roll hur mycket han lovar och bönar och ber om att det aldrig kommer ske igen.
Tänk såhär.. Din dröm man, han hade väl aldrig ens satt dig i en sådan position, eller hur?
Förstår att det blir mer komplicerat med barn men jag vill fan inte heller att mina döttrar ska växa upp och se hur mamma stannade hos pappa trots allt, sen växer dom upp och hamnar i samma destruktiva skit och hjärtesorg.
Jag trodde också att jag aldrig skulle ta tillbaka min partner om han var otrogen.
Men det har jag gjort, det är lätt att döma innan man varit i situationen och man tror man vet hur man ska reagera.
Såklart spelar det in att vi har barn, hus och hela livet tillsammans.
Jag har alltid känt att jag vet mitt eget värde och inte skulle ta nån skit.
Jag har mer förståelse för de som förlåter, förut kunde jag tycka att de som gjorde det var idioter och nu sitter jag här själv, en liten tankeställare.
Det har gått över 2 år men det gör fortfarande ont och tilliten finns inte där än.
Kanske var det inte rätt beslut, men det får framtiden visa ❤️
Ledsen att säga det men har du inte släppt det på två år så kommer det nog inte bli så mycket bättre. Hur länge ska du vänta för att se ”om det var rätt beslut”? Om fem år kanske du känner som nu, då har du tappat många år som du kunde spenderat med en bra och trogen man där du mår bra och har tillit.
Men eller hur. Snacka om stolpskott som skiter på sitt egna värde.
Otrogna människor är inte värd att få en andra chans. De visar ingen ånger, utan ångrar bara att de åkte dit på det. Men de fick ha kakan kvar fast de åt upp den. Den enda som får lida är den som stannar kvar.
Nina dodged a bullet!
Man mår bättre och barnen också om man lämnar ett dåligt förhållande. I längden bäst för alla. Barnen mår inte bra se sin mamma bli dåligt behandlad. Är du otrogen gång på gång har du inte respekt för din partner. Lämna för barnens skull. Du är vär den trogen partner som behandlar dej med respekt.
Inte orkat läsa allt, men en del. Det som slog mig är dessa kvinnor som väljer att ligga med Marcelo. Tycker de är lika illa. Han kommer INTE förändras och Emilia har inte slagit i botten än, förr eller senare kommer hon inse. Om de inte är kvinnor utomlands som inte har en susning. Men är han otrogen i Sverige, kan de inte gått någon förbi vem han är och är tillsammans med. Lika illa som kvinnor som skriver på här att dom är kära i sina chefer som är gifta. Om en man/kvinna är i ett förhållande/gift har du inga business där. Så om du en tjej som läser detta som ser en man som fångar ditt intresse och han är i en relation. VÄND OM! Om dina föräldrar aldrig lärt dig de så se detta som en lärdomen. DE ÄR INTE OKEJ ATT BIDRA TILL EN OTROHET mot en annan kvinna/man. Bara för att du inte känner personen betyder det inte att de är okej.
Och Marcelo, om du skulle läsa detta. VÄX FÖR FAN UPP. Ring en terapeut och ta tag i ditt anknytningsproblem!!! Hejpåre!
Jag funderar på om det här är Marcellos sätt att försöka ta sig ur förhållandet? Han är för feg för att göra slut, så han beter sig som en skit så att Emilia ska göra det åt honom?
På något sätt känns upprepad otrohet som ett slags självskadebeteende. Du sabbar en relation för något som egentligen inte är värt något och får en anledning att hata dig själv.
Tror inte han vill ur förhållandet, kan du se honom ta hand om två små barn varannan vecka helt själv? Tror snarare han inte ville ha familj alls från början och ser sin chans att göra det bästa av det (för honom) och det är att leka singel på sidan om.
Jag mådde verkligen illa när jag fick reda på att han varit otrogen.
Hon satt hemma ensam med 2 små barn var av ett var nästan nyfött.
Då åkte han på resa med grabbarna och var otrogen.
Det går inte att förlåta.