Under detta inlägg dök det upp en låååååång kommentar om Sarah Tjulander och hennes sätt att uttrycka sig på sociala medier – om barn, föräldraskap och utmaningar som kan förknippas med det.
För den som inte är bekant med Sarah Tjulander, kan jag berätta att hon är en riktig veteran inom bloggvärlden. Sarah började blogga redan vid 12 års ålder och har idag, vid 29 års ålder, fortsatt sin karriär som influencer.
På senare tid har Sarah fått mest uppmärksamhet för beslutet hon och hennes sambo, Oskar Tornell, fattat kring att skaffa ett tredje barn. De hoppas nu på att få en flicka, eftersom de redan har två söner. För att uppnå detta har de vänt sig till en IVF-klinik på Cypern, där de kan välja könet på sitt tredje barn, något som inte är tillåtet i Sverige.
Sarah är även aktuell med podden ”Bubbel och barn”, som hon driver tillsammans med Jannice ”ByJannice” Stenberg.
Men åter till ämnet…
Kommentaren om Sarah och som Sarah svarar på lyder som följer:
OT OT men blir så störd på detta…
Sarah Tjulanders senaste inlägg att hon är på date å ”är glad att vi från dag ett vågat ta hjälp med barnen” och att hon är tacksam att de har föräldrar på båda sidor som hjälper till å VILL hjälpa till
Det är SÅ många influencers likt Sarah som har hjälp av sina föräldrar/syskon hela tiden och att det möjliggör deras sätt att leva. Vilket såklart är TOPPEN! Men det finns liksom ingen insikt i att alla inte har det och att det är en jäkla fördel. Många influencers klagar hål i öronen på sina följare att de har det såååå jobbigt(host Forni) men sen har de hjälp av släktingar typ konstant eller så lever de väldigt härligt och får höra konstant att de är ”power moms” å ”huuur hinner du” och de tar gladeligen emot komplimanger å ger lite ”råd” till följarna meeen så egentligen har de hjälp med barnen varje dag och en kille som jobbar i tjejens influencerbusiness å kan schemalägga hela livet kring det-man är alltid typ 3vuxna med barnen.
Samtidigt kämpar följarna på med lågavlönade skiftjobb å sliter sitt hår för att få ihop det.Jag tycker såklart det är toppen att man har hjälp. Det jag vänder mig mot är transparensen och icke-insikten. Tjulanders uttryck ”så glad att vi vågat”. Som att det är stort av henne att ta emot ovärderlig hjälp av sina föräldrar???? Eller som jag sett hela sommaren hos olika influencers ”är själv med barnen” i flera veckor-vilket inte betyder att de är själva utan att mannen är på jobbet eller bortrest och att de då istället hänger med sina föräldrar/syskon som hjälper dom varje dag men det är ”sååååå tufft” för de har aldrig någon varit själv med sina barn(och är det inte då heller men vill ha nån slags medalj). De frågar ”är det fler ensamstående här/ni som är ensamstående alltid hur gör ni xx och xx (fast att dom absolut inte är ensamstående och absolut inte varit själva med barnen, flertalet har bott tillsammans med föräldrarna i deras sommarhus eller haft barnflicka)
Nu blev det långt men jag blev galen, tänkt på detta tusen ggr sen jag själv blev förälder å det är så skevt, för många av de som följer är ju de där kämpande morsorna ute i landet som vänder å vrider på kronorna och lämnar tidigt och hämtar sent för det inte går på annat sätt.
Hon skriver att hon fick kommentaren skickad till sig och att hon vill svara på den, samtidigt som hon vet att hon inte behöver göra det.
Men det här gången ville hon det.
Eftersom Sarahs svar är minst lika långt som kommentaren hon svarar på, så även här kommer hela texten – transkriberad av AI:
Bild 2: Jag kan ha formulerat mig lite fel men det ligger ändå något i att ’våga’ ta hjälp, iallafall för mig. Oavsett vem som tar hand om barnet så lämnar du ifrån dig det absolut dyrbaraste du har. Ibland har vi känt ’äh vi behöver ingen dejt nu vi myser bara hemma familjen’ – men vi vill ju inte heller komma dit att det blir för sent för att dejta varandra och helt plötsligt har det gått några år och känslorna svalnar. Därför skrev jag så, men med ett förtydligande nu då att vi vågat ta tid att satsa på oss mitt i allt annat som händer i livet.
Bild 3: Något annat jag också vill belysa som gjorde mig lite upprörd var att – jag är också en kämpande morsa som försöker få ihop det? Jag tycker ändå att jag delar relativt ofta arbetet ’bakom’ alla fördelarna som kommer med detta jobb. Sedan förstår jag med att det är ett otroligt tacksamt jobb men det är inte så att det kom över en natt, jag började blogga 2008 och har hållit igång sedan dess.
Bild 4: Och det sista. Du som skrev kommentaren stör dig på att influencers kan uttrycka att det är jobbigt att vara själv med barnen. Det är väl jättebra att vi inte bara slätar över allt och låtsas som att allt är toppen om man inte känner det? Och det är inte så att det blir mindre jobbigt för att någon annan har det jobbigare? Man kan ju bara utgå från sig själv och vad man varit med om och inte. Tack för mig!
Vad tycker ni om kommentaren, Sarahs svar och resonemang?
Föregående inlägg 
Kort svar: vem fan bryr sig?
Tänkte skriva exakt samma ?
Blir sjukt provocerad av någon som använder ivf för att kunna välja kön. Hoppas hon mår riktigt rövigt och får en sjukt tuff behandling.
Varför blir du det? Alltså frågar med noll attityd, undrar genuint. För jag tror jag blev det förut, men idag känner jag att jag inte bryr mig värst mer än att det känns rätt dumt att utsätta sig för IVF om man inte måste för att få till en frisk graviditet.
Men kanske är en aspekt jag glömt, varpå frågan om varför det provocerar ?
Jag tycker inte det är etiskt försvarbart att välja kön på sitt barn. Det finns en anledning att det inte görs på europeiska kliniker, utan endast på den turkiska sidan på Cypern. Sedan tycker jag dessutom det är komplett idiotiskt att utsätta sig för en behandling med potentiella risker ”helt i onödan”.
Varför blir du provocerad? Vad spelar det för roll liksom? Påverkar det dig?
Kan det vara så att kommenteraren ”Boo” aldrig får avlastning och är lite missunnsam..?
Det här med att allt ska normaliseras till förbannelse. Överösas med kommentarer om ”vad braaaa att ni pratar om IVF, ingen annan gör ju så det är lätt att känna att man är ensam”, eller ”åh, vad starkt att säga att man behöver egentid ibland!”. Förlåt, men influensers med barn pratar väl för fan inte om annat? All respekt och sympati för folk som kämpar med ofrivillig barnlöshet, men just när influencers inser att barnalstrandet kan komma att bli lite knepigt blir nog iaf en liten del av dem lite pirriga av det potentiella contentet. Sådant ska sedan, gärna med lite reklam, säljas in som ”jag var lite tveksam inför att säga något, men det är så viktiiiigt att vi pratar om det”.
Jag har gjort IVF och jag håller med. Alla och deras moster har gjort IVF och typ var tionde unge i en skolklass har kommit till den vägen. För att hypa upp sin kamp i fertilitetsbehandlingen, rent contentmässigt, kan man ju krydda med att kalla ett misslyckat försök för missfall. Somliga är besatta av att vara med i missfallsklubben för att få klick.
Undra om de tycker de får missfall varje månad de testar själva och det inte tar sig också.
Tja, folk får väl tycka vad de vill. Gör ingen skillnad i mitt liv direkt.
Om man ljuger för att få likes och trafik ska man ifrågasättas, det är väl sedan gammalt i influencer/bloggbevakningsvärlden
Varför får man inte få uttrycka tacksamhet utan att för den delen behöva säga ”alla har det inte såhär bra” i samma andetag?
Men något måtta får det vara med offerkoftan hos folk! Tråkigt att vissa inte har avlastning, men det är ingenting hon någonsin ska behöva ha på sitt egna samvete. Att kunna få ha egentid med sin partner är otroligt härligt och kul och kan dom göra det ska dom självklart få unna sig det.
Jag kan inte åka till Maldiverna, köpa bostadsrätt mitt i city eller shoppa en Chanelväska en vanlig tisdag trots att jag jobbar hårt. Bara så livet är och kan man inte ta att andra har andra privilegier/andra förutsättningar i livet så kanske man ska checka ut från instagram. 🙂
Ja eller hur, personen som rantade loss behöver nog helt enkelt jobba med sin acceptans kring att visa har det bättre förspänt med avslappning än henne själv .
Bloggaren skriver ju ordagrant attt hon är glad att hennes föräldrar vill hjälpa till. Att gå banans över det kommer tyvärr inte göra ens egna släktingar mer engagerade.
Ja, det är ju faktiskt upp till var och en att skaffa barn och ta ansvaret för dem. Jag har inte skaffat barn för att någon annan ska ta hand om dem, så att inte få tid med sin partner är ju sånt man får offra om man inte har någon som kan hjälpa till..
Är det verkligen så viktigt att personer lyfter hur tufft det är med barn, ”våga säga sanningen”. Jag funderade och diskuterade det här igår. Från media, från litteratur och film och från min omgivning har jag snappat upp tusen ”nackdelar” med barn (saker så är tufft osv), jag försökte komma på om jag någonsin hört något positivt och landade i att det enda är ”det är så mysigt”.
Antingen tänker jag att idén om att vara transparent har avslöjat att det bara är skit, eller så måste det röra sig om en makalös pessimism och ett oändligt klagande.
Vad är fördelen med att ha barn? Fördelen med att ha hund? Fördelen med att ha vänner? Fördelen med att bestiga kebenekaise, trots alla vedermödor på väg upp?
Ja det är väl liksom inga pragmatiska nyttor utan sånt som tillför en fluffig typ av känsla av mening till ens liv. Kan man inte föreställa sig det själv tänker jag att man nog bara ska ägna sitt liv åt något annat, som väcker ens nyfikenhet.
God poäng och det är såklart vad jag misstänker. Vad jag syftar på är att jag aldrig hör någonting positivt utan bara ett himla klagande, som utomstående låter det som rena rama misären i och med alla vedermödor.
Haha eller hur, allt man hör är klag. Hur kan man missat att det är jobbigt med barn, alla säger det? ?
Jag håller med dig, detta relativt ”nya” fenomen att normalisera ALLT har börjat ge motsatt effekt. Minns när alla skulle prata om HUR ONT DET GÖR ATT FÖDA BARN FÖR INGEN SÄGER DET och det gjorde mig så jäääävla rädd för att föda barn, skapade en rädsla som absolut inte fanns där innan. Fattade ju såklart att det inte var skönt innan.
Likaså när Therese Lindgren började prata om mental ohälsa, och helt plötsligt led varenda kotte av det. tom bup (tror jag att det var) gick ut med att de började bli nedringda. Missförstå mig rätt nu, det är bra att saker lyfts och att allt inte är guld och gröna skogar hela tiden. Men man kan ju undra hur många rädslor som skapats som inte fanns där innan genom att heeeela tiden pumpa ut content om hur jääävligt allt är
100% att hon har suttit och lusläst kommentarer här och inte fått den skickad. Fy fan för dessa äckliga influensers
Eh…även om så är fallet – är väl inte att vara ”äcklig influencer” att läsa kommentarer om sig själv och besvara på sin plattform? Tror inte det är särskilt hälsosamt för personen ofta, men hur gör det någon till ”äckliga influencers”?
Antar att det menas att influencern ljuger om hur hon fick vetskap om kommentaren.
Även OM hon gjorde det förtjänar man inte bli kallad äcklig. Sjukt beteende av folk här inne.
Men sök hjälp.
För mig kommer det ALDRIG vara ett seriöst jobb att vara en sån typ av influenser som t ex Sara och den vidriga Tiingelinn?. De tillför inget vettigt med sina fjantiga bilder på mat och kläder.
Uppenbarligen tillför de ju något till en stor del av dem som följer dem. Din attityd däremot, vidrig!
Du har verkligen en låg toleranströskel av vad du klassar som vidrigt.
Till skillnad från ts?
Smaken är som baken.
Du läser ju den här bloggen. Skriven av en influencer om andra influencers. Du har också valt att kommentera så nog tillför dessa personer något till ditt liv.
Och vad tillför du med din attityd till detta kommentarsfält? Livet i allmänhet? Lite halvt kasta sten i glashus…
Jag skulle tycka det var trevligt att kunna förespråka mig utan att lägga ner särskilt mycket arbete! Måste jobb vara jobbiga?
Visst det tillför inget till samhället men det gör det ju knappast när man jobbar på ett företag som distribuerar SMS lån heller.
Sen tycker jag iofs det känns bra att mitt jobb känns meningsfullt. Men det finns gott om jobb som ej är direkt meningsfulla eller rent skadliga.
Att uttrycka tacksamhet = förstå att det inte är något att ta för givet?
Det är ingen tävling ? Vem fan bryr sig.
Jag känner bara: lyft inte denna pyramidgamblande brud. Avskyr pyramidspel och kändisskap via detta.
Tycker det är bra att de vårdar sin relation. Så många som inte gör det och sen går isär.
Men måste man lämna bort sitt barn för att vårda relationen? Vi lämnade inte bort våra barn innan ett års ålder då vi inte ville. Man kan vårda sin relation på hemmaplan. Jag hade verkligen inte en tanke och ingen vilja att lämna bort mina små barn då den tiden är så kort. Jag skulle aldrig tex åka utomlands utan mina barn. Alla är olika.
Lämna bort? Lite överdrivet va? Låta barnen vara med andra familjemedlemmar eller vänner en kväll är väl inte så dramatiskt. Tror verkligen att relationen mår bra av att man är på tu man hand ibland och kommer ihåg hur man är ett par och inte bara föräldrar.
Det var faktiskt just det här synsättet jag reagerade på! Många verkar tro att man är helt hetsig och övernervös, och tråkig får man inte glömma, om man inte kommer ut på dejt. Men det är ju betydligt lättare att ”våga” om man har folk i närheten som faktiskt vill passa barnen samt är lämpliga att göra det.
Det har jag inte sagt? Alla gör som de vill och känner man att man håller liv k romantiken och inte behöver vara ensamma så är ju det bra. Men slamma inte de som vill och behöver vara själva då och då med sin partner, inget konstigt och bara nyttigt.
Det Sarah skrev om handlade väl inte om att åka iväg utomlands och lämna en ettåring själv? Handlade väl om att ha barnvakt en kväll för en date? Ingen säger att man måste om man inte vill, men kan nog vara bra för många och särskilt om man känner att det skulle vara bra. Många föräldrar har svårt att fokusera på varandra på samma sätt om man är hemma med barnet. Vill man inte, så visst. Men vill man och har möjlighet, klart det är helt okej att lämna sitt barn med barnvakt en kväll då och då för att spendera tid själv med sin partner.
Fråga Sandra Beijer! Olympisk mästare i att klaga över förädralivet samt att ”lämna bort” sonen för ensamtid och övernattningar på hotell. En betydligt äldre och större influenser men 100% fredad från ”bevakning” på den här bloggen..?
Vadå bevakning? Varför skulle vi/denna bloggen lägga oss i hur hon gör med sitt barn?
Ja varför skulle vi/gör vi det!! OBS ironi!!
Hela denna blogg samt kommentarsfält går ut på att ”lägga sig i/tycka/ha åsikter!” om hur alla dessa influensers lever sitt liv.
Så helt ärligt förstår jag inte riktigt varför du tycker så? När alla andra blir mer eller mindre sågade både i blogginlägg samt via kommentarer! Är vissa ”fredade” och andra lovligt byte?
jag skulle aldrig åka på semester till värmen med mina barn?! Det är ingen semester i mina ögon! Vi lämnar dom små hemma om det är så att vi tvunget ska åka till sol och värme. SOm du sa, alla är olika.
Jag vet om att vi har typ noll hjälp om vi skulle skaffa barn, men jag skulle inte sitta o gnälla om det eftersom att det är ett aktivt val att skaffa barn. Stör mig på föräldrar som gnäller ?
Får man aldrig gnälla på något som var ett eget val? Jag gnäller på träning konstant, men det är ett aktivt val för jag vill hålla mig i from. Jag gnäller på jobbet ibland, men det betyder inte att jag inte trivs för det mesta och det är ett aktivt val att vara där.
Jag bryr mig inte ett jota om Sarah Tjulander och hennes livspusslande, men vad som är fjantigt är att hon skriver att hon har ”vågat” be mor- och farföräldrar att barnvakta. Ny lägstanivå för mod.
Haha ja. Som om inte far- och morföräldrar och övriga familjemedlemmar ständigt förväntas passa andras barn vare sig de vill eller inte.
Har träffat på henne ett par gånger ute för något år sedan. En av de mest otrevligaste människorna jag någonsin träffat. Dryg på alla sätt.
Jag har känt henne personligen och hon och hennes mamma är verkligen av samma skrot och korn. Hon kanske har förändrats men jag tvivlar på det.
Har ingen åsikt om själva frågan, men toppenbra inlägg @camilla med beskrivning av personen (som jag inte hade koll på) och bakgrunden till inlägget! Fattar att du inte kommer att orka skriva så varje gång, men gärna fler gånger, uppskattas verkligen! ?
Tror personen läser det Sara skrivit med avund-glasögonen på (och nej, jag är inte en sådan som skriker ”du är bara avundsjuk” så fort någon får kritik). Tycker hon är rätt tydlig med att hon är tacksam för möjligheten och det här med att våga tolkar jag som att våga fråga om hjälp och vågar vara en förälder som inte känner skuld och skam över det. Tycker absolut det är fultolkat tyvärr.
På temat, boken ”Familjeformeln”. Bra sammanfattning kan man lyssna på här: https://open.spotify.com/episode/1AsYreiIzlqgEEqKfTho9z?si=zzuOOKDFTd-P50uDiqUQKQ
Orkar inte läsa svaret från S.
Kunde faktiskt inte bry mig mindre om hur influencerna låter mormor/farfar/nanny ta hand om barnen. You do you. Lämna inte barnen själva bara så är väl allt lugnt.
MEN! Hur intressant hade det inte varit med ett RIKTIGT sommarprat om just att vara singelförälder idag? Alltså ingen känd person, bara en som rattar sin jäkla vardag och har 78 tips och självpåhittade hacks?
Jag undrar ärligt hur de hinner gå på föräldramöte, tandläkaren, skjutsa till träningar, klippa håret, göra bankärenden och samtidigt jobba, ha nåt fritidsintresse och hantera relationer till vänner.
De är mina superhjältar.