Just nu upplever jag inte att de varken jämför sig eller känner någon rivalitet. En anledning kan absolut vara att de inte ägnar sig åt samma fritidsintresse. Hade båda gått på fotboll eller gymnastik hade upplevelsen kunnat se annorlunda ut. // Paula Rosas
Detta är ämnet för Paulas blogginlägg, där hon skriver att hon inte tror att hennes barn jämför sig med varandra.
Att de kanske hade gjort det om de sysslat med samma hobby, men eftersom de har helt olika intressen så säger Paula nej på den.
Ni som har syskon, jämförde ni er med era när ni växte upp?
Jag såg upp till min storasyster och ville i mångt och mycket vara precis som hon, samtidigt som vi varken hade musik- eller hästintresset gemensamt.
Allt hon markerade med ett ”J” i postorderkatalogerna satte jag ett ”C” på, någonting som gjorde henne vansinnig, vilket man kanske kan förstå så här i efterhand. 🙂
Idag är hon min bästa vän, någonting jag inte trodde var möjligt som ung, men det är hon.
Hon är världens bästa storasyster och jag är så glad att jag har henne. <3
Ja ja, men är ändå bara Alla hjärtans dag en gång om året. 😉
Föregående inlägg 
Jag ville verkligen inte vara som min syster, hon var en ögontjänare, självupptagen, elak och missunsam. Konstigt nog kom hon alltid undan med allt till skillnad från mig som skötte mig.
Det hängde med även när vi har blivit vuxna så därför umgås vi inte längre, och hon har inte vänner speciellt länge heller.
Samma här. Min syster är den jag absolut inte ser upp till och den människa jag absolut inte vill vara som. Det har tagit mig 40 år att inse att hon är den som gett mig min dåliga självkänsla och mitt självhat. Vi umgås inte idag på mitt initiativ! Blir faktiskt lite illamående när jag tänker på henne.
Nej, jag är 11 år äldre än mitt syskon så det blev istället att alla runtomkring alltid fick mig att låta som den man skulle se upp till, vilket både var en börda och en ära typ.
Har tyvärr ingen syster men två äldre bröder (6-8 år äldre än mig). När vi var yngre ville jag alltid vara med på allt de gjorde och de tyckte såklart att jag var skitstörig och ivägen och senare en bortskämd snorunge som fick allt jag ville (inte helt sant men följde gärna med mina föräldrar på resor osv. Bodde kvar längre hemma än mina bröder osv). Idag har vi ingen nära kontakt för de ser mig fortfarande som en snorunge trots att vi alla är över 30. Vi är inte ovänner eller så men har liksom inget att prata om? Hjälper inte heller att vi bort ganska långt ifrån varandra. Jag resonerar som så att om jag varit närmare de i ålder så kanske vi hade haft en annan relation idag.
Kanske. Men mina bröder med 13 år melllan är extremt tighta och bästisar. Tror det finns annat som väger tyngre t ex personkemi, familjens sammansättning, hur föräldrarna hanterar syskonen. Kanske kön också faktiskt.
Jag har två yngre tvillingbröder. Upplevde aldrig att vi jämförde oss med varann. Däremot tror jag att mina bröder ofta sågs som en enhet, och att de led en del av att inte helt ses som två separata individer. Men minns inget jämförande eller rivalitet.
Aldrig jämfört mig med någon, ingen ide och slöseri med tid och energi. Jag var helt klart bäst på idrott i min familj.
Hahaha.
Kan vi få ett inlägg om mammakorvsdebatten?
Att mamma vill ha korv på alla hjärtans dag?
Jaaaaa!
Neeej! Århundradets icke-debatt…
Det är väl ingen som på riktigt debatterar detta? Bortsett från typ tre kvinnliga kulturjournalister…låt dem hållas så pratar vi om nåt intressantare.
Tycker mammakorven är snygg, en skön ”classy” men liksom nonchalant look. Man behöver inte alltid se ut att haha försökt så förbaskat mycket. Länge leve mammakorven!
Jag blir glad av att den ger mig ännu ett skäl till att inte bo norr om Paris
Nej tack! Typiskt sånt ämne som var roligt EN gång som en iakttagelse men som blir outhärdligt trist av att det ska dras ur massa olika vinklar.
Hahah fattar inte år det bara mammor som har den jackan? Jag har en sån och ÄLSKAR den. Håller mig så varm
Ot Sandra Lindahl. Då kom det då äntligen en uppdatering och med en suck inser jag att det är samma visa. Sandra har varit döende men sjukvården fattar inte så hon har fått sätta diagnos själv och ”föreläst” för en överläkare. Men hon har iaf fått tag på en ny lampa till lägenheten. Och första dagen på flera veckor när hon uppdaterar så lyckades hon slänga in ordet ”dumpad”.
Så inget verkar ha ändrats till det bättre. Sandra fortsätter trampa runt i hamsterhjulet som leder…..ingenstans!
Fy fan vilken bitchig och nedlåtande kommentar!
Bara fakta efter att ha följt henne i många många år och bara sett det vandra totalt utför sista året.
Nej, det är naturligtvis inte fakta bara din tolkning av små glimtar ur en, för dig, främmande persons liv. Dessutom en person som uppenbarligen inte mår bra.
VAD är inte fakta? Jag sammanfattar vad HON lägger ut.
Reagerade också. Och direkt satte hånandet mot exet igång. Alltså vad fan det är över ett år sen det tog slut och fortfarande hänger hon ut honom på ett nedlåtande sätt och även hans nya tjej kallas korkad. M var en stor del av hennes vloggar i många år så många vet vem hon syftar på. Hur kan en del så blint försvara henne och det beteendet? I mina ögon förstår jag mer och mer varför M lämnade henne när man ser dessa sidor nu! Människan behöver gå vidare och låt M vara!
man får ju inte så mkt vård om man inte är suicidal o är man det så är det 24 h på psyket sen utskriven. det är nog INTE DÅ LÄTT för henne att få vården hon behöver… hon behöver komma till en psykiater. hon borde gå privat. hon kanske inte alls har nån diagnos det kanske är djup depression ångest och då är det svårt att komma på banan utan hjälp.
Hon har ju tålamod att försöka få hjälp för sina ”livshotande unika” tillstånd och ekonomi för ena skönhetsimgreppet efter det andra så om hon verkligen ville få hjälp psykiskt skulle det nog lösa sig.
Jag tycker det är SÅ märkligt att hon inte bara skrev en kort text i ett inlägg till alla sina trogna följare under tiden, ”måste ta en längre paus, mår inte bra”. Hade räckt. Så många som varit oroliga. Handlar väl ändå lite om respekt när vi är hennes ”kunder” som indirekt betalar hennes levebröd.
Nej är tydligen mer ”spännande” att starta med hur misstrodd hon är av svensk sjukvård. Att just hon drabbats av någon som ingen på jorden drabbats av förut men nu har chapGPT minsann konstaterat hennes unika tillstånd så hon både får föreläsa fär en överläkare och lura en läkare att få läkemedel (hennes egna ord). Släng in beundran att hon orkar uppdatera fast hon är dumpad (för över ett år sen) och att exet M är en kärring!
Nä fy fan vad hon sjunkit i mina ögon sista tiden. Skärp dig Sandra!
Min närmsta syster är bara 17 månader yngre än mig och det var inte kul ibland. Hon var mycket mer framåt och orädd än mig och lärde sig många saker samtidigt som jag. Tror hon lärde sig cykla innan mig och jag minns hur arg jag blev när hon satt och övade på att läsa när jag precis lärt mig. Vi var som lika gamla, jag fick aldrig känna mig störst och bäst! ? Det allra mest kränkande var när mina föräldrar lät henne sitta fram i bilen. . . ??
Hahaha ???
sanna brådings massage på hunden… uahhh
Vad menar du? Var absolut inget fel med den.
Som ensambarn är det lite befriande att läsa om alla som inte gillar sina syskon. När jag var liten var allt jag ville ha var ett syskon, men det växte bort med åren när jag insåg att det finns en hel del syskon som inte umgås.
Jag är också ensambarn. Har haft en jättebra uppväxt men saknade ett syskon ibland. Nu närmar jag mig 30 och hade jättegärna haft ett syskon. Förhoppningsvis hade man haft en fin relation till varandra.
Samma här, jätte bra uppväxt men saknade ett syskon. Nu har jag vänner som är som jag tänker mig ett syskon kan vara, speciellt en.
Men jag tror när jag blir ännu äldre, är 37 nu, och mina föräldrar blir äldre och dåliga så tror jag att jag kommer sakna ett syskon att dela de svåra besluten med.
Jag har syskon men bröt kontakten för många år sedan. Nu har jag kusiner som är som mina syskon, och moster och morbror som mamma och pappa. Jag står inte jättenära dem som många gör med syskon och föräldrar, men känslan är bra.
Tråkigt att läsa att många inte har någon, eller väldigt lite, kontakt med sina syskon i vuxen ålder. Vi är fem barn och har alltid varit nära varann, både som små och idag (mellan 25 och 35 år). Vilken glädje vi haft av varandra! ?
Och jag tror vi jämförde oss en hel del, mer eller mindre bland syskonen.
Jag har en äldre bror och en yngre syster. Vi har aldrig haft någon rivalitet och jag har inte jämfört mig. Vi är fortfarande tajta och hittar på saker ihop och hörs, fast vi är vuxna alla tre och lever familjeliv i olika delar av landet. En gång om året har vi syskondag och hittar på nåt kul bara vi tre. Väldigt trevligt!
Nu när jag ser Kenza i underklädesreklam så blir jag bara… nej usch. Fake. Ologiskt kanske men tyvärr känns det så
Reagerar lite på hur sjukt få kommentarer samt likes hon har fått på den posten? Är det pga them booobs??
Domhör bolliga tuttarna, är det inne igen? Runda, ganska långt isär. Isåfall fan, skulle behållt mina? Tog ut dom för att det ser så sjukt onaturligt ut att jag typ skämdes…
Hennes är väl helt nyopererade och mer bolliga än när de är läkta?
Alltså vi behöver inte dissa hennes utseende. Det handlar inte om det blev snyggt eller inte, det handlar om att det är deppigt att hon inte kunde acceptera sig själv, hur hennes kropp förändrats.
Såg B ut
Ja, jag håller med. Men tycker också att det ser ut som att hon har varit väldigt diskret med storleken, hade hon inte sagt något om OP hade jag aldrig gissat att hon hade gjort en. Hon ser ut ungefär som hon alltid har gjort tycker jag? Känner att det var ganska överflödigt av henne att ens berätta om det. Om man får jfr m BI, LW och AS som verkligen har den där stenhård boll över spänt skin-stilen :/.
Det fanns egentligen inte rivalitet mellan mig och min syster men vår ena förälder älskade att jämföra oss på olika vis vilket såklart smittade av sig på oss också. Än idag (30+) jämför vår förälder oss med varandra, både till utseende, personlighet och vad man åstadkommit i livet. Och än idag tycker jag att det är lika jobbigt.
Säger ni aldrig något till föräldern?
Givetvis har vi tagit det med föräldern, som tyvärr inte har insikt i sitt beteende.
Mina syskon blev jämförda med med mig. Jag är första barnet, blyg, lite tillbakadragen och skötte alltid läxorna och mig själv. Min bror var raka motsatsen, skolan gick åt helvete. Han älskade att retas och hitta på bus. Vi var lite som lisa och bart haha. Lärare jämförde oss, familj så han mådde inte bra av det. Min syster var lite som honom också och de brukade tro jag fjäskade och var duktig på att låtsas ? de gängade gärna ihop sig mot mig, i många år.