Det kan låta hårt när jag säger det: för att hjälpa dina barn till en sund relation till kroppen behöver du jobba på din egen.
Men saken är den att även om du tycker att du döljer ditt eget kroppsförakt så är du inte så diskret som du tror. De här sakerna märks. Det finns inget ”Ja men det är ju bara om mig själv jag tänker/säger så här så ingen annan drabbas!”. När du ett kroppshat så kommer andra märka det och(!) det kommer kommuniceras till ditt barn på en rad olika sätt.
Naturligtvis kan man skadereducera. Om du som förälder är diagnostiserad med en ätstörning och får behandling för den tex. Då finns det sätt att prata med barn om det som inte går att dölja på sätt som förhoppningsvis informerar utan att dra med dem.
Men generellt: din syn på din kropp kommer att påverka dina barns syn på sina. Och där är det bara en sak som gäller: så mycket kroppsacceptans som möjligt. Det är den enskilt största sak man kunnat se motverkar att barn själva utvecklar en skadlig relation till kroppen. Och vinsterna? De är massiva.
Även om det gick jävligt fel för många av oss när vi växte upp KAN vi göra annorlunda och bättre för våra små.
Karin ”Kajjan” Andersson är en välkänd kroppspositiv influencer som använder sitt konto som en motpol till bland annat den smalhets och ”heroin chic”-ideal som finns överallt , både på sociala medier och i samhället i stort.
Hon har postat inlägget här ovan där hon listar fem saker som hennes barn slipper, just för att hon är en kroppspositiv förälder:
1. De slipper omges av vuxna som ständigt pratar ner sina egna kroppar.
2. De behöver inte lära sig att vara rädda för mat utifrån indelningar i form av ”dålig” och ”bra”.
3. De slipper all oro kring att deras kroppar bedöms och värderas.
4. De lär sig inte att sådant som träning är till för att justera vikten.
5. De behöver inte undra om de och deras kroppar duger – vare sig nu eller framöver.
Helt ärligt, finns det någon som inte önskar det här för sitt barn?
Vem vill inte att ens barn ska slippa tycka, känna och tänka så här?
Och nej, det här handlar återigen inte om att uppmuntra eller ”promota” fetma eller annat trams.
Föregående inlägg 
Nu har jag iofs turen att vara naturligt smal, men växte upp utan en tanke på vikt (verkar väldigt ovanligt oavsett vad man än väger tyvärr? Bland tjejer iaf), och är mycket noga med att överföra det på mina barn. Aldrig snacka vikt och kalorier, aldrig nedvärdera övervikt, osv. Sen kan man ändå säga att det inte är bra att äta godis varje dag, bra att röra på sig, osv.
”Turen att vara smal” och sen ”aldrig nedvärdera övervikt”
?
Gött att vara naturligt smal ju! Är inte det själv (längre) men klart att det hade varit trevligt att vara det! Man behöver för den sakens skull inte nedvärdera övervikt, ma kan liksom låta bli att kommentera kroppar.
Men om man skriver att man har tur som är naturligt smal nedvärderar man väl automatiskt överviktiga? Genom att säga att man har tur som inte är överviktig. Alltså ingen stor grej men det var så personen menade.
Det finns ett helt samhälle som nedvärderar överviktiga, oavsett vad ts tycker. Att vara medveten om det och tacksam att man slipper tillhöra gruppen som nedvärderas behöver inte säga någonting öht om ens egen åsikt.
Man behöver ju inte nervärdera överviktiga för att inse att det finns rena hälsoaspekter med att vara smal? Jag hade varit jätteglad om jag varit naturligt smal men INTE primärt för utseende utan för hälsofördelarna (mindre risk för artros, högt blodtryck, gallstensanfall osv osv osv).
Tänkte exakt samma när jag läste det?
Fast jag kan också känna att oavsett positivt eller negativt så lägger ju då Kajjan i det här fallet, väääldigt mycket fokus på kropp? Jag vet ju inte hur hon pratar med sina barn men har ju svårt att tro att dom aldrig pratar om hennes jobb/instagram/kroppspositivitet hemma. Är det så jäkla sunt då?
I dagens sanhälle kan man nog inte påstå annat än att den naturligt smala har tur.
Det får jag höra ibland att jag har tur , och jag undrar tillbaka hur vet du att det är naturligt? Jag kanske är hälsosam ? Tränar? Visst , många har ”tur” varför nu en kroppstyp är mer accepterad och att det ska vara tur, ens Så tråkigt. Alla är fina tycker jag .
Vissa som säger att jag har tur äter skit och tränar inte, vill du också ha ”tur” så prova byt livstil ?
Har ingen företrädelse i sån här diskussion har jag förstått då jag inte vet hur det är att inte vara smal bla bla .
Men kan vi inte bara vara, trivas i hur vi ser ut och låta andra se ut som dom ser ut. Allra finast är man när man accepterar hur man ser ut oavsett vilken ”tur” man har.
Nu handlade det ju dock om just tur och att vara naturligt smal, och om ts som själv kallar det tur att hon ser ut som hon gör.
Folk som är smala är redan accepterade för hur de ser ut. Folk som är tjocka ber om att också få accepteras oavsett hur de ser ut. Det är ju precis vad det här handlar om.
dock som att säga ”Nu har jag tur att jag är vit”
Du behöver ju inte läsa som fan läser bibeln – Det är ett faktum att det finns privilegier som kommer med att vara smal, oavsett vad ts lägger för personlig värdering i det. Det är också ett faktum att det är lättare att inte bry sig om normer om man råkar tillhöra den normativa gruppen.
På samma sätt kan man ju se det som tursamt att vara född med pengar eller med ett vackert ansikte – Det ger fördelar i livet. Det betyder inte att man för den sakens skull tycker att fattiga eller fula människor är sämre.
Jag läser ts inlägg som ödmjukhet inför det faktum att hon har inte behövt möta stigmatiseringen som normbrytande vikt innebär.
+1
Men nu läser ni ju in saker som inte sagts.
Med ert resonemang bör man exempelvis inte känna att man haft tur att inte födas som svart under apartheidtiden i Sydafrika, till exempel, utan att vara rasist.
Att man kan identifiera strukturella problem samt är medveten om att man på grund av vissa omständigheter är priviligerad i förhållande till den grupp som drabbas negativt betyder inte att man själv delar den negativa uppfattningen om gruppen i fråga.
Man kan naturligtvis tycka det är hur hemskt som helst att någon annan drabbas på ett orättvist sätt och samtidigt vara tacksam över att själv inte dela de attribut som gör dessa människor till offer för fördomar, förakt eller vad än det må vara frågan om.
Det är snarare ett problem när människor blundar för samhällets olika sociala måttstockar och inte reflekterar över sin egen position och hur en själv och andra påverkats av det. ”Turen” i detta fall handlar väl mer om att under uppväxten ha undsluppit de negativa fördomar och det förakt som inte sällan drabbar dem som betraktas som ”tjocka”, exempelvis, då samhällets syn på människor med större kroppshyddor per automatik gör livet svårare för dem med sådana förutsättningar, än en ”tur” med att rent fysiskt inte behöva köpa en större storlek.
Ser nu att detta tydligen redan var sagt men på ett smidigare sätt. ?? godnatt!
TS här. Jag menar alltså att det är väl ganska uppenbart att det inte är ”önskvärt” att vara tjock i vårt samhälle, att ”tjock” och ”fet” är skällsord folk slänger ur sig rätt lättvindigt, osv. Är väl inga hemligheter?
Det gick att förstå av ditt inlägg om man inte var ute efter att hugga på något
Så sorligt att folk tror dom duger lika mycket eller lite som vägen visar. Jag är överviktig men gott självförtroende och självkänsla och sånt syns. Sluta be om ursäkt för er existens överviktig eller ej.
Det är ju jättesvårt att säga för man vet ju inte hur vardagen ser ut men kroppspositiva influencers pratar ju väldigt mycket mer om hur sina kroppar -ser- ut än t ex träningsinfluencers – det är något jag tror man måste vara vaken på att även om man benämner sin ”tjocka” kropp som snygg/rätt/”som jag vill ha den” så är det ett sätt att ta fokus till kroppens utseende och det kan krocka rätt hårt med vad andra säger runt barnet/tonåringen/framtida vuxna personen. Det är också vad jag blir tveksam till kring punkterna:
”1. De slipper omges av vuxna som ständigt pratar ner sina egna kroppar.”, ”3. De slipper all oro kring att deras kroppar bedöms och värderas.” och ”5. De behöver inte undra om de och deras kroppar duger – vare sig nu eller framöver.”, självklart ska inget av dessa ske i hemmet men föräldern kan inte kontrollera vad exempelvis elaka barn säger på förskolan eller hur andra vuxna i det publika rummet/på tv uttrycker sig. Jag tror man som förälder överskattar sin förmåga att skydda sitt barn om man tror att bara för att de har en kroppspositiv förälder så kommer barnet slippa ”all oro” kring sin kropp ”nu och framöver”. Du kan ge en grund som barnet får stå på men det kommer blåsa även där är det jag menar.
Nej, ett barn ska aldrig behöva se på sin kropps utseende som fel eller konstig eller annorlunda, och en förälder som visar att den är trygg i sin kropp är positivt, så det är inte det jag kritiserar utan det jag IBLAND känner när jag läser kroppspositiva influencers är att de upprepar vissa mantran till den grad att det låter som att de försöker övertyga sig själva att det stämmer snarare än att det är något de faktiskt tycker/upplever.
Tror att du är viktiga saker på spåren här verkligen. Kroppspositivitet i grunden är såklart bra, men ingen lever i ett vacuum. En förälder bör också förbereda sitt barn för verkligheten där alla tyvärr inte är snälla, och alla tyvärr inte är positiva till alla kroppsformer (vilket Kajan kanske gör såklart, men det framgår ju inte).
Håller med, som förälder påverkar man ju bara till en viss del.
Det är ju svårt också om ens barn faktiskt lider av övervikt, vad gör man om barnet inte alls vill röra på sig och älskar att äta godis? Visst kan man förklara att det är bra eller dåligt för kroppen på andra sätt också men om man inte får prata om att viss mat är bättre än annan, hur kommer man ens runt det om barnet behöver lägga om kosten?
Dessutom blir det lätt att som barn söka andra källor och inspiration om föräldern inte berör ett visst ämne. Om de inte alls vill prata om nyttig mat kommer de hitta infon på annat ställe. Om det är förbjudet att prata kropp hemma kommer de prata med andra.
Ja, och diskussionen om mat behöver man kanske ta även om barnen inte har övervikt. Har själv två idrottande tonåringar normal vikt men behöver ofta påminna dem om vikten av att äta frukt och grönsaker samt att inte äta godsaker och typ pizza så ofta. Tänker då främst på tänderna och att jag inte vill vänja dem vid skräpmat.
Finns gott om folk som måste värdera folk hela tiden, märks redan i förskoleåldern vilka värderingar folk har. Deras ungar rapar upp samma åsikter (i låg ålder fattar de ju inte vad de säger förstås). Hemma försöker vi prata vad man mår bra av/håller sig frisk av; sova ordentligt, äta frukt och grönt, inte sitta framför en skärm hela tiden, få frisk luft/dagsljus och röra på sig varje dag. Bättre att försöka få in vardagsrutiner som är bra, istället för att förbjuda en massa saker. Hur kroppen ser ut kommenteras ej.
Jag tycker att det låter som bra och vettiga värderingar att visa (inte bara säga!) för sitt barn. Men en sak tycker jag annorlunda om och det är maten. Barn idag växer upp i ett överflöd av energität mat. Dom behöver lära sig om kost och vardagsmat samt sällanmat. Det tycker jag tillhör allmänbildningen för barn idag, precis som att dom behöver lära sig hur viktigt det är att röra på sig, att kroppen mår bra av det. I min sons skola så pratar läraren om blodsocker och att viss sorts mat höjer blodsockret jättemycket. Och annan mat gör det inte. Och han går i ettan! Idag består ungefär 25 % av barns matintag av socker. Så såg det inte ut för trettio år sen (när jag var barn). Barn är även mer stillasittande idag, mer skjutsande i bil, mer tid framför skärm. Att vara en ansvarsfull förälder idag handlar om att lära sitt barn navigera i detta – utan att barnet får en störd uppfattning om sin kropp för det är inte det det handlar om.
Tänkte på exakt samma! Mina barn vet vad som är bra för kroppen och vad som hjälper den bygga muskler och orka leka, precis som dom också vet vad som är lite sämre för kroppen och tänderna och som vi därför inte äter så ofta.
Men man kan prata om det utan att ta upp hur kroppen ser ut, kroppar kommer att se olika ut oavsett om vi äter exakt samma kost. Men att prata hälsa och hur man håller sig så frisk som möjligt (både psykiskt och fysiskt, sociala medier och skärmtid t ex kan ju bidra till psykisk ohälsa) är superviktigt.
Håller helt med dig om det stillasittande livet och att det är helt annorlunda. I synnerhet vardagsmotionen där det var mer lek och dessutom mer vanligt att ta sig själv till aktiviteter och skola. Däremot undrar jag om skillnaden gällande matvanor, tycker att folk idag generellt är mer medvetna om vad man stoppar i sig, mer grönsaker, vegetariskt och även försök till mer hälsosamma val när det gäller mellanmål. När jag var liten var det oboy och rostmackor till både frukost och mellis även om min mamma lagade den mesta middagsmat från grunden.
Det är en skillnad i matvanor, det har tex Pep-rapporten visat. Dels att barn äter fler gånger per dag än för trettio år sen, idag är det tex normalt att äta ett mellanmål före lunch i grundskolan. Barnen har med sig riskakor, drickyoghurt eller frukt hemifrån. Som om dom inte klarar sig mellan frukost och lunch. Dessutom har sällanmaten blivit mer vardaglig idag, man fikar mitt i veckan, har både fredagsmys och lördagsgodis, högtider som Halloween har uppkommit där barnen går bus eller godis. Godispåsarna i affären är dubbelt så stora som för trettio år sen, en muffins på ett café är dubbelt så stor etc. Livsmedelsindustrin producerar ca 600 nya produkter varje år bara i Sverige och många av dessa produkter innehåller socker, Havrekuddar tex innehåller 25 % socker numera. Det smygs in socker i många matprodukter för barn. Var fjärde barn i Sverige är överviktigt idag, så såg det inte ut för trettio år sen. Diabetes typ 2 och fettlever ökar bland barn. När man själv var liten så fanns inte alls en sån medvetenhet kring maten som finns idag, men man åt inte heller på det sättet som gemene man gör idag. Dvs man kanske åt mackor och Ohboy till frukost, men sen åt man inget förrän lunch, och det var absolut ingen gofika mitt i vardagen hemma, efter middagen slutade man äta till nästa dag, maten innehöll inte en massa fruktos, sukralos, aspartam, maltiol, sorbitol, xylitol etc som smygs in idag i sånt som fruktyoghurt, flingor, färdiga köttbullar och energidrycker. Dessutom så rörde man på sig mer och fick mer vardagsmotion.
Precis!
Jag tänker t.ex. på hur barn inte cyklar till skolan (eller till kompisar etc) i samma utsträckning längre, fastän vi numera ofta har säkra och fina cykelvägar; idag ser jag nästan enbart barn på elskotrar. De åker överallt.
Du har rätt i vardagsmotionen och att barn rör på sig mindre idag. Men man åt generellt mer socker och sockerprodukter på 90-talet jämfört med idag: https://jordbruksverket.se/om-jordbruksverket/jordbruksverkets-officiella-statistik/jordbruksverkets-statistikrapporter/statistik/2022-12-09-livsmedelskonsumtion-och-naringsinnehall.–uppgifter-till-och-med-2021
Nja, det står ju att en massa andra liknande ”dålig” mat har ökat. Man har gått från råvaror till mer raffinerade livsmedel, äter mer läsk och kakor, äter mer spannmål och snabba kolhydrater.
Usch man var ju hungrig konstant i skolan!
Åt alltid mellis när jag kom hem från skolan
Men eller hur, att barn inte ska äta en frukt mellan frukost och lunch för att man ”inte behöver det” låter som bantningspropaganda i mina öron.
Reagerade också på detta. Sen kan man uttrycka sig olika men att det finns bra och dålig mat är ju inte osant. Jag tycker definitivt att det tillhör allmänbildningen att veta vad energität mat gör för kroppen och hur näringsvärde, kalorier, energi fungerar. det är i dagens samhälle inte bara att äta allt som bjuds, man måste ha lite koll på detta.
Handlar ju lite om hur man pratar om det.
Man kan ju hålla på att ”oj oj jätteonyttigt och förbjudet, sånt ska vi inte äta, det är jättedåligt” bla bla. Då blir det liksom superladdat med ”dålig” mat. Jag kan t.e.x aldrig njuta av att äta en bulle, det är nästan tortyr, även om jag bara gör det någon gång ibland, det är liksom 0 njut (och hur kul är ett sånt liv?).
Däremot kan man ju prata om vad kroppen behöver mest, och vad kroppen kanske mår lite mindre bra av men som går bra att äta då och då för att det är gott!
Det mentala är en grej. Sen kommer alla fysiska problem (som iof också påverkar det psykiska.)
Att det ska vara så svårt att ha två tankar i huvudet samtidigt.
Nu är det trendigt att ignorera farorna med fetma. Tycker så synd om barnen som faktiskt inte har kunskap och möjlighet att göra ngt åt sin situation.
Självklart finns det bra och dålig mat. Sluta stoppa huvudet i sanden för fan.
Ja man måste ju kunna prata bra och dålig mat utan att det blir så stigmatiserat. Man är inte en dålig människa för att man äter dålig mat och det finns ingen skam i det men man behöver ju veta för att kunna välja. Barnet kommer ju inte må dåligt direkt av mat från McDonalds och kommer ju inte välja bort sån mat det gillar om all mat är lika bra. Satsar hellre på att säga som det är och anpassa efter ålder såklart.
Precis, det finns bra och dålig mat. Alla livsmedel är inte likvärdiga och förr eller senare kommer barn lära sig det, i skolan om inte annars. Men om man redan hemma under hela ens uppväxt får uppleva att hela familjen lever som skolan lär ut, så blir det åtminstone konsekvent för barnet, och nog bäst chans att implementera livslånga, bra vanor kring mat och motion.
Jag har alltid vetat vad som är nyttigt och onyttigt, hjälpte mig 0 med vikten. Trots att alla berättade det för mig ständigt. Snarare skapade det en otrolig rädsla kring mat och ett starkt självhat och senare en otroligt allvarlig ätstörnings.
Tro mig, barn kommer att förstå näringslära när de behöver det, och det är ju trots allt vi vuxna som primärt matar barn och ser till att de får aktivitet så vi kan ju på så sätt leda dem mot ett balanserat och hälsosamt liv utan att gå in i detalj när de är för små.
Tipsar om podden ”En tyngre podd” med bl.a. Pisha. Bra avsnitt om barnobesitas och hur det faktiskt påverkar hela kroppen. Är inte bara ett utseende.
Alltså bilderna pappapappadotter tar på sina döttrar ibland tycker jag är väldigt problematiska. Bilder när dom sover, bilder där dom jämt ska kläs i prinsessklänningar, bilden på äldsta dottern när hon ligger i sängen med täcket uppdraget till armhålorna. Jämt ska dessa pappor sexualisera sina döttrar och kommentarsfältet överöst med så vacker, söt, fin, gullig etc med fokus på flickornas utseende.
Dessa två män som är fullkomligt gränslösa och inte för en sekund värnar om döttrarnas integritet och deras gränser.
Håller helt med. Stackars flickor.
Varför ska man inte dela upp mat i bra och dålig (eller sämre) mat? Vill man inte låta sina barn detta eller vad menar hon? Det är väl klart att alla föräldrar vill att deras barn äter så mycket bra mat som möjligt?
Okej, så vad skulle du säga är dålig mat? Allt handlar om balans, finns en del mat man inte ska äta för mycket av men det betyder inte att den är dålig i sig.
Pommes frites är ett bra exempel på dålig mat ? Finns inget positivt att säga om pommes frites. Prinsesstårta är dålig mat. Chips är väldigt dåligt.
Punkt 2, bra och dålig mat. Vad är det för fel med det? Jag undrar genuint, för jag har en tendens att säga så. Tex att grönsaker är bra och att pommes inte är så bra… men hur borde man säga? Inget?
Det är väl främst förklaringen tänker jag. Barnet kommer undra varför pommes är dåligt och du kan då svara att hen kommer bli tjock om hen äter för mycket, eller så kan du säga att det finns mindre näring eller minsta saker i pommes som är nyttigt för kroppen så kroppen blir stark och frisk och orkar röra sig. Säger du att barnet kommer bli tjock så får hen ändå inga kunskaper om vad man behöver göra för att må bra utan kommer bara bli rädd för att bli tjock samt kopplar tjock med något dåligt. Barnet kommer sedan reta andra barn eller vuxna som är tjocka
Vi pratar inte om bra eller dålig mat utan håller oss till att det finns olika funktioner. Kött innehåller t ex bra med proteiner för att bygga upp kroppen och effektivt järn som behövs för blodet. Grönsaker hjälper oss att få i oss vitaminer och mineraler och fett behövs bland annat för att lösa vissa vitaminer men är också bra för att det gör maten godare! Godis och bullar är bra för att det gör oss glada och får lördagen att kännas lite mer speciell. Osv. Allt behövs, men i olika mängder.
Godis och chips BEHÖVS inte, lovar.
Vi behöver inte heller fler än kanske tre ombyten kläder. Vi behöver inte åka på semester. Vi behöver inte gå på bio, konsert eller ens dricka morgonkaffe.
Det finns mycket en inte behöver som gör livet mer nice, godis och chips är en av de sakerna. Sen kan de flesta inte åka på hur många semestrar som helst eller käka kilovis choklad utan att det får konsekvenser ?
Det enda som just kroppspositiva influencer pratar om är just sina kroppar.
Konstigt att dessa överviktiga kroppspositiva personer överger sitt kall när dom går ner i vikt, Lex Lady Dahmer.
Så rätt!
Det är dock inte fel att veta vad bra och dålig kost är. Är det att vara en avslappnad och bra förälder att vara överviktig och sen köpa hem en massa skräpmat till barnen som också är överviktiga? Med allt vad övervikt ofta innebär. Det är ren slapphet och okunskap. Men jag menar att man ska balans. Inget extremt åt nåt håll självfallet. Men det finns gott om dessa föräldrar som t.o.m. gjort GBP men fortsätter leva precis som innan och gör barnen lika feta som dom var innan OP. Schysst? Knappast
Tänk om man kan vara kroppspositiv i bemärkelsen att inte vara överviktig.
Tänk om paow är kroppspositiv?
Du har ett ansvar som förälder att se till att ditt barn slipper att bli överviktigt. De handlar inte om att man duger som man är el inte
Ofta ser man överviktiga föräldrar som har överviktiga barn det är så jävla tragiskt.
Barnen blir feta,lata och bortskämda godisråttor precis som sina föräldrar.
Förr var det normalt och gulligt med små barn som hade lite hull upp till ca 2års ålder sen sa man(och precis så funkade det då i de flesta fall) att de sprang av sig bebishullet när de blev mer rörliga och aktiva.
Idag är det tyvärr inte så att de flesta barn springer av sig bebishullet utan fortsätter att vara överviktiga pga en mer stillasittande livsstil och dåliga kostvanor.
Människor VAR smalare förr pga bättre kost och mer fysisk aktivitet i vardagen.
Då spelade det ingen roll om man åt sockrade frukostflingor, söt kräm el O´Boy annat än att det självklart inte var bra för tandhälsan. Man sprang lätt av sig de här kalorierna när man sprang,cyklade och lekte . När man blev lite större gick man ofta på någon fysisk aktivitet dit man tog sig med cykel,el gick oavsett årstid. Barn och unga aktiverade sig själva utomhus på en massa olika sätt numera tycker jag aldrig att man ser barn som leker ute tillsammans ens på helgerna i bostadsområdena.
Just ja, vad bra att du fick fram att feta är lata. Skönt att du fick ur dig det, det är ju verkligen en vedertagen sanning… ?
Lat kanske inte är rätt ord men orkeslös. Du orkar inte. Fysiska aktiviteter blir naturligtvis jobbiga om man bär på en massa extra kilon och då väljer man bort dem genom att inte göra dem fullt ut, avstå el tex ta bilen istället.
Var bor du? Jag ser nämligen barn som leker ute hela tiden. Gården och hela mitt område kryllar av dem. Mina vänners barn leker på gatan med sina kompisar i deras små radhusområden, ringer på hos varandra för att spela fotboll eller cykla. Ja, det är viktigt att vi motarbetar stillasittande och uppmanar barn att röra på sig. Ja, barn rör på sig mindre idag än förut. Men man behöver ju inte överdriva.
Sånt där kan ju skilja sig enormt mellan olika områden och grejen är väl att idag finns det alternativ till att röra sig – för alla, finns alltid de som kommer välja att underhålla sig med skärm istället för att vara ute och som sagt blir det väldigt skillnader i område. Dessutom vad som sker när barnen växer upp dvs slutar de vara ute när fler har organiserad idrott och andra blir sittande inne?
Exakt detta! Kanske beror det på var man bor men jag ser sällan barn vara ute och leka, jag bor i en villaförort till Stockholm. Barnen skjutsas till och från skolor och aktiviteter. Sen lyxar man till det och unnar sig några bullar på kvällen för det är ju mysigt. En hämtpizza i veckan blir det och något kalas på helgen. Ett barn idag äter lätt 2000 kalorier om dagen. I alla fall på helgen. Jag tycker synd om barnen som växer upp idag, jobbar som lärare och ser det i min vardag hela tiden. Inte för att det handlar om övervikt eller utseende men hela ens metabolism och mentala hälsa påverkas när man hela tiden äter fel och lever stillasittande. Så är det för oss vuxna och så är det för barn.
Jag bor också i en villaförort till Stockholm och alla barn här leker fortfarande ute. De spelar fotboll flera gånger i veckan, cyklar till varandra och leker ute på lekplatser och gårdar. Tror nog ni försöker se det ni vill se för att stödja er tes.
Jag håller med dig. Barn rör sig absolut inte som förr. Numera ligger/sitter dem i barnvagn väldigt länge. Lite äldrde syskon står på en ”bräda” ( ok häng mig, vet inte vad den heter) istället för att gå bredvid. Skjuts till skolan och fritidsaktiviteter mm.
Många kroppspositiva skriker ju i högan sky när man säger att det inte är bra att äta bullar och godis varje dag och att det är en himla bra grej att röra på sig.
”Man ska äta exakt det man är sugen på exakt när man vill och det är kroppshets att träna”. Eh, nej.
Är väl ingen som säger att man SKA äta exakt det man är sugen på? Utan att man FÅR äta utan att känna sig som världens sämsta människa.
Varför säger du till folk att bullar och godis varje dag inte är bra och att det är en himla bra grej att röra på sig?
Ser du dig själv som en upplysare, någon som besitter särskild kunskap? ?
För att samtalsämnen som detta är på tal i tid och otid? Tycker du att jag ska hålla inne med mina åsikter i ett sånt sammanhang bara för att inte kränka någon? I så fall är dom som säger motsatsen lika mycket upplysare?
Det är ingen åsikt att det är onyttigt med stillasittande och godis varje dag, det är fakta.
Och alla vet redan om det så du framställs bara som otroligt socialt inkompetent när du ”berättar” det för folk.
Lika socialt inkompetent som att skrika högt om att man gör faktiskt vad man vill.
Nej? Ganska bra svar när någon ska kommentera ens livsstil och state the obvious.
Haha men man gör ju som man vill?
Bra skrivet anonym!
Det är inte ”särskild kunskap” utan sunt förnuft.
Precis, löjligt att tro att det är något man behöver informera människor om.
Tips, läs Elins kommentar längst ner. Bästa hittills.
Tror ingen tycker det är kroppshets att träna. Det är nog inte många som tror att bullar och godis varje dag är BRA heller. Däremot är det ju rätt hetsigt att tycka att man bara måste tala om för andra vuxna människor vad de borde och inte borde äta, eller att de borde träna. Och det finns en aspekt av psykisk hälsa i att försöka att inte hata sig själv trots att man kanske har svårt att inte äta godis.
Vem i hela fridens namn har sagt något om att hata sig själv när man äter godis…??
Du har aldrig hört talas om ätstörningar eller?
Precis min tanke Sara!
Dom vill slå in att det är okej att käka hur man vill, hur mkt man vill etc. Och det ÄR det MEN självklart blir det ju konsekvenser med om man mölar snabbmat, fika, marabou choklad och läsk varje dag, Man blir mullig, sen tjock och sen fet.
Tycka vad man vill om det, men så är det ju.
Jag fattar att man vill bli accepterad för hur man ser ut, men att skama de som gör på ett annat sätt är fan lika illa det.
Exakt så.
Men de vet väl att de är tjocka? Och de skammar inte dig för att du vill äta annorlunda och träna? Det som diskuteras här är ju inte ens kost – Kajan säger ingenstans att man inte ska prata med barn om näringsrik vs näringsfattig mat, utan om att inte prata illa om hur kroppar ser ut.
Ni slåss mot väderkvarnar helt ärligt.
Blir du verkligen ”skamad” för att du gör på ett annat sätt…?
Växte upp med föräldrar som, precis som de flesta av samma generation, ofta bantade och värderade mat som ”bra” eller ”onyttig”, och även alltid måste kommentera om de åt något som var onyttigt. ”Åh nej jag ska bara ha en halv bulle annars får man motionera hela helgen för att få bort den”. Eller kommentarer om att vara duktig eller skärpa sig gällande mat. Jag har inga egna barn men har syskon som har barn i åldern där de hör och ser ALLT och jag blir VANSINNIG när det vankas kalas och mormor/farmor alltid ska kommentera om kakor/tårta osv. ”man MÅSTE faktiskt inte äta tårta!!” Nä farmor men man kan också äta tårta för att det är gott och så håller man bara käften om huruvida det är hälsosamt eller ej. Jag är så orolig att deras ogenomtänkta och obearbetade ätstörningar ska spilla över på barnen men det är inte heller mina barn, och om jag påpekar något blir det bara en ännu större grej och så är det MITT fel att det blir dålig stämning.
Om man inte vill äta tårta på kalas, hur gör man då för att det ska bli rätt, om man inte får säga att det inte är ett måste?
Jag själv säger bara att jag inte vill äta efterrätt t.ex. och struntar i vad andra tycker, och vill inte bli trugad. Mina anledningar till att inte äta angår inte andra, men kan väcka frågor hos alla andra som tar efterrätt eller tårta.
Det är väl bara att säga ”nej tack” utan att lägga värdering i
Man säger ingenting, man bara.. äter inte tårta? Om någon frågar eller försöker övertala så säger man ”nej tack”. Vill du inte ha tårta, OAVSETT anledning, ät det inte. Men att man ska göra en grej över äta eller inte äta tårta är ju problemet. Att barnen ska få höra att tårta är dåligt, något man ska träna bort, att man borde skärpa sig, eller liknande – det är skadligt. J
Är i precis samma sits! Mina syskonbarn har blivit såå påverkade av vad deras föräldrar trycker ur sig dagligen hemma.
Jag, som moster, blir jätteledsen och frustrerad.
Hjärtat brast när 12-åringen yttrade sig med ”Oj måste träna nu” efter att ha ätit chips. De är omringade av mamma och pappas vikthets, det svänger upp och ner och föräldrarna försöker inte ens tänka på orden utan bara ordbajsar direkt och säger ”Jag är tjock, titta vad fin du va när du va smal, oj nu kommer jag gå upp ett kilo” etc.
Det räcker väl med vad dom får höra i skolan?
12åringen har redan börjat prata negativt om vissa livsmedel och att ”det bara är socker”, när hon pratar om MJÖLK!
Usch. Känner mig hjälplös. Jag försöker göra mitt genom att prata med dom men vad gör det när dom åker hem och hamnar i samma toxiska vikthets.
Jag lider verkligen med dig, och jag önskar att jag hade några tips. Jag har gått på diet men är väldigt noggran med att poängtera att vi INTE pratar om det när barnen är med. ”Men hur gåååår, hur käääänns det, hur mycket har du gått neeeeer?” Jag svarar bara “tack det går bra, let not speak about it in front of the kids” och sen byter jag samtalsämne. Däremot pratar vi med barnen om att man äter mat för att bli stark, få vitaminer, orka gå i skolan, för att man växer osv osv osv. Godis kan man inte äta för ofta för att man inte ska få hål i tänderna, det har ingenting att göra med kroppens utseende.
Tänk att bygga hela din personlighet på att du är tjock. Kajjan behöver ta en paus från sociala medier och komma ut i verkliga livet.
Det du ser är ju hennes jobb, inte nödvändigtvis hela hennes personlighet. Jag pratar mest om jobb i jobbmöten, vilken väl kan jämföras med hennes plattformar som är hennes jobb.
Håller inte med om allt men om den del
Det är viktigt att prata med sina barn om att en del mat är sämre än annan, självklart! Sen beror det på HUR man säger det.
Det är inte hälsosamt att käka skitmat varje dag, det är inte bra att dricka läsk varje dag. Som förälder har man ett ansvar att lära barnen, inte linda in i bomull.
Man kan lära barnen att man visst kan käka ” skräp” men man gör det inte varje dag. Barnfetman ökar pga av fel mat och stillasittande.
Nu blir jag väl hatad men må så vara då. Varför ska många av dessa kroppspositiva personerna se ut som fan. Är det för att de är fula som de ska vara kroppspositiva, för att de gett upp?
För att de ska bli accepterade eller vad är det?
Jag skiter väl i om ngn är tjock eller smal, det verkar som de som är tjocka skapar hela sitt liv kring det. Som att andra bryr sig för att ngn var en idiot i skolan.
Som att deras identitet är att vara tjock. Det är ju också en typ av störning. Sluta själv fokuser apå kropp och utseende oavsett kroppsvikt.
Tycker dessutom att de kidnappat ordet kroppspositiv. En snygg, vältränad person kan också vara kroppspositiv och hälsosam men ändå lära ut bra leverne.
Vilken vettig person helst vet ju att man inte ska prata bantning etc med barn, och ska man det med ngn egentligen?
Äntligen ett vettig synvinkel, tack Elin!
Du låter ätstörd sen att kalla folk se ut som fan du har inget hyfs. Lovar du själv ser ut som ett skelett och tror du är så hälsosam och pimplar säkert vin varje helg ?
Jag är inte ätstörd. Jag ser inte ut som ett skelett heller.
Jag har inte sagt att jag är mer hälsosam än andra. Dock dricker jag alkohol en gång per år om det nu skulle göra någon skillnad. Jag äter inte kött heller men gärna fisk och skaldjur, för mkt saltlakrits för vad som anses hälsosamt och drar strl 38 i överkropp och 40 nedtill.
Är det liksom viktigt tycker du? Spelar det någon roll i sammanhanget?
Ett glas vin om dagen sägs ju vara bra för sydeuropeer så du kan säkert gå på det om det får dig att bli gladare.
Du skulle säkert tycka jag ser ut som fan, smaken är som baken, det är okej. Man kan inte gilla alla.
Men jo, jag tycker så, att många av dom som skall vara kropspositiva ser slitna och ganska förjävlig ut. Och jag tror att det kan vara en av anledningar till deras hängivenhet.
Dom har själv problem dom behöver jobba med.
Även något barnen till slut slipper är sina kroppspositiva föräldrar (förväntad livslängd).
Fräscht.
*creme fräscht
Fast det finns ingen koppling till övervikt och livslängd. Snarare så att när vi blir äldre är det bra att inte vara för smal.
Undrar vad hon lägger in i värderingen bra kontra dålig mat?
För mig är bra mat nyttig och innehåller byggstenar för en bra hälsa. Dålig mat saknar de rätta byggstenar. Och vad har det att göra med huruvida man är smal/tjock?
Ja, så resonerar jag med.
Tycker också det skulle vara intressant att få veta vad hon lägger in i de värderingarna.
Folk kan vara överviktiga trots att de äter bra mat. De kanske bara äter lite för mycket av den ?
Min överviktiga mammas fokus på knäppa dieter (som aldrig höll i längden), att jag under barndomen skulle ”klä mig i svart för då skulle jag se smalare ut” (dvs inte så mullig) etc etc var nog lika drabbande som mina vänners smala mammor som kämpade för att hålla sig smala och förde över de nojorna på sina barn. Tror inte det beror på en viss grupp…
Men din mamma var ju inte kroppspositiv kring sin övervikt om hon höll på med dieter och pratade om dig hur du skulle klä sig för att se smal ut… Grupperna som ska jämföras i så fall är ju inte tjocka vs smala, utan kroppshets/kroppashat vs kroppsacceptans. Oavsett hur du ser ut.
Sant. Men hon var också stundtals väldigt ”om man har fött barn ser man ut såhär”. Så när jag var liten trodde jag vuxna med övervikt = fött barn. ?
Jag ser tyvärr hur stor övervikt påverkar ett barn i min närhet. Än är han bara sju år och tänker inte på hur han eller andra ser ut, men han klagar ofta på att kompisarna är mycket snabbare, hur han inte kan klättra i träd med klasskamraterna osv. Han har heller ingen ”tillit” till sin kropp och vågar inte cykla, åka linbana, hänga i klätterställning och liknande, eftersom hans små händer inte kan hålla uppe hans vikt.
Hans föräldrar är kroppspositiva och säger ofta ”man får se ut som man vill!”. Det får man givetvis, men det är ju inte barnet som har valt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte oroar mig för hans framtida hälsa.
Grejen är väl att det inte är svartvitt. Ja, det här barnet finns och påverkas negativt av sin övervikt. Men det finns ju också massor av barn som påverkas negativt av hur man pratar om vikt. Barn som kanske visst kan springa, leka eller klättra men som begränsas av att andra barn säger elaka saker om dem. Det är ju inte så att bara ett av de här problemen kan existera.
I en perfekt värld kan vi såklart prata om både fysisk och psykisk hälsa utan att det leder till andra typer av ohälsa. Men för att göra det så måste vi ju också fundera på HUR vi pratar om hälsa. Där har ju den kroppspositiva rörelsen ett värde.
Jag tycker inte att den kroppspositiva rörelsen har ett värde. Det sätter snarare MER fokus på kroppen.
Ja, tur att man får tycka olika helt enkelt.
Det är väl jätteviktigt att lära barn att det finns bra och dålig mat, det går ju ypperligt att göra utan att prata om kroppens utseende.
Tex att berätta att man behöver äta broccoli för att orka leka/lära sig att läsa och att om man äter för mycket glass/godis/pommes/whatever så blir man trött, eller något i den stilen.
Linda inte in det utan säg som det är. De får diabetes och andra välfärdssjukdomar.
Det kan man göra om man vill. Men ganska få treåringar har koll på välfärd och vad det innebär.
Well, jag tänker att man kanske får förklara på ett litet barns nivå, precis som med allt annat.
Vad gör man då när barnet upplever att det inte alls blir trött av godis och glass? Har hört ”man kan få ont i magen” också men samma där, barnet kan ju uppleva det på ett helt annat sätt och tappa förtroendet helt. Självklart kan man prata tänder också och det finns en poäng med det såklart men någon gång i livet kommer ju barnet göra kopplingen mat-vikt, frågan är bara när och hur det blir när barnet upptäcker att detta blivit totalt mörkat av föräldrarna.
Såklart viktigt att inte koppla dålig mat till dålig människa, ibland väljer man helt enkelt att äta dåligt.
Jag blir galen när min mamma och syster pratar om vikt/passar in i det här/ onyttigt osv i närheten av mina barn. Kommer ALDRIG göra samma misstag som dom gjort med sina barn.
En förälder som klagar på sin kropp framför spegel är den sämsta influensen ett barn kan ha.
Turen att slippa växa upp utan föräldrar som syns och hörs överallt i sociala medier.
Jag försöker inte vara kroppspositiv utan kroppsneutral, det vill säga lägga så lite värdering i utseende som möjligt. Tycker kroppspositivism oftast ändå handlar om utseende.
Om vi ska prata kropp, prata om vad vi vill göra med den. Springa, hoppa, orka lyfta matkassar eller sig själv och så vidare.
Om vi nu ska prata utseende, kommentera sådant som folk valt själva. Snygg frisyr, coola kläder, schysst piercing. Sånt som säger något om vem de är.
Det kommer alltid finnas de som är normsnygga och de som är normfula eftersom vår hjärna vill ha normer att utgå ifrån, det är jag tyvärr övertygad om. Men vi kan sluta ge det ett så stort värde så att normsnygga (vilket här och idag inbegriper smalhet) personer statistiskt sätt har det lättare bara pga hur de ser ut.
Jag tycker det är rätt komiskt när personer med fetma eller grav fetma försöker övertyga mig om att de har en sund relation till mat. Det har man inte om man är så överviktig!
Det finns inga fördelar för hälsan att släpa runt på alla dessa extrakilon. Visst du kan ha bra värden men det sliter ändå så mycket mer på tex knän och rygg.
Över 50 % i Sverige är överviktiga och ca 70 % i USA. Hälsosamma vanor man kan ha under lång tid (livsstil) är det man ska sträva efter.
Båda min barn styrketränar på gym och rör på sig. Det tror jag delvis beror på att barn gör som man gör, inte vad man säger.
Tror helt på detta. Min mamma jojobantade med nutrilett osv och tränade aldrig av någon anledning än ”usch jag är så tjock nu får det räcka”. Vägde sig varje vecka, så det gjorde snart jag också. När jag var 14 sa jag att om jag någonsin vägde över 70 kg skulle jag ta livet av mig – vad jag förstått så var man ju inget värd då. Nu har jag en sund inställning och morsan har faktiskt också antagit en ganska kroppspositiv hållning, tack och lov! Men skulle aldrig vilja ge mitt barn samma skeva tänk.
Jag jobbar bla i ett obesitasteam för barn – Obesitas och kraftig övervikt finns det absolut ingenting positivt med…oavsett hur kroppspositiv man vill vara så är Obesitas en allvarlig diagnos…
bästa kajjan önskar min släkt var sån här hela tiden vi umgås alltid tjöt om vikt hit ditt. ät njut när vi samlas under högtiderna