Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Vad har ni för bil och hur mycket pengar lägger ni på bilen varje månad? Skatt/försäkring/underhåll osv
Ford focus. Lån cirka 2700. Försäkring 780. Parkering 1000. Bensin 1000. Underhåll som typ däckbyte/besiktning/service/tvätt etc fast att man slår ut det så kanske 400 i månaden. Trängselskatt 250.
Så cirka 6000 i månaden och då kör vi absolut inte supermkt. Det är dyrt med bil.
780 i försäkring låter dyrt. Hur gammal är bilen?
Den är från 2018. Nej min uppfattning är att det är en helt normal försäkringskostnad. Bästa priset för jämförbara försäkringar.
Ok. Jag betalar hälften så kändes dyrt bara.
Det beror på var och hur du bor.
Min bilförsäkring är rätt dyr, men jag bor mitt i smeten i min stad. Gissar att sådant spelar in också
En Volvo v40, betalar ca 300/mån för försäkring och 800 kr per år i skatt, varit väldigt underhållsfri hittills så inte många kronor där
Vi har två bilar och lägger strax under 9000kr för leasing/lån/försäkring/skatt och underhåll.
Ovanpå det bränsle 2500-3000kr.
Jag vet inte. Min man köpte nyss en ny bil till mig. Den ligger på 980k. Eftersom han har bra avkastning på börsen blev det billigare att baka in det i huslånet än att betala cash. Har inte ens koll på försäkringen då min man betalar den. Men innan jag bytte bil var service ca en 5k per år. Vissa är dyrare än andra. Försäkring ca 10k per år. Skatt någon tusenlapp. Min förra bil kostade 180k som jag betalade kontant.
Så snäll man
Han bakade ju in det i huslånet..
Han har ju inte köpt den utan presenterat det som köp från honom till henne, när hon betalar för det!
Många män är farliga ekonomiskt när kvinnor inte har koll på ekonomi.
Exemplet ovan är bara ett av många sätt män målar upp sig som generösa och kvinnan köper det när han egentligen blåser henne på pengar.
Han kan inte baka in det i huslånet utan hennes samtycke så hon var uppenbarligen ok med det. En make kan inte pantsätta den gemensamma bostaden utan den andra makens samtycke så det kan inte ha kommit som en överraskning.
Men du förstår väl att män(niskor) som gör sånt ser till att få de underskrifter de behöver? Det är ju inte svårt för någon som redan dribblat bort sin partner ekonomiskt att lägga fram ett ”förslag” på hur alla skulle gynnas ekonomiskt av att man bakade in lån hit, utökade bolånet dit, skriver partnern på bilen eller lånet eller företaget.
Låter i mina öron som ni köpte den tillsammans om den är inlagd i ert huslån
Låter i mina öron som att den personen har dålig koll på sin ekonomi. Jobbigt om mannen gör slut.
Ford Fiesta. Lånet är nog på 7-800/månad, varierar lite. Skatten vet jag inte och inte försäkringen heller då den går på autogiro..men har helförsäkring iaf. Och jag tankar för kanske 700/månad eftersom jag inte åker så mycket nu för tiden.
Du vet inte vad det kostar för du har det på Autogiro? På riktigt?
Någon som har ett barn med det som kallas för särskild begåvning (alltså hög intelligens)? Hur och när märkte ni det? Vad har varit de största utmaningarna? Hur har förskola/skola och det sociala umgänget fungerat?
Oj sorry, den hamnade fel. Postar längre ner.
Har en gammal bil som inte kostar speciellt mycket.
Per år; Underhåll 1000-2000 kanske och försäkring 1800kr.
Den stora utgiften i månaden blir bensin beroende på om jag jobbar hemifrån eller på jobbet. .
Min bil är leasing och kostar ca 5500 i mån men då är allt inräknat (underhåll, service, skatt). Laddar gratis på jobbet.
Familjens andra bil kostar väl ca 300kr i månaden för el. Skatt 360kr på ett år och serviceavtal ca 300kr / mån.
Vägtullarna också de dagar vi åker till kontoret! Blir väl några 100 i månaden per bil.
Just ja försäkring på den andra bilen är rätt dyr tyvärr. 600kr i månaden kanske? Är fortfarande halvförsäkring, så kul det ska bli när man behöver helförsäkring på den ?
Vi har två elbilar (om det inte var uppenbart). En modell större och en modell medel.
Har en Renault clio som jag köpte kontant för 56 000kr, den gamla modellen. Betalar 520kr/månad för helförsäkring och 730kr i skatt varje år. Underhåll vet jag inte, men nya däck vartannat år kanske och annat som slits!
Har en 20 år gammal Peugeot 307 kombi. 163 spänn i månaden för trafikförsäkring, 500 för parkering, ca 800 för bensin. Skatt 2k om året, så ungefär samma summa som försäkringen. Byter däck själv så slipper den kostnaden, underhåll och reparationer är svårt att beräkna. Hade bilen varit nyare och fräschare hade jag servat den varje år, det är ish 4k om året. Istället byter jag olja själv, kostar inte många hundralappar. 🙂
Ingen bil. Just nu är jag mindre sugen än någonsin… Visst fattar att man behöver bil men att stoltsera med en gör att jag nu får gåshud. So not 2025!
Vem stoltserar? Ts frågar, gissningsvis för att hen kanske tänkt köpa och vill få uppfattning om kostnader? Då är det värre att man inte kan hålla sig till ämnet och svara på frågorna? Du har ingen bil, alltså riktade sig ingen av frågorna till dig.
Haha stoltsera med?
1 dotter? Han har väl 12 barn?
Volkswagen tiguan allspace 7 passagerare köpte den för några månader sen. Helt ny och jag hade dessvärre ingen aning om att man betalade typ 12 k i skatt per år första 3 åren?. Tror försäkringen ligger kring 600,bensin kanske kring 1k-1.5k men jobbar hemifrån så åker bara och lämnar barnen på förskolan och vardagsärenden och barnens aktiviteter.
Inga lån så slipper den utgiften
En leasingbil, 6100kr/mån.
Känns det som en bra summa som du gärna lägger?
Nej tycker egentligen det är för mycket men älskar bilen.
Men herregud, har folk blivit galna?! Jag skulle aldrig lägga 6100 kr varje månad på en bil, det är helt galet! Aldrig!
Håller verkligen med dig. En bil som tar mig från A till B räcker för mig. Har så mycket annat som jag vill göra för mina pengar.
Man har ju olika prioriteringar, inte konstigare än så. För mig är det viktigt med en stor (har tre barn+hund) krocksäker bil med bra funktioner såsom automatisk bromsning, dödavinkelvarnare, 360°-kamera och en massa krockkuddar och jag betalar gärna för detta. Många tycker säkert att det är galet men för mig är det en trygghet. Var med om en bilolycka med barnen i bilen och hade vi inte suttit i den bil vi gjorde (stor och tung med toppbetyg i krocktester) vet jag inte hur det hade gått, så jag kompromissar inte när det gäller bil.
Tesla Model 3. Försäkring 600/månaden + ladda hemma ca 1800kr
Är det heltförsäkring eller halv? Vill också ha en Tesla men fått för mig att försäkringen är snordyr
Kia sportage
Parkering 450
Försäkring 3000 per år ca
Skatt tror jag är 900 per år
Tankar väl för 2000-3000 per månad
Men min man kör en del i jobbet o får tillbaka.
Däckhotell 500kr per år inkl byte å tvät
Leasar en volvo xc60 laddhybrid. 600€ månad. Då ingår service, däck osv.
En Ford som är köpt begagnad. Bilförsäkring 260 kr i månaden. Diesel ca 1000 kr i månaden. Parkering och trängselskatt 150 kr i månaden. Övriga utgifter och underhåll ca 500 kr i månaden. Så allt som allt ca 2000 kr i månaden.
Liten Nissan micra 2001. Wroom! Kostar mig ca 500 kr i månaden om man slår det per mån. Min sambo är bilmekaniker.
Inget lån.
Kan ni dela med er av positiva och negativa erfarenheter av skilsmässor där barn är inblandade. Är ni skilsmässobarn själva? Hur har det påverkat er? Eller har ni separerat själva? Hur har era barn hanterat det?
Jag är skilsmässobarn. Själva skilsmässan var en chock men inget problem egentligen det mest problematiska var hur min pappa hanterade det genom att vara förbannad och sur och extremt långsint han kan än idag 20 år senare inte prata om eller med min mamma.
Jag går själv i tankarna att begära separation från barnens pappa och är säker på att vi skulle hantera det mycket bättre.
Tänk på att ni är två och att du bara kan styra din egen reaktion. Trodde det var samma sak för oss men insåg snabbt att han inte var intresserad av att sätta barnens behov först. Så var förberedd på vad du behöver göra om det blir så så du inte är oförberedd utan har en plan utifall att.
Mina föräldrar separerade när jag bara var några månader gammal. Så minns ej hur de var ihop. Tror om de inte hade separerat så hade mitt liv sett väldigt mycket annorlunda ut, till det sämre. Min pappa hade spelmissbruk och på senare år även alkoholmissbruk. Glad att min mamma lämnade så att det inte var en del av min vardag. Det som påverkat mig negativt och som jag behövt bearbeta i terapi har varit hans och min icke relation. Att inte förstå varför han inte älskade mig etc. Nu när jag är äldre vet jag bättre, men som barn var det svårt att förstå och jag har än idag väldigt svårt för när folk ljuger. Han ljög väldigt mycket under min uppväxt och tillslut sa jag upp kontakten helt.
Har du några tips på hur man förälder störtar sitt barn om det komme till punkten att man behöver ta bort all kontakt med pappan? Har du några tankar på hur man minimerar skadan? För mig är det ju en lättnad att slippa honom men för barnen är det en förälder som de älskar och kommer skapa ett sår hur man än gör. Några tankar kring vad som hjälpt dig som barn?
Så svårt. Jag vet ju inget annat och kan bara tala från egen erfarenhet. Men min mamma var väldigt duktig på att aldrig tala illa om min pappa men inte heller försvara hans beteende. Jag fick bilda min egen uppfattning och vet att mamma gjorde allt hon kunde (genom att prata direkt med honom, vad som exakt blev sagt vet jag ju inte) för att få honom att prioritera mig.
Men det som hjälpte mig att läka var helt ärligt terapi, när jag var 22 så sökte jag själv hjälp och där fick jag ut mig mycket av det jag gick och bar på. Sa upp kontakten när jag var 18 och trots hur han behandlar mig hade jag dåligt samvete. Så jag fick hjälp att bearbeta det.
Jag vet inte hur man kan minimera skadan om jag ska vara ärlig, tror det är svårt som den andra föräldern att göra det. Enda man kan göra är att finnas där och kanske uppmuntra till att gå och prata med någon utomstående.
Berätta vad som hänt: pappa är kriminell, han har fått en psykisk sjukdom, sitter inne eller vad det kan vara. Annars rannsaka dig själv: kan ni verkligen inte komma överens som vänner? (Förutsatt att inget brott har begåtts).
Köpte inte han precis en dyr bil till dig?
Verkar som hon menar exmannen, inte den nya
Du låter som ett av mina barn ?
Kärlek till dig då jag, genom min dotter, kan relatera vad du går igenom. ❤️ Stackare ?
Kärlek till din dotter och till dig. Vet hur tufft hon har det ♥️
Min skilsmässa är det bästa beslutet i mitt liv. Det var en sån lättnad. Allt har blivit bättre. Nu är det lite svajigt med barnens relation till pappan men hoppas få stöd och hjälp med det av kommunen.
Får se om du ser detta 🙂 Men på vilket vis ska kommunen hjälpa till med relationen mellan barn och far? ❤️ Sitter i en lite liknande sits.
Jag spekulerar bara vad som menades men det finns ju familjestöd/behandling eller nån typ av medling kanske
Jag har inte skilt mig, men nästan alla mina vänner har skilt sig och mina barn har många vänner med skilda föräldrar.
Jag ser ett mönster och det är att man inte ska separera när barnen är 9-16 år. Då störs barnen i sin känsligaste period när de redan har en massa kroppsliga och psykiska förändringar att ta hand om.
Dessutom ska man inte flytta ihop med sin nya partner medan man har hemmaboende barn. Så många barn HATAR verkligen mammas/pappas nya och pratar alltid negativt om den personen med kompisar.
Jag skulle aldrig välja en ny partner och definitivt inte bo med dem om barnen inte trivdes med personen. Är det verkligen vanligt eller det är något som växer fram efter något år?
Växer fram, skulle jag säga. Mitt barns kompis till exempel var lite mer neutral till bonuspappan först, men vid 8-9 år började hon uttrycka till mitt barn hur arg hon var att han bodde med dem.
Mitt andra barn har nästan bara vänner som bor hos bara en förälder för att slippa bonusförälder. Och de är 16-17 nu och det har blivit fler av dem som gör så sedan de var ungefär 12.
Men då är det väl ingen nice bonusförälder helt enkelt. Det betyder ju inte att det är så i alla familjer där det finns bonusförälder.
Det är lätt för barn att projicera sitt missnöje med en ny familj på bonusföräldern. Oavsett hur bonusföräldern är. Det finns mycket forskning om det. En undersökning visade tex att 80 % av alla som vuxit upp med en bonusförälder i barndomen uppgav att ”dom inte stod nära” sin bonusförälder. Som exempel. Det är nog mer regel än undantag att det är en viss distans till en ny vuxen i hemmet.
Plus en på den. Jag är lärare och oavsett hur nöjda föräldrarna är med beslutet och hur goda vänner de säger sig vara så påverkar det barnen. Speciellt i denna ålder. Ytterst få barn mår bra efter en separation. Sen kanske separationen ändå var nödvändig.
Och träffar genom yrket oerhört många familjer och barn. Har även en partner som är skilsmässobarn och hens lillasyster var 9 vid skilsmässan. Det påverkar än idag i vuxen ålder
Kan också vara att de personerna aldrig har varit med om något värre så se har inget att jämföra med. Tänker mig att barn i familjer med missbruk och övergrepp har det långt mycket värre än barn som är trygga älskade och väl omhändertagna av separerade föräldrar, och det finns ingen anledning att bli traumatiserad av en separation.
Vadå ”ingen anledning”? Kan ju hända mycket som gör att man som barn får ett trauma? I en perfekt värld, nej självklart inga trauman. Men en eller två människor som själva är ledsna och sårade (oftast, på nåt sätt) ska försöka hantera sig själva och sina känslor, samt barnet/barnen. Som ofta är bra på att dölja vad dom känner egentligen.
Orsaken till separationen gör ju också otroligt mycket. Så din kommentar är ganska förminskande kring nånting som påverkar väldigt många personer och inte alltid är så himla lätt.
Ingen anledning uppfattar jag syftar på barnen som är trygga älskade och väl omhändertagna. Sen kan det förstås finnas anledningar ändå. Men hen har inte fel, det blev en olycklig formulering bara.
Dina vänner har inte hanterar det bra. Du drar en felaktig slutsats utifrån din känsla och förståelse.
Barn klarar separationer om föräldrar är emotionellt mogna och fångar upp barnen känslomässigt och även har lagt en bra grund.
Barn mår inte bättre i ett hem där föräldrarna inte är i en bra relation, men biter ihop för barnens skull.
Jag är skilsmässobarn och mina föräldrar gick isär när jag var under 4, är idag 30. Har inga minnen av skilsmässan, bråk eller dom tillsammans. Skönt på ett sätt att inte minnas det dåliga, men en otroligt stor sorg att inte ha ett enda minne av sina föräldrar tillsammans, att inte ha en bild av sin kärnfamilj och inte ett minne av att ha ätit middag med bägge mina föräldrar någon gång.
Sörjer absolut att man under uppväxten bara hade sina föräldrar varannan vecka och att alla högtider i vuxen ålder delas på och det flängs fram och tillbaka. Även om mina föräldrar alltid kommit överens och hållit god ton så har det varit jobbigt. Att inte ha en fast punkt och byta boende och sina saker splittrade. Förstår att man går isär, men jag tror inte alltid på uttrycket ”bättre med två glada hem än ett ledset”. Hoppas att mina barn slipper ha det på detta sätt.
Hade du hellre bott i ett ledset hem då? Och vem tvingar dig att flänga på högtider? Känns ändå extremt priviligerat att se det som ett problem att behöva fira högtider på olika ställen. Kul att du har flera att fira med, vissa har ingen att fira med.
Det handlar ju inte bara om själva ”flängandet” utan om att man som barn ju VILL fira med båda sina föräldrar eftersom julen tex är en väldigt stor grej för de flesta barn. Tror inte någon vuxen skulle tvinga barnen att åka mellan men det är ju även syskon att ta hänsyn till, andra släktingar som kanske kommer över dagen osv och så det jobbiga i att behöva välja. Speciellt om den ena föräldern sitter ensam.
Och det är ju inte heller som att föräldrarna blir happy ever after för att de separerar. Har varit med om flera uppbrott med mina föräldrars nya partners tex. Så bråk i hemmet kan ju ske ändå. Eller bråk med nya syskon. Eller föräldrar som är ensamma och ledsna.
Menar såklart inte att man ska stanna om man verkligen vantrivs. Men man måste ju förstå att barnen ser saker ur ett annat perspektiv (tex att alla inte ser det som en lyx att ha många att välja på att fira jul med) eller att allt kommer bli bra för evigt för att man separerar.
Vi försökte fira jul ihop efter skilsmässan, men det blev verkligen inte bra. Vi blev superstressade båda två och retade oss på samma saker som innan skilsmässan. Barnen gillade mycket bättre att fira separat, lunch med mig och middag med pappan eller tvärtom. Iofs bor vi nära varann.
Är själv ett skilsmässobarn, varit jätte glad att mamma och pappa skilde sig när jag var liten, sa också som barn då folk fråga om jag önskar att mina föräldrar skulle bli tillsammans igen ”aldrig i livet” och jag säger ännu samma svar ? de har aldrig passat tillsammans, var inget våld eller nåt men de fungerar bra på varsitt håll men de var inte kärleksfulla eller passade bra tillsammans! Nu har de varit stöttande hela mitt liv trots att jag och mamma flyttade till ett annat land från pappa, de ordnade att jag fick flyga till pappa 3-5 gånger per år osv ?
Han ville inte va med sitt barn mer än 3-5 gånger per år?
Hon skrev ju att mamman flyttade utomlands med henne. Hur många har råd med fler än 3-5 resor om året?
Då får ju den andre föräldern flytta efter?
Varför skulle den andra flytta efter utomlands? Isf är det väl mer rimligt att den första inte flyttar utomlands istället.
Har separerade föräldrar (var 9 när de gick isär) och själva separationen var inte så jobbig. Det var väldigt uppenbart att mina föräldrar inte hade någon kärleksrelation längre utan bara var vänner, så det var inte massa bråk och sånt heller. Däremot skaffade min pappa en ny partner som är vidrig på alla sätt och vis ? vilket resulterade i att jag slutade bo hos honom när jag var 14/15. Så ser inte en separation/skilsmässa som ett problem i sig, men de val man tar som förälder i samband med/efter detta påverkar familjen och barnet desto mer.
Är skilsmässobarn – var så liten att jag inte kommer ihåg själva separationen men att vara skilsmässobarn var ett helvete för mig. Mamma och pappa pratade illa om varandra. Själva separationen mellan dom var nödvändig pga min mamma var mentalsjuk (hon fick senare en psykos och blev inlagd under lång tid). Hela min uppväxt är ett enda långt trauma. Jag har nu i vuxen ålder jobbat med skilda föräldrar på myndighet – då har jag iof bara sett sådana som inte går det att funka. Men det har ju inte hjälpt min syn på skilsmässobarn. Det kan vara oerhört traumatiskt och jag skulle till varje pris undvika att utsätta barn för det (om det inte är andra förhållanden typ missbruk, våld osv) men blir galen när jag hör folk skilja sig för att ”dom glidit ifrån varandra” eller att man inte är ”kär” längre. Det skulle ni tänkt på innan ni skaffade barn. Punkt (jag vet att det anses kontroversiellt men håller fast vid min ståndpunkt)
Tror du missar att din personliga erfarenhet inte är allas erfarenhet och att du inte baserat på den kan dra generella slutsatser…faktiskt lite skrämmande att du jobbar med skilsmässobarn på myndighet :-/
Håller med…har själv ett barn från tidigare äktenskap och det har varit ett h-lvete för barnet som nu är tonåring..jag valde inte separationen men för min mentala hälsa är det bra att jag slipper vederbörande..har. u ett nytt äktenskap och skulle aldrig välja att mina nuvarande barn skulle bo vv…Så vi håller ihop oavsett…med första blev jag dumpad 1 vecka postpartum/otrohet involverat
Men ett helvete blev det väl för att din e partner är värdelös? Ett helvete behöver det ju inte bli om man har ett gott fungerande samarbete.
Men folk som separerar för att de ”glidit isär” kanske inte bråkar så de hamnar hos myndigheterna/ domstolen? Och folk som bråkar utan helvete men forsätter leva tillsammans kanske inte heller skapar så bra klimat för barnen?
Så snarare borde man väl tänka igenom vem man bildar familj med?
”Glidit ifrån varandra” kan ju vara orsaken utåt, tror verkligen inte att alla vill berätta öppet inför alla om de egentliga orsakerna. Kan vara bra att ha med sig, det är ju väldigt känsligt ofta.
Vet att detta inte är svar på frågan men kan ge input med hur det är att vara barn till två föräldrar som definitivt borde skilt sig. De flesta minnen från min barndom handlar om hur mycket de bråkade konstant, dessutom var min pappa alkoholist. Tänker än idag på hur det kunde ha varit att ha en mer normal barndom med bara vår mamma.(är 35 år dag)
Även som barn önskade jag att de skulle skiljas, tom att min pappa skulle dö :/
Förstår känslan.
Tänk också hur svårt det mäste varit för din mamma. Om hon skilt sig hade ni behövt vara hos alkispappan utan hennes koll o trygghet.
Hoppas du inte är bitter på henne idag. ❤️
Jag var 16 när mina föräldrar skildes. Det var en väldigt jobbig tid i livet för mig. Mamma träffade en ny typ på en gång som hon flyttade ihop med. Bodde vecka/vecka men trivdes aldrig hos mamma och hennes nya. 20 år sen men tycker än idag att hon valde bort oss barn flera gånger pga honom.
Gör ont än idag när jag tänker på hur det var innan mamma och pappa skildes, och hur det blev sen, främst pga relationen med mamma som försämrades.
Här är väl problemet inte att dina föräldrar skiljdes, utan att din mamma slutade finnas där för dig när hon träffade en ny?
Här kommer ett svar från någon som var typ 22 när föräldrarna skiljdes. Inga unga syskon inblandade.
Jag skulle inte påstå att det var särskilt jobbigt för mig som vuxen, det som däremot var jobbigt, var att växa upp med föräldrar som borde ha gått isär länge sen. Det var endel bråk och inte alls en hälsosam situation för barn.
Dom stannade ihop för ”barnens skull” men jag blir irriterade när jag hör det för det kanske hade varit bättre om dom bara skiljt sig där och då. Jag fick en skev bild av hur ett äktenskap skulle se ut, eftersom deras relation var vad som var presenterat för mig som ung.
Idag hatar dom varandra och även om det kan vara skitjobbigt rent tekniskt att se dom vara sånna ovänner, så är jag vuxen nog till att kunna hantera det rent psykiskt.
Jag är skilsmässobarn, de skilde sig när jag var 7. Bästa som kunde hända när jag ser på det i efterskott. Hade nog tagit skada om de fortsatt leva ihop. Visst ville jag väl att de skulle bli tillsammans igen ibland som de flesta barn men det var inget trauma. De samarbetade bra och dolde de negativa känslor de hade. Tacksam att det blev som det blev, tror alla blev lyckligare av det.
Är skilsmässobarn. Var 4,5 år.
Dom var aldrig ovänner, minns en del hur det var att bo ihop.
Saknade pappa när jag var hos mamma och mamma när jag var hos pappa,
När jag skulle sova.
Hade eget rum hos båda men träffade
Pappa för sällan. Bara varannan helg o loven fast de bodde nära varandra. Fast pappa kom även med sin nya fru på mina födelsedagar om de var mitt i veckan.
Gillade att dom hade släktkalas på båda ställena och inte ”du har haft kalas hos mamma så du får inget hos oss”.
Jag är skillsmässovuxen, mina föräldrar separerade när jag var 30 + 😉
Skulle önska att de kunde vara ärliga med sig själva och omvärlden om att de inte är riiiiktigt bästa vänner utan att de gnabbas och sticks nålar konstant när de är i samma rum. Tror alla önskar att de bara kunde vara lite mer isär, i och med att de inte har några minderåriga barn ihop?
Men det är såklart deras eget val….
Är skilsmässobarn själv och skilsmässan skedde främst pga en förälder som hade missbruk. Minns bara bråk och skrik från den tiden vi alla levde tillsammans, så så sett är det bättre idag.
Dock valde ena föräldern en ny partner som jag inte kommer överens med öht. Dom har varit ett par i närmare 30 år och jag vill fortfarande inte ha mer än nödvändigt att göra med personen. Detta gör att jag knappt ses/hörs med min förälder och vår relation är tyvärr inte alls vad jag önskat.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var 8 år. Minns att jag inte hade något emot det eftersom dem ändå bråkade så mycket. Tyvärr var det en riktigt smutsig skilsmässa med både fysiskt och psykiskt våld, hemlöshet och flera rättegångsprocesser. Jag hade verkligen inte haft något emot skilsmässan om det hade skötts snyggt. Tycker verkligen inte att dem passar ihop och är glad att dem inte stannade ihop för ”barnens skull”. Hade varit olidligt haha
Har också skilda föräldrar. De skiljde sig när jag och mina syskon var 8, 6 och 2 år. Jag har aldrig lidit av skilsmässan, vi bodde varannan vecka hos pappa och mamma och mina föräldrar var alltid noga om att visa upp en enad front mot oss barn. Inget bråk som syntes eller daltande från den ena föräldern om man hade tjafsat med den andra. Nu när jag har vuxen har jag fått lära mig mer om deras relation och de två funkade helt enkelt inte ihop. När pappa träffade en ny har vi fortsatt bo varannan vecka (hon hade barn som redan flyttat hemifrån) och jag har alltid känt mig glad och trygg i min familj oavsett skiftande konstellationer.
Jag är skilsmässobarn, dom skilde sig när jag var 5,5 år. Det var otroligt jobbigt och påverkade mig mycket, jag tvingades växa upp efter det. Framförallt för att jag var tvungen att flytta varje vecka, det var så stressigt. Och sen var min pappa helt sänkt efter skilsmässan och mådde dåligt och det märkte jag som barn. Jag upplevde att min mamma mådde dåligt före skilsmässan (det var hon som lämnade). Så det var flera år, kanske 4-5 år, som var turbulenta. Sedan lugnade det ner sig och man vande sig. Men jag hade önskat att dom hade gått i parterapi och försökt lösa saker och ting, hållit ihop några år till. Det är TUFFT att flytta runt när man bara är fem år!
Mina föräldrar skiljdes när jag var tre år. Det enda jag minns är att pappa kom och hämtade oss varannan kväll, sen gick vi igenom källaren upp till hans lägenhet.
Dom valde att bo nära varandra hela våran barndom, varannan dag och helg tills jag var 7 år kanske, sen var tredje dag. Har alltid firat födelsedagar, jul tillsammans, åkte på dagsutflykter på somrarna tillsammans.
Samarbetade väldigt bra för våran skull, dom hjälpte oss att ge mor- och farsdag presenter. presenter och julklappar var alltid från dom båda tills vi blev vuxna.
Ingen i familjen behövde sakna någon, dom behövde aldrig konkurrera, eller att någon av dom skulle känna sig sämre än den andra.
Mitt äldsta syskon var ofta hos pappa när vi småttingar var hos mamma på helgen, trots att han inte var biologisk far.
Självklart var det tjafs ibland, men det fungerade väldigt bra, för alla. Mamma fick bestämma och pappa hakade på?
Det jag tyckte var skönt som barn var att pappa alltid fanns för mamma, på alla sätt, aldrig ett nej, alltid inställningen ”mina barns mor ska ha det bra”. Och att mamma styrde upp allting runt om.
Otroligt fint!
Jag är skilsmässobarn och nu själv skild från min barns pappa. När mina egna föräldrar skilde sig var jag runt 9-10 år, och det var en otroligt konfliktfylld skilsmässa. De talade illa om varandra, gjorde oss barn delaktiga i deras konflikter, och ja, det var kort sagt ett rent helvete för mig som barn. Vi träffade pappa väldigt lite efter skilsmässan, knappt varannan helg. Han flyttade ihop med kvinnan han lämnade min mamma för och hon var väldigt elak mot oss barn. Mamma och pappa pratade inte med varandra på typ 20 år efter skilsmässan.
Vill tro att mina egna barns upplevelse av min och barnens skilsmässa är väldigt annorlunda. Det var en del konflikter precis kring skilsmässan/separationen, men detta lugnade sig väldigt fort och vi ses nu tillsammans som familj i alla fall en gång per vecka. Pratar varje dag med honom och vi har en toppenkommunikation om barnen. Vi bor cirka 500m från varandra och har barnen på halvtid. Firar alla stora helger tillsammans och åker på semestrar tillsammans.
Visst sörjer jag att vi inte kunde leva tillsammans som familj, och att barnen behöver längta efter en förälder hela tiden. Men jag känner också att vi föräldrar, till skillnad från mina egna, verkligen gör vårt bästa för att våra barn ändå ska uppleva att vi är en familj ändå, även fast vi är utspridda på två hem.
Barnens pappas skilsmässa* ska det stå ?
Vet ni något barn som blivit fasthållen inom vården? Hur tror ni att det kan påverka ett barn?
Hur menar du fasthållen? Inom psykiatrin då? Antar att det bara görs i absoluta undantagsfall där alternativet är att barnet skadar sig självt eller andra?
Hur då fasthållen? När man tar spruta?
Jag blev själv det som barn. Minns det som en traumatisk upplevelse som spädde på min rädsla ännu mer. Glömmer det aldrig!
Jobbar inom tandvården.
Ibland måste vi tyvärr hålla fast barn om de har en infekterad tand som måste ut. Eller om ett litet barn har slagit sig och en tand har gått sönder på något dumt sätt och det är risk att barnet får ont eller inte kan tugga.
Vi håller bara fast om barnet fått lugnande/sederat så att barnet förhoppningsvis inte minns. Vi gör detta bara om vi absolut måste
Barn som varit med om traumatiska upplevelser i vård/tandvård kan utveckla rädsla och bli svåebehandlade. Brukar finnas bra hjälp på tex lekterapin på sjukhusen om det är mer vård som ska utföras
Men va?
Skulle aldrig tillåtit det. Mitt barn är tandläkarrädd och hade fått men för livet. Istället går han nu hos specialistandvården i mölndal.
Det första dom sa är ”vil håller ALDRIG fast ett barn.
Går det inte med lugnande får dom lustgas, annars söver man.
Fast nu är det inte du som bestämmer det.
Jo det är det. Jag har rätt att söka vård på annan klinik om jag bedömer att de kan ge likvärdig vård.
Där har DU fel.
Finns inget Värre Än folk som tror att dom inte har några rättigheter när det kommer till myndigheter och sjukvård.
Du tror att de har rätt att göra vad som helst på ditt barn om barnet inte är livshotat skadad??
Behandling diskuteras tillsammans med föräldrarna.
Fast föräldrar är föräldrar, inte tandläkare.
..fast lugnande vetifan. Jag hade förklarat för mitt barn. Men hålla fast är verkligen inte bra usch.
Mitt eget barn och det genererade oro och extrem rädsla. Var bara 1.5år, inlagd 13dagar efter op så hände flera gånger… vissa gånger kan jag tyckt det var nödvändigt men andra gånger har jag tvivlat på om det ens är ”okej”. har problem än idag vid läkarbesök 3,5år, även om det blivit MYCKET bättre! Funderar även på om dessa händelser kan ha samband med att barnet i övrigt är väldigt harig för vissa saker, men det får vi ju aldrig veta. Så beroende på hur barnet är som individ kan det garanterat påverkas negativt på säkert flera sätt.
Menar du fysiskt fasthållen? Isf har min son blivit det. Han hade en infekterad tand som behövde dras ut. Var ca 2 år gammal. En traumatisk upplevelse för både honom och mig men det var nödvändigt. Idag är han 4 och håller på att skolas in hos tandläkaren. Det går jättebra och sköterskorna är underbra. Så även om det blir ett trauma för barnet går det att jobba med i framtiden.
Jag blev det inom tandvården. 3 vuxna som höll mig med våld i stolen. Jag skrek! I panik! Mamma fick panik! Det gjorde att jag inte kunde vistas i eller runt sjukvården förens i 20 års åldern ?
Min 5-åring för några månader sedan. De skulle ge henne lugnande rektalt, de fick vara 2 sköterskor och 1 läkare som höll i henne. Det kändes som jag bevittnade ett övergrepp på mitt barn. Barnet har dock inte nämnt händelsen, och jag vet inte om jag bör ta upp den eller om hon blev så dåsig att hon förträngt det. Det var otroligt traumatiskt för mig, grät så mycket.
Jag var med om något liknande när jag var liten, men jag minns inget av det. Jag är asexuell. Vet inte om det kan ha med det att göra…
Blev glad av att se Andrea Norrman ska få en liten bebis. Är själv mitt i småbarnsåren (1 och 3) och förstår inte för mitt liv hur vi skulle orka med en tredje men samtidigt så ledsamt. Skulle vara en dröm att ha 3 barn ❤️❤️❤️ När blir det enklare? Lol
Av nyfikenhet, varför är det en dröm att ha 3 barn? Är det just siffran som känns bra eller är det något speciellt med 3 barn?
Undrar jag också.Har två barn och känner mig färdig och nöjd❤️ får ofta höra” men de klart ni kommer ha ett tredje”
Haha. Siffran 3 är så perfekt såklart. Bara därför!
Vissa kanske vill ha en stor familj. 3 barn är liksom konstant liv i livet.
Vi har bara två barn, men hade nog kunnat tänka mig tre. Jag själv har två syskon och tycker att det är perfekt. Min man har ett syskon och det känns alltid lite ”futtigt” när man ses på julafton osv. Och ännu värre när syskonet med familj inte är med, då är det lite trist. Kan därför verkligen tänka mig tre barn, så det är lite liv och rörelse under barndomen och även senare när barnen är vuxna. Uteblir ett barn så är det ändå inte ”tomt”.
Vi fick vår tredje i somras när våra stora var 12 respektive 9 år. Skulle aldrig ha orkat med en liten till när de var små och kände egentligen att jag var ”klar” men sen kom vi på andra tankar. Nu när de är större och klarar så mycket själva har jag massa ork för en liten och de stora älskar sitt lillasyskon och hen får så mycket kärlek och uppmärksamhet från sina syskon. Vet inte hur gammal du är men om möjligheten finns kan ni ju alltid försöka få en tredje när de andra två är lite större. ☺️
Jag är 29, fyller 30 i sommar. Så lite tid finns ju än 🙂
Men då finns det ju verkligen tid! Fick mina stora när jag var 27 respektive 30 och den minsta nu när jag är 39. Verkligen ingen stress! ☺️
❤️❤️
Exakt såhär hade jag det också. Känns så skönt att verkligen kunna njuta av lite större barn (6 och 8) men ändå veta att jag har en 7-8 år på mig att ändra mig.
Åh herregud vilken mardrömssituation. ? Två barn som lämnat småbarnsåren och som man skulle kunna hitta på så mycket kul med, men så en bromskloss att släpa på.
Finns ju massa kul att hitta på där den lilla kan hänga med, förstår verkligen inte problemet. Har å andra sidan inte heller inställningen att småbarnsåren är något hemskt som man bara ska genomleva innan man kan göra roliga saker igen. Men vi är alla olika! ?
Har inte sagt att småbarnsåren är hemska. Men att sen gå vidare till nästa fas är ju lika roligt (om inte roligare). Men så har jag heller aldrig fått ångest av att mina barn växer och utvecklas utan älskar att få följa med på hela den här resan. Behöver inte panikskaffa en till bebis för att hänga mig kvar i småbarnsfasen.
Haha, vi var gott och väl förbi småbarnsåren och kände noll ångest över det så det var knappast anledningen. Man kan uppleva sina barns faser parallellt men om det inte är något för dig så slipper du som tur är. ?
Haha jag hade inte varit en tiondel så närvarande och engagerad mamma till min 8- och 11-åring om jag haft en bebis också. Allting som vi gör och upplever tillsammans nu hade inte varit möjligt med en så liten. Känns underbart att få ge barnen lika mycket tid och uppmärksamhet som när de var små utan att de ska behöva dela det med en liten som tar det mesta av min tid och som det alltid måste anpassas efter. Var sak har sin tid.
Fast man kan ju också vara en bra förälder även om man inte försöker tolka bebisens minsta lilla ljud och rörelse, anpassa allt efter bebisen osv.
Men då kanske du inte är så bra på att göra flera saker samtidigt och det är helt ok. Alla kan inta ta hand om flera barn samtidigt men för många av oss är det inget problem.
Känner exakt samma som dig. ? Har en liten på snart 2 år och hennes storebröder är 8 och 10. Älskar att ha en liten ”sladdis” och har heller aldrig tyckt att småbarnsåren är jobbiga. Hon har fått följa med på allt som vi gör från start. Skulle verkligen rekommendera en trea lite senare. ? Vi skulle egentligen bara ha två st barn men tre är underbart. ?
Men var roligt att höra, tycker också det är helt fantastisk! ? Har också två pojkar sen innan och fick en liten tjej nu och att se hur mycket storebröderna älskar henne och hur de lyser upp i hennes närhet är magiskt. Hon hänger också verkligen bara med och jag tycker det är noll krångligt.
Haha ja och fastna i skola och aktiviteter och matlagning och aldrig få komma igång på riktigt med sitt eget liv.
Med den inställningen kanske man inte ska skaffa barn överhuvudtaget… ?♀️
Tycker också att två räcker, men kul för dom att det känns lättare någon gång ändå ?
Själv tycker jag att 2 eller 3 inte är så stor skillnad..kanske har man utvecklat tolerans?..Man orkar mer än vad man tror och är ni 2 engagerade aktiva föräldrar så är det enligt mig ska sägas ?inte jättemkt jobbigare…har 4 under 5 år för tillfället och det kan vara jobbigt i perioder men de ger också mkt glädje i livet…har ett äldre barn som nu är tonåring och tycker hen nästan var jobbigare och man behövde leka och underhålla på ett annat sätt som ensambarn.
Tyckte det blev enkelt när yngste var 4 o den andra fem. Då skaffade vi nr 3:)
Hur gammal är hon? 50?
Det blir aldrig lättare med barn, de blir tonåringar och då oroar man sig.
Känner mig helt apart! Tycker att alla har bh storlek med typ 70 eller max 75 i omkrets. Själv tycker jag att 80 känns för tajt och kastar av mig bh:n när jag kommer hem. Tycker det är svårt att gå upp mer i omkrets (finns det ens större?) då jag typ är en liten a-kupa. Jag ser mig inte som en storväxt person utan rätt medel, drygt 170 cl och drygt 60 kg. Någon annan med samma problem? Tips på bh?
Jag tycker också bh:ar är för tighta men det är nog också för att jag lagt på mig lite. Men istället för att köpa nya behåar köpte jag förlängare som man knäpper fast i sin bh. Billigare än att köpa en massa nya!
”Finns det ens större”? Eh, ja??♀️?♀️
Bröstkorgar har olika form. Om du går in på zalando och söker på 85A får du upp massor. Ibland behöver man gå ner till AA om går upp i omkrets. Finns massor! Lycka till ❤️
Alltså såå samma problem ? har nu 85A som kupan är jätte stor men känns ännu helt för spänt runtom! ? Men skulle behöva typ 90 omkrets och AA ? Undviker bh så gott det går ? mina mått om det gör nåt, 170 och 65kg ??♀️
Det SKA sitta tajt så klart. annars sitter inte bh-n som den ska. Gå in i en butik så får du hjälp, inte köp på nätet.
70, 75 osv är inte endast omkrets utan påverkar även kupstorleken. Så 80a kan ha samma omkrets som typ 70c.
Inte samma omkrets, samma kupstorlek
Jag började med typ sporttopp. Använder inte BH längre. Storlek M passar mig. Köpte flera på kappahl rea osv. De med flera kors i ryggen. Mycket bekvämt, man kan sova i dem om man vill. Så bekvämt är det. Får inget obehag brösten hålls på plats. Senaste bh storlek 75 c tror jag men de skavde till slut.
En sporttopp sitter inte lika snyggt som en BH. Möjligtvis om man har kupstorlek A.
Jag vet inte. Ska jag på fest kan jag plocka fram en push-up. Tycker sporttopp sitter helt ok på mig. Men jag har inga hängpattar trots fått barn. Storlek c-kupa skulle jag tro.
Nej, det finns inte större. Inte någonstans i hela världen. Och ingen som har bredare rygg och små bröst.
En till här! Jag har 85B i BH-storlek och har alltid varit tvungen att ha en bh med stor omkrets trots att jag har hyfsat små bröst. Till och med 85 känns tight. Jag är normalviktig och har en typisk getingmidja och breda axlar, breda höfter. Jag är tydligen bred runt bröst och revben. Känns inte alls kul att pröva bh:ar och jag slänger också av mig dom så fort jag kommer hem. Jag går helst runt i mjuka bh:ar utan sömmar och kan tack och lov ha det utan att det hänger.
Samma här. Hatar BH och har helt slutat använda de traditionella varianten. De absolut bästa bygellösa, som ändå ger lite form till en som jag som har liten byst, finns på Dollarstore för 70kr! Finns i tre färger!
Jag tänker på det där med snusket på Max. Hur kan så många anställda gå med på det? Att säga ”Cheferna sa att vi skulle göra så” låter bara så dumt. Vill man verkligen ha ett jobb där man leker med andra människors hälsa. Hade man inte slutat ett sånt jobb? Eller åtminstone sagt ifrån?
Jag har jobbat på Max och jag minns att vi tvättade städtrasorna vi använde i köket tillsammans med trasorna som användes på de offentliga toaletterna i 30/40 grader i tvättmaskinen…
Fyfan
Men varför?! Okunskap, ignorans, direktiv uppifrån? Jag fattar bara inte.
Allting, men alltså jag tror inte alla 19-åringar tänker på att det är olämpligt och äckligt med vissa av de ”rutiner” som har framkommit. Skulle alltså säga att det är ett ledarproblem.
När jag jobbade på McDonalds, för cirka tio år sedan, var det också problem med trasorna. De röda trasorna till toaletterna kunde likaväl användas till att torka borden med. ? Minns även att man kunde få springa mellan massa olika ”stationer”, som kök, kassa, servering, städning av toaletter, under ett arbetspass (i samma kläder).
Det beror väl på den som satte på maskinen?
Dom är väl typ 19 och vill behålla jobbet?
Vad har åldern att göra med saken? Jag hade inte velat hålla på så när jag var 19. Hade aldrig velat medvetet riskera någons hälsa. Då hade jag hellre varit arbetslös om jag nu inte kunde få något annat jobb.
Majoriteten personer som är 19 är inte vettiga personer. Poängen var nog dock mer ”unga” än specifik ålder.
Tyvärr förekommer det. Även på andra ställen. Har inte ätit på Burger King på många år. Den Burger King jag gick till var så snuskig ostädat skräpigt. Sjukt snuskig ostädat på toa. Även på en annan kedja var toan riktigt äcklig. Tror jag undviker max nu också.
Vill inte lägga mina pengar på ett sådant ställe. Äter mycket hellre på ett städigt ställe. Tyvärr är väl lönen på hamburgerkedjor dålig. Även att anställda är riktigt unga är ett problem. De vill väl inte säga ifrån.
Man får vad man betalar för. Om du anställer 10st 20-åringar för 150kr/timmen på deltidskontrakt är det ingen som kommer bry sig.
Precis. Man utnyttjar ungdomar som inte vågar säga ifrån. Vi får fundera vart vi lägger våra pengar. Billiga hamburgare kläder från temu billigt smink. Eller betala mera för bättre kvalitet. Inte understödja företag som utnyttjar folk.
Menar du att 150 kr timmen skulle vara en sjukt dålig lön? Jag tror jag fick 75 kr h som 16 på ett café , och startade med 105 kr när jag började på en restaurang som 20-åring. Nog fan brydde jag mig om både verksamheten, kollegor och gäster.
Hört talas om inflation?
Nu var ju detta för 8 år sedan, vilket var jävligt lågt även då.
Om du jobbar 20h i veckan för 150 spänn i timmen blir det knappt 13000kr före skatt. Det är ju ingenting man lever gott på direkt.
Förväntar du dig att leva gott på en halvtidslön på en burgarkedja då? För en heltid är ju ändå 40 h/vecka.
Men herregud, det är ju inte de anställda ungdomarna som gör detta för att de är unga eller dumma utan de gör det ju på order från chefer som gör det på order från högre chefer. Det är såhär företagare blir rika.
Men cheferna är ju också unga. Och deras chefer bryr sig inte ett dugg om hur de här 18-25-åringarna driver restaurang så länge det går plus. Det finns ingen yrkesstolthet för det finns ingenting att vara stolt över. De anställda går dit och knegar av sin lön i väntan på bättre erbjudanden.
Tror du har lagt på några tior på McDonalds-lönen!
Troligtvis en restaurangchef som inte är riktigt klok. Jag har arbetat på Max när jag var ungdom (flera år i olika positioner) och inget av det där skedde. Fanns väldigt tydliga rutiner för allt, tom rutiner med bilder så var absolut inget svårtytt. Hela konceptet är ju att allt ska göras likadant överallt och därför ska det vara enkelt att göra rätt. Så en blandning av okunskap, dåligt ledarskap skulle jag säga.
Jag gissar att du var ung när ”pappa Max” fortfarande levde.
Ja, människan har en förmåga att lyssna blint på auktoriteter…
Jag tänker att det är många yngre som jobbar på MAX och inte förstår konsekvenserna av att slarva med hygienen. Och som dessutom inte har skinn på näsan nog att säga ifrån.
Många unga som jobbar och yngre människor vågar nog inte gå emot sin arbetsgivare. Man gör som man blir tillsagd och biter ihop. Även majoriteten av vuxna är nog på samma sätt tyvärr..
Hanapees rant om Boomerangs VD i Surret-podden – var det too much? Jag tyckte nog att det var lite väl hårt av Hanna om jag ska vara ärlig, åtminstone hur hon pratar om VDn som person. Sen håller jag med om att företagets instagramflöde förändrats märkbart sen senaste tiden (49,35 minuter in i podden pratar hon om hur VDn har tagit över och förstört företagets Instagram i princip).
Orkar inte lyssna på babbel-poddar, vad var kritiken?
På vilket sätt har hon förstört?
Jag är också nyfiken ?
Om ni scrollar ner i Boomerangs instaflöde så ser ni nog skillnaden rätt tydligt haha. Men för att höra Hannas exakta resonemang får ni nog lyssna på podden.
Nämen oj.. ?
Intressant att höra hur snacket går på kontoret där haha
Kollar i Boomerangs flöde men fattar inte ? Kan någon förklara för en trög typ?
Det blev nästan på snudd till taskigt eftersom det blev så riktat till specifik person kände jag.
Samtidigt som jag skrattade gott till ranten och höll med om varenda ord., liksom ”Tjoho jag är sånt energiknippe såklart jag kan driva bolag :D” hahah
Ja men precis! Kändes typ olagligt på nåt sätt att hänga ut någon på det sättet??
Har inte lyssnat på podden men jobbade på Boomerang för 10 år sedan och deras nuvarande Instagram-flöde känns långt ifrån deras tidigare image. Det känns billigt och lite spretigt nu…
Håller med! Kändes faktiskt mycket proffsigare innan, och gav intryck av att Boomerang var ett stort och seriöst företag. Nu känns det mer som den lokala klädbutiken på småstadstorget haha
Jag behöver tips på bästa och skönaste trosorna i bomull, ej string!
Jag tycker bomullstrosorna i den högre modellen på Ica Maxi är sköna och bra! Rätt billiga också:)
Haha tänkte också tips om ica maxi
Dolly från Twilfit. Underbara!
Samma! Mina favorittrosor.
Gillar när man hittar de Boxer hipster med riktig tygresår från H&M. Inte de med kalsongresår.
Det har varit mina också i många år, men det är så dålig kvalitet nu, tycker ni inte?
Dolly alltså.
Ullared! Superenkla och har haft i flera år , tvättat i 60 grader!
Under en av Amalia Brauns youtube-videor frågade någon i kommentarerna var Amalia har gjort sina läppar. Jag hade inte tänkt på det innan, men nu kan jag inte släppa funderingen på om hon gjort läpparna eller ej! Vad tror ni? Hon svarade inte på kommentaren vad jag har sett.
Ser inte hon rätt så botoxad ut i hela ansiktet? Framförallt panna och läppar? Alltså hennes hud ser så åtstramande ut.
Jo, jag håller med helt, särskilt pannan. Vet inte varför jag inte tänkt på det innan, men jag blev nästan besviken haha? Jag tycker liksom inte att det går ihop med den ”vibe” som hon vill utstråla på något sätt. Men men, alla gör som de vill!
I deras poddavsnitt idag tycker jag samtalsämnet om.barn ”som onanerar” var lite problematiskt. Men vad vet jag? Sen Amalias konstiga uppfostringsmetoder, kallt vatten i badkaret? ”Mina barn klarar inte av stressen i skolan utan måste vara hemma och släppa ut sina känslor” alltså fin tanke, men blir det lite att problematisera och hönsmamma naturliga reaktioner från barn i pre-teen åldern? Att överanalysera barnen kan ju lätt göra dem till ”problem” tänker jag.
Hon började fylla läpparna för många många år sedan. Se bilder/filmer från när förstfödde var liten, en markant skillnad.
Det kan vara så. Maja hade ju något att berätta om en story. Lisa deras kompis brukar tydligen göra fillers i läpparna med.
Alltså vad är det för fel på den generationen?
Tycker det syns tydligt på henne. och det går ju tyvärr helt emot den bild hon vill promota.
Men samma tycker jag att det är med hennes kompisar Lisa och Ribecka med.
De vill framstå som så obrydda, hippie och hälso-folk men har oändligt med samarbeten med Junkyard och är en aktiv del i konsumtionssamhället. Känns som att de alla bara bestämt sig för att ha/vara en viss stil och framställer sig så. Men så går det liksom inte helt i linje med allt ändå. Konsumtion, botox, fillers, utseendefixering trots den här ”obrydda” feelingen de vill åt, göra sig till på bilder (alla tre tjejer håller ju på med massa olika miner med munnen på varje bild, fattar inte grejen).
Alla skulle leva vanlife, sen nu ska alla ha hus och göra det till sin grej. Så trött på dem allihopa inser jag nu när jag sitter och skriver det här, ska avfölja dirr 😀
Håller med, Guilty pleasure som det kallas.
Hur många stora hauls med barnkläder har H.T gjort nu egentligen? Köper en helt ny garderob varannan vecka känns det som. Och kläderna är alltid köpta för att ”de är sååå gulliga” och ingen alls tanke på hur praktiska de är eller vad barnet behöver. En del vill verkligen mest ha sina barn som accessoarer..
Tror det är för att hon inte går på förskola, då brukar man bli lite mer praktisk när allt blir fläckigt eller kommer bort.
Är så nojig över mitt barns finare kläder när det kommer till förskolan… snor andra föräldrar kläder, har inte koll på vad deras ungar har, eller vad är problemet där?
Ofta kommer barnen hem med fel kläder på. Antingen något som inte är märkt och hamnat i lånelådan, eller något som är märkt men ändå hamnat i lånelådan, eller något som liknar ett plagg mitt barn har.
Blivit av med ett par strumpor på ett år. Fläckar har det dock absolut blivit. Skicka inte kläder du är rädd om dit.
Men man vill inte använda de finare kläderna till föris, de blir mer slitna än hemma. Inget fel med det såklart, de ska ju leka och kladda. Men de fina kläderna har vi hemma på helgen osv.
Kläder kan hamna på fel hyllor, fel avdelning, barn har likadana, kläder är omärkta osv. Tror inte det är så vanligt att andra föräldrar snor andra barns kläder… däremot säger min erfarenhet att pappor har sämre koll och kan ta fel oftare haha. Men märk kläderna så minskar ju risken.
Aldrig blivit av med något utom vantar och kanske någon mössa. Försvinner annat för er? Skumt!
Våra barns regnkläder försvann alltid precis innan sommarlovet började…
Snåla föräldrar som inte kunde köpa egna till sina barn och säkert tog ut dom till sina landställen ?
Eller så kanske ni slarvade själva?
Alla kläder hamnar i en lånelåda eller skänks bort efter en tid om de inte är märkta med namn.
Hej!
Jag och min sambo ska snart flytta till ny bostad. Vi ska flytta inom samma område och kommer att sköta flytten på egen hand (med hjälp av familj). Vi ”bråkar” lite kring vad som är bäst att packa ömtåliga saker i såsom glas, porslin osv. Jag tänker bubbelplast och papper men min sambo tycker att papper eller tidningspapper räcker. Ni som flyttat på egen hand inom kort avstånd, vad säger ni? Vad är bäst att packa i? Tack på förhand??
Har använt tidningar, kökshanddukar,handdukar och annat man har hemma. Skulle jag verkligen ha något speciell eller dyr grej kanske jag skulle köpa bubbelplast för det men nej inte annars.
Jag brukar köra på det jag har dvs packa in ömtåliga grejer i lakan, handdukar och liknande…men inte går jag och köper bubbelplast nej.
Jag flyttade för ett år sen och använde handdukar, lakan. Vinglas etc trädde jag strumpor över och skyddade ändå allt i hela lådan med mjuka textilier. Ingenting gick sönder. Givetvis märkt med ”ÖMTÅLIGT” över hela lådorna.
Kan tipsa om att packa böcker i resväskor också! Första gången jag flyttade (då hemifrån) hade jag packat böcker i sportbagar för det kändes smart, haha. Men mamma och pappa som körde nåt flyttlass när jag jobbade sa att det inte var bra. Så nu packade jag dem i rullbara resväskor så slapp man bära tunga böcker mer än nödvändigt.
Så himla värt med en rulle bubbelplast. Man har ju inte heller särskilt mycket tidningar? Eller i alla fall inte jag.
Har alltid packat glas och så med bara tidningspapper. Riktigt fina ömtåliga saker i filtar. Ingenting har gått sönder vare sig vid kort eller lång flytt.
Har flyttat ofta och nu nyligen långt. Packar alltid ömtåliga grejer med mjukt jag redan har. Stickade tröjor, filtar, handdukar osv. Hela garderoben är full med packmaterial!
Jag packar i silkespapper från Biltema eller Jula. Blir ingen trycksvärta som det kan bli från tidningspapper. Lägger ibland i filtar eller kläder i flyttkartongerna också. Vissa saker som böcker lägger jag i kassar som är lättare att bära.
Packa glas i vinlådor från Systemet! Man brukar kunna ta/få. Perfekta fack för glas. Behövs inget extra packmaterial.
Har flyttat måååånga gånger och alltid packat in glas m.m. i handdukar, påslakan m.m. Tidningspapper om tygerna inte har räckt till.
Det är aldrig något som har gått sönder. Eller jo, en gång gick en hel låda sönder när flyttbilens lucka åkte upp på E20 så att flyttlådan åkte ur i 120 km/h. Tror inte bubbelplast hade hjälpt.
Jag flyttade för två veckor sen och använde bara bubbelplast som jag dock virade in och tejpade vartenda glas med. Allt höll!
Jag rev sönder ett par gamla lakan, men bubbelplast eller wellpapp runt sånt jag var livrädd om.
Tidningspapper räcker gott och väl. Till riktigt omtåliga saker kan ju bubbelplast vara bra. Räcker väl att köpa 1-2 rullar:) När vi har flyttpackat så packar vi kartongerna i ”nivåer”. I med en del grejer sen en handduk, mer grejer, handduk osv. Funkat bra!
Använder man tidningar så blir det mycket disk när man packar upp.
Någon mer än jag som kommer ihåg när både Kenza och Lady Dahmer skrev i sina bloggar att dom använde hårvårdserien från Wen (tror det hette så) som man köpte från tv-shop?
Kommer ihåg att jag blev så paff att iaf Kenza använde det som jag då tyckte var den vackraste människan på jorden typ och var ens största idol.
Tror hon fick kritik för det sen och många tipsade om balsam-metoden som var och blev så stor just då. Är det någon som kör den fortfarande?
Är jättevanligt att man kör balsammetoden när man har vågigt eller lockigt hår!
Tråkigt att se att det senaste tillskottet i smalhetsbubblan är Filippzorz. Har dessutom noterat att både Filippas och Lojsans (som tidigare nämndes i ett blogginlägg) kommentarsfält rensas på kommentarer där folk påpekar deras drastiska förändringarna. Man börjar ju undra om det vispas ner ozempic i alla dessa matchadrycker…
Trenden verkar vara att så mycket kotor och ben ska sticka ut som möjligt… Filippa har verkligen blivit typ ”anorektiskt” smal samma med lojsan, det är liksom inget fett på kroppen whatsoever
Jaaa!! Alltså jag är så trött på detta. Samma visa varje gång – nån redan smal tjej blir pinnsmal, svarar på exakt ALLA andra frågor förutom den uppenbara viktnedgången och försöker få allt att vara så himla harmoniskt och verka så himla down to earth. Jag bara VET att Filippa fått frågan från flera olika håll och hon har frågestunder lite då och då, varför undviker man så hårt att prata om något som är jätteuppenbart?
Gud ja Filippzorz har blivit SÅ smal på sistone! Hon var normalstor för 1 år sedan. Man märker på Lojsan på hennes år att det 100% är anorexi men filippzorz har så tjockt och långt och fint hår
Trådsmala med benknotor och sen två runda sillisar… det verkar vara den senaste kroppstrenden.
Men vad hände med att män vill ha former? Skulle gärna höra deras allmänna åsikt om anorektiska kvinnokroppar med bollbröst vs normalrunda former.
Hej hopp!
Har alltid velat, men alltid fegat ut. Men nu ska jag ta tag i det och bli en vinterbadare! Så finns det några inbitna vinterbadare här som kan ge några tips, både rent allmänt och gärna tips på fina ställen att vinterbada i Stockholm? TACK! 🙂
Ta med en balja och några termosar varmvatten du doppar fötterna i efteråt
Nåt att stå på när du byter om typ ett liggunderlag
Nåt varmt att dricka efteråt
Neoprenstrumpr
Ha gärna med dig en vän, vet ej hur gammal du är men var försiktig om du har hereditet för hjärt och kärlsjukdomar.
Brrr???brukar slå följe med.mig bror eftersom jag tycker det är lite läskigt men samtidigt fascinerande ?han vill ha med.mig eftersom jag jobbar som läkare ?säger han men får tro att jag är ett trevligt sällskap också ?
Gömmaren i Huddinge är.så fint tycker jag
Någon som har ett barn med det som kallas för särskild begåvning (alltså hög intelligens)? Hur och när märkte ni det? Vad har varit de största utmaningarna? Hur har förskola/skola och det sociala umgänget fungerat?
Vår fogger lärde sig läsa, skrivs 8ch räkna på förskolan. Problem med att hon får tråkiga och för enkla uppgifter och då tröttnar hon och presterar dåligt och gör det slarvigt. Hemma gör hon storebrors läxor från 3an utan problem.
Hur gammal är barnet nu? Hur har det varit/är med samspelet med jämnåriga?
Språkligt stark tidigt (2-3 år), lärde sig läsa själv i förskoleåldern. ”Lillgammal ”, alltid gärna umgåtts med vuxna. Vanlig undervisning har gått långsamt framåt vilken skapat frustration. Går i nian nu och har i princip aldrig gjort läxor eller läst på prov men har ändå 9 i typ allt (bor i Finland och skolorna har läxor, prov och vitsord 4-10. Har inte riktigt koll på skolsystemet i Sverige)
Har hen fått extra uppgifter att göra i skolan för att inte bli för uttråkad? Har lärarna varit tillmötesgående i det?
Det har varierat men hade gärna sett att han fått mera egna uppgifter. Förstår dock att det är en resursfråga. Till viss del har han hjälpt andra då han själv blivit klar med uppgifterna t ex i matte.
Förstår! Synd att det inte läggs mer resurser på de barnen, de riskerar ju att tröttna helt på skolan när de inte utmanas.
Det gjorde min son också, och var väldigt utvecklande för honom! Han kände sig stolt, var en bra kompis, utvecklade en pedagogik när han lärde sig sätta ord på hur han resonerade etc. Bara positivt.
Kinda alfabetet vid två års ålder. Räknade avancerade mattetal vid fyra och läser nu helt obehindrat som sexåring. Måste hitta exakt rätt nivå för att han ska vilja göra en uppgift i skolan. Är det för lätt sliter han totalt i det.
Har också autism nivå 2. Presterade hög på intelligenstesterna. Motsvarade en 14-åring i minnesdelen fastän han bara var sex år.
När utreddes han? Har han fått bra stöd i förskola och skola?
I höstad när han var sex år. Har fått jättebra stöd i skolan. De kämpar verkligen på för att ge honom ett lugn samt att försöka undvika att han fjantar till det när det de andra ska lära sig är för lätt. Han får gå undan några gånger per dag och sitta själv med en resurs.
Vad fint att höra att ni har bra upplevelse av skolan!
Vad är en resurs för något?
resurs = en speciallärare
Fast resurs och speciallärare är inte samma sak!
Speciallärare har läst vidare ytterligare (utöver grundskollärarutbildningen), mot ett visst ämne för att kunna stötta. En resurs är som en elevassistent i klassrummet eller mot specifik elev.
Inte mitt barn, men en kompis dotter. I tidig ålder märktes det att hon var före med allt teoretiskt men framförallt i resonemangen och analyserna hon kunde göra om allt och inget.
Hon hade ett par mardrömsår första åren pga förnedrande enkla uppgifter och fel bemötande. Det dränerade hennes intresse för allt som hade med skolan att göra och hon vägrade helt enkelt att göra något där överhuvudtaget och störde bara i klassrummet. Det där eskalerade till absurda nivåer. Hon mådde extremt dåligt den här tiden.
Vid skolbyte på mellanstadiet var det äntligen en lärare som förstod vad det handlade om och hon fick göra massa tester, där man konstaterade att hon hade väldigt iq. Därefter fick hon hoppa upp två klasser och efter det har allt gått strålande. Hon började universitetet när hon var 17 och trivs verkligen.
Vad tufft för henne och familjen. Verkar fortfarande som att både förskola och skola generellt inte har så bra koll på vad det handlar om och hur man ska förhålla sig till det. Fint att hon hamnade rätt till slut och trivs bra nu! Hur har hon fungerat socialt med jämnåriga, både nu när hon är tonåring och som barn?
Hon fungerade inte alls med jämnåriga så hon har varit väldigt ensam. Alltid velat umgås med vuxna, och dras fortfarande till äldre. De hon umgås med nu på universitetet i helt ny stad är alla minst 6 år äldre så hon umgås inte ens med yngsta på universitetet.
Första gången hon överhuvudtaget fick vänner var i sjunde klass, men det var rätt ytliga vänskaper. Först på gymnasiet kom första riktigt genuina vännerna.
Vet att många nu undrar om hon har autism eller annan diagnos så svarar på det; nej, det finns det inte. Inga sådana drag alls.
Har hon lidit av att liksom inte känna någon samhörighet med de jämnåriga eller har hon varit nöjd?
Jag var särskilt begåvad som barn. Hade väldigt väldigt lätt för att läsa och skriva. Det gick utav bara farten. Det sociala var det inga problem med.
Det jag kan anmärka på och ibland vara lite bitter över, var att skolan ”bromsade” mig. Jag var alltid klar med alla uppgifter + eventuella extrauppgifter så när jag bad om mer att göra så var svaret ”hitta en bok du kan läsa”. Jag läste böcker efter böcker på svenska och engelska men lärde mig inget, det var ju bara skönlitteratur.. Till slut orkade inte lärarna med mitt tjat så jag fick gå och springa ärenden åt dom istället. Kopiera papper, fylla på med pennor.. Jag hade ju inget annat att göra på lektionerna.
Det fanns varken tid energi eller utrymme för elever som låg i framkant. Allt fokus gick till elevernas helhet och den nivån, även dom som hade extra svårt (dyslexi etc).. Dom som hade det enkelt fick helt enkelt vänta in resten.
Ibland undrar jag om livet hade sett annorlunda ut om jag fått den stöttning och utveckling jag var så hungrig efter. Vill inte skylla allt på skolan, mina föräldrar hade inte riktigt tid eller ork till att driva min önskan vidare heller.
Åh ja jag förstår att du går runt med sådana funderingar i efterhand. Verkligen inte okej att användas som någon hjälpreda för de vuxna. Tyvärr verkar det inte helt ovanligt för särbegåvade barn.
Men du hade kanske kunnat använda din fantasi till att sysselsätta dig med något som kändes vettigt? Man kan liksom inte heller skylla allt på alla andra.
Det gjorde hon ju verkligen inte? Dessutom svårt att lägga det ansvaret på ett barn.
Jag var ett barn. Vi snackar perioden mellan 6-15 år.Ett barn använder sin fantasi till att leka, på sin höjd. Att leka hade ju inte heller varit ”vettigt”.
Jag var ett barn i en vuxen värld, i en skola där allt styrdes av lärare, som är vuxna. Du har ganska lite att säga till om som barn i en sån situation. Intressant tanke dock, och jag gillar generellt sett inte att lägga allt ansvar på en sak eller en sida, men här kan man faktiskt inte beskylla ett barn.
Det handlar liksom inte ens om fantasi. Jag var i skolan för att lära mig och göra som lärarna säger, så jag gjorde det. Sen när jag var klar, så bad jag såklart om mer att göra, eftersom det kändes fel att sitta där och göra ingenting när resten av klassen satt och jobbade med sina uppgifter.
Lite sånt är ju tyvärr livet också om man har de egenskaperna. Jobbar själv på en myndighet och vardagen är väldigt mkt att saker anpassas till en enklare nivå för att alla ska förstå, gäller utbildningar, teamträffar, apt etc. Extremt grundläggande nivå och inte särskilt utvecklande. Man får hitta ett sätt att hantera det. Jag läser universitetskurser vid sidan av för skojs skull.
Vill dock inte byta jobb pga bra lön och arbetsförhållanden vilket är värdefullt för mig som småbarnsförälder, stimulans är inte topprioriterat.
Så livet som särbegåvad, intelligent eller vad du vill kalla det är ju att lära sig att hantera att man lär sig saker snabbare och enklare än andra.
Jag har väldigt bra minne och det är på riktigt dagligen man behöver höra på saker man redan hört förut. Har med tiden lärt mig hantera detta.
Precis samma för mig! är fortfarande lite bitter över att jag ”slösade bort” så mkt tid på att typ sitta och vänta in andra som hade svårt för sig och att ingen hjälpte mig att t ex flytta upp en eller flera klasser. Skrev en samling skönlitterära barnböcker på låstadiet medan jag satt och väntade på andra, som mina lärare iofs band in och berömde mig för, men hade varit bra med lite mer utmanande uppgifter osv. Samma i princip på universitetet. Stimulerade mig själv genom att göra prov och tentor mm med så lite förberedelse som möjligt för att det skulle bli ”spännande”. Fick ändå högsta betyg på det mesta. Var uttråkad och har absolut inte utvecklat någon arbetsmoral. Nu har jag doktorerat och jobbar på universitet dår det är mkt frihet så är stimulerad. Men har fortfarande svårt med arbetsmoral och motivation. Har också en form av imposter syndrome som kallas ”natural genius”, dvs att man tror att man inte är bra på/passar för något om man inte är skitbra första gången man provar.
Hmm jag vet inte ärligt talat. Vi funderar på om det kan vara så men vet inte riktigt hur/om man får det bekräftat? Har en snart 4-åring som är allmänt före i allt liksom. Dvs inget mattesnille eller att han kan alla världens flaggor men sådär att han redan kan skriva, läsa och enkla mattetal, resonerar och diskuterar, bred vokabulär, väldigt socialt mogen, leker ”jämbördigt” med 6-åringar, men också motoriskt att han liksom lärde sig bröstsim och ryggsim som 3-åring långa sträckor, extremt bra kroppskontroll, kan ta koreografi snabbt.
Jag vet inte riktigt vad vi ska ”göra” med honom för att han ska få bästa möjliga förutsättningar och uppväxt helt ärligt. Just nu hänger vi bara på och hoppas att allt bara blir så bra som möjligt.
Vad är en bra uppväxt då?
I min värld där man mår bra, trivs i sig själv och sin tillvaro, får möjlighet att leva ut sin fulla potential, får känna trygghet och samhörighet.
En sak jag kunde önska är iaf att föräldrar till särskilt begåvande barn kunde sluta detaljredogöra för sina barns talanger, prestationer och tillkortakommanden på offentlig platser (typ kommentarsfält på Facebook) hela tiden, och även om er verkligen är bra för din 9 åring att tala utom att hon är särbegåvad i Nyhetsmorgon? Små barn kanske inte ens behöver veta att de är ”särbegåvade” det kanske är bättre att på ett konkret vis förklara vilka behov och egenskaper de har?
Förstår att föräldrar är stola men tror generellt sett man ska lägga mer fokus på att se till att ens barn får tillräckliga utmaningar snarare än att redogöra för barnets talanger inför öppen ridå. Tänk, ”när jag själv var barn, hur hade jag önskat att min mamma gjorde?”. MARDRÖM om ens föräldrar betett sig så som många fördärvar gör nu.
Och ja det är såklart samma sak med men barn med diagnoser osv.
Jag håller med om att man inte ska exponera sina barn på sociala medier/tv men vet inte vad det har med mina frågor att göra.
Känner tvärtom. Det är så öppet och välkommet att ventilera när ens barn har svårigheter som adhd och dylikt, men när föräldrar känner sig vilsna/osäkra/etc kring att barnet ev är särbegåvat är det så tabu att säga det för at ti Sverig ”skryter” man då. Man är rädd för reaktioner likt dina. Så man låtsas som ingenting och försöker få sitt barn att passa in i de normala facken och det slutar ofta inte så bra
Jag tycker också det är lite märkligt när föräldrar redogör i detalj vad deras barn kan. Tex kunde rabbla alfabetet vid 18 månader, läsa enkla meningar vid 3 år osv. Som att man liksom fört logg över alla milstolpar. Istället för att försöka bilda sig en uppfattning om hur barnet fungerar menar jag. Dvs har barnet själv valt att ta reda på alfabetet eller har barnet väldigt lätt att minnas och rabbla? Är barnet väldigt nyfiket och vill lära sig allt fort? Vilka typer av saker handlar det om, fysiskt, akademiskt, är det samma vad gäller musik, att rita etc? Har barnet en inneboende drift att vilja göra allt snabbt och rätt? Tänker, pratar och agerar som ett äldre barn?
Klart man kanske reagerar först med att barnet gör saker tidigt men det handlar ju inte bara om det om man ska kunna stötta under uppväxten.
Jag låg i framkant när det gällde språk och historia så mamma gav mig alltid kluriga saker att fnula på under lektionerna.
I det dolda, såklart, för klasskompisar, men lärarna visste ju och uppskattade att mamma höll mig sysselsatt mellan inlärningarna.
Det var inte hennes jobb och inget lärarna förväntade sig, det var mammas sätt att handskas med min rastlöshet pga att jag låg i framkant i språk och historia. Överlag var mitt intresse för teoretiska ämnen mycket högre än klasskompisarnas.
Jag är fortfarande den typen av person.
Kunskapstörstande.
Tror alltid att ninjan är Gabbi
Våra barn blommade ut när de bytte till brittiskt skolsystem. Särskilt den yngre som klagade dagligen på att han aldrig lärde sig något. De första åren fick han ha matteboken för äldre men sen bestämde rektorn att han inte fick det längre, vilket innebar att han behövde göra om förra årets matte. Då bytte vi skola. Båda har gått ut med bra betyg, storasyster kom in på ett toppuniversitet i London. Fast jag skulle för den skulle inte säga att de är överbegåvade, bara att vi föräldrar varit lyhörda och haft givande samtalsämnen runt köksbordet. Just det är nyckeln, enligt mig.
Kanske har det inte med frågan att göra, men en annan sak som jag tror har underlättat för våra barn är att inte ha så förbenat många aktiviteter. Då har de kunnat fokusera på skolan utan stress. OCH vara sociala med kompisar.
Jag har inte barn men var ett barn med särbegåvning. Lärde mig läsa som 3-åring och läste högt för de andra barnen i barngruppen på min avdelning. Började skolan ett år tidigare och hoppade sedan upp ännu en årskurs för det var för lätt och jag störde de andra barnen när jag satt uttråkad och letade efter nya uppgifter. Tydligen blev min lärare också stressad, vilket kom fram under några möten med rektorn och mina föräldrar.
Det hela löstes genom att jag i mellanstadiet fick gå iväg och ha matte med högstadieklasserna, men trivdes aldrig med tonåringarna som mellanstadieelev. Lösningen blev sen att jag räknade högstsdiematte fast i klassrummet med mellanstadiebarnen. Det blev en bra lösning för skolan handlar också om sociala kontakter och jag var ett barn som precis som andra barn behövde leka och öva på det sociala samspelet med de närmare min egen ålder. Det hade varit olyckligt om jag hade fått hoppa upp och inte haft något utrymme för lek under rasterna. Dessutom har tonåringar samtal som inte är för mellanstadiebarn.
Utanför skolan såg mina föräldrar till att ge mig gehör för mina intressen. Schack en period, orientering/gymnastik/handboll/fotboll, klassiskt piano samt barngrupp med vandringar i naturen där man fick lära sig att läsa kartor och att använda kompass med mera. Vidare sattes jag i segelskola där man fick lära sig navigation och sjökortsläsning.
Poängen är att inte fokusera på intelligensen utan att möta behovet och inte lägga allt på skolan och främst ha fokus på fritiden. Ha samtal med rektorn och lärarna. Det är när barn blir bortglömda eller ska stuvas in i en mall som det blir jobbigt för barnet oavsett intelligensnivå.
Många med mig som har haft det lätt i skolan trivs bäst på universitetet för här kan man bli ordentligt utmanad och känna en glädje i att vara med andra som tycker om att utmanas. Några av mina syskon har gått på ingenjörsutbildningar och jag var på några föreläsningar och tittade i deras kurslitteratur för många år sedan och det var inget som intresserade mig. Ta inte föregivet att matematik ska vara barnets väg i livet bara för att matematiken kanske är enkel för barnet. Individen har intressen också och det är vad som ska följas!
Stötta men gör ingen stor grej av det. Behandla barnet som vanligt och ta det inte personligt när barnet går om dig utbildningsmässigt eller i sina resonemang/analyser. En del föräldrar med särbegåvade barn kan bli provocerade om barnets intelligens och intellekt går över förälderns egna förmågor. Var inte en sådan förälder!
Kom ihåg att barnet ska få vara barn främst och få lov att leka och vara omogen på många områden. En del tror att hög intelligens att mognaden gäller alla områden och kan ibland bli besvikna om allting inte är perfekt t.ex. städat rum och kläder fint och prydligt i tvättkorgen med mera.
Tack så mycket för ditt utförliga svar! Tycker du har många bra tankar och perspektiv som jag kan ta med mig i mitt föräldraskap.
Du som har barn som idrottar, framförallt lagsport. Hur ser det ut med körning till bortamatcher?
Nu läste jag inte hela, men såg lite snabbt på Facebook att barn ska(?) få upp till 2000 kronor för idrott. En person skrev att det är en bra idé men nåt om att ”samåkning inte tillämpas så att skjutsa till matcher trasar sönder ekonomin”. Det följde sedan en tråd om att det kanske kan ligga i föräldrarnas intresse att ordna med samåkning själva.
Och då kom jag att tänka på hur det var när jag spelade fotboll. När jag kom upp i A-laget var det buss, men innan dess körde föräldrarna och då hade tränarna gjort ett schema på vilka som skulle köra. Gör man inte så längre?
För det tycker jag känns helt jäkla självklart, man turas om. Enda logiska imo.
Mina barn kör varje förälder själva. Finns 8ngen organiserad samåkning. Man kan ju fråga på eget bevåg. Oftast enklare att bara köra själv.
Vad bra för miljön.
Haha i mina ögon är det jättekonstigt.
What? Det räcker ju med att komma överens med en annan förälder så minskar körningen för båda familjerna med hälften. Vi har alltid kommit överens om samåkning, också t.ex till kalas och annat, så att barnen som bor åt samma håll åker i en bil. Ifall jag ibland hämtar mitt barn från skolan i bil kan jag vara säker på att 1-2 andra barn hoppar i också ?
Samma här hos oss, de flesta kör själva. Alla ska alltid vidare på kalas eller annat efter.
Skulle hata om tränarna bestämde när jag ska köra!!
Hos oss funkar det så att behöver ett barn skjuts skriver man i föräldrachatten på whatsapp. Annars är det bättre att köra sitt eget barn, tycker jag som vill kolla alla tävlingar och matcher eftersom jag gillar sport och gillar att stå och småprata med andra föräldrar.
För oss var det 5 föräldrar per match som körde och sen var det ändå många som åkte dit och tittade. Tycker det är fullkomligt jättelogiskt att samåka. Kommer absolut försöka få in det den dagen jag blir tränare för mitt barn.
Det ser lite olika ut för olika lag men jag tror det är mer vanligt att föräldrar får ordna själva. För mitt barn som kör lagsport var vi ett par familjer som bodde nära varandra som samåkte till både träning och matcher (vi gjorde schema själva) men nu har de andra två barnen slutat. Så vi kör själva.
Ofta vill någon mer i familjen se matchen också, så det är rätt skönt att inte ha bilen bokad med andra barn.
I de lag våra barn spelar i så kör de flesta sina barn själva, om det inte kör ihop sig för någon, har en föräldrachatt där samåkning kan ordnas. Sen finns det alltid nån förälder som aldrig skjutsar sitt barn till varken träning eller match, de får såklart skjuts av tränarna eller andra föräldrar.
Det var väl en av anledningarna till att vi hade schema – att fånga upp de som aldrig körde. Det fanns jättemycket krav på föräldraengagemang i min klubb. Och då var klubben inte ens liten.
Även krav på att en familj skulle tvätta matchstället efter varje match, vi hade inte hand om det själva utan allt var i en gigantisk väska som man tog med sig till match. Ingen bodde i lägenhet men kunde nog bli jobbigt om man gjorde det och hade behövt tvätta ett helt lags matchkläder i en bokningsbar tvättstuga?
Varför skulle det vara jobbigt att tvätta i en bokningsbar tvättstuga?
Jobbigare iaf. Men tvätta 20 uppsättningar tröjor och shorts och lika många strumpor i gemensam tvättstuga om du vill det.
Ta tag i det själv med samåkning det brukar vara tacksamt! Mina föräldrar skjutsade max 1-2 gånger per månad för de hade ett gäng andra föräldrar som de hade ett rullande schema med. Föräldrar skjutsade även om deras eget barn blev sjukt för att inte spräcka schemat.
Inget blir sämre av att fråga och vara lite framåt. Har själv skjutsat kompisars ungar tidigt några helgmorgnar och samtidigt plockat upp 2-3 andra ungar och lämnat av i en kall idrottshall. Avlämningen av ungarna genererade bara en massa tack och absolut ingen förälder tog illa upp av erbjudandet (ungarna bodde ändå grannar så varför inte liksom).
Hur ofta äter ni godis/snacks?
Varje dag ?
I stort sett aldrig.
Varje dag.
När jag känner för det, du lever bara en gång nej men ibland kan det gå långt i mellan sen mer andra gånger. Mår förövrigt bra så orkar inte hålla någon större koll och funkar bra för mig.
Jag kan få en vurm för ostbågar, typ 4 ggr per år. Bortsett från det äter jag inget. Ekonomin pallar inte samt att jag har noll sockerbehov.
Vurm..?
Fredag och lördag när mina barn får äta. Då köper vi hem samma dag och bara så mycket som vi äter upp. Har alltså aldrig godis/snacks liggande i skåpen så det är inte så svårt att avstå resten av dagarna.
Nån gång i veckan eller ett par gånger i månaden. Men aldrig (aldrig!) godis, gillar inte det. Däremot choklad, kakor, chips.
Haha är inte choklad godis??
Hehe! Jo kanske det, jag tänkte på färgglatt plockgodis som typ surisar och vad det nu är.
Nötter och frön äter jag nog varje dag, mest pumpafrön men ibland solrosfrön.
Det är ju inte godis.
Har tänkt att om man tror på reinkarnation, så borde man bry mer om klimatet än dem som inte tror på reinkarnation.
Ibland hör man folk att säga att klimatförändringar kommer inte att påverka mig för jag är redan så gammal. Men när personen återföds någon gång i framtiden är klimatet troligtvis sämre än idag.
Men då kanske man återföds som en kackerlacka eller liknande så då spelar det ju ingen roll.
Vi återföds, men inte som tex kackerlackor, eftersom vi inte är kackerlackor i vårt nuvarande liv.
Vår själ lever vidare. Vårt mål i alla liv, vare sig vi vet det eller inte, är att förbättra oss. Till ett nytt jag. En bättre version av oss själva.
Som tex att bry sig om dom som kommer efter oss. När mitt liv ”slutar” börjar deras.
Allt jag gör har en konsekvens.
Det mottot försöker jag traggla in.
Vad jag gör idag, drabbar nån annan.
Nu och framöver.
Det är ruggigt att tänka ens en sekund framåt, i det perspektivet. Men vi måste.
Så ge inte upp.
Hur vet du det?
ALLA borde bry sig om hur ens barn och barnbarn kommer få det.
Nån som vet när dyson dupen hårgrejen kommer tillbaka till rusta igen? Är den bra? ?
Såg på TikTok att den är tillbaka nu men till fullpris. Kolla hemsidan kanske, där kan man ju se lagerstatus också!
Vill också prova!!!
Du kan ju inte se någon lagerstatus om varan inte finns?
Fanns i min stad igår, överhörde när en kille frågade efter den, de hade fyra kvar.
Slog till på en idag, fanns på flera ställen i Stockholm i alla fall. Ska bli kul att testa! ?
Hur kommer det sig att trots att jag lägger pengar på att testa dyrare schampo och balsam så slutar det alltid med att jag går tillbaka till min favorit fructis garnier ?
Hur har du tänkt att någon annan ska ha svaret på det?
Ja men kanske?? Kan det vara ämnen i billigare schampon som gör att jag upplever mitt hår som ”bättre” och finare än vid dyrare? I dont know
1. För att du efter att ha använt de dyra grejerna ett tag inser att de inte kan påverka hårets struktur mer än på ytan då hår är död vävnad och du får inget bra resultat.
2. Alternativt att du inte pallar använda de dyra produkterna tillräckligt länge för att inse att de inte ger någon effekt utan ger upp tidigare med då samma effekt-
Att du går tillbaka till fructis (som luktar otroligt gott förövrigt.)
Jag gjorde så i en massa år, fast med Dove. Märkte ingen som helst skillnad mot schampot min frisör rekommenderade. Jag vet inte om mitt hår förändrats eller om jag börjat använda bättre produkter/märke, men nu märker jag skillnad om kör med billigt. Håret blir liksom flygigare och mer svårfixat, tycker det sjangserar snabbare på nåt sätt också. Vet inte om det är mest balsamet som påverkat.
Jag kan verkligen inte släppa att Margareta Grääs bara fick en LV Neverfull av en privatperson, kan det verkligen vara så? Skickar en vanlig människa en väska för ~20k till en influenser, bara sådär? Eller har hon sagt något annat om den som jag har missat?
Hmm. Bra täckmantel mot arga kommentarer om hon har köpt den själv. ”Bra” reklam för sin popularitet också. ”Kolla vad omtyckt jag är bara genom att vara mig själv!”
No judgement
Lyssnade på Tabberaset med Klara och Frida där jag tyckte det lät som att Klara har barnen på heltid efter separationen? Nån som vet varför?
I nej men hon hintar i samma pod om någon vårdnadstvist/soc kontakt, typ ”jag har berättat min upplevelse och har blivit trodd” och ”jag gör det här för att skydda barnen”
Men gud, det låter ju som att hon insinuerar att han beter sig jättehemskt. Varför måste folk ta sådant offentligt? Oavsett hur han är blir det ju verkligen inte bättre för barnen.
Men Gud vad kan det vara, hur kan man vara gift och älska varann för att i nästa stund hamna i en sån sits med personen! 🙁
Oj undra vad som hände mellan hon och Kjell då? Tyckte dom verkade så kära
Om ni skulle börja plugga igen vad skulle det bli? Är arbetslös och börjar bli ganska desperat
Åhh .. Jag jobbar inom politiken , men skulle jag studera igen att jag studerat till lärare. Jag älskar barn, tålmodig och väldigt pedagogisk.
Läs till HR-specialist på YH
Får jag fråga varför? Ifrågasätter verkligen inte, vill bara veta mer. Finns det jobb där?
Ja!:)
skulle inte plugga länge, det lönar sig inte ekonomiskt
Tipsa om förlossningsklinik tack!
Var rekommenderar ni att föda i stockholm?
Står och väger mellan BB Sthlm, SÖS, st Göran, Karolinska osv… var har ni haft bra erfarenheter? 🙂 bor söder om stan så allt är rätt nära. TACKSAM för tips! ❤️?
Har fött 3 barn på KS i Solna. Personalen var GULD.
Har fött på Södertälje och Huddinge sjukhus, supernöjd med båda.
Har fött på både Danderyd och BB Sthlm och varit väldigt nöjd med båda upplevelserna! Kanske att jag föredrar BB sthlm för att de har lite mysigare rum, så känns mer ombonat än typiskt ”sjukhus”.
Har fött med min Barnmorska på Huddinge..helt underbart..har fött 5 ggr på Huddinge och varit med på ytterligare 5 med anhöriga på Huddinge…lika nöjd varje gång…aldrig blivit lämnad ensam,alltid 2 bm när jag har fött..är så tacksam med tanke på vad man läser om i media och hört från andra.
Har fött på SÖS och på Södra BB, båda var bra! Tror inte Södra finns kvar, det var mer hemlik småskalig miljö vilket var mysigt. Men SÖS hade jättefint patienthotell med bra frukost haha
Tänkte på henne för någon vecka sedan och undrar samma..
måste finnas någon från samma stad som känner till henne.
Undrar också!!!!!! Måste varit lurendrejeri? Hon var ju döende…
Dom pengarna har hon gjort av med för längesen…hon lever än så länge o lär nog göra d utan problem…någon sorts sjukdom har hon nog men d den var knappast dödlig…hon blev av med socbidrag när de på soc såg att hon fick massa insamlingar o då blev det ett jävla liv på henne o hennes mamma….hon finns på Insta med privat konto, där kanske du kan få veta mer.
Nån annan som reagerat på Hanna Fribergs alkoholkonsumtion? Dricker ju var å varannan dag och säger själv att hon har svårt att sluta när hon väl börjar… sa i måndagsvibe för nån vecka sen att hon skulle vara nykter i en vecka. Fredagsvibe kom å Lojsan frågar hur det gått.. klarade en dag. Å sen skulle hon resa till barcelona så klart hon måste dricka då också.
Hjälp
Också tänkt på det. Känns som hon börjar få/har alkoholproblem. Det är ju inte normalt drickande alls.
Också tänkt på det. Hon reste ju nästan hela förra året och då drack hon nog på riktigt varje dag under resorna. Ändå orkar hon vara ute och springa milen varje dag typ.. märkligt
Skillnad på ett/några glas och dricka sig full…
Äsch jag dricker också vin väldigt mycket när jag har semester men tränar och springer som vanligt ändå. Att dricka alkohol behöver ju inte betyda råfylla
Jag har lagt märke till det sedan i somras. Särskilt i podd och på YT. Tror hon nämnde vin typ 25 gånger i ett poddavsnitt. Hon påminner om en alkoholist som ständigt pratar om vin. Jag har en sådan släkting och alla märkte det verkligen förutom hon. Det verkar som om hon inte kan göra något utan att ha ett glas vin för att det ska kännas roligt eller avslappnat. Just det beteendet är det farligaste, och jag säger det inte som någon nykterist. Det är skillnad på att festdricka och att inte kunna gå en dag utan ett glas i kroppen.
Är det någon som sett (dokumentär?)serien på svtplay typ Den svenska Youtube-historien? Är den bra? Värd att se?
Nej! Växte upp med YT och tycker inte att den va särskilt innehållsrik, saknade innehåll från flera betydande profiler & tidslinjen kändes lite hoppig och tråkigt fokus. Skulle gått o göra så mycket bättre!
Tyckte den var för kort och inte så innehållsrik
Någon mer vars bebis blir typ ”ryckig” när den blir trött? Min lilla blir det varje kväll och tycker det känns så obehagligt även om bvc inte verkar så oroade.
Nu vet jag inget om bebisar men många vuxna (bl.a. jag själv) får små muskelryckningar i insomningsögonblicket. Jag tolkar det som en liten ”urladdning” av musklerna när de slappnar av fullständigt, speciellt efter en ansträngande dag med mycket spänningar i kroppen.
Ja, så kan jag också få! Det här är dock när hon är vaken och vi gör saker, typ äter kvällsmat eller leker på kvällarna. Som att hela kroppen rycker till då och då. Men det kanske kan vara samma sak, bara att kroppen reagerar på tröttheten utan att det är i direkta insomningsögonblicket?
Känns normalt. De har ju olika reflexer i olika perioder som gör att de rycker till mycket. Speciellt i början är det ju någon reflex som bebisen ofta väcker sig själv av pga sådsnt ryck (typ moro reflexen eĺler liknande tror jag). Hur gammal är bebisen?
Hur fan får man ens sambo att sluta med de förbannade ryckningarna? (Obs, läses med hint av sarkasm), (inspiration tagen från en meme med texten ”men be twitching in their sleep because ain’t no way to stop them lies from coming out”)
Jag hade bett om en remiss till barnneurolog. Det finns epilepsi som yttrar sig så, och det är svårt att se skillnad själv. Var snäll att stå på dig mot bvc ?
Jag tycker också du ska trycka på vården. Kolla upp med någon som vet. Är det inget så då vet du och slipper oroa dig.
Vad hintar Sanne Alexandra om på sin story? Kan det vara något med Hubso?
Har tänkt på en sak. JLC, när de bor på lyxiga ställen exempelvis. Betalar de något eller får de allt sponsrat? För det ger väl inte så mycket reklam för ställena ändå, hur många av deras följare har råd med ett rum där liksom?
Om det inte är reklam/spons så betalar dom själva och drar av det på företaget. Inte som att dom betalar ur egna privata fickor.
Men oftast brukar det ju vara att företaget får ut reklam och därför väljer att samarbeta. Men såna lyxiga företag är ju inget som deras följare kommer välja oavsett.
Även om deras följare kanske inte har råd att bo där så ger det en enorm spridning. Visningar. Folk som pratar. Det blir en ”snackis” liksom. Följarnas föräldrar, syskon eller bekanta kanske har råd. Ordet sprider sig. Just när det kommer till sociala medier och influencers kan ”målet” med samarbetet många gånger vara mindre ”självklart”. Det du kan vara säker på är att det finns en tanke bakom det.
Kanske planerar företaget i framtiden att köra en halva priset kampanj? Helt plötsligt kan alla JLC´s följare kanske ha råd med det då? Jag hade t.ex garanterat passat på.
Det blir liksom en ”Jag har hört att det där hotellet är sjukt nice”, för att ordet sprider sig. Behöver inte alltid vara grundat på faktiska upplevelser, nu för tiden så drar vi ju faktiskt hela tiden paralleler till vad vi sett eller lyssnat på via sociala medier.
Hahahaha halva priset-kampanj..
Alla deras följare är inte barn eller arbetarklassvuxna.
Så trött på mitt jobb nu. Fick en annan bild av min chef som jag inte har sett förut så dags att se sig om.
Haha same… så jävla less jag också, och har även också fått svårt för min chef som jag tidigare uppskattat. Som TUR är fick jag besked om ett nytt jobb förra veckan
Jag med men företaget struntar i sina anställda nu och ser bara oss i pengar och jag orkar inte mer. Men förändringar oroar mig.
Haha fan fick du jobbet jag skulle hört om förra veckan?
Depp-inlägg.
Usch, sånt vill jag inte bjuda på.
En tiny playlist om du vill skaffa dig attityd, bemästra damsugaren, eller bara härda ut.
For what’s it worth.
Supernature
Lose youself – Enimen
Snow- Red hot
Alrigt- Supergrass
20th century boy – Trex
Crosseyed and painless – Talking Heads
Harlem Shuffle – Bob & Earle
New sensation – inxs
The thief – infinite mass
CC Cowboys – Imperiet
Changes – Tupac
Have a cigarr – Foo fighters/Pink Floyd
Levels – Avicci
Show me love – Robyn
Du ska va president – Imperiet
Family affair – Mary J Blige
Fan, vad gråtmild man är idag.
For what’s it worth. ??
Glöm det. Hack i skivan.
INXS! Glömmer dem ofta, men blir alltid på lite gott humör när jag lyssnar igenom några låtar.
Dom e goa!
Yes Family affair gör mig alltid på gott humör ?
Filippa och kit gjort slut
Hur vet du det?
…på ketchupen
Är väl inte så överraskande. Tror Filippas diagnos har med det att göra. Att vara bipolär är väldigt jobbigt. Känslorna går upp och ner. Deras förhållande började också på ett väldigt speciellt sätt. Hoppas de kan vara sams för barnets skull.
Hon säger att hon gjorde slut innan hon blev manisk och då visste de inte om det var pga det
Nä va? Vart säger hon detta?
YouTube
Någon här som har sett att S.L skrivit vad orsaken till att F vill skiljas är? Tycker det är så sorgligt att det verkade komma så plötsligt, att de höll på att köpa tomt för att bygga hus några dagar innan..
Jag tror inte att hon berättat hans exakta resonemang, det hon skrivit idag har nog varit det mest ”informativa” hittills skulle jag säga
Hon verkar ju helt tagen på sängen
Vem är det?
Vem? Kan vi sluta med dessa löjliga förkortningar och initialer?
Sara Lagom
Annars finns det risk att det hamnar i mod och kommer upp sent
Nettan, det finns anledningar till att personer gör som de gör. En anledning att skriva löjliga initialer är just det som senaste Anonym redogjort för. Det kan också vara för att undvika att kommentarer inte publiceras alls eller t.om tas bort i efterhand. Det har hänt här på BB flertalet gånger om tex H.T. Om du inte vet vad dessa löjliga initialer står för så vet du troligtvis inte vilka det är och bryr dig nog inte jättemycket samt kan således inte tillföra något i konversationen ändå. Scrolla vidare bara.
Känns som det klassiska. Han har fått en livskris och tror livet är bättre ”fri”
Någon som använt Under your skin detox-kittet och fått bra resultat? Har hopplöst hår som blir fett efter en dag, hade varit ett sånt halelujah-moment att typ kunna duscha håret varannan dag och ändå känna att det är fräsch. Eller om nån sitter på något annat tips att få sitt hår fräscht längre ?
Jag har! Hade problem med fett hår snabbt, har väldigt tjockt hår också … Kör schamponering 2 gr och de håller iallafall till tredje dagen. Vill jag att de ska hålla ännu längre lägger jag i water clouds hår mousse i botten när jag ska föna och fönar torrt. Fönar alltid håret efter tvätt, iallafall hårbotten, oavsett mousee eller inte. Köp o testa! Men kan ta några v innan håret vänjer sig.
Oh tack för svar, då ska jag iaf testa. Hur långt tid tog det innan du såg skillnad?
Tror faktiskt att det fungerar. Har ej behövt testa dock. Körde vitaminer och mindre stress bara. Håret kom tillbaka.
Nä tycker inte det funkade, mitt hår blev iaf inte rent på djupet. Har också fett hår efter en dag men jag köttar torrshampoo? ☺️
Du som är arbetsledare, hur mycket extra har du i lön?
Alldeles för lite extra för vad ansvaret innebär, några tusenlappar extra i månaden.
Hade 575kr som driftsamordnare på mitt skift.
Vilka böcker siktar ni in er på bokrean?
Barnböcker!
Vuxenböcker!
VARFÖR stör jag mig så mycket på Krickelin?
Vet inte varför du gör det. Men jag gör det för att hon verkar lite ohärlig sant ta sig själv och sitt ”varumärkesbyggande” på så stort allvar. Stänger en butik för att starta en typ likadan och skriva jättemycket om att det är ett ”nytt koncept”. Till exempel.
Man brukar störa sig på folk som inte är helt genuina.
Nu är Lady Dahmers båda konton raderade. Saknar henne. Det är ändå så sjukt att tio år bara tas bort sådär.
Tycker det är rätt åt henne
Nån mer tycker livet känns meningslöst ibland? Jag har inga barn, inget att leva för egentligen. Vill inte dö men skulle bara vilja försvinna.
Ring 90101 ❤️
Jag känner igen mig, ofta känns det som att framtiden bara är ett töcken eller ett mörker
Du behöver få hjälp att bearbeta dom tankarna. Jag har varit i samma sits och jag behövde få prata med en psykolog samt testa antidepp. Det har hjälpt mig SÅ mkt 🙂 Var inte rädd för att ta hjälp. Jag lovar, det går att må bättre och mer ljust på tillvaron. TA HAND OM DIG <3
Nej, livet är till för att ha roligt.
Kan du inte ta dig ut ur labyrinten själv sök vården som någon föreslår. Men man kan också börja tänka annorlunda på massa olika sätt. Läs böcker, lyssna på folk som gått igenom livet men fått insikter. Kolla youtube tex. Men för att vara korrekt; sök hjälp inom vården om det är akut. Själv fick jag gå igenom livet och lidandet för att sedan vakna upp och må bra. Jag klarade det på egen hand.
Någon mer än mig som också tycker synd om massmördaren Rickard? Som ju verkar fått ett totalt meltdown efter all kontakt med myndigheter/soc. Jag menar, lyssna och titta på människan, det är ju absolut ingen ondskefull människa, det är ju en människa som inte kan göra en fluga förnär i vanliga fall. Tror jag att det är möjligt att det brister så totalt för en människa efter åratal av kontakter med myndigheter, soc, blivit missförstådd, krävt saker av honom som han inte klarat pga sin autism, kört över honom, osv? Ja, det tror jag. Det tror jag absolut. Det brast helt enkelt. Ett totalt meltdown. Samhället bär förmodligen 90 % av skulden, skulle jag tro.
Han verkar ju ha varit svårt psykiskt sjuk sedan lång tid tillbaka. Uppenbarligen kunde han ”göra en fluga förnär”.
Tänkte svara något insiktsfullt tills jag såg ditt namn.
Det är väldigt sorgligt att samhället inte kan fånga upp och förebygga det som hände
Nej men Amanda! Att du kan trolla om det mesta här vet vi ju redan och ibland är du också ganska underhållande. Men att starta en tråd om hur synd det är om nån som skjutit ihjäl oskyldiga människor blev bara hjärndött.
Jag vet att du trollar (eller så är du en annan Amanda) men jag håller faktiskt med. Jag tycker väldigt synd om alla som miste livet och dess anhöriga men jag tycker också synd om honom. Han mådde psykiskt dåligt och fick ingen hjälp av vården och samhället svek honom. Jag har sett hur illa det kan gå på nära håll och det finns många svenska fall med personer som har mördat på grund av psykisk sjukdom som ingen har brytt sig om.
Du har säkert rätt Amanda.
Jag tycker inte synd om honom men hans anhöriga.
Han skulle bott i stödlägenhet o haft förvaltare.
Det är enkelt att säga vad han borde haft och inte haft. Ingen av oss vet hur vi hade känt om vi var i samma situation.
Nej, är det ngn som sagt det?
Det är inte synd om honom. Han var en patetisk äcklig mördare. Massor av människor mår dåligt och går inte ut och skjuter ihjäl andra.
Snacka går ju.
Nä jag tycker inte det minsta synd om honom. Vi är många som kämpar med tuff psykisk ohälsa som INTE begår såna fruktansvärda brott. Man får fanimej ta lite ansvar för sitt liv.
Någon som varit i Bordeaux förut och kan rekommendera? ☺️ är sugen på en weekend dit när sambon ska dit på jobbresa. Värt det? Tips på restauranger osv?
Kan tipsa om appen, getyourguide. Den är guld 🙂
Tack snälla!
Tipsar om Severance på Apple+, så bra serie! Thriller/sci-fi med indie-vibe
Japp! Bästa jag sett men lite besviken på s2 än så länge
Vad ska jag bjuda på för middag på lördag? Ge mig era säkra kort och paradrätter!
Förrätt : pilgrimsmusslor med sandefjordsås, recept från Catharina König. Sååå gott!!
Banoffee pie till efterrätt, gör den antingen i stor form eller glas. Till huvudrätt kan du göra Dante Zias salsicciapasta med ugnsrostade tomater. Gjorde den förra veckan och det var en hit för hela familjen!
Min nya favoriträtt? citronrisotto och kycklingfilé, med grillade grönsaker
Behöver pepp/tips!! Har en liten son och ska få vårt andra barn, även det en pojke. Vad är fördelen med att ha två söner? Hade trott (och kanske hoppats) att andra var en tjej så behöver höra lite från er ? tack❤️
Älskar att mina två första blev pojkar, har en tjej med nu och ingen större skillnad.
Det är ett år mellan killarna och dom har de föesta intressen gemensamt, har gått i samma fotbollslag och ärver kläder! Dom är ett
Team!
Jag har två söner och det är underbart. Så kul. Så mycket spring och hopp och låtsas-slåss men också kramar och pussar och mys. Jag tror man blir förälder till just de barnen som man behöver i sitt liv, det är meningen att just du ska bli deras mamma. Sen tycker jag också det är nåt extra fint att de är bröder som alltid har varandra.
De leker och busar så fint tillsammans! Och praktiskt att ärva kläder ? Älskar att vara pojkmamma.
Förlåt men… Skärp dig? Det finns barn som föds med hemska missbildningar och sjukdomar. Det är en välsignelse att få ett friskt barn, oavsett kön. Det vet du också innerst inne. <3
Men det är väl fullt normalt att vilja ha ett specifikt kön på sitt barn, det är inte tabu längre. Sen fattar alla att man älskar sitt barn oavsett så det har inte med det att göra.
De kommer bli bättre vänner, särskilt när de är äldre ☺️ har en syster och vi är bästa vänner, samma med min man och hans bror. Tror inte det blir på samma nivå när man har syskon av olika kön (nej ni som har bra relation till era syskon av ett annat kön behöver inte skrika det här, jag tror ändå vad jag tror)
Såg precis Uppdrag granskning om Fallet Adam vars mamma först annlagade exet för sexuella övergrepp på Adam. När inga bevis kom fram och Adam själv sa att pappa inte gjort något anklagar mamman sin 7-åriga son för att ha ”våldtagit” sin treåriga lillebror med att stoppa in ngt i rumpan. Även mot lillasystern som är yngre.
Adam nekar, även lillebror nekar. Och inga bevis finns alls förutom att mamman säger att Adam sagt det.
Adam säger däremot att han tycker om sin lillebror.
Adam omhändertas och pappan är
Helt förtvivlad.
Ngt speciellt hjärtskärande är att fem dagar innan julafton vill denna lille kille hem till mamma o sina syskon. Han frågar varför han inte får komma hem. Och socialtjänsten svarar att mamma säger att du gjort illa lillebror.
Senare kommer det fram att allt är lögn! Då är han omhändertagen tills han är 11 år!
Stackars stackars barn, syskon och pappa.
En sån störd mamma! Vidrigt!
Mår dåligt när jag tänker på hur mkt han måste gråtit och undrat varför mamma gör så här. Ens mamma som skall vara ens trygghet.
Så hemsk historia. Tydligen är familjehemmet där Adam placeras en släkting till mamman, vilket gör historien ännu märkligare. Mamman borde åtalas för barnmisshandel.
Kan inte förstå hur soc kunde gå före domstolens bedömningar. De idioter på socialtjänsten som gjorde dessa grova tjänstefel borde absolut få stå till svars för detta! & vilken sjukt jävla morsa! Tycker så synd om Adam och om hans pappa?
Ja, det är jättemärkligt att socialen kunde fortsätta behandla pappan som en brottsling trots att han blivit friad i både tingsrätt och hovrätt och tilldömts vårdnaden. Det innebär ju att socialen har sitt eget rättssystem och kan bestraffa oskyldiga människor helt efter eget behag.
Vad som är extra illa med den här typen av föräldrar är att de förstör för barn som verkligen är utsatta för incest av den ena föräldern, särskilt om denne är manipulativ, övertygande och charmig. Då har varken mamman eller barnet en chans.
Någon här som har testat Bobbys Hair Care?
Jag körde alltid schampo och balsam med sulfater osv i innan jag började med Bobbys Hair Care. I början när jag körde på Bobbys Hair Care kändes och såg allt bra ut med mitt hår och hårbotten.
Men konstigt nog, nu några få veckor efter, tycker jag inte att jag får samma effekt längre. Och min hårbotten mjällar trots att den serien jag använder ska motverka torr hårbotten, mjäll osv. Vad kan detta bero på?
Jag tyckte att hans schampo och balsam var jättebra i några veckor, sedan blev håret flottigt och kändes smutsigt typ dagen efter att man tvättat det.
Ja vad konstigt.. Blir så besviken nu i efterhand för kändes verkligen som att jag hade hittat helt rätt.
Vad skulle vara värst enligt er:
En person som retar och förlöjligar er eller en person som höjer rösten och skriker/skäller på er?
Kan inte välja. Lika illa båda två
Både är riktigt osköna. Vill inte ha något med någon av de personerna att göra.
Jag har väldigt torrt, frissigt och skadat hår.
Så jag behöver använda schampo och balsam som är mot detta och som har en del oljor i sig.
Dock är problemet att jag istället lätt får finnar i ansiktet, på kroppen och i hårbotten p.g.a. alla dessa oljorna och det snabbare fettigt i min hårbotten.
Vad är lösningen?
Flottigt eller fett. Finns ingenting som heter fettigt.
Är tacksam att dessa Öppet spår finns på denna bloggen.
Jag känner mig lite mindre ensam tack vare dessa, och är glad att man oftast får svar här.
Och väldigt intressanta diskussioner! Jag tycker ofta de bara blir bättre och bättre.
Dittes hus, någon mer än jag som tycker det vore mardröm med så mycket insyn? Hela väggar upp till taknock i glad, åt flera håll ? Den store upp mot skogen är ju värst
, tänk om någon skulle kika i mörkret? Jag skulle inte kunna slappna av. Haha kanske bara jag som är paranoid.
Åker ibland förbi huset och tänker exakt samma. Skulle aldrig kunna bo så. Speciellt inte om jag va en offentlig person.
Det värsta är att det ser så fruktansvärt icke hemtrevligt ut. Så stelt, omysigt och opersonligt. Tycker synd om barnen på något sätt.
Föregående inlägg 
Vad har ni för bil och hur mycket pengar lägger ni på bilen varje månad? Skatt/försäkring/underhåll osv
Ford focus. Lån cirka 2700. Försäkring 780. Parkering 1000. Bensin 1000. Underhåll som typ däckbyte/besiktning/service/tvätt etc fast att man slår ut det så kanske 400 i månaden. Trängselskatt 250.
Så cirka 6000 i månaden och då kör vi absolut inte supermkt. Det är dyrt med bil.
780 i försäkring låter dyrt. Hur gammal är bilen?
Den är från 2018. Nej min uppfattning är att det är en helt normal försäkringskostnad. Bästa priset för jämförbara försäkringar.
Ok. Jag betalar hälften så kändes dyrt bara.
Det beror på var och hur du bor.
Min bilförsäkring är rätt dyr, men jag bor mitt i smeten i min stad. Gissar att sådant spelar in också
En Volvo v40, betalar ca 300/mån för försäkring och 800 kr per år i skatt, varit väldigt underhållsfri hittills så inte många kronor där
Vi har två bilar och lägger strax under 9000kr för leasing/lån/försäkring/skatt och underhåll.
Ovanpå det bränsle 2500-3000kr.
Jag vet inte. Min man köpte nyss en ny bil till mig. Den ligger på 980k. Eftersom han har bra avkastning på börsen blev det billigare att baka in det i huslånet än att betala cash. Har inte ens koll på försäkringen då min man betalar den. Men innan jag bytte bil var service ca en 5k per år. Vissa är dyrare än andra. Försäkring ca 10k per år. Skatt någon tusenlapp. Min förra bil kostade 180k som jag betalade kontant.
Så snäll man
Han bakade ju in det i huslånet..
Han har ju inte köpt den utan presenterat det som köp från honom till henne, när hon betalar för det!
Många män är farliga ekonomiskt när kvinnor inte har koll på ekonomi.
Exemplet ovan är bara ett av många sätt män målar upp sig som generösa och kvinnan köper det när han egentligen blåser henne på pengar.
Han kan inte baka in det i huslånet utan hennes samtycke så hon var uppenbarligen ok med det. En make kan inte pantsätta den gemensamma bostaden utan den andra makens samtycke så det kan inte ha kommit som en överraskning.
Men du förstår väl att män(niskor) som gör sånt ser till att få de underskrifter de behöver? Det är ju inte svårt för någon som redan dribblat bort sin partner ekonomiskt att lägga fram ett ”förslag” på hur alla skulle gynnas ekonomiskt av att man bakade in lån hit, utökade bolånet dit, skriver partnern på bilen eller lånet eller företaget.
Låter i mina öron som ni köpte den tillsammans om den är inlagd i ert huslån
Låter i mina öron som att den personen har dålig koll på sin ekonomi. Jobbigt om mannen gör slut.
Ford Fiesta. Lånet är nog på 7-800/månad, varierar lite. Skatten vet jag inte och inte försäkringen heller då den går på autogiro..men har helförsäkring iaf. Och jag tankar för kanske 700/månad eftersom jag inte åker så mycket nu för tiden.
Du vet inte vad det kostar för du har det på Autogiro? På riktigt?
Någon som har ett barn med det som kallas för särskild begåvning (alltså hög intelligens)? Hur och när märkte ni det? Vad har varit de största utmaningarna? Hur har förskola/skola och det sociala umgänget fungerat?
Oj sorry, den hamnade fel. Postar längre ner.
Har en gammal bil som inte kostar speciellt mycket.
Per år; Underhåll 1000-2000 kanske och försäkring 1800kr.
Den stora utgiften i månaden blir bensin beroende på om jag jobbar hemifrån eller på jobbet. .
Min bil är leasing och kostar ca 5500 i mån men då är allt inräknat (underhåll, service, skatt). Laddar gratis på jobbet.
Familjens andra bil kostar väl ca 300kr i månaden för el. Skatt 360kr på ett år och serviceavtal ca 300kr / mån.
Vägtullarna också de dagar vi åker till kontoret! Blir väl några 100 i månaden per bil.
Just ja försäkring på den andra bilen är rätt dyr tyvärr. 600kr i månaden kanske? Är fortfarande halvförsäkring, så kul det ska bli när man behöver helförsäkring på den ?
Vi har två elbilar (om det inte var uppenbart). En modell större och en modell medel.
Har en Renault clio som jag köpte kontant för 56 000kr, den gamla modellen. Betalar 520kr/månad för helförsäkring och 730kr i skatt varje år. Underhåll vet jag inte, men nya däck vartannat år kanske och annat som slits!
Har en 20 år gammal Peugeot 307 kombi. 163 spänn i månaden för trafikförsäkring, 500 för parkering, ca 800 för bensin. Skatt 2k om året, så ungefär samma summa som försäkringen. Byter däck själv så slipper den kostnaden, underhåll och reparationer är svårt att beräkna. Hade bilen varit nyare och fräschare hade jag servat den varje år, det är ish 4k om året. Istället byter jag olja själv, kostar inte många hundralappar. 🙂
Ingen bil. Just nu är jag mindre sugen än någonsin… Visst fattar att man behöver bil men att stoltsera med en gör att jag nu får gåshud. So not 2025!
Visste ni att Musk har en dotter? Följ henne här:
https://www.threads.net/@vivllainous
Kör hon Tesla?
Vem stoltserar? Ts frågar, gissningsvis för att hen kanske tänkt köpa och vill få uppfattning om kostnader? Då är det värre att man inte kan hålla sig till ämnet och svara på frågorna? Du har ingen bil, alltså riktade sig ingen av frågorna till dig.
Haha stoltsera med?
1 dotter? Han har väl 12 barn?
Volkswagen tiguan allspace 7 passagerare köpte den för några månader sen. Helt ny och jag hade dessvärre ingen aning om att man betalade typ 12 k i skatt per år första 3 åren?. Tror försäkringen ligger kring 600,bensin kanske kring 1k-1.5k men jobbar hemifrån så åker bara och lämnar barnen på förskolan och vardagsärenden och barnens aktiviteter.
Inga lån så slipper den utgiften
En leasingbil, 6100kr/mån.
Känns det som en bra summa som du gärna lägger?
Nej tycker egentligen det är för mycket men älskar bilen.
Men herregud, har folk blivit galna?! Jag skulle aldrig lägga 6100 kr varje månad på en bil, det är helt galet! Aldrig!
Håller verkligen med dig. En bil som tar mig från A till B räcker för mig. Har så mycket annat som jag vill göra för mina pengar.
Man har ju olika prioriteringar, inte konstigare än så. För mig är det viktigt med en stor (har tre barn+hund) krocksäker bil med bra funktioner såsom automatisk bromsning, dödavinkelvarnare, 360°-kamera och en massa krockkuddar och jag betalar gärna för detta. Många tycker säkert att det är galet men för mig är det en trygghet. Var med om en bilolycka med barnen i bilen och hade vi inte suttit i den bil vi gjorde (stor och tung med toppbetyg i krocktester) vet jag inte hur det hade gått, så jag kompromissar inte när det gäller bil.
Tesla Model 3. Försäkring 600/månaden + ladda hemma ca 1800kr
Är det heltförsäkring eller halv? Vill också ha en Tesla men fått för mig att försäkringen är snordyr
Kia sportage
Parkering 450
Försäkring 3000 per år ca
Skatt tror jag är 900 per år
Tankar väl för 2000-3000 per månad
Men min man kör en del i jobbet o får tillbaka.
Däckhotell 500kr per år inkl byte å tvät
Leasar en volvo xc60 laddhybrid. 600€ månad. Då ingår service, däck osv.
En Ford som är köpt begagnad. Bilförsäkring 260 kr i månaden. Diesel ca 1000 kr i månaden. Parkering och trängselskatt 150 kr i månaden. Övriga utgifter och underhåll ca 500 kr i månaden. Så allt som allt ca 2000 kr i månaden.
Liten Nissan micra 2001. Wroom! Kostar mig ca 500 kr i månaden om man slår det per mån. Min sambo är bilmekaniker.
Inget lån.
Kan ni dela med er av positiva och negativa erfarenheter av skilsmässor där barn är inblandade. Är ni skilsmässobarn själva? Hur har det påverkat er? Eller har ni separerat själva? Hur har era barn hanterat det?
Jag är skilsmässobarn. Själva skilsmässan var en chock men inget problem egentligen det mest problematiska var hur min pappa hanterade det genom att vara förbannad och sur och extremt långsint han kan än idag 20 år senare inte prata om eller med min mamma.
Jag går själv i tankarna att begära separation från barnens pappa och är säker på att vi skulle hantera det mycket bättre.
Tänk på att ni är två och att du bara kan styra din egen reaktion. Trodde det var samma sak för oss men insåg snabbt att han inte var intresserad av att sätta barnens behov först. Så var förberedd på vad du behöver göra om det blir så så du inte är oförberedd utan har en plan utifall att.
Mina föräldrar separerade när jag bara var några månader gammal. Så minns ej hur de var ihop. Tror om de inte hade separerat så hade mitt liv sett väldigt mycket annorlunda ut, till det sämre. Min pappa hade spelmissbruk och på senare år även alkoholmissbruk. Glad att min mamma lämnade så att det inte var en del av min vardag. Det som påverkat mig negativt och som jag behövt bearbeta i terapi har varit hans och min icke relation. Att inte förstå varför han inte älskade mig etc. Nu när jag är äldre vet jag bättre, men som barn var det svårt att förstå och jag har än idag väldigt svårt för när folk ljuger. Han ljög väldigt mycket under min uppväxt och tillslut sa jag upp kontakten helt.
Har du några tips på hur man förälder störtar sitt barn om det komme till punkten att man behöver ta bort all kontakt med pappan? Har du några tankar på hur man minimerar skadan? För mig är det ju en lättnad att slippa honom men för barnen är det en förälder som de älskar och kommer skapa ett sår hur man än gör. Några tankar kring vad som hjälpt dig som barn?
Så svårt. Jag vet ju inget annat och kan bara tala från egen erfarenhet. Men min mamma var väldigt duktig på att aldrig tala illa om min pappa men inte heller försvara hans beteende. Jag fick bilda min egen uppfattning och vet att mamma gjorde allt hon kunde (genom att prata direkt med honom, vad som exakt blev sagt vet jag ju inte) för att få honom att prioritera mig.
Men det som hjälpte mig att läka var helt ärligt terapi, när jag var 22 så sökte jag själv hjälp och där fick jag ut mig mycket av det jag gick och bar på. Sa upp kontakten när jag var 18 och trots hur han behandlar mig hade jag dåligt samvete. Så jag fick hjälp att bearbeta det.
Jag vet inte hur man kan minimera skadan om jag ska vara ärlig, tror det är svårt som den andra föräldern att göra det. Enda man kan göra är att finnas där och kanske uppmuntra till att gå och prata med någon utomstående.
Berätta vad som hänt: pappa är kriminell, han har fått en psykisk sjukdom, sitter inne eller vad det kan vara. Annars rannsaka dig själv: kan ni verkligen inte komma överens som vänner? (Förutsatt att inget brott har begåtts).
Köpte inte han precis en dyr bil till dig?
Verkar som hon menar exmannen, inte den nya
Du låter som ett av mina barn ?
Kärlek till dig då jag, genom min dotter, kan relatera vad du går igenom. ❤️ Stackare ?
Kärlek till din dotter och till dig. Vet hur tufft hon har det ♥️
Min skilsmässa är det bästa beslutet i mitt liv. Det var en sån lättnad. Allt har blivit bättre. Nu är det lite svajigt med barnens relation till pappan men hoppas få stöd och hjälp med det av kommunen.
Får se om du ser detta 🙂 Men på vilket vis ska kommunen hjälpa till med relationen mellan barn och far? ❤️ Sitter i en lite liknande sits.
Jag spekulerar bara vad som menades men det finns ju familjestöd/behandling eller nån typ av medling kanske
Jag har inte skilt mig, men nästan alla mina vänner har skilt sig och mina barn har många vänner med skilda föräldrar.
Jag ser ett mönster och det är att man inte ska separera när barnen är 9-16 år. Då störs barnen i sin känsligaste period när de redan har en massa kroppsliga och psykiska förändringar att ta hand om.
Dessutom ska man inte flytta ihop med sin nya partner medan man har hemmaboende barn. Så många barn HATAR verkligen mammas/pappas nya och pratar alltid negativt om den personen med kompisar.
Jag skulle aldrig välja en ny partner och definitivt inte bo med dem om barnen inte trivdes med personen. Är det verkligen vanligt eller det är något som växer fram efter något år?
Växer fram, skulle jag säga. Mitt barns kompis till exempel var lite mer neutral till bonuspappan först, men vid 8-9 år började hon uttrycka till mitt barn hur arg hon var att han bodde med dem.
Mitt andra barn har nästan bara vänner som bor hos bara en förälder för att slippa bonusförälder. Och de är 16-17 nu och det har blivit fler av dem som gör så sedan de var ungefär 12.
Men då är det väl ingen nice bonusförälder helt enkelt. Det betyder ju inte att det är så i alla familjer där det finns bonusförälder.
Det är lätt för barn att projicera sitt missnöje med en ny familj på bonusföräldern. Oavsett hur bonusföräldern är. Det finns mycket forskning om det. En undersökning visade tex att 80 % av alla som vuxit upp med en bonusförälder i barndomen uppgav att ”dom inte stod nära” sin bonusförälder. Som exempel. Det är nog mer regel än undantag att det är en viss distans till en ny vuxen i hemmet.
Plus en på den. Jag är lärare och oavsett hur nöjda föräldrarna är med beslutet och hur goda vänner de säger sig vara så påverkar det barnen. Speciellt i denna ålder. Ytterst få barn mår bra efter en separation. Sen kanske separationen ändå var nödvändig.
Och träffar genom yrket oerhört många familjer och barn. Har även en partner som är skilsmässobarn och hens lillasyster var 9 vid skilsmässan. Det påverkar än idag i vuxen ålder
Kan också vara att de personerna aldrig har varit med om något värre så se har inget att jämföra med. Tänker mig att barn i familjer med missbruk och övergrepp har det långt mycket värre än barn som är trygga älskade och väl omhändertagna av separerade föräldrar, och det finns ingen anledning att bli traumatiserad av en separation.
Vadå ”ingen anledning”? Kan ju hända mycket som gör att man som barn får ett trauma? I en perfekt värld, nej självklart inga trauman. Men en eller två människor som själva är ledsna och sårade (oftast, på nåt sätt) ska försöka hantera sig själva och sina känslor, samt barnet/barnen. Som ofta är bra på att dölja vad dom känner egentligen.
Orsaken till separationen gör ju också otroligt mycket. Så din kommentar är ganska förminskande kring nånting som påverkar väldigt många personer och inte alltid är så himla lätt.
Ingen anledning uppfattar jag syftar på barnen som är trygga älskade och väl omhändertagna. Sen kan det förstås finnas anledningar ändå. Men hen har inte fel, det blev en olycklig formulering bara.
Dina vänner har inte hanterar det bra. Du drar en felaktig slutsats utifrån din känsla och förståelse.
Barn klarar separationer om föräldrar är emotionellt mogna och fångar upp barnen känslomässigt och även har lagt en bra grund.
Barn mår inte bättre i ett hem där föräldrarna inte är i en bra relation, men biter ihop för barnens skull.
Jag är skilsmässobarn och mina föräldrar gick isär när jag var under 4, är idag 30. Har inga minnen av skilsmässan, bråk eller dom tillsammans. Skönt på ett sätt att inte minnas det dåliga, men en otroligt stor sorg att inte ha ett enda minne av sina föräldrar tillsammans, att inte ha en bild av sin kärnfamilj och inte ett minne av att ha ätit middag med bägge mina föräldrar någon gång.
Sörjer absolut att man under uppväxten bara hade sina föräldrar varannan vecka och att alla högtider i vuxen ålder delas på och det flängs fram och tillbaka. Även om mina föräldrar alltid kommit överens och hållit god ton så har det varit jobbigt. Att inte ha en fast punkt och byta boende och sina saker splittrade. Förstår att man går isär, men jag tror inte alltid på uttrycket ”bättre med två glada hem än ett ledset”. Hoppas att mina barn slipper ha det på detta sätt.
Hade du hellre bott i ett ledset hem då? Och vem tvingar dig att flänga på högtider? Känns ändå extremt priviligerat att se det som ett problem att behöva fira högtider på olika ställen. Kul att du har flera att fira med, vissa har ingen att fira med.
Det handlar ju inte bara om själva ”flängandet” utan om att man som barn ju VILL fira med båda sina föräldrar eftersom julen tex är en väldigt stor grej för de flesta barn. Tror inte någon vuxen skulle tvinga barnen att åka mellan men det är ju även syskon att ta hänsyn till, andra släktingar som kanske kommer över dagen osv och så det jobbiga i att behöva välja. Speciellt om den ena föräldern sitter ensam.
Och det är ju inte heller som att föräldrarna blir happy ever after för att de separerar. Har varit med om flera uppbrott med mina föräldrars nya partners tex. Så bråk i hemmet kan ju ske ändå. Eller bråk med nya syskon. Eller föräldrar som är ensamma och ledsna.
Menar såklart inte att man ska stanna om man verkligen vantrivs. Men man måste ju förstå att barnen ser saker ur ett annat perspektiv (tex att alla inte ser det som en lyx att ha många att välja på att fira jul med) eller att allt kommer bli bra för evigt för att man separerar.
Vi försökte fira jul ihop efter skilsmässan, men det blev verkligen inte bra. Vi blev superstressade båda två och retade oss på samma saker som innan skilsmässan. Barnen gillade mycket bättre att fira separat, lunch med mig och middag med pappan eller tvärtom. Iofs bor vi nära varann.
Är själv ett skilsmässobarn, varit jätte glad att mamma och pappa skilde sig när jag var liten, sa också som barn då folk fråga om jag önskar att mina föräldrar skulle bli tillsammans igen ”aldrig i livet” och jag säger ännu samma svar ? de har aldrig passat tillsammans, var inget våld eller nåt men de fungerar bra på varsitt håll men de var inte kärleksfulla eller passade bra tillsammans! Nu har de varit stöttande hela mitt liv trots att jag och mamma flyttade till ett annat land från pappa, de ordnade att jag fick flyga till pappa 3-5 gånger per år osv ?
Han ville inte va med sitt barn mer än 3-5 gånger per år?
Hon skrev ju att mamman flyttade utomlands med henne. Hur många har råd med fler än 3-5 resor om året?
Då får ju den andre föräldern flytta efter?
Varför skulle den andra flytta efter utomlands? Isf är det väl mer rimligt att den första inte flyttar utomlands istället.
Har separerade föräldrar (var 9 när de gick isär) och själva separationen var inte så jobbig. Det var väldigt uppenbart att mina föräldrar inte hade någon kärleksrelation längre utan bara var vänner, så det var inte massa bråk och sånt heller. Däremot skaffade min pappa en ny partner som är vidrig på alla sätt och vis ? vilket resulterade i att jag slutade bo hos honom när jag var 14/15. Så ser inte en separation/skilsmässa som ett problem i sig, men de val man tar som förälder i samband med/efter detta påverkar familjen och barnet desto mer.
Är skilsmässobarn – var så liten att jag inte kommer ihåg själva separationen men att vara skilsmässobarn var ett helvete för mig. Mamma och pappa pratade illa om varandra. Själva separationen mellan dom var nödvändig pga min mamma var mentalsjuk (hon fick senare en psykos och blev inlagd under lång tid). Hela min uppväxt är ett enda långt trauma. Jag har nu i vuxen ålder jobbat med skilda föräldrar på myndighet – då har jag iof bara sett sådana som inte går det att funka. Men det har ju inte hjälpt min syn på skilsmässobarn. Det kan vara oerhört traumatiskt och jag skulle till varje pris undvika att utsätta barn för det (om det inte är andra förhållanden typ missbruk, våld osv) men blir galen när jag hör folk skilja sig för att ”dom glidit ifrån varandra” eller att man inte är ”kär” längre. Det skulle ni tänkt på innan ni skaffade barn. Punkt (jag vet att det anses kontroversiellt men håller fast vid min ståndpunkt)
Tror du missar att din personliga erfarenhet inte är allas erfarenhet och att du inte baserat på den kan dra generella slutsatser…faktiskt lite skrämmande att du jobbar med skilsmässobarn på myndighet :-/
Håller med…har själv ett barn från tidigare äktenskap och det har varit ett h-lvete för barnet som nu är tonåring..jag valde inte separationen men för min mentala hälsa är det bra att jag slipper vederbörande..har. u ett nytt äktenskap och skulle aldrig välja att mina nuvarande barn skulle bo vv…Så vi håller ihop oavsett…med första blev jag dumpad 1 vecka postpartum/otrohet involverat
Men ett helvete blev det väl för att din e partner är värdelös? Ett helvete behöver det ju inte bli om man har ett gott fungerande samarbete.
Men folk som separerar för att de ”glidit isär” kanske inte bråkar så de hamnar hos myndigheterna/ domstolen? Och folk som bråkar utan helvete men forsätter leva tillsammans kanske inte heller skapar så bra klimat för barnen?
Så snarare borde man väl tänka igenom vem man bildar familj med?
”Glidit ifrån varandra” kan ju vara orsaken utåt, tror verkligen inte att alla vill berätta öppet inför alla om de egentliga orsakerna. Kan vara bra att ha med sig, det är ju väldigt känsligt ofta.
Vet att detta inte är svar på frågan men kan ge input med hur det är att vara barn till två föräldrar som definitivt borde skilt sig. De flesta minnen från min barndom handlar om hur mycket de bråkade konstant, dessutom var min pappa alkoholist. Tänker än idag på hur det kunde ha varit att ha en mer normal barndom med bara vår mamma.(är 35 år dag)
Även som barn önskade jag att de skulle skiljas, tom att min pappa skulle dö :/
Förstår känslan.
Tänk också hur svårt det mäste varit för din mamma. Om hon skilt sig hade ni behövt vara hos alkispappan utan hennes koll o trygghet.
Hoppas du inte är bitter på henne idag. ❤️
Jag var 16 när mina föräldrar skildes. Det var en väldigt jobbig tid i livet för mig. Mamma träffade en ny typ på en gång som hon flyttade ihop med. Bodde vecka/vecka men trivdes aldrig hos mamma och hennes nya. 20 år sen men tycker än idag att hon valde bort oss barn flera gånger pga honom.
Gör ont än idag när jag tänker på hur det var innan mamma och pappa skildes, och hur det blev sen, främst pga relationen med mamma som försämrades.
Här är väl problemet inte att dina föräldrar skiljdes, utan att din mamma slutade finnas där för dig när hon träffade en ny?
Här kommer ett svar från någon som var typ 22 när föräldrarna skiljdes. Inga unga syskon inblandade.
Jag skulle inte påstå att det var särskilt jobbigt för mig som vuxen, det som däremot var jobbigt, var att växa upp med föräldrar som borde ha gått isär länge sen. Det var endel bråk och inte alls en hälsosam situation för barn.
Dom stannade ihop för ”barnens skull” men jag blir irriterade när jag hör det för det kanske hade varit bättre om dom bara skiljt sig där och då. Jag fick en skev bild av hur ett äktenskap skulle se ut, eftersom deras relation var vad som var presenterat för mig som ung.
Idag hatar dom varandra och även om det kan vara skitjobbigt rent tekniskt att se dom vara sånna ovänner, så är jag vuxen nog till att kunna hantera det rent psykiskt.
Jag är skilsmässobarn, de skilde sig när jag var 7. Bästa som kunde hända när jag ser på det i efterskott. Hade nog tagit skada om de fortsatt leva ihop. Visst ville jag väl att de skulle bli tillsammans igen ibland som de flesta barn men det var inget trauma. De samarbetade bra och dolde de negativa känslor de hade. Tacksam att det blev som det blev, tror alla blev lyckligare av det.
Är skilsmässobarn. Var 4,5 år.
Dom var aldrig ovänner, minns en del hur det var att bo ihop.
Saknade pappa när jag var hos mamma och mamma när jag var hos pappa,
När jag skulle sova.
Hade eget rum hos båda men träffade
Pappa för sällan. Bara varannan helg o loven fast de bodde nära varandra. Fast pappa kom även med sin nya fru på mina födelsedagar om de var mitt i veckan.
Gillade att dom hade släktkalas på båda ställena och inte ”du har haft kalas hos mamma så du får inget hos oss”.
Jag är skillsmässovuxen, mina föräldrar separerade när jag var 30 + 😉
Skulle önska att de kunde vara ärliga med sig själva och omvärlden om att de inte är riiiiktigt bästa vänner utan att de gnabbas och sticks nålar konstant när de är i samma rum. Tror alla önskar att de bara kunde vara lite mer isär, i och med att de inte har några minderåriga barn ihop?
Men det är såklart deras eget val….
Är skilsmässobarn själv och skilsmässan skedde främst pga en förälder som hade missbruk. Minns bara bråk och skrik från den tiden vi alla levde tillsammans, så så sett är det bättre idag.
Dock valde ena föräldern en ny partner som jag inte kommer överens med öht. Dom har varit ett par i närmare 30 år och jag vill fortfarande inte ha mer än nödvändigt att göra med personen. Detta gör att jag knappt ses/hörs med min förälder och vår relation är tyvärr inte alls vad jag önskat.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var 8 år. Minns att jag inte hade något emot det eftersom dem ändå bråkade så mycket. Tyvärr var det en riktigt smutsig skilsmässa med både fysiskt och psykiskt våld, hemlöshet och flera rättegångsprocesser. Jag hade verkligen inte haft något emot skilsmässan om det hade skötts snyggt. Tycker verkligen inte att dem passar ihop och är glad att dem inte stannade ihop för ”barnens skull”. Hade varit olidligt haha
Har också skilda föräldrar. De skiljde sig när jag och mina syskon var 8, 6 och 2 år. Jag har aldrig lidit av skilsmässan, vi bodde varannan vecka hos pappa och mamma och mina föräldrar var alltid noga om att visa upp en enad front mot oss barn. Inget bråk som syntes eller daltande från den ena föräldern om man hade tjafsat med den andra. Nu när jag har vuxen har jag fått lära mig mer om deras relation och de två funkade helt enkelt inte ihop. När pappa träffade en ny har vi fortsatt bo varannan vecka (hon hade barn som redan flyttat hemifrån) och jag har alltid känt mig glad och trygg i min familj oavsett skiftande konstellationer.
Jag är skilsmässobarn, dom skilde sig när jag var 5,5 år. Det var otroligt jobbigt och påverkade mig mycket, jag tvingades växa upp efter det. Framförallt för att jag var tvungen att flytta varje vecka, det var så stressigt. Och sen var min pappa helt sänkt efter skilsmässan och mådde dåligt och det märkte jag som barn. Jag upplevde att min mamma mådde dåligt före skilsmässan (det var hon som lämnade). Så det var flera år, kanske 4-5 år, som var turbulenta. Sedan lugnade det ner sig och man vande sig. Men jag hade önskat att dom hade gått i parterapi och försökt lösa saker och ting, hållit ihop några år till. Det är TUFFT att flytta runt när man bara är fem år!
Mina föräldrar skiljdes när jag var tre år. Det enda jag minns är att pappa kom och hämtade oss varannan kväll, sen gick vi igenom källaren upp till hans lägenhet.
Dom valde att bo nära varandra hela våran barndom, varannan dag och helg tills jag var 7 år kanske, sen var tredje dag. Har alltid firat födelsedagar, jul tillsammans, åkte på dagsutflykter på somrarna tillsammans.
Samarbetade väldigt bra för våran skull, dom hjälpte oss att ge mor- och farsdag presenter. presenter och julklappar var alltid från dom båda tills vi blev vuxna.
Ingen i familjen behövde sakna någon, dom behövde aldrig konkurrera, eller att någon av dom skulle känna sig sämre än den andra.
Mitt äldsta syskon var ofta hos pappa när vi småttingar var hos mamma på helgen, trots att han inte var biologisk far.
Självklart var det tjafs ibland, men det fungerade väldigt bra, för alla. Mamma fick bestämma och pappa hakade på?
Det jag tyckte var skönt som barn var att pappa alltid fanns för mamma, på alla sätt, aldrig ett nej, alltid inställningen ”mina barns mor ska ha det bra”. Och att mamma styrde upp allting runt om.
Otroligt fint!
Jag är skilsmässobarn och nu själv skild från min barns pappa. När mina egna föräldrar skilde sig var jag runt 9-10 år, och det var en otroligt konfliktfylld skilsmässa. De talade illa om varandra, gjorde oss barn delaktiga i deras konflikter, och ja, det var kort sagt ett rent helvete för mig som barn. Vi träffade pappa väldigt lite efter skilsmässan, knappt varannan helg. Han flyttade ihop med kvinnan han lämnade min mamma för och hon var väldigt elak mot oss barn. Mamma och pappa pratade inte med varandra på typ 20 år efter skilsmässan.
Vill tro att mina egna barns upplevelse av min och barnens skilsmässa är väldigt annorlunda. Det var en del konflikter precis kring skilsmässan/separationen, men detta lugnade sig väldigt fort och vi ses nu tillsammans som familj i alla fall en gång per vecka. Pratar varje dag med honom och vi har en toppenkommunikation om barnen. Vi bor cirka 500m från varandra och har barnen på halvtid. Firar alla stora helger tillsammans och åker på semestrar tillsammans.
Visst sörjer jag att vi inte kunde leva tillsammans som familj, och att barnen behöver längta efter en förälder hela tiden. Men jag känner också att vi föräldrar, till skillnad från mina egna, verkligen gör vårt bästa för att våra barn ändå ska uppleva att vi är en familj ändå, även fast vi är utspridda på två hem.
Barnens pappas skilsmässa* ska det stå ?
Vet ni något barn som blivit fasthållen inom vården? Hur tror ni att det kan påverka ett barn?
Hur menar du fasthållen? Inom psykiatrin då? Antar att det bara görs i absoluta undantagsfall där alternativet är att barnet skadar sig självt eller andra?
Hur då fasthållen? När man tar spruta?
Jag blev själv det som barn. Minns det som en traumatisk upplevelse som spädde på min rädsla ännu mer. Glömmer det aldrig!
Jobbar inom tandvården.
Ibland måste vi tyvärr hålla fast barn om de har en infekterad tand som måste ut. Eller om ett litet barn har slagit sig och en tand har gått sönder på något dumt sätt och det är risk att barnet får ont eller inte kan tugga.
Vi håller bara fast om barnet fått lugnande/sederat så att barnet förhoppningsvis inte minns. Vi gör detta bara om vi absolut måste
Barn som varit med om traumatiska upplevelser i vård/tandvård kan utveckla rädsla och bli svåebehandlade. Brukar finnas bra hjälp på tex lekterapin på sjukhusen om det är mer vård som ska utföras
Men va?
Skulle aldrig tillåtit det. Mitt barn är tandläkarrädd och hade fått men för livet. Istället går han nu hos specialistandvården i mölndal.
Det första dom sa är ”vil håller ALDRIG fast ett barn.
Går det inte med lugnande får dom lustgas, annars söver man.
Fast nu är det inte du som bestämmer det.
Jo det är det. Jag har rätt att söka vård på annan klinik om jag bedömer att de kan ge likvärdig vård.
Där har DU fel.
Finns inget Värre Än folk som tror att dom inte har några rättigheter när det kommer till myndigheter och sjukvård.
Du tror att de har rätt att göra vad som helst på ditt barn om barnet inte är livshotat skadad??
Behandling diskuteras tillsammans med föräldrarna.
Fast föräldrar är föräldrar, inte tandläkare.
..fast lugnande vetifan. Jag hade förklarat för mitt barn. Men hålla fast är verkligen inte bra usch.
Mitt eget barn och det genererade oro och extrem rädsla. Var bara 1.5år, inlagd 13dagar efter op så hände flera gånger… vissa gånger kan jag tyckt det var nödvändigt men andra gånger har jag tvivlat på om det ens är ”okej”. har problem än idag vid läkarbesök 3,5år, även om det blivit MYCKET bättre! Funderar även på om dessa händelser kan ha samband med att barnet i övrigt är väldigt harig för vissa saker, men det får vi ju aldrig veta. Så beroende på hur barnet är som individ kan det garanterat påverkas negativt på säkert flera sätt.
Menar du fysiskt fasthållen? Isf har min son blivit det. Han hade en infekterad tand som behövde dras ut. Var ca 2 år gammal. En traumatisk upplevelse för både honom och mig men det var nödvändigt. Idag är han 4 och håller på att skolas in hos tandläkaren. Det går jättebra och sköterskorna är underbra. Så även om det blir ett trauma för barnet går det att jobba med i framtiden.
Jag blev det inom tandvården. 3 vuxna som höll mig med våld i stolen. Jag skrek! I panik! Mamma fick panik! Det gjorde att jag inte kunde vistas i eller runt sjukvården förens i 20 års åldern ?
Min 5-åring för några månader sedan. De skulle ge henne lugnande rektalt, de fick vara 2 sköterskor och 1 läkare som höll i henne. Det kändes som jag bevittnade ett övergrepp på mitt barn. Barnet har dock inte nämnt händelsen, och jag vet inte om jag bör ta upp den eller om hon blev så dåsig att hon förträngt det. Det var otroligt traumatiskt för mig, grät så mycket.
Jag var med om något liknande när jag var liten, men jag minns inget av det. Jag är asexuell. Vet inte om det kan ha med det att göra…
Blev glad av att se Andrea Norrman ska få en liten bebis. Är själv mitt i småbarnsåren (1 och 3) och förstår inte för mitt liv hur vi skulle orka med en tredje men samtidigt så ledsamt. Skulle vara en dröm att ha 3 barn ❤️❤️❤️ När blir det enklare? Lol
Av nyfikenhet, varför är det en dröm att ha 3 barn? Är det just siffran som känns bra eller är det något speciellt med 3 barn?
Undrar jag också.Har två barn och känner mig färdig och nöjd❤️ får ofta höra” men de klart ni kommer ha ett tredje”
Haha. Siffran 3 är så perfekt såklart. Bara därför!
Vissa kanske vill ha en stor familj. 3 barn är liksom konstant liv i livet.
Vi har bara två barn, men hade nog kunnat tänka mig tre. Jag själv har två syskon och tycker att det är perfekt. Min man har ett syskon och det känns alltid lite ”futtigt” när man ses på julafton osv. Och ännu värre när syskonet med familj inte är med, då är det lite trist. Kan därför verkligen tänka mig tre barn, så det är lite liv och rörelse under barndomen och även senare när barnen är vuxna. Uteblir ett barn så är det ändå inte ”tomt”.
Vi fick vår tredje i somras när våra stora var 12 respektive 9 år. Skulle aldrig ha orkat med en liten till när de var små och kände egentligen att jag var ”klar” men sen kom vi på andra tankar. Nu när de är större och klarar så mycket själva har jag massa ork för en liten och de stora älskar sitt lillasyskon och hen får så mycket kärlek och uppmärksamhet från sina syskon. Vet inte hur gammal du är men om möjligheten finns kan ni ju alltid försöka få en tredje när de andra två är lite större. ☺️
Jag är 29, fyller 30 i sommar. Så lite tid finns ju än 🙂
Men då finns det ju verkligen tid! Fick mina stora när jag var 27 respektive 30 och den minsta nu när jag är 39. Verkligen ingen stress! ☺️
❤️❤️
Exakt såhär hade jag det också. Känns så skönt att verkligen kunna njuta av lite större barn (6 och 8) men ändå veta att jag har en 7-8 år på mig att ändra mig.
Åh herregud vilken mardrömssituation. ? Två barn som lämnat småbarnsåren och som man skulle kunna hitta på så mycket kul med, men så en bromskloss att släpa på.
Finns ju massa kul att hitta på där den lilla kan hänga med, förstår verkligen inte problemet. Har å andra sidan inte heller inställningen att småbarnsåren är något hemskt som man bara ska genomleva innan man kan göra roliga saker igen. Men vi är alla olika! ?
Har inte sagt att småbarnsåren är hemska. Men att sen gå vidare till nästa fas är ju lika roligt (om inte roligare). Men så har jag heller aldrig fått ångest av att mina barn växer och utvecklas utan älskar att få följa med på hela den här resan. Behöver inte panikskaffa en till bebis för att hänga mig kvar i småbarnsfasen.
Haha, vi var gott och väl förbi småbarnsåren och kände noll ångest över det så det var knappast anledningen. Man kan uppleva sina barns faser parallellt men om det inte är något för dig så slipper du som tur är. ?
Haha jag hade inte varit en tiondel så närvarande och engagerad mamma till min 8- och 11-åring om jag haft en bebis också. Allting som vi gör och upplever tillsammans nu hade inte varit möjligt med en så liten. Känns underbart att få ge barnen lika mycket tid och uppmärksamhet som när de var små utan att de ska behöva dela det med en liten som tar det mesta av min tid och som det alltid måste anpassas efter. Var sak har sin tid.
Fast man kan ju också vara en bra förälder även om man inte försöker tolka bebisens minsta lilla ljud och rörelse, anpassa allt efter bebisen osv.
Men då kanske du inte är så bra på att göra flera saker samtidigt och det är helt ok. Alla kan inta ta hand om flera barn samtidigt men för många av oss är det inget problem.
Känner exakt samma som dig. ? Har en liten på snart 2 år och hennes storebröder är 8 och 10. Älskar att ha en liten ”sladdis” och har heller aldrig tyckt att småbarnsåren är jobbiga. Hon har fått följa med på allt som vi gör från start. Skulle verkligen rekommendera en trea lite senare. ? Vi skulle egentligen bara ha två st barn men tre är underbart. ?
Men var roligt att höra, tycker också det är helt fantastisk! ? Har också två pojkar sen innan och fick en liten tjej nu och att se hur mycket storebröderna älskar henne och hur de lyser upp i hennes närhet är magiskt. Hon hänger också verkligen bara med och jag tycker det är noll krångligt.
Haha ja och fastna i skola och aktiviteter och matlagning och aldrig få komma igång på riktigt med sitt eget liv.
Med den inställningen kanske man inte ska skaffa barn överhuvudtaget… ?♀️
Tycker också att två räcker, men kul för dom att det känns lättare någon gång ändå ?
Själv tycker jag att 2 eller 3 inte är så stor skillnad..kanske har man utvecklat tolerans?..Man orkar mer än vad man tror och är ni 2 engagerade aktiva föräldrar så är det enligt mig ska sägas ?inte jättemkt jobbigare…har 4 under 5 år för tillfället och det kan vara jobbigt i perioder men de ger också mkt glädje i livet…har ett äldre barn som nu är tonåring och tycker hen nästan var jobbigare och man behövde leka och underhålla på ett annat sätt som ensambarn.
Tyckte det blev enkelt när yngste var 4 o den andra fem. Då skaffade vi nr 3:)
Hur gammal är hon? 50?
Det blir aldrig lättare med barn, de blir tonåringar och då oroar man sig.
Känner mig helt apart! Tycker att alla har bh storlek med typ 70 eller max 75 i omkrets. Själv tycker jag att 80 känns för tajt och kastar av mig bh:n när jag kommer hem. Tycker det är svårt att gå upp mer i omkrets (finns det ens större?) då jag typ är en liten a-kupa. Jag ser mig inte som en storväxt person utan rätt medel, drygt 170 cl och drygt 60 kg. Någon annan med samma problem? Tips på bh?
Jag tycker också bh:ar är för tighta men det är nog också för att jag lagt på mig lite. Men istället för att köpa nya behåar köpte jag förlängare som man knäpper fast i sin bh. Billigare än att köpa en massa nya!
”Finns det ens större”? Eh, ja??♀️?♀️
Bröstkorgar har olika form. Om du går in på zalando och söker på 85A får du upp massor. Ibland behöver man gå ner till AA om går upp i omkrets. Finns massor! Lycka till ❤️
Alltså såå samma problem ? har nu 85A som kupan är jätte stor men känns ännu helt för spänt runtom! ? Men skulle behöva typ 90 omkrets och AA ? Undviker bh så gott det går ? mina mått om det gör nåt, 170 och 65kg ??♀️
Det SKA sitta tajt så klart. annars sitter inte bh-n som den ska. Gå in i en butik så får du hjälp, inte köp på nätet.
70, 75 osv är inte endast omkrets utan påverkar även kupstorleken. Så 80a kan ha samma omkrets som typ 70c.
Inte samma omkrets, samma kupstorlek
Jag började med typ sporttopp. Använder inte BH längre. Storlek M passar mig. Köpte flera på kappahl rea osv. De med flera kors i ryggen. Mycket bekvämt, man kan sova i dem om man vill. Så bekvämt är det. Får inget obehag brösten hålls på plats. Senaste bh storlek 75 c tror jag men de skavde till slut.
En sporttopp sitter inte lika snyggt som en BH. Möjligtvis om man har kupstorlek A.
Jag vet inte. Ska jag på fest kan jag plocka fram en push-up. Tycker sporttopp sitter helt ok på mig. Men jag har inga hängpattar trots fått barn. Storlek c-kupa skulle jag tro.
Nej, det finns inte större. Inte någonstans i hela världen. Och ingen som har bredare rygg och små bröst.
En till här! Jag har 85B i BH-storlek och har alltid varit tvungen att ha en bh med stor omkrets trots att jag har hyfsat små bröst. Till och med 85 känns tight. Jag är normalviktig och har en typisk getingmidja och breda axlar, breda höfter. Jag är tydligen bred runt bröst och revben. Känns inte alls kul att pröva bh:ar och jag slänger också av mig dom så fort jag kommer hem. Jag går helst runt i mjuka bh:ar utan sömmar och kan tack och lov ha det utan att det hänger.
Samma här. Hatar BH och har helt slutat använda de traditionella varianten. De absolut bästa bygellösa, som ändå ger lite form till en som jag som har liten byst, finns på Dollarstore för 70kr! Finns i tre färger!
Jag tänker på det där med snusket på Max. Hur kan så många anställda gå med på det? Att säga ”Cheferna sa att vi skulle göra så” låter bara så dumt. Vill man verkligen ha ett jobb där man leker med andra människors hälsa. Hade man inte slutat ett sånt jobb? Eller åtminstone sagt ifrån?
Jag har jobbat på Max och jag minns att vi tvättade städtrasorna vi använde i köket tillsammans med trasorna som användes på de offentliga toaletterna i 30/40 grader i tvättmaskinen…
Fyfan
Men varför?! Okunskap, ignorans, direktiv uppifrån? Jag fattar bara inte.
Allting, men alltså jag tror inte alla 19-åringar tänker på att det är olämpligt och äckligt med vissa av de ”rutiner” som har framkommit. Skulle alltså säga att det är ett ledarproblem.
När jag jobbade på McDonalds, för cirka tio år sedan, var det också problem med trasorna. De röda trasorna till toaletterna kunde likaväl användas till att torka borden med. ? Minns även att man kunde få springa mellan massa olika ”stationer”, som kök, kassa, servering, städning av toaletter, under ett arbetspass (i samma kläder).
Det beror väl på den som satte på maskinen?
Dom är väl typ 19 och vill behålla jobbet?
Vad har åldern att göra med saken? Jag hade inte velat hålla på så när jag var 19. Hade aldrig velat medvetet riskera någons hälsa. Då hade jag hellre varit arbetslös om jag nu inte kunde få något annat jobb.
Majoriteten personer som är 19 är inte vettiga personer. Poängen var nog dock mer ”unga” än specifik ålder.
Tyvärr förekommer det. Även på andra ställen. Har inte ätit på Burger King på många år. Den Burger King jag gick till var så snuskig ostädat skräpigt. Sjukt snuskig ostädat på toa. Även på en annan kedja var toan riktigt äcklig. Tror jag undviker max nu också.
Vill inte lägga mina pengar på ett sådant ställe. Äter mycket hellre på ett städigt ställe. Tyvärr är väl lönen på hamburgerkedjor dålig. Även att anställda är riktigt unga är ett problem. De vill väl inte säga ifrån.
Man får vad man betalar för. Om du anställer 10st 20-åringar för 150kr/timmen på deltidskontrakt är det ingen som kommer bry sig.
Precis. Man utnyttjar ungdomar som inte vågar säga ifrån. Vi får fundera vart vi lägger våra pengar. Billiga hamburgare kläder från temu billigt smink. Eller betala mera för bättre kvalitet. Inte understödja företag som utnyttjar folk.
Menar du att 150 kr timmen skulle vara en sjukt dålig lön? Jag tror jag fick 75 kr h som 16 på ett café , och startade med 105 kr när jag började på en restaurang som 20-åring. Nog fan brydde jag mig om både verksamheten, kollegor och gäster.
Hört talas om inflation?
Nu var ju detta för 8 år sedan, vilket var jävligt lågt även då.
Om du jobbar 20h i veckan för 150 spänn i timmen blir det knappt 13000kr före skatt. Det är ju ingenting man lever gott på direkt.
Förväntar du dig att leva gott på en halvtidslön på en burgarkedja då? För en heltid är ju ändå 40 h/vecka.
Men herregud, det är ju inte de anställda ungdomarna som gör detta för att de är unga eller dumma utan de gör det ju på order från chefer som gör det på order från högre chefer. Det är såhär företagare blir rika.
Men cheferna är ju också unga. Och deras chefer bryr sig inte ett dugg om hur de här 18-25-åringarna driver restaurang så länge det går plus. Det finns ingen yrkesstolthet för det finns ingenting att vara stolt över. De anställda går dit och knegar av sin lön i väntan på bättre erbjudanden.
Tror du har lagt på några tior på McDonalds-lönen!
Troligtvis en restaurangchef som inte är riktigt klok. Jag har arbetat på Max när jag var ungdom (flera år i olika positioner) och inget av det där skedde. Fanns väldigt tydliga rutiner för allt, tom rutiner med bilder så var absolut inget svårtytt. Hela konceptet är ju att allt ska göras likadant överallt och därför ska det vara enkelt att göra rätt. Så en blandning av okunskap, dåligt ledarskap skulle jag säga.
Jag gissar att du var ung när ”pappa Max” fortfarande levde.
Ja, människan har en förmåga att lyssna blint på auktoriteter…
Jag tänker att det är många yngre som jobbar på MAX och inte förstår konsekvenserna av att slarva med hygienen. Och som dessutom inte har skinn på näsan nog att säga ifrån.
Många unga som jobbar och yngre människor vågar nog inte gå emot sin arbetsgivare. Man gör som man blir tillsagd och biter ihop. Även majoriteten av vuxna är nog på samma sätt tyvärr..
Hanapees rant om Boomerangs VD i Surret-podden – var det too much? Jag tyckte nog att det var lite väl hårt av Hanna om jag ska vara ärlig, åtminstone hur hon pratar om VDn som person. Sen håller jag med om att företagets instagramflöde förändrats märkbart sen senaste tiden (49,35 minuter in i podden pratar hon om hur VDn har tagit över och förstört företagets Instagram i princip).
Orkar inte lyssna på babbel-poddar, vad var kritiken?
På vilket sätt har hon förstört?
Jag är också nyfiken ?
Om ni scrollar ner i Boomerangs instaflöde så ser ni nog skillnaden rätt tydligt haha. Men för att höra Hannas exakta resonemang får ni nog lyssna på podden.
Nämen oj.. ?
Intressant att höra hur snacket går på kontoret där haha
Kollar i Boomerangs flöde men fattar inte ? Kan någon förklara för en trög typ?
Det blev nästan på snudd till taskigt eftersom det blev så riktat till specifik person kände jag.
Samtidigt som jag skrattade gott till ranten och höll med om varenda ord., liksom ”Tjoho jag är sånt energiknippe såklart jag kan driva bolag :D” hahah
Ja men precis! Kändes typ olagligt på nåt sätt att hänga ut någon på det sättet??
Har inte lyssnat på podden men jobbade på Boomerang för 10 år sedan och deras nuvarande Instagram-flöde känns långt ifrån deras tidigare image. Det känns billigt och lite spretigt nu…
Håller med! Kändes faktiskt mycket proffsigare innan, och gav intryck av att Boomerang var ett stort och seriöst företag. Nu känns det mer som den lokala klädbutiken på småstadstorget haha
Jag behöver tips på bästa och skönaste trosorna i bomull, ej string!
Jag tycker bomullstrosorna i den högre modellen på Ica Maxi är sköna och bra! Rätt billiga också:)
Haha tänkte också tips om ica maxi
Dolly från Twilfit. Underbara!
Samma! Mina favorittrosor.
Gillar när man hittar de Boxer hipster med riktig tygresår från H&M. Inte de med kalsongresår.
Det har varit mina också i många år, men det är så dålig kvalitet nu, tycker ni inte?
Dolly alltså.
Ullared! Superenkla och har haft i flera år , tvättat i 60 grader!
Under en av Amalia Brauns youtube-videor frågade någon i kommentarerna var Amalia har gjort sina läppar. Jag hade inte tänkt på det innan, men nu kan jag inte släppa funderingen på om hon gjort läpparna eller ej! Vad tror ni? Hon svarade inte på kommentaren vad jag har sett.
Ser inte hon rätt så botoxad ut i hela ansiktet? Framförallt panna och läppar? Alltså hennes hud ser så åtstramande ut.
Jo, jag håller med helt, särskilt pannan. Vet inte varför jag inte tänkt på det innan, men jag blev nästan besviken haha? Jag tycker liksom inte att det går ihop med den ”vibe” som hon vill utstråla på något sätt. Men men, alla gör som de vill!
I deras poddavsnitt idag tycker jag samtalsämnet om.barn ”som onanerar” var lite problematiskt. Men vad vet jag? Sen Amalias konstiga uppfostringsmetoder, kallt vatten i badkaret? ”Mina barn klarar inte av stressen i skolan utan måste vara hemma och släppa ut sina känslor” alltså fin tanke, men blir det lite att problematisera och hönsmamma naturliga reaktioner från barn i pre-teen åldern? Att överanalysera barnen kan ju lätt göra dem till ”problem” tänker jag.
Hon började fylla läpparna för många många år sedan. Se bilder/filmer från när förstfödde var liten, en markant skillnad.
Det kan vara så. Maja hade ju något att berätta om en story. Lisa deras kompis brukar tydligen göra fillers i läpparna med.
Alltså vad är det för fel på den generationen?
Tycker det syns tydligt på henne. och det går ju tyvärr helt emot den bild hon vill promota.
Men samma tycker jag att det är med hennes kompisar Lisa och Ribecka med.
De vill framstå som så obrydda, hippie och hälso-folk men har oändligt med samarbeten med Junkyard och är en aktiv del i konsumtionssamhället. Känns som att de alla bara bestämt sig för att ha/vara en viss stil och framställer sig så. Men så går det liksom inte helt i linje med allt ändå. Konsumtion, botox, fillers, utseendefixering trots den här ”obrydda” feelingen de vill åt, göra sig till på bilder (alla tre tjejer håller ju på med massa olika miner med munnen på varje bild, fattar inte grejen).
Alla skulle leva vanlife, sen nu ska alla ha hus och göra det till sin grej. Så trött på dem allihopa inser jag nu när jag sitter och skriver det här, ska avfölja dirr 😀
Håller med, Guilty pleasure som det kallas.
Hur många stora hauls med barnkläder har H.T gjort nu egentligen? Köper en helt ny garderob varannan vecka känns det som. Och kläderna är alltid köpta för att ”de är sååå gulliga” och ingen alls tanke på hur praktiska de är eller vad barnet behöver. En del vill verkligen mest ha sina barn som accessoarer..
Tror det är för att hon inte går på förskola, då brukar man bli lite mer praktisk när allt blir fläckigt eller kommer bort.
Är så nojig över mitt barns finare kläder när det kommer till förskolan… snor andra föräldrar kläder, har inte koll på vad deras ungar har, eller vad är problemet där?
Ofta kommer barnen hem med fel kläder på. Antingen något som inte är märkt och hamnat i lånelådan, eller något som är märkt men ändå hamnat i lånelådan, eller något som liknar ett plagg mitt barn har.
Blivit av med ett par strumpor på ett år. Fläckar har det dock absolut blivit. Skicka inte kläder du är rädd om dit.
Men man vill inte använda de finare kläderna till föris, de blir mer slitna än hemma. Inget fel med det såklart, de ska ju leka och kladda. Men de fina kläderna har vi hemma på helgen osv.
Kläder kan hamna på fel hyllor, fel avdelning, barn har likadana, kläder är omärkta osv. Tror inte det är så vanligt att andra föräldrar snor andra barns kläder… däremot säger min erfarenhet att pappor har sämre koll och kan ta fel oftare haha. Men märk kläderna så minskar ju risken.
Aldrig blivit av med något utom vantar och kanske någon mössa. Försvinner annat för er? Skumt!
Våra barns regnkläder försvann alltid precis innan sommarlovet började…
Snåla föräldrar som inte kunde köpa egna till sina barn och säkert tog ut dom till sina landställen ?
Eller så kanske ni slarvade själva?
Alla kläder hamnar i en lånelåda eller skänks bort efter en tid om de inte är märkta med namn.
Hej!
Jag och min sambo ska snart flytta till ny bostad. Vi ska flytta inom samma område och kommer att sköta flytten på egen hand (med hjälp av familj). Vi ”bråkar” lite kring vad som är bäst att packa ömtåliga saker i såsom glas, porslin osv. Jag tänker bubbelplast och papper men min sambo tycker att papper eller tidningspapper räcker. Ni som flyttat på egen hand inom kort avstånd, vad säger ni? Vad är bäst att packa i? Tack på förhand??
Har använt tidningar, kökshanddukar,handdukar och annat man har hemma. Skulle jag verkligen ha något speciell eller dyr grej kanske jag skulle köpa bubbelplast för det men nej inte annars.
Jag brukar köra på det jag har dvs packa in ömtåliga grejer i lakan, handdukar och liknande…men inte går jag och köper bubbelplast nej.
Jag flyttade för ett år sen och använde handdukar, lakan. Vinglas etc trädde jag strumpor över och skyddade ändå allt i hela lådan med mjuka textilier. Ingenting gick sönder. Givetvis märkt med ”ÖMTÅLIGT” över hela lådorna.
Kan tipsa om att packa böcker i resväskor också! Första gången jag flyttade (då hemifrån) hade jag packat böcker i sportbagar för det kändes smart, haha. Men mamma och pappa som körde nåt flyttlass när jag jobbade sa att det inte var bra. Så nu packade jag dem i rullbara resväskor så slapp man bära tunga böcker mer än nödvändigt.
Så himla värt med en rulle bubbelplast. Man har ju inte heller särskilt mycket tidningar? Eller i alla fall inte jag.
Har alltid packat glas och så med bara tidningspapper. Riktigt fina ömtåliga saker i filtar. Ingenting har gått sönder vare sig vid kort eller lång flytt.
Har flyttat ofta och nu nyligen långt. Packar alltid ömtåliga grejer med mjukt jag redan har. Stickade tröjor, filtar, handdukar osv. Hela garderoben är full med packmaterial!
Jag packar i silkespapper från Biltema eller Jula. Blir ingen trycksvärta som det kan bli från tidningspapper. Lägger ibland i filtar eller kläder i flyttkartongerna också. Vissa saker som böcker lägger jag i kassar som är lättare att bära.
Packa glas i vinlådor från Systemet! Man brukar kunna ta/få. Perfekta fack för glas. Behövs inget extra packmaterial.
Har flyttat måååånga gånger och alltid packat in glas m.m. i handdukar, påslakan m.m. Tidningspapper om tygerna inte har räckt till.
Det är aldrig något som har gått sönder. Eller jo, en gång gick en hel låda sönder när flyttbilens lucka åkte upp på E20 så att flyttlådan åkte ur i 120 km/h. Tror inte bubbelplast hade hjälpt.
Jag flyttade för två veckor sen och använde bara bubbelplast som jag dock virade in och tejpade vartenda glas med. Allt höll!
Jag rev sönder ett par gamla lakan, men bubbelplast eller wellpapp runt sånt jag var livrädd om.
Tidningspapper räcker gott och väl. Till riktigt omtåliga saker kan ju bubbelplast vara bra. Räcker väl att köpa 1-2 rullar:) När vi har flyttpackat så packar vi kartongerna i ”nivåer”. I med en del grejer sen en handduk, mer grejer, handduk osv. Funkat bra!
Använder man tidningar så blir det mycket disk när man packar upp.
Någon mer än jag som kommer ihåg när både Kenza och Lady Dahmer skrev i sina bloggar att dom använde hårvårdserien från Wen (tror det hette så) som man köpte från tv-shop?
Kommer ihåg att jag blev så paff att iaf Kenza använde det som jag då tyckte var den vackraste människan på jorden typ och var ens största idol.
Tror hon fick kritik för det sen och många tipsade om balsam-metoden som var och blev så stor just då. Är det någon som kör den fortfarande?
Är jättevanligt att man kör balsammetoden när man har vågigt eller lockigt hår!
Tråkigt att se att det senaste tillskottet i smalhetsbubblan är Filippzorz. Har dessutom noterat att både Filippas och Lojsans (som tidigare nämndes i ett blogginlägg) kommentarsfält rensas på kommentarer där folk påpekar deras drastiska förändringarna. Man börjar ju undra om det vispas ner ozempic i alla dessa matchadrycker…
Trenden verkar vara att så mycket kotor och ben ska sticka ut som möjligt… Filippa har verkligen blivit typ ”anorektiskt” smal samma med lojsan, det är liksom inget fett på kroppen whatsoever
Jaaa!! Alltså jag är så trött på detta. Samma visa varje gång – nån redan smal tjej blir pinnsmal, svarar på exakt ALLA andra frågor förutom den uppenbara viktnedgången och försöker få allt att vara så himla harmoniskt och verka så himla down to earth. Jag bara VET att Filippa fått frågan från flera olika håll och hon har frågestunder lite då och då, varför undviker man så hårt att prata om något som är jätteuppenbart?
Gud ja Filippzorz har blivit SÅ smal på sistone! Hon var normalstor för 1 år sedan. Man märker på Lojsan på hennes år att det 100% är anorexi men filippzorz har så tjockt och långt och fint hår
Trådsmala med benknotor och sen två runda sillisar… det verkar vara den senaste kroppstrenden.
Men vad hände med att män vill ha former? Skulle gärna höra deras allmänna åsikt om anorektiska kvinnokroppar med bollbröst vs normalrunda former.
Hej hopp!
Har alltid velat, men alltid fegat ut. Men nu ska jag ta tag i det och bli en vinterbadare! Så finns det några inbitna vinterbadare här som kan ge några tips, både rent allmänt och gärna tips på fina ställen att vinterbada i Stockholm? TACK! 🙂
Ta med en balja och några termosar varmvatten du doppar fötterna i efteråt
Nåt att stå på när du byter om typ ett liggunderlag
Nåt varmt att dricka efteråt
Neoprenstrumpr
Ha gärna med dig en vän, vet ej hur gammal du är men var försiktig om du har hereditet för hjärt och kärlsjukdomar.
Brrr???brukar slå följe med.mig bror eftersom jag tycker det är lite läskigt men samtidigt fascinerande ?han vill ha med.mig eftersom jag jobbar som läkare ?säger han men får tro att jag är ett trevligt sällskap också ?
Gömmaren i Huddinge är.så fint tycker jag
Någon som har ett barn med det som kallas för särskild begåvning (alltså hög intelligens)? Hur och när märkte ni det? Vad har varit de största utmaningarna? Hur har förskola/skola och det sociala umgänget fungerat?
Vår fogger lärde sig läsa, skrivs 8ch räkna på förskolan. Problem med att hon får tråkiga och för enkla uppgifter och då tröttnar hon och presterar dåligt och gör det slarvigt. Hemma gör hon storebrors läxor från 3an utan problem.
Hur gammal är barnet nu? Hur har det varit/är med samspelet med jämnåriga?
Språkligt stark tidigt (2-3 år), lärde sig läsa själv i förskoleåldern. ”Lillgammal ”, alltid gärna umgåtts med vuxna. Vanlig undervisning har gått långsamt framåt vilken skapat frustration. Går i nian nu och har i princip aldrig gjort läxor eller läst på prov men har ändå 9 i typ allt (bor i Finland och skolorna har läxor, prov och vitsord 4-10. Har inte riktigt koll på skolsystemet i Sverige)
Har hen fått extra uppgifter att göra i skolan för att inte bli för uttråkad? Har lärarna varit tillmötesgående i det?
Det har varierat men hade gärna sett att han fått mera egna uppgifter. Förstår dock att det är en resursfråga. Till viss del har han hjälpt andra då han själv blivit klar med uppgifterna t ex i matte.
Förstår! Synd att det inte läggs mer resurser på de barnen, de riskerar ju att tröttna helt på skolan när de inte utmanas.
Det gjorde min son också, och var väldigt utvecklande för honom! Han kände sig stolt, var en bra kompis, utvecklade en pedagogik när han lärde sig sätta ord på hur han resonerade etc. Bara positivt.
Kinda alfabetet vid två års ålder. Räknade avancerade mattetal vid fyra och läser nu helt obehindrat som sexåring. Måste hitta exakt rätt nivå för att han ska vilja göra en uppgift i skolan. Är det för lätt sliter han totalt i det.
Har också autism nivå 2. Presterade hög på intelligenstesterna. Motsvarade en 14-åring i minnesdelen fastän han bara var sex år.
När utreddes han? Har han fått bra stöd i förskola och skola?
I höstad när han var sex år. Har fått jättebra stöd i skolan. De kämpar verkligen på för att ge honom ett lugn samt att försöka undvika att han fjantar till det när det de andra ska lära sig är för lätt. Han får gå undan några gånger per dag och sitta själv med en resurs.
Vad fint att höra att ni har bra upplevelse av skolan!
Vad är en resurs för något?
resurs = en speciallärare
Fast resurs och speciallärare är inte samma sak!
Speciallärare har läst vidare ytterligare (utöver grundskollärarutbildningen), mot ett visst ämne för att kunna stötta. En resurs är som en elevassistent i klassrummet eller mot specifik elev.
Inte mitt barn, men en kompis dotter. I tidig ålder märktes det att hon var före med allt teoretiskt men framförallt i resonemangen och analyserna hon kunde göra om allt och inget.
Hon hade ett par mardrömsår första åren pga förnedrande enkla uppgifter och fel bemötande. Det dränerade hennes intresse för allt som hade med skolan att göra och hon vägrade helt enkelt att göra något där överhuvudtaget och störde bara i klassrummet. Det där eskalerade till absurda nivåer. Hon mådde extremt dåligt den här tiden.
Vid skolbyte på mellanstadiet var det äntligen en lärare som förstod vad det handlade om och hon fick göra massa tester, där man konstaterade att hon hade väldigt iq. Därefter fick hon hoppa upp två klasser och efter det har allt gått strålande. Hon började universitetet när hon var 17 och trivs verkligen.
Vad tufft för henne och familjen. Verkar fortfarande som att både förskola och skola generellt inte har så bra koll på vad det handlar om och hur man ska förhålla sig till det. Fint att hon hamnade rätt till slut och trivs bra nu! Hur har hon fungerat socialt med jämnåriga, både nu när hon är tonåring och som barn?
Hon fungerade inte alls med jämnåriga så hon har varit väldigt ensam. Alltid velat umgås med vuxna, och dras fortfarande till äldre. De hon umgås med nu på universitetet i helt ny stad är alla minst 6 år äldre så hon umgås inte ens med yngsta på universitetet.
Första gången hon överhuvudtaget fick vänner var i sjunde klass, men det var rätt ytliga vänskaper. Först på gymnasiet kom första riktigt genuina vännerna.
Vet att många nu undrar om hon har autism eller annan diagnos så svarar på det; nej, det finns det inte. Inga sådana drag alls.
Har hon lidit av att liksom inte känna någon samhörighet med de jämnåriga eller har hon varit nöjd?
Jag var särskilt begåvad som barn. Hade väldigt väldigt lätt för att läsa och skriva. Det gick utav bara farten. Det sociala var det inga problem med.
Det jag kan anmärka på och ibland vara lite bitter över, var att skolan ”bromsade” mig. Jag var alltid klar med alla uppgifter + eventuella extrauppgifter så när jag bad om mer att göra så var svaret ”hitta en bok du kan läsa”. Jag läste böcker efter böcker på svenska och engelska men lärde mig inget, det var ju bara skönlitteratur.. Till slut orkade inte lärarna med mitt tjat så jag fick gå och springa ärenden åt dom istället. Kopiera papper, fylla på med pennor.. Jag hade ju inget annat att göra på lektionerna.
Det fanns varken tid energi eller utrymme för elever som låg i framkant. Allt fokus gick till elevernas helhet och den nivån, även dom som hade extra svårt (dyslexi etc).. Dom som hade det enkelt fick helt enkelt vänta in resten.
Ibland undrar jag om livet hade sett annorlunda ut om jag fått den stöttning och utveckling jag var så hungrig efter. Vill inte skylla allt på skolan, mina föräldrar hade inte riktigt tid eller ork till att driva min önskan vidare heller.
Åh ja jag förstår att du går runt med sådana funderingar i efterhand. Verkligen inte okej att användas som någon hjälpreda för de vuxna. Tyvärr verkar det inte helt ovanligt för särbegåvade barn.
Men du hade kanske kunnat använda din fantasi till att sysselsätta dig med något som kändes vettigt? Man kan liksom inte heller skylla allt på alla andra.
Det gjorde hon ju verkligen inte? Dessutom svårt att lägga det ansvaret på ett barn.
Jag var ett barn. Vi snackar perioden mellan 6-15 år.Ett barn använder sin fantasi till att leka, på sin höjd. Att leka hade ju inte heller varit ”vettigt”.
Jag var ett barn i en vuxen värld, i en skola där allt styrdes av lärare, som är vuxna. Du har ganska lite att säga till om som barn i en sån situation. Intressant tanke dock, och jag gillar generellt sett inte att lägga allt ansvar på en sak eller en sida, men här kan man faktiskt inte beskylla ett barn.
Det handlar liksom inte ens om fantasi. Jag var i skolan för att lära mig och göra som lärarna säger, så jag gjorde det. Sen när jag var klar, så bad jag såklart om mer att göra, eftersom det kändes fel att sitta där och göra ingenting när resten av klassen satt och jobbade med sina uppgifter.
Lite sånt är ju tyvärr livet också om man har de egenskaperna. Jobbar själv på en myndighet och vardagen är väldigt mkt att saker anpassas till en enklare nivå för att alla ska förstå, gäller utbildningar, teamträffar, apt etc. Extremt grundläggande nivå och inte särskilt utvecklande. Man får hitta ett sätt att hantera det. Jag läser universitetskurser vid sidan av för skojs skull.
Vill dock inte byta jobb pga bra lön och arbetsförhållanden vilket är värdefullt för mig som småbarnsförälder, stimulans är inte topprioriterat.
Så livet som särbegåvad, intelligent eller vad du vill kalla det är ju att lära sig att hantera att man lär sig saker snabbare och enklare än andra.
Jag har väldigt bra minne och det är på riktigt dagligen man behöver höra på saker man redan hört förut. Har med tiden lärt mig hantera detta.
Precis samma för mig! är fortfarande lite bitter över att jag ”slösade bort” så mkt tid på att typ sitta och vänta in andra som hade svårt för sig och att ingen hjälpte mig att t ex flytta upp en eller flera klasser. Skrev en samling skönlitterära barnböcker på låstadiet medan jag satt och väntade på andra, som mina lärare iofs band in och berömde mig för, men hade varit bra med lite mer utmanande uppgifter osv. Samma i princip på universitetet. Stimulerade mig själv genom att göra prov och tentor mm med så lite förberedelse som möjligt för att det skulle bli ”spännande”. Fick ändå högsta betyg på det mesta. Var uttråkad och har absolut inte utvecklat någon arbetsmoral. Nu har jag doktorerat och jobbar på universitet dår det är mkt frihet så är stimulerad. Men har fortfarande svårt med arbetsmoral och motivation. Har också en form av imposter syndrome som kallas ”natural genius”, dvs att man tror att man inte är bra på/passar för något om man inte är skitbra första gången man provar.
Hmm jag vet inte ärligt talat. Vi funderar på om det kan vara så men vet inte riktigt hur/om man får det bekräftat? Har en snart 4-åring som är allmänt före i allt liksom. Dvs inget mattesnille eller att han kan alla världens flaggor men sådär att han redan kan skriva, läsa och enkla mattetal, resonerar och diskuterar, bred vokabulär, väldigt socialt mogen, leker ”jämbördigt” med 6-åringar, men också motoriskt att han liksom lärde sig bröstsim och ryggsim som 3-åring långa sträckor, extremt bra kroppskontroll, kan ta koreografi snabbt.
Jag vet inte riktigt vad vi ska ”göra” med honom för att han ska få bästa möjliga förutsättningar och uppväxt helt ärligt. Just nu hänger vi bara på och hoppas att allt bara blir så bra som möjligt.
Vad är en bra uppväxt då?
I min värld där man mår bra, trivs i sig själv och sin tillvaro, får möjlighet att leva ut sin fulla potential, får känna trygghet och samhörighet.
En sak jag kunde önska är iaf att föräldrar till särskilt begåvande barn kunde sluta detaljredogöra för sina barns talanger, prestationer och tillkortakommanden på offentlig platser (typ kommentarsfält på Facebook) hela tiden, och även om er verkligen är bra för din 9 åring att tala utom att hon är särbegåvad i Nyhetsmorgon? Små barn kanske inte ens behöver veta att de är ”särbegåvade” det kanske är bättre att på ett konkret vis förklara vilka behov och egenskaper de har?
Förstår att föräldrar är stola men tror generellt sett man ska lägga mer fokus på att se till att ens barn får tillräckliga utmaningar snarare än att redogöra för barnets talanger inför öppen ridå. Tänk, ”när jag själv var barn, hur hade jag önskat att min mamma gjorde?”. MARDRÖM om ens föräldrar betett sig så som många fördärvar gör nu.
Och ja det är såklart samma sak med men barn med diagnoser osv.
Jag håller med om att man inte ska exponera sina barn på sociala medier/tv men vet inte vad det har med mina frågor att göra.
Känner tvärtom. Det är så öppet och välkommet att ventilera när ens barn har svårigheter som adhd och dylikt, men när föräldrar känner sig vilsna/osäkra/etc kring att barnet ev är särbegåvat är det så tabu att säga det för at ti Sverig ”skryter” man då. Man är rädd för reaktioner likt dina. Så man låtsas som ingenting och försöker få sitt barn att passa in i de normala facken och det slutar ofta inte så bra
Jag tycker också det är lite märkligt när föräldrar redogör i detalj vad deras barn kan. Tex kunde rabbla alfabetet vid 18 månader, läsa enkla meningar vid 3 år osv. Som att man liksom fört logg över alla milstolpar. Istället för att försöka bilda sig en uppfattning om hur barnet fungerar menar jag. Dvs har barnet själv valt att ta reda på alfabetet eller har barnet väldigt lätt att minnas och rabbla? Är barnet väldigt nyfiket och vill lära sig allt fort? Vilka typer av saker handlar det om, fysiskt, akademiskt, är det samma vad gäller musik, att rita etc? Har barnet en inneboende drift att vilja göra allt snabbt och rätt? Tänker, pratar och agerar som ett äldre barn?
Klart man kanske reagerar först med att barnet gör saker tidigt men det handlar ju inte bara om det om man ska kunna stötta under uppväxten.
Jag låg i framkant när det gällde språk och historia så mamma gav mig alltid kluriga saker att fnula på under lektionerna.
I det dolda, såklart, för klasskompisar, men lärarna visste ju och uppskattade att mamma höll mig sysselsatt mellan inlärningarna.
Det var inte hennes jobb och inget lärarna förväntade sig, det var mammas sätt att handskas med min rastlöshet pga att jag låg i framkant i språk och historia. Överlag var mitt intresse för teoretiska ämnen mycket högre än klasskompisarnas.
Jag är fortfarande den typen av person.
Kunskapstörstande.
Tror alltid att ninjan är Gabbi
Våra barn blommade ut när de bytte till brittiskt skolsystem. Särskilt den yngre som klagade dagligen på att han aldrig lärde sig något. De första åren fick han ha matteboken för äldre men sen bestämde rektorn att han inte fick det längre, vilket innebar att han behövde göra om förra årets matte. Då bytte vi skola. Båda har gått ut med bra betyg, storasyster kom in på ett toppuniversitet i London. Fast jag skulle för den skulle inte säga att de är överbegåvade, bara att vi föräldrar varit lyhörda och haft givande samtalsämnen runt köksbordet. Just det är nyckeln, enligt mig.
Kanske har det inte med frågan att göra, men en annan sak som jag tror har underlättat för våra barn är att inte ha så förbenat många aktiviteter. Då har de kunnat fokusera på skolan utan stress. OCH vara sociala med kompisar.
Jag har inte barn men var ett barn med särbegåvning. Lärde mig läsa som 3-åring och läste högt för de andra barnen i barngruppen på min avdelning. Började skolan ett år tidigare och hoppade sedan upp ännu en årskurs för det var för lätt och jag störde de andra barnen när jag satt uttråkad och letade efter nya uppgifter. Tydligen blev min lärare också stressad, vilket kom fram under några möten med rektorn och mina föräldrar.
Det hela löstes genom att jag i mellanstadiet fick gå iväg och ha matte med högstadieklasserna, men trivdes aldrig med tonåringarna som mellanstadieelev. Lösningen blev sen att jag räknade högstsdiematte fast i klassrummet med mellanstadiebarnen. Det blev en bra lösning för skolan handlar också om sociala kontakter och jag var ett barn som precis som andra barn behövde leka och öva på det sociala samspelet med de närmare min egen ålder. Det hade varit olyckligt om jag hade fått hoppa upp och inte haft något utrymme för lek under rasterna. Dessutom har tonåringar samtal som inte är för mellanstadiebarn.
Utanför skolan såg mina föräldrar till att ge mig gehör för mina intressen. Schack en period, orientering/gymnastik/handboll/fotboll, klassiskt piano samt barngrupp med vandringar i naturen där man fick lära sig att läsa kartor och att använda kompass med mera. Vidare sattes jag i segelskola där man fick lära sig navigation och sjökortsläsning.
Poängen är att inte fokusera på intelligensen utan att möta behovet och inte lägga allt på skolan och främst ha fokus på fritiden. Ha samtal med rektorn och lärarna. Det är när barn blir bortglömda eller ska stuvas in i en mall som det blir jobbigt för barnet oavsett intelligensnivå.
Många med mig som har haft det lätt i skolan trivs bäst på universitetet för här kan man bli ordentligt utmanad och känna en glädje i att vara med andra som tycker om att utmanas. Några av mina syskon har gått på ingenjörsutbildningar och jag var på några föreläsningar och tittade i deras kurslitteratur för många år sedan och det var inget som intresserade mig. Ta inte föregivet att matematik ska vara barnets väg i livet bara för att matematiken kanske är enkel för barnet. Individen har intressen också och det är vad som ska följas!
Stötta men gör ingen stor grej av det. Behandla barnet som vanligt och ta det inte personligt när barnet går om dig utbildningsmässigt eller i sina resonemang/analyser. En del föräldrar med särbegåvade barn kan bli provocerade om barnets intelligens och intellekt går över förälderns egna förmågor. Var inte en sådan förälder!
Kom ihåg att barnet ska få vara barn främst och få lov att leka och vara omogen på många områden. En del tror att hög intelligens att mognaden gäller alla områden och kan ibland bli besvikna om allting inte är perfekt t.ex. städat rum och kläder fint och prydligt i tvättkorgen med mera.
Tack så mycket för ditt utförliga svar! Tycker du har många bra tankar och perspektiv som jag kan ta med mig i mitt föräldraskap.
Du som har barn som idrottar, framförallt lagsport. Hur ser det ut med körning till bortamatcher?
Nu läste jag inte hela, men såg lite snabbt på Facebook att barn ska(?) få upp till 2000 kronor för idrott. En person skrev att det är en bra idé men nåt om att ”samåkning inte tillämpas så att skjutsa till matcher trasar sönder ekonomin”. Det följde sedan en tråd om att det kanske kan ligga i föräldrarnas intresse att ordna med samåkning själva.
Och då kom jag att tänka på hur det var när jag spelade fotboll. När jag kom upp i A-laget var det buss, men innan dess körde föräldrarna och då hade tränarna gjort ett schema på vilka som skulle köra. Gör man inte så längre?
För det tycker jag känns helt jäkla självklart, man turas om. Enda logiska imo.
Mina barn kör varje förälder själva. Finns 8ngen organiserad samåkning. Man kan ju fråga på eget bevåg. Oftast enklare att bara köra själv.
Vad bra för miljön.
Haha i mina ögon är det jättekonstigt.
What? Det räcker ju med att komma överens med en annan förälder så minskar körningen för båda familjerna med hälften. Vi har alltid kommit överens om samåkning, också t.ex till kalas och annat, så att barnen som bor åt samma håll åker i en bil. Ifall jag ibland hämtar mitt barn från skolan i bil kan jag vara säker på att 1-2 andra barn hoppar i också ?
Samma här hos oss, de flesta kör själva. Alla ska alltid vidare på kalas eller annat efter.
Skulle hata om tränarna bestämde när jag ska köra!!
Hos oss funkar det så att behöver ett barn skjuts skriver man i föräldrachatten på whatsapp. Annars är det bättre att köra sitt eget barn, tycker jag som vill kolla alla tävlingar och matcher eftersom jag gillar sport och gillar att stå och småprata med andra föräldrar.
För oss var det 5 föräldrar per match som körde och sen var det ändå många som åkte dit och tittade. Tycker det är fullkomligt jättelogiskt att samåka. Kommer absolut försöka få in det den dagen jag blir tränare för mitt barn.
Det ser lite olika ut för olika lag men jag tror det är mer vanligt att föräldrar får ordna själva. För mitt barn som kör lagsport var vi ett par familjer som bodde nära varandra som samåkte till både träning och matcher (vi gjorde schema själva) men nu har de andra två barnen slutat. Så vi kör själva.
Ofta vill någon mer i familjen se matchen också, så det är rätt skönt att inte ha bilen bokad med andra barn.
I de lag våra barn spelar i så kör de flesta sina barn själva, om det inte kör ihop sig för någon, har en föräldrachatt där samåkning kan ordnas. Sen finns det alltid nån förälder som aldrig skjutsar sitt barn till varken träning eller match, de får såklart skjuts av tränarna eller andra föräldrar.
Det var väl en av anledningarna till att vi hade schema – att fånga upp de som aldrig körde. Det fanns jättemycket krav på föräldraengagemang i min klubb. Och då var klubben inte ens liten.
Även krav på att en familj skulle tvätta matchstället efter varje match, vi hade inte hand om det själva utan allt var i en gigantisk väska som man tog med sig till match. Ingen bodde i lägenhet men kunde nog bli jobbigt om man gjorde det och hade behövt tvätta ett helt lags matchkläder i en bokningsbar tvättstuga?
Varför skulle det vara jobbigt att tvätta i en bokningsbar tvättstuga?
Jobbigare iaf. Men tvätta 20 uppsättningar tröjor och shorts och lika många strumpor i gemensam tvättstuga om du vill det.
Ta tag i det själv med samåkning det brukar vara tacksamt! Mina föräldrar skjutsade max 1-2 gånger per månad för de hade ett gäng andra föräldrar som de hade ett rullande schema med. Föräldrar skjutsade även om deras eget barn blev sjukt för att inte spräcka schemat.
Inget blir sämre av att fråga och vara lite framåt. Har själv skjutsat kompisars ungar tidigt några helgmorgnar och samtidigt plockat upp 2-3 andra ungar och lämnat av i en kall idrottshall. Avlämningen av ungarna genererade bara en massa tack och absolut ingen förälder tog illa upp av erbjudandet (ungarna bodde ändå grannar så varför inte liksom).
Hur ofta äter ni godis/snacks?
Varje dag ?
I stort sett aldrig.
Varje dag.
När jag känner för det, du lever bara en gång nej men ibland kan det gå långt i mellan sen mer andra gånger. Mår förövrigt bra så orkar inte hålla någon större koll och funkar bra för mig.
Jag kan få en vurm för ostbågar, typ 4 ggr per år. Bortsett från det äter jag inget. Ekonomin pallar inte samt att jag har noll sockerbehov.
Vurm..?
Fredag och lördag när mina barn får äta. Då köper vi hem samma dag och bara så mycket som vi äter upp. Har alltså aldrig godis/snacks liggande i skåpen så det är inte så svårt att avstå resten av dagarna.
Nån gång i veckan eller ett par gånger i månaden. Men aldrig (aldrig!) godis, gillar inte det. Däremot choklad, kakor, chips.
Haha är inte choklad godis??
Hehe! Jo kanske det, jag tänkte på färgglatt plockgodis som typ surisar och vad det nu är.
Nötter och frön äter jag nog varje dag, mest pumpafrön men ibland solrosfrön.
Det är ju inte godis.
Har tänkt att om man tror på reinkarnation, så borde man bry mer om klimatet än dem som inte tror på reinkarnation.
Ibland hör man folk att säga att klimatförändringar kommer inte att påverka mig för jag är redan så gammal. Men när personen återföds någon gång i framtiden är klimatet troligtvis sämre än idag.
Men då kanske man återföds som en kackerlacka eller liknande så då spelar det ju ingen roll.
Vi återföds, men inte som tex kackerlackor, eftersom vi inte är kackerlackor i vårt nuvarande liv.
Vår själ lever vidare. Vårt mål i alla liv, vare sig vi vet det eller inte, är att förbättra oss. Till ett nytt jag. En bättre version av oss själva.
Som tex att bry sig om dom som kommer efter oss. När mitt liv ”slutar” börjar deras.
Allt jag gör har en konsekvens.
Det mottot försöker jag traggla in.
Vad jag gör idag, drabbar nån annan.
Nu och framöver.
Det är ruggigt att tänka ens en sekund framåt, i det perspektivet. Men vi måste.
Så ge inte upp.
Hur vet du det?
ALLA borde bry sig om hur ens barn och barnbarn kommer få det.
Nån som vet när dyson dupen hårgrejen kommer tillbaka till rusta igen? Är den bra? ?
Såg på TikTok att den är tillbaka nu men till fullpris. Kolla hemsidan kanske, där kan man ju se lagerstatus också!
Vill också prova!!!
Du kan ju inte se någon lagerstatus om varan inte finns?
Fanns i min stad igår, överhörde när en kille frågade efter den, de hade fyra kvar.
https://www.rusta.com/sv-se/skonhet-och-halsa/harvard/stylingverktyg/multistyler-6-in-1-hms24
Slog till på en idag, fanns på flera ställen i Stockholm i alla fall. Ska bli kul att testa! ?
Hur kommer det sig att trots att jag lägger pengar på att testa dyrare schampo och balsam så slutar det alltid med att jag går tillbaka till min favorit fructis garnier ?
Hur har du tänkt att någon annan ska ha svaret på det?
Ja men kanske?? Kan det vara ämnen i billigare schampon som gör att jag upplever mitt hår som ”bättre” och finare än vid dyrare? I dont know
1. För att du efter att ha använt de dyra grejerna ett tag inser att de inte kan påverka hårets struktur mer än på ytan då hår är död vävnad och du får inget bra resultat.
2. Alternativt att du inte pallar använda de dyra produkterna tillräckligt länge för att inse att de inte ger någon effekt utan ger upp tidigare med då samma effekt-
Att du går tillbaka till fructis (som luktar otroligt gott förövrigt.)
Jag gjorde så i en massa år, fast med Dove. Märkte ingen som helst skillnad mot schampot min frisör rekommenderade. Jag vet inte om mitt hår förändrats eller om jag börjat använda bättre produkter/märke, men nu märker jag skillnad om kör med billigt. Håret blir liksom flygigare och mer svårfixat, tycker det sjangserar snabbare på nåt sätt också. Vet inte om det är mest balsamet som påverkat.
Jag kan verkligen inte släppa att Margareta Grääs bara fick en LV Neverfull av en privatperson, kan det verkligen vara så? Skickar en vanlig människa en väska för ~20k till en influenser, bara sådär? Eller har hon sagt något annat om den som jag har missat?
Hmm. Bra täckmantel mot arga kommentarer om hon har köpt den själv. ”Bra” reklam för sin popularitet också. ”Kolla vad omtyckt jag är bara genom att vara mig själv!”
No judgement
Lyssnade på Tabberaset med Klara och Frida där jag tyckte det lät som att Klara har barnen på heltid efter separationen? Nån som vet varför?
I nej men hon hintar i samma pod om någon vårdnadstvist/soc kontakt, typ ”jag har berättat min upplevelse och har blivit trodd” och ”jag gör det här för att skydda barnen”
Men gud, det låter ju som att hon insinuerar att han beter sig jättehemskt. Varför måste folk ta sådant offentligt? Oavsett hur han är blir det ju verkligen inte bättre för barnen.
Men Gud vad kan det vara, hur kan man vara gift och älska varann för att i nästa stund hamna i en sån sits med personen! 🙁
Oj undra vad som hände mellan hon och Kjell då? Tyckte dom verkade så kära
Om ni skulle börja plugga igen vad skulle det bli? Är arbetslös och börjar bli ganska desperat
Åhh .. Jag jobbar inom politiken , men skulle jag studera igen att jag studerat till lärare. Jag älskar barn, tålmodig och väldigt pedagogisk.
Läs till HR-specialist på YH
Får jag fråga varför? Ifrågasätter verkligen inte, vill bara veta mer. Finns det jobb där?
Ja!:)
skulle inte plugga länge, det lönar sig inte ekonomiskt
Tipsa om förlossningsklinik tack!
Var rekommenderar ni att föda i stockholm?
Står och väger mellan BB Sthlm, SÖS, st Göran, Karolinska osv… var har ni haft bra erfarenheter? 🙂 bor söder om stan så allt är rätt nära. TACKSAM för tips! ❤️?
Har fött 3 barn på KS i Solna. Personalen var GULD.
Har fött på Södertälje och Huddinge sjukhus, supernöjd med båda.
Har fött på både Danderyd och BB Sthlm och varit väldigt nöjd med båda upplevelserna! Kanske att jag föredrar BB sthlm för att de har lite mysigare rum, så känns mer ombonat än typiskt ”sjukhus”.
Har fött med min Barnmorska på Huddinge..helt underbart..har fött 5 ggr på Huddinge och varit med på ytterligare 5 med anhöriga på Huddinge…lika nöjd varje gång…aldrig blivit lämnad ensam,alltid 2 bm när jag har fött..är så tacksam med tanke på vad man läser om i media och hört från andra.
Har fött på SÖS och på Södra BB, båda var bra! Tror inte Södra finns kvar, det var mer hemlik småskalig miljö vilket var mysigt. Men SÖS hade jättefint patienthotell med bra frukost haha
BB Sthlm är fantastiskt!
Vet någon vad som hände med Emely Ekstedt (https://www.expressen.se/gt/emely-26-kampar-mot-dodliga-sjukdomen-for-sonens-skull/) som samlade in en jääävla massa pengar och var typ dödssjuk? Varit så tyst om henne de senaste åren….
Tänkte på henne för någon vecka sedan och undrar samma..
måste finnas någon från samma stad som känner till henne.
Undrar också!!!!!! Måste varit lurendrejeri? Hon var ju döende…
Dom pengarna har hon gjort av med för längesen…hon lever än så länge o lär nog göra d utan problem…någon sorts sjukdom har hon nog men d den var knappast dödlig…hon blev av med socbidrag när de på soc såg att hon fick massa insamlingar o då blev det ett jävla liv på henne o hennes mamma….hon finns på Insta med privat konto, där kanske du kan få veta mer.
Nån annan som reagerat på Hanna Fribergs alkoholkonsumtion? Dricker ju var å varannan dag och säger själv att hon har svårt att sluta när hon väl börjar… sa i måndagsvibe för nån vecka sen att hon skulle vara nykter i en vecka. Fredagsvibe kom å Lojsan frågar hur det gått.. klarade en dag. Å sen skulle hon resa till barcelona så klart hon måste dricka då också.
Hjälp
Också tänkt på det. Känns som hon börjar få/har alkoholproblem. Det är ju inte normalt drickande alls.
Också tänkt på det. Hon reste ju nästan hela förra året och då drack hon nog på riktigt varje dag under resorna. Ändå orkar hon vara ute och springa milen varje dag typ.. märkligt
Skillnad på ett/några glas och dricka sig full…
Äsch jag dricker också vin väldigt mycket när jag har semester men tränar och springer som vanligt ändå. Att dricka alkohol behöver ju inte betyda råfylla
Jag har lagt märke till det sedan i somras. Särskilt i podd och på YT. Tror hon nämnde vin typ 25 gånger i ett poddavsnitt. Hon påminner om en alkoholist som ständigt pratar om vin. Jag har en sådan släkting och alla märkte det verkligen förutom hon. Det verkar som om hon inte kan göra något utan att ha ett glas vin för att det ska kännas roligt eller avslappnat. Just det beteendet är det farligaste, och jag säger det inte som någon nykterist. Det är skillnad på att festdricka och att inte kunna gå en dag utan ett glas i kroppen.
Är det någon som sett (dokumentär?)serien på svtplay typ Den svenska Youtube-historien? Är den bra? Värd att se?
Nej! Växte upp med YT och tycker inte att den va särskilt innehållsrik, saknade innehåll från flera betydande profiler & tidslinjen kändes lite hoppig och tråkigt fokus. Skulle gått o göra så mycket bättre!
Tyckte den var för kort och inte så innehållsrik
Någon mer vars bebis blir typ ”ryckig” när den blir trött? Min lilla blir det varje kväll och tycker det känns så obehagligt även om bvc inte verkar så oroade.
Nu vet jag inget om bebisar men många vuxna (bl.a. jag själv) får små muskelryckningar i insomningsögonblicket. Jag tolkar det som en liten ”urladdning” av musklerna när de slappnar av fullständigt, speciellt efter en ansträngande dag med mycket spänningar i kroppen.
Ja, så kan jag också få! Det här är dock när hon är vaken och vi gör saker, typ äter kvällsmat eller leker på kvällarna. Som att hela kroppen rycker till då och då. Men det kanske kan vara samma sak, bara att kroppen reagerar på tröttheten utan att det är i direkta insomningsögonblicket?
Känns normalt. De har ju olika reflexer i olika perioder som gör att de rycker till mycket. Speciellt i början är det ju någon reflex som bebisen ofta väcker sig själv av pga sådsnt ryck (typ moro reflexen eĺler liknande tror jag). Hur gammal är bebisen?
Hur fan får man ens sambo att sluta med de förbannade ryckningarna? (Obs, läses med hint av sarkasm), (inspiration tagen från en meme med texten ”men be twitching in their sleep because ain’t no way to stop them lies from coming out”)
Jag hade bett om en remiss till barnneurolog. Det finns epilepsi som yttrar sig så, och det är svårt att se skillnad själv. Var snäll att stå på dig mot bvc ?
Jag tycker också du ska trycka på vården. Kolla upp med någon som vet. Är det inget så då vet du och slipper oroa dig.
Vad hintar Sanne Alexandra om på sin story? Kan det vara något med Hubso?
Har tänkt på en sak. JLC, när de bor på lyxiga ställen exempelvis. Betalar de något eller får de allt sponsrat? För det ger väl inte så mycket reklam för ställena ändå, hur många av deras följare har råd med ett rum där liksom?
Om det inte är reklam/spons så betalar dom själva och drar av det på företaget. Inte som att dom betalar ur egna privata fickor.
Men oftast brukar det ju vara att företaget får ut reklam och därför väljer att samarbeta. Men såna lyxiga företag är ju inget som deras följare kommer välja oavsett.
Även om deras följare kanske inte har råd att bo där så ger det en enorm spridning. Visningar. Folk som pratar. Det blir en ”snackis” liksom. Följarnas föräldrar, syskon eller bekanta kanske har råd. Ordet sprider sig. Just när det kommer till sociala medier och influencers kan ”målet” med samarbetet många gånger vara mindre ”självklart”. Det du kan vara säker på är att det finns en tanke bakom det.
Kanske planerar företaget i framtiden att köra en halva priset kampanj? Helt plötsligt kan alla JLC´s följare kanske ha råd med det då? Jag hade t.ex garanterat passat på.
Det blir liksom en ”Jag har hört att det där hotellet är sjukt nice”, för att ordet sprider sig. Behöver inte alltid vara grundat på faktiska upplevelser, nu för tiden så drar vi ju faktiskt hela tiden paralleler till vad vi sett eller lyssnat på via sociala medier.
Hahahaha halva priset-kampanj..
Alla deras följare är inte barn eller arbetarklassvuxna.
Så trött på mitt jobb nu. Fick en annan bild av min chef som jag inte har sett förut så dags att se sig om.
Haha same… så jävla less jag också, och har även också fått svårt för min chef som jag tidigare uppskattat. Som TUR är fick jag besked om ett nytt jobb förra veckan
Jag med men företaget struntar i sina anställda nu och ser bara oss i pengar och jag orkar inte mer. Men förändringar oroar mig.
Haha fan fick du jobbet jag skulle hört om förra veckan?
Depp-inlägg.
Usch, sånt vill jag inte bjuda på.
En tiny playlist om du vill skaffa dig attityd, bemästra damsugaren, eller bara härda ut.
For what’s it worth.
Supernature
Lose youself – Enimen
Snow- Red hot
Alrigt- Supergrass
20th century boy – Trex
Crosseyed and painless – Talking Heads
Harlem Shuffle – Bob & Earle
New sensation – inxs
The thief – infinite mass
CC Cowboys – Imperiet
Changes – Tupac
Have a cigarr – Foo fighters/Pink Floyd
Levels – Avicci
Show me love – Robyn
Du ska va president – Imperiet
Family affair – Mary J Blige
Fan, vad gråtmild man är idag.
For what’s it worth. ??
Glöm det. Hack i skivan.
INXS! Glömmer dem ofta, men blir alltid på lite gott humör när jag lyssnar igenom några låtar.
Dom e goa!
Yes Family affair gör mig alltid på gott humör ?
Filippa och kit gjort slut
Hur vet du det?
…på ketchupen
Är väl inte så överraskande. Tror Filippas diagnos har med det att göra. Att vara bipolär är väldigt jobbigt. Känslorna går upp och ner. Deras förhållande började också på ett väldigt speciellt sätt. Hoppas de kan vara sams för barnets skull.
Hon säger att hon gjorde slut innan hon blev manisk och då visste de inte om det var pga det
Nä va? Vart säger hon detta?
YouTube
Någon här som har sett att S.L skrivit vad orsaken till att F vill skiljas är? Tycker det är så sorgligt att det verkade komma så plötsligt, att de höll på att köpa tomt för att bygga hus några dagar innan..
Jag tror inte att hon berättat hans exakta resonemang, det hon skrivit idag har nog varit det mest ”informativa” hittills skulle jag säga
Hon verkar ju helt tagen på sängen
Vem är det?
Vem? Kan vi sluta med dessa löjliga förkortningar och initialer?
Sara Lagom
Annars finns det risk att det hamnar i mod och kommer upp sent
Nettan, det finns anledningar till att personer gör som de gör. En anledning att skriva löjliga initialer är just det som senaste Anonym redogjort för. Det kan också vara för att undvika att kommentarer inte publiceras alls eller t.om tas bort i efterhand. Det har hänt här på BB flertalet gånger om tex H.T. Om du inte vet vad dessa löjliga initialer står för så vet du troligtvis inte vilka det är och bryr dig nog inte jättemycket samt kan således inte tillföra något i konversationen ändå. Scrolla vidare bara.
Känns som det klassiska. Han har fått en livskris och tror livet är bättre ”fri”
Någon som använt Under your skin detox-kittet och fått bra resultat? Har hopplöst hår som blir fett efter en dag, hade varit ett sånt halelujah-moment att typ kunna duscha håret varannan dag och ändå känna att det är fräsch. Eller om nån sitter på något annat tips att få sitt hår fräscht längre ?
Jag har! Hade problem med fett hår snabbt, har väldigt tjockt hår också … Kör schamponering 2 gr och de håller iallafall till tredje dagen. Vill jag att de ska hålla ännu längre lägger jag i water clouds hår mousse i botten när jag ska föna och fönar torrt. Fönar alltid håret efter tvätt, iallafall hårbotten, oavsett mousee eller inte. Köp o testa! Men kan ta några v innan håret vänjer sig.
Oh tack för svar, då ska jag iaf testa. Hur långt tid tog det innan du såg skillnad?
Tror faktiskt att det fungerar. Har ej behövt testa dock. Körde vitaminer och mindre stress bara. Håret kom tillbaka.
Nä tycker inte det funkade, mitt hår blev iaf inte rent på djupet. Har också fett hår efter en dag men jag köttar torrshampoo? ☺️
Du som är arbetsledare, hur mycket extra har du i lön?
Alldeles för lite extra för vad ansvaret innebär, några tusenlappar extra i månaden.
Hade 575kr som driftsamordnare på mitt skift.
Vilka böcker siktar ni in er på bokrean?
Barnböcker!
Vuxenböcker!
VARFÖR stör jag mig så mycket på Krickelin?
Vet inte varför du gör det. Men jag gör det för att hon verkar lite ohärlig sant ta sig själv och sitt ”varumärkesbyggande” på så stort allvar. Stänger en butik för att starta en typ likadan och skriva jättemycket om att det är ett ”nytt koncept”. Till exempel.
Man brukar störa sig på folk som inte är helt genuina.
Nu är Lady Dahmers båda konton raderade. Saknar henne. Det är ändå så sjukt att tio år bara tas bort sådär.
Tycker det är rätt åt henne
Nån mer tycker livet känns meningslöst ibland? Jag har inga barn, inget att leva för egentligen. Vill inte dö men skulle bara vilja försvinna.
Ring 90101 ❤️
Jag känner igen mig, ofta känns det som att framtiden bara är ett töcken eller ett mörker
Du behöver få hjälp att bearbeta dom tankarna. Jag har varit i samma sits och jag behövde få prata med en psykolog samt testa antidepp. Det har hjälpt mig SÅ mkt 🙂 Var inte rädd för att ta hjälp. Jag lovar, det går att må bättre och mer ljust på tillvaron. TA HAND OM DIG <3
Nej, livet är till för att ha roligt.
Kan du inte ta dig ut ur labyrinten själv sök vården som någon föreslår. Men man kan också börja tänka annorlunda på massa olika sätt. Läs böcker, lyssna på folk som gått igenom livet men fått insikter. Kolla youtube tex. Men för att vara korrekt; sök hjälp inom vården om det är akut. Själv fick jag gå igenom livet och lidandet för att sedan vakna upp och må bra. Jag klarade det på egen hand.
Någon mer än mig som också tycker synd om massmördaren Rickard? Som ju verkar fått ett totalt meltdown efter all kontakt med myndigheter/soc. Jag menar, lyssna och titta på människan, det är ju absolut ingen ondskefull människa, det är ju en människa som inte kan göra en fluga förnär i vanliga fall. Tror jag att det är möjligt att det brister så totalt för en människa efter åratal av kontakter med myndigheter, soc, blivit missförstådd, krävt saker av honom som han inte klarat pga sin autism, kört över honom, osv? Ja, det tror jag. Det tror jag absolut. Det brast helt enkelt. Ett totalt meltdown. Samhället bär förmodligen 90 % av skulden, skulle jag tro.
Han verkar ju ha varit svårt psykiskt sjuk sedan lång tid tillbaka. Uppenbarligen kunde han ”göra en fluga förnär”.
Tänkte svara något insiktsfullt tills jag såg ditt namn.
Det är väldigt sorgligt att samhället inte kan fånga upp och förebygga det som hände
Nej men Amanda! Att du kan trolla om det mesta här vet vi ju redan och ibland är du också ganska underhållande. Men att starta en tråd om hur synd det är om nån som skjutit ihjäl oskyldiga människor blev bara hjärndött.
Jag vet att du trollar (eller så är du en annan Amanda) men jag håller faktiskt med. Jag tycker väldigt synd om alla som miste livet och dess anhöriga men jag tycker också synd om honom. Han mådde psykiskt dåligt och fick ingen hjälp av vården och samhället svek honom. Jag har sett hur illa det kan gå på nära håll och det finns många svenska fall med personer som har mördat på grund av psykisk sjukdom som ingen har brytt sig om.
Du har säkert rätt Amanda.
Jag tycker inte synd om honom men hans anhöriga.
Han skulle bott i stödlägenhet o haft förvaltare.
Det är enkelt att säga vad han borde haft och inte haft. Ingen av oss vet hur vi hade känt om vi var i samma situation.
Nej, är det ngn som sagt det?
Det är inte synd om honom. Han var en patetisk äcklig mördare. Massor av människor mår dåligt och går inte ut och skjuter ihjäl andra.
Snacka går ju.
Nä jag tycker inte det minsta synd om honom. Vi är många som kämpar med tuff psykisk ohälsa som INTE begår såna fruktansvärda brott. Man får fanimej ta lite ansvar för sitt liv.
Någon som varit i Bordeaux förut och kan rekommendera? ☺️ är sugen på en weekend dit när sambon ska dit på jobbresa. Värt det? Tips på restauranger osv?
Kan tipsa om appen, getyourguide. Den är guld 🙂
Tack snälla!
Tipsar om Severance på Apple+, så bra serie! Thriller/sci-fi med indie-vibe
Japp! Bästa jag sett men lite besviken på s2 än så länge
Vad ska jag bjuda på för middag på lördag? Ge mig era säkra kort och paradrätter!
Förrätt : pilgrimsmusslor med sandefjordsås, recept från Catharina König. Sååå gott!!
Banoffee pie till efterrätt, gör den antingen i stor form eller glas. Till huvudrätt kan du göra Dante Zias salsicciapasta med ugnsrostade tomater. Gjorde den förra veckan och det var en hit för hela familjen!
Min nya favoriträtt? citronrisotto och kycklingfilé, med grillade grönsaker
Behöver pepp/tips!! Har en liten son och ska få vårt andra barn, även det en pojke. Vad är fördelen med att ha två söner? Hade trott (och kanske hoppats) att andra var en tjej så behöver höra lite från er ? tack❤️
Älskar att mina två första blev pojkar, har en tjej med nu och ingen större skillnad.
Det är ett år mellan killarna och dom har de föesta intressen gemensamt, har gått i samma fotbollslag och ärver kläder! Dom är ett
Team!
Jag har två söner och det är underbart. Så kul. Så mycket spring och hopp och låtsas-slåss men också kramar och pussar och mys. Jag tror man blir förälder till just de barnen som man behöver i sitt liv, det är meningen att just du ska bli deras mamma. Sen tycker jag också det är nåt extra fint att de är bröder som alltid har varandra.
De leker och busar så fint tillsammans! Och praktiskt att ärva kläder ? Älskar att vara pojkmamma.
Förlåt men… Skärp dig? Det finns barn som föds med hemska missbildningar och sjukdomar. Det är en välsignelse att få ett friskt barn, oavsett kön. Det vet du också innerst inne. <3
Men det är väl fullt normalt att vilja ha ett specifikt kön på sitt barn, det är inte tabu längre. Sen fattar alla att man älskar sitt barn oavsett så det har inte med det att göra.
De kommer bli bättre vänner, särskilt när de är äldre ☺️ har en syster och vi är bästa vänner, samma med min man och hans bror. Tror inte det blir på samma nivå när man har syskon av olika kön (nej ni som har bra relation till era syskon av ett annat kön behöver inte skrika det här, jag tror ändå vad jag tror)
Såg precis Uppdrag granskning om Fallet Adam vars mamma först annlagade exet för sexuella övergrepp på Adam. När inga bevis kom fram och Adam själv sa att pappa inte gjort något anklagar mamman sin 7-åriga son för att ha ”våldtagit” sin treåriga lillebror med att stoppa in ngt i rumpan. Även mot lillasystern som är yngre.
Adam nekar, även lillebror nekar. Och inga bevis finns alls förutom att mamman säger att Adam sagt det.
Adam säger däremot att han tycker om sin lillebror.
Adam omhändertas och pappan är
Helt förtvivlad.
Ngt speciellt hjärtskärande är att fem dagar innan julafton vill denna lille kille hem till mamma o sina syskon. Han frågar varför han inte får komma hem. Och socialtjänsten svarar att mamma säger att du gjort illa lillebror.
Senare kommer det fram att allt är lögn! Då är han omhändertagen tills han är 11 år!
Stackars stackars barn, syskon och pappa.
En sån störd mamma! Vidrigt!
Mår dåligt när jag tänker på hur mkt han måste gråtit och undrat varför mamma gör så här. Ens mamma som skall vara ens trygghet.
Så hemsk historia. Tydligen är familjehemmet där Adam placeras en släkting till mamman, vilket gör historien ännu märkligare. Mamman borde åtalas för barnmisshandel.
Kan inte förstå hur soc kunde gå före domstolens bedömningar. De idioter på socialtjänsten som gjorde dessa grova tjänstefel borde absolut få stå till svars för detta! & vilken sjukt jävla morsa! Tycker så synd om Adam och om hans pappa?
Ja, det är jättemärkligt att socialen kunde fortsätta behandla pappan som en brottsling trots att han blivit friad i både tingsrätt och hovrätt och tilldömts vårdnaden. Det innebär ju att socialen har sitt eget rättssystem och kan bestraffa oskyldiga människor helt efter eget behag.
Vad som är extra illa med den här typen av föräldrar är att de förstör för barn som verkligen är utsatta för incest av den ena föräldern, särskilt om denne är manipulativ, övertygande och charmig. Då har varken mamman eller barnet en chans.
Någon här som har testat Bobbys Hair Care?
Jag körde alltid schampo och balsam med sulfater osv i innan jag började med Bobbys Hair Care. I början när jag körde på Bobbys Hair Care kändes och såg allt bra ut med mitt hår och hårbotten.
Men konstigt nog, nu några få veckor efter, tycker jag inte att jag får samma effekt längre. Och min hårbotten mjällar trots att den serien jag använder ska motverka torr hårbotten, mjäll osv. Vad kan detta bero på?
Jag tyckte att hans schampo och balsam var jättebra i några veckor, sedan blev håret flottigt och kändes smutsigt typ dagen efter att man tvättat det.
Ja vad konstigt.. Blir så besviken nu i efterhand för kändes verkligen som att jag hade hittat helt rätt.
Vad skulle vara värst enligt er:
En person som retar och förlöjligar er eller en person som höjer rösten och skriker/skäller på er?
Kan inte välja. Lika illa båda två
Både är riktigt osköna. Vill inte ha något med någon av de personerna att göra.
Jag har väldigt torrt, frissigt och skadat hår.
Så jag behöver använda schampo och balsam som är mot detta och som har en del oljor i sig.
Dock är problemet att jag istället lätt får finnar i ansiktet, på kroppen och i hårbotten p.g.a. alla dessa oljorna och det snabbare fettigt i min hårbotten.
Vad är lösningen?
Flottigt eller fett. Finns ingenting som heter fettigt.
Är tacksam att dessa Öppet spår finns på denna bloggen.
Jag känner mig lite mindre ensam tack vare dessa, och är glad att man oftast får svar här.
Och väldigt intressanta diskussioner! Jag tycker ofta de bara blir bättre och bättre.
Dittes hus, någon mer än jag som tycker det vore mardröm med så mycket insyn? Hela väggar upp till taknock i glad, åt flera håll ? Den store upp mot skogen är ju värst
, tänk om någon skulle kika i mörkret? Jag skulle inte kunna slappna av. Haha kanske bara jag som är paranoid.
Åker ibland förbi huset och tänker exakt samma. Skulle aldrig kunna bo så. Speciellt inte om jag va en offentlig person.
Det värsta är att det ser så fruktansvärt icke hemtrevligt ut. Så stelt, omysigt och opersonligt. Tycker synd om barnen på något sätt.