Anitha Clemence publicerade inlägget här ovan på Instagram, där hon delade sina erfarenheter av att dejta med hjälp av appar.
Detta fick Expressen nys om och bad henne skriva en liknande till deras sida, vilket hon gjorde och den går att läsa här.
I den delar Anitha återigen sina erfarenheter av dejting via appar, där hon gång på gång möter män som endast är intresserade av att prata om sig själva, utan att visa genuint intresse för henne. Som ensamstående mamma med andra prioriteringar än tidigare, söker hon nu en relation som handlar om livskvalitet, glädje och närhet, utan de gamla relationernas konflikter och kompromisser. Efter flera misslyckade dejter inser hon att dejtingapparna har avhumaniserat processen och att de naturliga attraktionerna och relationernas komplexitet går förlorade.
Till slut beslutar hon sig för att avinstallera apparna och fokusera på att tillbringa tid med sig själv, med insikten att det kanske är det sällskap hon behöver just nu.
I kommentarsfältet får Anitha idel medhåll.
En följare skriver ”Spot on Anitha. Precis min upplevelse av datingappar, det är likvärdigt det konsumtionssamhälle vi lever i.” och en annan ”Känslan när man vill skicka en faktura istället för ett ”tack för senast meddelande” efter senaste dejten…..”
Jag träffade min sambo på nätet, innan Tinder etablerat sig som det ”nya” sättet att dejta på och känner mig en smula mossig, med väldigt lite att tillföra diskussionen.
Jag har alltså inte varit singel i den här ”svajpandets tid” och således varken svajpat höger eller vänster på någon och har ingen aning om hur klimatet är på dessa appar idag, men jag hoppas at det inte bara är på det vis Anitha beskriver.
Ni som är ute i dejting-djungeln – känner ni igen det som Anitha beskriver eller finns det annat där ute att rota efter?
Föregående inlägg 
Skönt att vara gift. Minns hemska dejter.
Jag är singel och avskyr appar. Så kommer dö ensam – härligt!
Jag är singel men ingen verkar vilja dejta mig så jag får nog också dö ensam.
HATAR dock när mina upptagna vänner tjatar om att få använda min tinder ”för skojs skull!”. ”Åååh jag har aldrig swipeat. Får jag swipea åt dig?? Snäälla verkar så kul!” Skaffa tinder själv då om det verkar så jävla roligt.
? Och så ska de ”hjälpa” att matcha med någon, bara för att det är socialt förbjudet att vara singel.
Haha ja. Eller när de börjar om att de vill skriva till ens matchningar också. Liksom, hallå?!??
(Och det också för att ”hjälpa en”.. ge hit din telefon så ska jag ”hjälpa” dig att få till det med din sambo ikväll då. Om det nu är så vi ska hjälpa varandra.)
Yep är också singel och hatar dejtingappar personligen. Om någon annan vill använda dem så dömmer jag såklart inte, jättebra om det funkar för andra men inte för mig.
Har vänner som rent ut tjatar på mig att gå på dejt och jag kan bli så less på det. Min pappa gick bort nyligen, en månad efter det fick min mamma en stroke och jag tog hand om henne utomlands till och från i fem månader (mer till än från) och när jag kom hem så var typ det första en av mina vänner frågade om jag varit på någon dejt. Nej? Är du sjuk i huvudet? Hur kan man ens ställa en sån fråga till någon som gått igenom det värsta halvåret i sitt liv och knappt ens varit hemma.
Idioter!
Usch så oförskämt av din vän.
Beklagar verkligen sorgen ? hoppas din mamma mår bättre.
Säger mina också ? Fixa din egen jävla Tinder liksom! Inte minst problem!
*mina
Det är ju skoj att swipea åt andra haha. Du behöver ju inte ta så illa upp
Såg nu att du skrev ”tjata” iofs. Det har jag väl svårt att tro om de inte är mentalt utmanade. Säg ”nej” bara så släpper alla normala människor frågan. Man behöver inte lacka
Varför förminskar du hens upplevelse? Nej, alla normala släpper det inte utan tar upp det igen nästa gång man ses, och nästa. Som en kul grej, kom igen det är ju roligt. Som du själv skriver. Men för den som har Tinder kan det bli ganska tröttsamt med alla som bara vill ha lite kul på min bekostnad.
Exakt. För dig är det kul. För mig är det inte alls så roligt att inte veta vem de sveper höger på (kollegor? Grannar?) eller vad de skriver i meddelanden åt någon. Kanske inte ens vill att de ska se vad jag har skrivit till någon annan.
Som sagt, tycker du att det är så väldigt kul att swipea så skaffa en egen tinder.
Haha nej jag är gift. Men tycker inte man behöver HATA en enkelt fråga. Men mina vänner är uppenbarligen inte så uptight som ts.
Jag har också bara nätdejtat på den gamla tiden men intressant att läsa hennes upplevelser av det, samtidigt som jag också känner flera som träffats på just tinder. Egentligen handlar det väl mest om tur, en jättefin partner finns skett därute men ju fler oseriösa desto svårare är det att pricka rätt, att få tur.
Jag tyckte redan då att det var svårt, kändes som att man blev graderad direkt, främst på utseende då, så skulle man försöka dejta någon snyggare eller fulare eller lite lagom? Hur snygg bild man skulle ha på sig själv var ju också en avvägning. Blev supernervös om någon dök upp som jag faktiskt gillade, kändes som att man hade extremt kort tid på sig att göra ett bra första intryck och kände då inte att jag kunde vara mig själv. De där jag kände mig mindre intresserad blev det liksom direkt en massa tankar på hur vårt liv i framtiden skulle bli, skulle han kunna bli en bra pappa, hur skulle vårt liv bli med det jobbet osv osv, var inte allt perfekt kändes det inte som någon idé att fortsätta. Träffade min nuvarande utanför dejtingsida i slutändan.
Träffas irl är bäst. Dejta med npf diagnos. Hopplöst. De flesta är ute efter sex en snygg kvinna.
Precis så där upplevde jag dejtingapparnas värld. Snabbt bytte jag fokus från att leta en partner till att bara ha roligt. Jag var restriktiv och hade höga krav. Oftast blev det middag och sex på mina villkor. De flesta ville jag inte träffa igen och en del blev sura eller ledsna. Några träffade jag flera gånger men fortfarande på mina svullnar. När jag haft roligt länge nog bestämde jag mig för att ta bort alla apparna. Innan jag raderade scrollade jag igenom tinder en sista gång. Svarade på ett meddelande från en match. Började chatta. Jag var hans första match på tinder som han haft någon vecka. Nu är vi gifta och har barn och hus. Han är mitt livs kärlek och vi delar både vardag och russinen i kakan.
1 av 10.0000
OT: Har Lovisa W försvunnit från Biancas sommar eller bara jag som inbillar mig att det är färre stories och foton på henne?
Lovisa är väl inte i Sverige för tillfället. Men de har synts tillsammans, bla i publiken på allsång på Skansen
Att inte Expressen snappade upp Tiingelinns lista:-)
Naivare än naivast. Listan alltså.
Jag tycker att den var lite gullig men den innebär också och hon kommer att ha svårt att hitta någon som lever upp till alla punkter, någon som dessutom vill ha henne.
Fast det var väl inga krav, bara grejer hon/andra uppskattar.
Varför? man måste väl kunna uppskatta olika saker ens partner gör utan att vara naiv.
Jag gillade hennes lista. Allt utom blommor men byt det till choklad så är det full
pott.
För mej är det dom små sakerna i vardagen som gör det. Och så tyckte jag hennes lista var, saker man gör i en redan etablerad relation.
Vad roligt att du tror han hade tinder bara någon vecka och du var den första han match med xD
Han låg runt också med massa tjejer innan han träffade dig
Känns det bra att vara medvetet elak?
Jag läste krönikan i Expressen i lördags och kände igen mig. Hon vill ha kvalitet, kul och kuk och det är precis vad jag får (efter skilsmässan) och är nöjd. Tyvärr är inte killen lika nöjd, han vill ta förhållandet vidare men oklart hur eftersom hans privatliv är kaotiskt och jag behöver ha fokus på jobb och mina egna barn. Så vi får väl se hur vi gör. Träffades på nattklubb med åttiotalsmusik, inte Tinder.
Skandalerna i Norge växer. Spännande att se hur det går på Märta Louises bröllop. Vem som kommer och vem som stannar hemma.
Så pinsamt. Hon gifter sig med den största idioten någonsin. Hon har tappat det helt
Konstigt. Shamanens syster har varnat för honom. Undrar hur hon tänker.
Hans mamma också. Hon är helt knäpp
Va vad har hon sagt?
Hur vet vi att det inte är mamman och systern som är knäppa??
Att lägga ut ett öppet meddelande till kungen på sin insta känns ju inte helt stabilt…
Man kan läsa om alla skandalerna kring Märta Louise och hennes fd kriminella shaman på Royal Dish, ett forum om kungligheter:
https://royaldish.com/index.php?topic=17553.0
Jag fattar inte att de hållit i 6 år! Han är ju så störd.
Jag och min man träffades på tinder för 6 år sen. Vi brukar skämtsamt förfasa oss över att behöva swipea på tinder igen och skriva med främlingar och sen ge ett bra första intryck. Skämtsamt som i att vi inte tänker skilja oss. Men också hur mycket jobbigare nätdejting verkar vara nu om man ska tro våra singelvänner. Låter inte som att någon tycker att det är kul längre?
Tyvärr har nätdejting blivit lite som en godispåse – man kan välja och vraka och blir aldrig riktigt nöjd.
Jag dejtade en man som inte ville gå vidare med förhållandet så jag avslutade och det var han heller inte nöjd med. Jag ville att vi skulle vara exklusiva men han var tyvärr medlem på både Match, Tinder och Happy Pancake och kunde inte tänka sig att avsluta medlemskapen.
Kan man verkligen välja och vraka? Mina singelkompisar (och jag själv när jag kollar deras Tinder) upplever att i alla fall vår ålder 35 är det mest mupparna som blivit över eller de dumpade med småbarn som är där
…men de flesta har liksom småbarn i den åldern. Alla singlar jag vet har dejtingappar, de flesta fler än en. Förr var det kanske ett stereotypiskt urval, nu är det normen.
Det kanske är känslan att man kan välja och vraka? Dvs man ser snygga/trevliga personer flimra förbi, sen betyder det ju ingenting egentligen – personen kanske inte ens finns i verkligheten men eftersom de kommer serverade så får man känslan av att det finns bättre där ute. Och har man flera personer sådär lite halvt på gång samtidigt blir det ju svårare att bestämma sig, ska man försöka få till en dejt med den där trevliga personen man chattat med eller satsa på personen man träffat några gånger och gillar? Eller tänk om den perfekta partnern registrerar sig imorgon? Kanske bättre att leta lite till.
Är gift och missade preciiis tinder (eller det fanns ju men hann aldrig använda) för 11 år sedan. Tack och lov för det.
Försökte med Happy Pancake men blev så spammad med meddelanden så ingenting ledde någon vart där.
Är 35+ och så pass satt i vem jag är som person så skulle aldrig orka börja om med någon ny männiksa om min man dog eller skiljde sig från mig. (Han var nära att dö nyligen i cancer så därför tänker jag i sådana banor)
Tanken på att börja dejta och ha sex med någon ny äcklar mig något enormt. Så blir jag ensam tänker jag lämna ensam resten av livet.
Jag är gift och har varit med min man i 15 år. Träffades innan apparna. Sen ett år är vi flersamma/poly och har testat hela dejtingapp-grejen. Och har minst sagt varit en upplevelse. ??
Förut tänkte jag, nice skönt att slippa apparna men nu när vi träffar andra så har det varit rätt spännande. Men har ju helt annan utgångspunkt i mitt dejtande än singlar, vet hur tufft det är!!
Har någon tips på hur man träffar folk att dejta utanför tinder? Alla mina vänners killars vänner är upptagna..
Undrar också, har en vän som är singel som jag så hemskt gärna vill para ihop, ej på dejt utan mer i ett naturligt sammanhang, som sen kanske kan leda vidare… men de flesta är upptagna. (Ålder 28-37)
Var är singel-männen?
Och ja, vännen vill såklart träffa någon och är trött på att internetdejta
De spelar nog dataspel och saknar ambition.
En kompis till mig som är helt fantastisk är singel man. Trött på Tinder och känner att det är omöjligt att träffa någon. Och jag förstår honom. Alla i vår bekantskapskrets är upptagna och jag känner typ inga andra som jag skulle kunna introducera honom för. Inte ens i jobbsammanhang är någon singel. Vi är 40 plus och alla har småbarn. Vill så gärna vinga honom på något sätt. Han är rolig, gullig, har intressanta intressen, socialt kompetent och har ett bra jobb. Men han verkar uppleva samma sak som ni tjejer av vad jag förstår när vi pratar om det. Att alla är ute efter ”något bättre” .
Jag känner en singelman som utåt har allt men som gett upp pga micropenis.
2 tjejer på jobbet har också levt ensamma i alla år. Ingen vet varför. De är ca 50.
Det kan finnas många anledningar .
Börja klättra på klätterklubb. Gå en inomhuskurs först. Klättring är oerhört socialt.
Eller börja dansa. Eller pistolskytteklubb.
Stöt då på dina vänners killar istället ?
Jag tycker att Hinge är bättre än tinder. Krävs lite mer för att skapa en profil där vilket sållar bort många och dessutom får man lite mer riktig info från start ?
Som många säger här – börja med en hobby, kurs eller sport. Börja plugga typ en kurs bara på universitetet. Var ute! Behöver ju inte vara att gå på nattklubb men rör dig ute i din stad. Gå på gym, gå ut och ät, gå på museum och konstutställningar. Har en kompis som är singel men som bara sitter hemma och tror att en partner bara kommer ramla ner i knät, och det kommer ju inte hända. Träffar du ingen partner så har du i alla fall kanske gjort något roligt går dig själv. 🙂
Jättebra krönika. Det är så typiskt för samtiden att allt ska vara så himla ”smidigt”, även en sån sak som att finna kärleken. De här känslorna som trevande uppstår för någon över tid, osäkerheten om huruvida det är besvarat eller inte, längtan, dagdrömmeriet – det är grundförutsättningar för att något verkligt ska kunna gro, och sånt kan en digital tjänst omöjligen rationalisera bort. Nu är jag själv nybliven singel, men tänker absolut inte ladda ner Tinder igen. Njuter till fullo av friheten och av att gå runt och vara lite sådär förutsättningslöst småkär i folk. Leve romantiken!
Håller helt med! Dagdrömmeriet är en stor del av förälskelsen. Jag träffade dock min partner via tinder för lite mer än två år sedan. Men vi skrev typ två meddelande till varandra innan vi bestämde en dejt. Sen efter första dejten dröjde det några veckor för andra dejten och då hade jag hunnit bygga upp den pirrande känslan av att killen jag träffade var väldigt söt, rolig och intressant.
Jag tycker att Hinge är bättre än tinder. Krävs lite mer för att skapa en profil där vilket sållar bort många och dessutom får man lite mer riktig info från start 🙂
Denna hamnade fel ?
Håller med om varenda ord. Och ja, man vill skicka en del fakturor för tid som dom slösat.
De yngre är lite bättre. På att kommunicera. Män 40-50 från Tinder är som grott-människor ärligt talat.
Blev singel efter låååååååång tid förra året. Träffade en kille från tinder, supertrevlig, gullig kul. Träffade en kille från Hinge, samma där. Jättetrevlig.
Sen, en kille från badoo. Vi träffas fortfarande ??????
Absolut inget dåligt att säga om dejtingappar efter första sållningen så har jag bra erfarenheter:)
Skulle gärna vilka träffa nån men skulle vara körd på dejtningapparna pga
1. Är inte särskilt snygg
2. Är antingen asexuell eller demisexuell.
3. Lågavlönad
4. Inget körkort
5. Ensamstående med barn som kommer bo hemma ett tag även i vuxen ålder
6. Svår IBS och män gillar väl inte tjejer som skiter (lite skämt)
7. Orkar ej raka mig
Annars är jag snäll, trygg, lojal men ja, 7 punkter emot mig så tänker att det nog är kört.
Varför måste du ha ett körkort??? Och nu tycker jag inte att man måste raka sig men tolkar dig som att det egentligen är något du skulle gjort om du orkat, så… lite ansträngning hade jag uppskattat i alla fall!
Gör en lista på dina kvaliteter istället för detta kommer inte leda någon vart. Vad är det du har som någon skulle kunna förälska sig i?
Du får hitta en likadan ❤️
Håller till stort sett med. Men många av mina vänner inklusive jag har träffat sin nuvarande partners via tinder. Vi alla är 30 plus och flertalet har är numera gifta. Min ingång till det hela är att även om det i stor del är yta så är första mötet med dynamik, skratt och kemi ovärderligt för att fortsätta dejtandet.
Fast jag träffade min man sedan tio år via nätet på en ganska kontroversiell sida. Vi skulle egentligen bara ha lite skoj men det blev ju nåt bra och våra intressen för sex och annat matnyttigt stämmer ihop med varandra. Det blev ju nåt bra. Om alla skulle vara tydliga på sin Tinder med vad de söker och läsa presentationer noggrant är jag övertygad om att det skulle bli jättebra!!
Håller med dig, vet många som träffat sin kärlek på det stället du nog menar.
Utan kompromisser är knappast en vuxen inställning.
Tycker Anitha är otroligt dålig på att uttrycka sig, både i text och när hon pratar faktiskt. Osammanhängande svammel där hon kastar in utfyllnadsord som inte betyder nånting.
Många är nog besvikna på dejting och appar. Finns många ofrivilligt ensamma. Ändå är det svårt att hitta någon och svårare blir det ju äldre man blir. Kanske bäst att försök trivas med sej själv. Har testat dejtingappar och det var inte bra för mitt självförtroende. Är man osäker på sej själv blir man lätt stad besviken. Många är ute efter sex. Att hitta någon irl är inte heller lätt. Vill ha någon som finns där för mej. Ju äldre jag blir är det svårare att hitta någon och känner mej bara mera ensam.
Det här ämnet är min drog just nu. Jag är kvinna 31 år. inga barn och börjar inse att 1. jag vill ha barn men då med en man som kan erbjuda mig ett rimligt utbyte mot den risk jag tar av att skaffa barnen, dvs han behöver tjäna stora summor pengar eller ha mycket fritid och ha det gott ekonomiskt. Jag ser inte varför jag som har 45 + lön men jobbar heltid och en till person som har liknande lön som också jobbar heltid ska skaffa barn. Jag förlorar så mycket av min livskvalité på det. Eftersom jag inte ser att det kommer hända dejtar jag nu för att fortsätta öka livskvalitén, men det är så svårt för männen har svårt att vara sexiga eller flirtiga. Jag landar i att männen har inte kunnat ställa om till kvinnornas självständighet och därför har absolut inget att erbjuda oss, det enda som vi nu kan göra är att öka vår egna livskvalité på egenhand med familj och vänskapsrelationer och upplevelser i from av resor, intressen och mat. Och sen då och då kanske man kan få in en lite romans, kanske en man som varit i relation med en otrolig kvinna i 10 år och nu lärt sig hur man är. Jag inväntar männen från skilsmässorna med vuxna barn, där tror jag att vi kan hitta något.
Jag är där också men jag vill ha middagar och utflykter och resor med en man jag gillar. Det kräver att han både har tid och pengar och att han gillar mig tillbaka och så himla lätt är det inte. De flesta är ju fast i jobb och familj.
Du kanske helt enkelt inte vill ha barn så gärna? Det är också om!
Ok ska det stå
Jag har aldrig testat då jag för ca 12 år sedan bestämde att jag vill vara singel för alltid. Folk kan inte förstå det beslutet alls & tror att jag har något bekymmer, blivit bränd av min senaste relation osv? Det blev jag nog, men jag älskar att vara själv & tappade helt intresset för män för ca 15 år sedan. Tycker själv att det är märkligt, men njuter av det lugnet.
Samma här. Ja, jag har nog blivit bränd mer en än gång, men jag trivs bra utan dramat. Varför ska jag då tillbaka?