Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
En dag fylld av känslor och avsked.
Jobbade min sista dag idag på mitt jobb, byter jobb i augusti till något helt annat vilket jag längtar efter. Men oj vad det var jobbigt att säga hejdå till fina kollegor och föräldrar idag som sagt så fina värmande ord ❣️
Grät hela vägen från jobbet till tåget!
Men det kommer bli så bra ❤️ så avis på dig som lyckades byta bransch
Tack jag hoppas på det ❣️
Hur går det för dig, inga positiva besked ännu?
Jag ska säga upp mig från jobbet på måndag och. Känner också sådan sorg över det trots att det känns rätt att byta. Vill inte ens tänka på hur det ska bli sista dagen.
När friade er partner? Hur långt in i ert förhållande och hur gamla var ni?
Efter ca 6-7 år. Jag var då 30 år ung.
Partnern eller den som läser frågan gissar jag. För min partner har inte friat. Det gjorde jag. 3 år in i relationen och vi var i 30-års åldern.
Efter 8 månader. Då var vi 28.
Efter 16 år tillsammans, vi var då 37 år gamla.
Efter prick 10 år. Vi var 28 🙂
Ingen friade direkt, vi hade pratat om att gifta oss många gånger och det var något vi båda visste att vi ville men var mer en praktiskt fråga om när, var och hur gällande bröllop. Var också överens om att vi inte ville vara förlovade så länge, max 1-2 år. Tillslut, 7 år in, bestämde vi oss att vi ville ”elope”, så då förlovade vi oss och ”eloped” ett år senare.
Vi var då 29 och 30 år gamla.
Blev friad till efter nästan 5 år tillsammans, och 2 kids hade vi redan då. Sedan dröjde det ytterligare 5 år (och ett barn till) innan vi gifte oss, visserligen borgerligt med bara 2 vittnen men ändå.
Jag var 32, nästan 33 när vi gifte oss.
Ingen friade men vi båda samtidigt sa att vi ville gifta oss ?. Vi hade varit tillsammans i två år då tror jag, jag var 27 och han 25.
Ingen har någonsin friat till mig. Trots att jag är 40+.
Jag har blivit friad till några gånger men sagt nej.
Blev det inte en konstig/stel situation när du sa nej? Känns som man borde vara rätt säker på sin partner innan man friar så det borde bli en chock att få ett nej
Jag friade till honom, efter ca 2 år, vi var båda runt 30 års-åldern.
Fortfarande ogifta men drömmer om det… Är rädd för att han skulle säga nej om jag frågade hnm också för att han har hintat om det
Är förhållandet svajigt eller är det själva grejen att gifta sig som han inte vill?
Varit tillsammans i 7 år, vi var 24 & 26 år när han friade.
Första efter 2,5 år. Andra köpte ringen efter 6 månader men friade efter nästan 1 år.
Vi hade varit tillsammans i 6 år och jag var 33.
Jag (kvinna) friade till min man efter ca 2 månader och jag var 24 och han 32.
Det är nu över 20 år sen.
Efter ca 1,5 månad, vi gifte oss ett knappt år senare. Folk tyckte vi var knäppa. Nu har vi varit gifta i 8 år, fått två barn och är fortfarande galet kära i varandra. Vi var då 21 och 31 år gamla.
Det där har du ju redan frågat.
För alla anonym är samma..
Håller med ts, det är skrivet på samma vis.
Hur kan det ens vara intressant när ett frieri ägde rum i ett förhållande mellan okända människor?
Efter 4 år, var 22 år!
11 år, då var jag 26 ?
Han friade efter 4 år tillsammans. Jag var 31.
Önskar att min partner friar men nu efter 6 år har han sagt att han aldrig vill gifta sig, jag får nog leva med det ?
Min man friade efter 4 år tillsammans, jag var 27 och han 30. Gifte oss 7 månader senare. Är nu 29 och vi har en nyfödd bebis här hemma. ?
Vi hade varit tillsammans i 3 år. Vi var då 23 och 24 är. Gifte oss året efter och har nu varit gifta i 4 år ?
Efter nästan exakt 2 år. Gifte oss efter ytterligare 2 år. Var 30+.
Exet friade efter 2 månader ihop, var då 18 och han 20. Vi höll ihop vi höll ihop ett bra tag efter det och är idag goda vänner, så ingen förlust där!
Det var jag som friade. Vi var 28 och hade varit tillsammans i nästan 9 år. Gifte oss året efter.
Han friade efter 5,5 år, då hade vi pratat om att vi ville gifta oss ett tag. Jag var 27 då, sen gifte vi oss 1,5 år senare.
Vi bestämde det tillsammans när vi hade varit tillsammans i 6 år och fått barn. 32 och 35 år var vi då.
Låter så härligt hitta den man vill leva med. Har aldrig varit i närheten av att vara gift eller sambo. Bara struliga dåliga förhållanden.
Efter ett år. Jag var 28.
Hallå i stugan!
Någon som har gjort browlift hemma med lyckat resultat?
Beställde hem ett billigt kit men mina ögonbryn kliade satan och trillade av efter 3 dagar.
Tänker om det finns något bra på marknaden?
Jag gör det ofta, använder kit från iconsign. Gör både bryn och fransar med bra resultat! Upplever att det viktigaste är att få till limningen för det är det som avgör resultatet. Och låt inte produkterna verka längre än 10 minuter. Lägg plastfolie över brynen medan produkterna verkar. Finns guider på youtube, lycka till
Tack för ditt svar!
Dock är det just det kitet jag har som jag inte verkar tåla riktigt.
Testade en gång att ha på det kortare tid men då blev det inget resultat alls
När kommer info om -hur gick det med Caia,s gift produkter??
Våre kul veta upplösning också.
Hur snabbt tror du egentligen att en polisutredning går?
20.13//
Om det var svar till mig-undrar bara om det blev bara massa skriverier eller riktigt häftiga böter!
Våre kul veta-hur sagan slutar!
Hehe
Du kan ju inte veta hur sagan slutar förrän den är slut. Polisanmälan har ju precis gjorts.
De tråkigaste typen av storys på Instagram måste väl vara poddare som delar lyssnares storys om när de lyssnar. Liksom en printscreen på podd-bilden från appen…. Tex Tanbyklara, Kenza m.fl. som kan lägga tio femton sådana på följd…..
Yep. Och bakinfluencers som enbart delar stories när deras följare bakar och taggar dom. Helt ointressant.
Vad är era bästa tips för att bli befordrad på jobbet?
Mvh
En som känner att karriären står still
Om du har en bra närmsta chef är det ju bara att prata med h*n om att du vill utvecklas och ta mer ansvar, det ligger ju i dens intresse också. Håll koll på aktuella tjänster de flesta företag rekryterar ju gärna internt i första hand av flera anledningar.
Det som funkat för mig har (tyvärr) varit att jobba mycket utöver det som ingått i min egentliga roll. Det har gjort att chefer har fått upp ögonen för mig och rekommenderat mig att söka roller när de tillkommit eller blivit lediga. Men jag jobbar också på ett företag som växer vilket har gjort att min enhet vuxit och resulterat i ett behov av mellanchefer.
Ja det är nog sant. Tyvärr jobbar jag på ett litet bolag så det känns som att det är fullt uppe i toppen, jag vill verkligen inte byta jobb
men jag vill utvecklas
Fattar. Ibland har jag nog känt att jag stått still, men i efter hand har jag insett att jag var exakt där jag skulle vara. Jag tror det är bra att ha en bild av vart man vill, för när en möjlighet öppnar upp sig vet du om du vill ta steget då.
Jag har alltid tänkt att jag ska bli chef nån dag, men inte alls vetat hur eller när eller var. Men sen öppnades en möjlighet upp och då visste jag direkt att jag ville ta steget just för att utvecklas åt det hållet.
Precis. Att lära sig mer och kan påverka tex att inte fika för länge. Men är man på rätt plats så har man lätt att lära och bra chefer ser ju det.
Slicka uppåt sparka neråt
Nej usch. Sådant gillar inte bra människor och chefer.
Finns några tankesätt som fick mig till högre position ..
Du förväntas leverera 100 procent på ditt jobb. Det är vad du ska göra, samt får betalt för. Därför ska du leverera 110 för att skicka ut. Du måste göra något EXTRA, gärna något som även är utanför dina egna arbetsuppgifter. Detta för att visa initiativ samt att du inte bara tycker att ditt jobb är viktigt, utan hela verksamheten.
Jag hade en period där jag bestämde mig för att få minst en positiv feedback om dagen av bara någon. Det kunde vara från en kollega, avdelningschef eller chefen för hela verksamheten. För att få positiv feedback la jag antingen extra arbete på en uppgift för att den skulle bli extra bra , men framförallt var jag behjälplig för ANDRA. Folk älskar människor som underlättar samt ser deras jobb. Så är det bara.
Jag bokade även in möte med min chef för att sätta tydliga mål , bad om att få göra stötta de personer som hade den högre positionen jag ville ha osv. Sen många extra timmar :))) detta låter så klassikt tyvärr.. men sen en sak till – jag var A L L T I D trevlig. Alltid, oavsett. Jag sa hej till alla, alltid ett leende och var aldrig med och bidrog till bitter stämning (trots att jag givetvis inte tyckte allt var toppen)
?
Man måste inte vara driven , glad och hungrig. Det är okej 🙂
Efter många år i offentlig verksamhet aå skulle jag säga att det som brukar värdesättas högst (när man ska avancera) är ett par av se saker du beskriver. Dels att va hjälpsam men också att alltid va trevlig och diplomatisk.
Att vara kompetent kommer en bra bit efter.
Att påpeka fel och brister kan ses som problematiskt även om man har faktiska förslag på hur saker kan förbättras.
Tyvärr. Rövslickeri helt enkelt.
Som chef uppskattar jag medarbetare som kommer med förslag på lösningar som gynnar verksamheten. Ser gärna att man är villig att stanna på arbetsplatsen under ett par år (ungefär 3 år eller mer). Visa på dina kunskaper inom ditt område. Personligen ser jag gärna att man kan ha balans mellan kvalité och kvantitet. Att ständigt sträva efter mvg kan tex leda till att man i längden presterar ”sämre”, man får helt enkelt inte tillräckligt mycket gjort om man ständigt försöker överprestera. Dagens arbetsmarknad bygger till stor del på att vara effektiv, övertidsarbete etc kan snarare ge signaler om att man inte är tillräckligt effektiv. Säga vad man vill om det, men så är det.
Personligen uppskattar jag också tålamod och flexibilitet, många yrken idag kräver det då vi jobbar under ständiga förändringar, det kräver is i magen. Vill man klättra är det bra egenskaper, annars blir det svårt att stå stadig i beslut/förändringar som man kanske inte själv kan påverka.
Två tips som fått mig att fundera och som funkat för mig.
1. Jobbade i ett projekt tillsammans med en amerikansk kollega för några år sen. Alla älskade honom, kunder, leverantörer kollegor, chefer. Alla. Själv fattade jag inte riktigt vad folk såg hos honom. Visst var han trevlig men inte överdrivet trevlig, utan mer en i mängden så jag frågade honom vad som var knepet. Han svarade lova aldrig mer än du kan hålla. Faktiskt så lägg ribban lägre än det du vet att du kommer att leverera. Folk kommer alltid att jämföra det du lovar med vad du faktiskt levererar.
2. Blev ombedd att söka ett internt jobb som jag fick och befann mig plötsligt med dom stora grabbarna. Jag var väldigt nervös i början vilket min engelska nya chef direkt såg. Så han bestämde sig för att ta ett litet pep talk med mig. Det som är viktigt är att ha koll på din kund och alla andra både externt och internt i organisationen vars uppfattning om dig räknas. Det gör du genom att se till att när dom tittar upp så är du den första dom ser. Det handlar om att du uppfattas som tillgänglig och responsiv.
Det verkar vara slut helt nu i Polyfamiljen mellan H och de andra två. Vet vi vad anledningen var?
Han och Linda hade olika åsikter om barnen och hur saker skulle skötas.
Alltså jag är SÅ nyfiken på hur de ska sy ihop familjelivet framöver. Sån soppa ändå.
Också nyfiken. Tydligen kom inte Linda överens med H s biologiska dotter de blev osams. H s ex ville inte att dottern skulle bo med dem alla tre från början. Var emot delad vårdnad med H. Vilken röra. Hur går Linda och E vidare med sitt liv liv äktenskap förstår jag inte. Är väl svårt komma över vanlig otrohet. Hur mår barnen? Nån som tror polyförhållanden kan funka? Iallafall inte om man blandar in barn. Vad vuxna gör är svårt kontrollera. Tror inte barn mår bra iallafall i dessa förhållanden.
Vad menar du med otrohet? Har någon varit det också i den här soppan?
Inte otrohet i vanlig mening men att blanda in en tredje i äktenskapet. De äger väl huset åtminstone alla tre gemensamt? Stackars barn.
Nä här va ju alla parter med på att bli ihop så det räknas nog inte riktigt som otrohet ? Dock undrar jag precis som dig hur dom ska lösa allting nu. Och om Hampus och Erik inte heller är ett par längre?
Precis. Riktig soppa. Vad lever Linda och E av ens? H har väl ett jobb. Alla var så oförstående elaka när de sa att det inte kommer att hålla även H ex. Blir väl skumt om H och S ses? Känns väl inte kul för Linda. H ville lämna Linda från början. Vad vill E?
E kör buss. Och Linda och Hampus hade ett bageri sist jag kollade på deras instagram.
Började det inte med otrohet? Hade inte H tjej när det tog fart i bastun?
Jo hans ex var emot förhållandet från första början. Kan man förstå. Väldigt underlig historia. Erik verkar bara hänga med allt som Linda gör och det hon vill. Hampus verkar ångra helst historien. Men nu har de barn inblandade.
De var ju så oroligt olika. Erik är så väldigt tyst och tillbakadragen och hänger mest bara på och går med på allting känns det som medan Linda och Hampus känns väldigt dominanta. Jag tror inte ens att Erik ville bli ihop med Hampus, det var Linda som ville ha en ny (snygg) man tror jag och Erik gick bara med på det för Lindas skull. När de hade en frågestund en gång så var en fråga om Hampus och Erik var bisexuella innan de blev tillsammans allihopa och Hampus svarade ja men Erik svarade nej. Erik är inte ens bisexuell.. stackars karl..
Fast så mesig får man ju inte vara.
Lyssnade på en ljudbok igår skriven av en kvinna som lyckats ta sig ur en tantrasekt. Delar av boken handlar om just polyamorösa parrelationer och författarens slutsats var att det inte funkar. Hon hade inte sett en enda polyrelation som faktiskt fungerat. Och hon har ändå sett en hel del…
Svårt få förhållande med två personer hålla. Ännu svårare måste det vara att vara tre och ta hänsyn till varandra. Blir väl lätt att en person känner sej utanför bortrövad. Skulle aldrig kunna leva så.
Borträknad bortrövad skrev telefonen automatisk.
Men det är klart när hon var i en sekt? ? Kanske inte det mest sunda…
Så kan det vara förstås. Intressant bok för övrigt! ”Vilsna själars paradis” – tips
Viktnedgång.. man läser ju jämt att endast kosten kan få dig att tappa vikt, inte motion/träning. Men en sak jag inte förstår. Om jag t ex ska ligga på 1600 kcal för att gå ner 0,5 kg per vecka enligt min app. Och om jag lägger in ett träningspass i appen säger den att jag förbrukat typ 300 kcal. Då har jag väl fått dom kalorierna ”tillgodo”? Säg att jag hade 500 kcal kvar den dagen och tränar, då säger appen att jag har 800 kcal kvar. Så antingen gör träningen att jag får chansen att äta 300 kcal till och ändå hålla mig inom ramen. Eller om jag väljer att äta bara 500 kcal den kvällen då har jag ju +300 kcal kvar på kontot. Sååå jag fattar inte, det borde väl vara bra för viktnedgång? Jag vet att jag förstås ska röra mig för att må bra och bli stark men vill ändå veta. Å andra sidan blir man väl hungrigare av att träna men det är ju gött om man får ”lov” att äta lite mer pga att man tränat 🙂
Ja, du kan ju välja om du vill skippa att äta för de kalorierna och då få större underskott, eller äta lite mer så underskottet ändå blir 500. Tycker du ska köra på 500 rakt av! Inte bra för kroppen att ligga i för mycket underskott, hälsosammare och långsiktigare med ett lagom underskott. Så ät nåt mellanmål eller så efter träningen! 🙂
Träning kan absolut hjälpa viktnedgång, men kosten har en mycket större påverkan eftersom den är lättare att styra. Byt ut en påse godis mot en morot så har du sparat mycket mer än vad man normalt gör av med när man tränar någon timme.
Vi har också en tendens att undervärdera maten vi äter och överdriva träningen vi utför. Så om man använder en app är det lätt att det man ”tjänar” på att träna inte är så mycket som man tror.
Såklart! Men man blir hungrig av träning också.
Det blir inte jag. Blir trött och då blir jag inte hungrig.
Jag blir inte heller hungrig. Snarare illamående för jag kör på så hårt, hehe
Jag har gått ner mycket vikt och rört på mig jättemycket. Visst blir man hungrig men det var aldrig godis och sånt jag var sugen på efter träning utan bra mat. Vilket gör att du lär dig äta bra på lång sikt och slippa gå upp i vikt sen. Jag hade inte planerat så mycket om jag vore du, om du ska äta dina motionskalorier eller inte. Ät när du är hungrig och mättande mat. Ska man planera något så är det mellanmålen, om du blir sugen på något så har du något färdigt i kylen.
Endast kosten är det förstås inte. Men det är där du märker det lättast. Och som kanske lättast att genomföra. Men det ena ger det andra, rör på dig mycket så går det så mycket lättare.
Använd app för vägledning och struktur (typ hålla någorlunda koll på hur mycket du tar in och gör av med), men finjustera på känsla (t.ex. om du blir hungrigare av träning och tappar ork så är det bättre att ”äta upp” det du gör av med helt eller delvis) och resultat (om du faktiskt går ner eller inte långsiktigt).
Är du lat och inte vill röra på dig är keto eller lchf snabbaste sättet att tappa vikt. Det är tungt att träna utan kolhydrater, eller i allafall tills du är fettadapterad, och kan öka risken att du bingear i dig godis eller andra snabba sockersorter för att få dina glykoldepåer påfyllda.
Alltså kaloriberäkningar hur mycket man förbränner som man läser av via typ en klocka, eller när en app gör en uppskattning (den kan ju omöjligt veta hur mycket du förbränt) ska man icke lita på. Att ”äta ikapp” sina kalorier är ett mycket effektivt sätt att hamna på överskott när dagen är slut i alla fall.
Ja, du har fått kalorier tillgodo, men nej jag skulle inte äta igen dem eftersom man inte kan veta exakt hur mycket man förbränt.
Du blir hungrig av att träna och så klart av att ligga på kcal-underskott. Därför är det viktigt att de kalorierna du ”får” (i brist på bättre ord) är fullvärdiga, dvs typ protein och så vidare som du håller dig mätt på länge.
Säger som de andra, att ingen smartwatch eller annat kan på riktigt mäta exakt hur många kalorier du förbränner när du tränar. Jag brukar inte räkna in träningsförbrända kalorier i budgeten, utan ser till att inte äta igen dem.
Jag följde en person som postade om sin viktresa som var frustrerad över att vikten stagnerat. Hon postade vid något tillfälle en skärmdump från någon app där hon lagt in en timmes promenad som -1000 kcal vilket det verkligen inte är. Misstänker att andra följare lät henne veta.
Se mat som energipåfyllnad.Tränar du så ät inte mindre,då ligger du back energimässigt och du kommer inte att orka träna på samma sätt.
Alltså ”bråket” i Klaras senadre vlog med paret som ville ha egentid ? åsikter om det? Verkar vara delade åsikter i kommentarsfältet om situationen.
Hade faktiskt svårt att avgöra om konfrontationen var seriös eller inte ?
Alla småskrattar lite samtidigt, Klara ler när hon säger till dem men man fick ändå en känsla av att hon (och J) verkligen var irriterad över hur de betett sig?! Väldigt oklar situation.
Som jag uppfattade det så verkade Klara och J irriterade på att dom försvann titt som tätt utan att säga nåt och inte ville hjälpa till med exempelvis gemensam matlagning. Och andra sidan så kan jag tänka mig att kan vara rätt speciellt att bo hos nån annan på semestern och känna sig låst att inte kunna gå ut och göra saker ensamma.
Tycker paret borde vara tydligare i sin kommunikation om tid och rum. Samtidigt som Klara kanske kan tagga ner lite och snälltolka.
Haaaar någon sett Perfect Match senaste säsong på Netflix? Alara är så lik Josephine Qvist att jag nästan tror att jag ser dubbelt!! Hon har obviously mörkare drag men det är exakt samma ansiktsdrag, röst, kropp, minspel – om doppelgangers finns så är dom varandras!! ?
Jag har alltid ÄLSKAT Helen Torsgården. Hon är en stor ”trygghet” för mig på youtube och det bästa är att kolla hennes gamla videos.
Nuförtiden har dock saker ändrats ganska mycket på kanalen. Undrar om det är fler som upplever samma? Allt ska gå i 180 och hon har alltid en sån stressad/stirrig blick. Projekten tar aldrig slut och det är liksom inte relaterbart längre med alla tusen saker som påbörjas hela tiden. Ibland känns det som att projekt efter projekt nästan läggs på helt maniskt och som att hon inte kan ”lugna ner sig”.
Hennes gamla videos känns mer ”ner på jorden” och är lugna och behagliga..
Mm… som att hon får en kick av att filma när hon betar av en never ending checklista. ?
Jag tror att det delvis beror på att det är roligt för följarna att se och för att hon avgränsar mer nu efter sjukdom med jobbtid och privat tid.
Innan filmade hon helger när barnen var hemma och nu oftare när dom är på förskolan väl?
Inte kollat på henne på jättelänge, men filma mer när barnen inte är hemma, är de inte med så mycket längre då? För det har folk skrivit här inne förut att helen exponerar sina barn så himla mycket, och då måste det bara vara bra att hon filmar när de inte är hemma?
Jo de är absolut med fortfarande. Men upplever att hennes videos nu är mer ”projekt” och mindre familjeliv jämfört med tidigare. Vilket jag tror är ett medvetet val.
Helt jävla slut efter att ha jobbat ideellt som ledare på fotbollsskola med 87 ungar mån-fre i supervärme. Har motiverat, peppat, lekt, tjatat och skällt på 6- och 7-åringar hela veckan och är så less på allt vad barn heter. Det är roligt och givande också såklart men fy fan vad tufft det har varit i 30 gradig värme. Får så dåligt samvete över att jag varit så less på dem och att jag tagit varje chans jag fått på rasterna att smita in i ledarrummet med AC, men jag hanterar värme otroligt dåligt. Försökt trösta mig med att jag är en bättre ledare om jag fått en stund att återhämta mig, men det går sådär. Blir dock otroligt imponerad av förskole-/fritidspedagoger och lärare som orkar med sånt här kaos på daglig basis, hatten av till alla er!
Praoade på en förskola när jag gick i åttan för en massa år sedan. Roligt men aldrig sovit så mycket som de veckorna. Blev lättare med egna barn ett antal år senare.
Hahaha ja jisses vad jag sovit som en stock senaste nätterna. Aldrig varit så trött i hela mitt liv ?
Var inte så hård mot dig själv! Det har varit värmebölja och erfarenhet tar tid. Tack för din insats ❤️
Ja jag försöker vara lite snäll mot mig själv men kan inte låta bli att jämföra mig med de som tålmodigt stått ute med barnen varje rast. Men 30 gradig värme konstant på en fotbollsplan där luften står still tar verkligen på en ? Otroligt tacksam att vi har AC både i ledarrummet och barnens omklädningsrum dock, annars hade det varit olidligt.
Lovar att du hanterat det mycket bättre än deras slutkörda föräldrar. Tack för du är en peppande och positiv vuxen för nästa generation ❤️
Haha barn på fotbollsplan måste vara hemskt att ta hand om? tycker det kan vara tillräckligt jobbigt med F14 ibland. P16 är bästa åldern att träna imo.
Vi heter inte fritidspedagoger, vi är lärare i fritidshem.
Kvalsterallergi. Jag och veterinären tror att min katt har det. Ska tydligen inte vara så ovanligt. I alla fall, hur ofta ska jag tvätta allt, filtar, täcken, osv? Finns kvalster på golven också? Nån som vet mer om detta?
Alla frågor går att googla. I ett forum som detta frågar man efter andras erfarenheter av vad som funkat för dem.
Personen har specifika frågor, som hon får svar på i länken som skickades.
Om kvalster finns på golv eller inte är liksom ingenting man kan dela sina egna erfarenheter kring.
Hade du ett svar på frågan eller ville du bara bitcha?
Alla svar finns inte i länken. Trodde att detta var ett diskussionsforum?
Ja, och det kom ett svar.
Vad sägs om att svara på TS fråga istället för att klaga på att jag svarar på ”fel” sätt.
Börjar tro att den som klagar faktiskt var ts.
Vi kommer på semester till Stockholm (från norr), men funderar på att åka en dag till Kolmården, är det ens möjligt att utföra en sån ”dagsutflykt” eller kräver det en natt där?
Skulle ta en natt där, inte minst för att uppleva Norrköping som också är en väldigt fin stad!
Det är absolut möjligt, det är ca 1,5 – 2 timmars bilkörning beroende på var i Stockholm ni bor (och beroende på semestertrafiken). Men, det är också 3-4 timmars bilkörning på en dag och Kolmården är ändå så pass stort att de flesta är där från morgon till kväll, så det blir en lång och i slutändan ganska trött dag.
Vill man inte sova på Kolmården finns det en hel del mysigt runt Norrköping, och bättre restauranger, om man känner att man vill stanna kvar men ändå inte.
Jag bor i Stockholm och har bara gjort dagsutflykter till Kolmården, tycker det funkar alldeles utmärkt ?
Går jättebra, gjort dagsutflykter dit flera gånger!
Tycker det låter väldigt intensivt att göra en dagsutflykt till Kolmården tbh, men beror såklart på hur ni är lagda. /Stockholmare
Varit till Kolmården hela dagen och det gick bra.
Tack för alla tips, blev ju lite av båda ?? ska kolla hur vi orkar!
Det är ofta väldigt mycket bättre pris dag 2 om man tar två dagar. Så vi har gjort så att vi bokat två dagar på Kolmården och tagit ett enkelt Scandic hotell att bo på. Känns som vi fått väldigt mycket semester för pengarna då!
Vi bor i Stockholm (eller strax söder om) och kör dagsutflykter varje sommar ?
Eller så gör ni något i Stockholm som inte involverar djur som utnyttjas i underhållningssyfte?
Skansen till exempel!
Naturhistoriska kanske?
Dagsutflykt går utmärkt! Man kan ta tåget på morgonen,tar ca 1,25 tim.Kan vara skönt att slippa köra bil efter en heldag där.
Någon mer som följer Rebecca Stella? Är det bara jag eller känns det som att hennes man typ inte vill vara i Sverige eller med hennes kompisar?
Vilken man tycker ärligt om att umgås med sin frus/flickväns kompisar?
Min ?♀️
Då snackar dom om något annat än PH och makeup.
Haha pratar kvinnor bara om ph och makeup alltså?
Gissningsvis Rebecca Stella och hennes vänner ja
Hur överlever man med adhd?
Jobbar för första gången heltid på kontor och är helt slut. Dels är jobbet i sig riktigt svårt, sen är det all planering och organisering som tar ALL min energi.
Pga alla fördomar har jag inte berättat om min diagnos för min chef, och eftersom jag är ”lugn och snäll” brukar folk inte fatta att man ändå kan ha adhd.
Lessnade efter fått höra ”haha, har DU adhd?” ”Alla har en släng” osv men märker att jag verkligen inte klarar av att leva ett normalt liv trots alla ansträngningar. Vill samtidigt inte bli diskriminerad 🙁
Förstår att det fortfarande finns mycket stigma kring det även om det inte är som förut. Tror du att arbetsgivaren är lyhörd nog att förstå och anpassa verksamheten i den mån det är möjligt? Om det inte är en vettig chef kanske det är ett skäl i sig att inte stanna kvar längre än nödvändigt.
Du måste göra allt för att underlätta ditt adhd-liv.
Lev som en pensionär. Eller skalman. En bra dag måste fokus vara att underlätta för en dålig dag – det innebär att på helgen göra storkok så du slipper laga mat under veckan när du jobbar osv. Du måste spara in på din egen energi.
Först låter det här jätte deppigt, och tråkigt. Men vinsten är att funka och faktiskt få en lön (och inte vara sjukskriven). Samtidigt välj en gräns när det gäller jobbet – om du når den = byt jobb direkt. Inget jobb är viktigare än din hälsa. Och att vara på en plats där man vågar,kan och tillåts vara sig själv fullt ut kommer göra ditt arbetsliv hållbart. Du ska leva och inte bara överleva. Men ibland i svackor är det ok att överleva, att ta ett litet steg i taget. Fokus att alltid hålla grunderna: äta ordentligt, sova ordentligt och minst ta en promenad om dagen. Det är inte lätt, men det är svårare att gå emot sin egen natur.
För mig var medicin gudagåva, annars kan jag inte arbeta heltid. För dig kanske det är träning som får allt att funka. Och för någon annan att aldrig jobba mer än 50%. Lär känna dig själv, och försök att inte dumma dig själv i processen.
** inte döma dig själv, ska dt såklart stå!
Tack snälla ?
Har försökt så länge men det är ju alltid något som fallerar trots medicin. Tar så sjukt mycket kraft att försöka upprätthålla någorlunda rutiner med mat, sömn och träning…
Behöver samtidigt prioritera det sociala livet för att inte bli helt ensam och deprimerad, men det går inte att få ihop med de andra ”pusselbitarna”.
Men jag ska verkligen sätta en gräns gällande jobbet!
Du försöker ju, va inte så hård mot dig själv! Att falla i en av rutinerna är ju inte dåligt – då betyder dt ju att det finns perioder när du kan upprätta den rutinen.
Du kan inte göra allt som du vill på en dag. Det blir inte hållbart. En dag där du fått in 2 av 3 rutiner är ju en vinst och inget nederlag. Släpp tanken på allt du vill vara, du är ju redan!
Och som du säger är dt sociala viktigt, men ta hjälp av det oxå. Ge inte bara, utan våga oxå uttrycka dina behov, du måste liksom inte bära allt själv.
Fyfan vad dt är skit, och verkligen inte superkraft. Men du är inte ensam. Det är skit och man får verkligen känna det. Och sörja det.
Jag försöker tänka att jag samlar på erfarenheter av när det funkar, istället för att se mig själv utifrån det som inte går. Det hjälper… att komma ihåg de positiva erfarenheterna och att saker o ting oxå går.
Wow du fattar inte hur mycket jag behövde läsa det där, tack.
Ja det är verkligen skit och man gör så mkt ”osynligt arbete” som ingen ser. Allt tar så orimligt mkt energi och tid när man inte kan sålla bort information och tar in varenda litet intryck.
Kan liksom inte sortera och prioritera som vanliga människor och det är så himla tröttsamt.
Behöver fokusera mer på positiva erfarenheter precis som du skriver, man dras lätt ner i mörkret annars. Hoppas du också kan göra det för fan vad vi kämpar!
Ärligt, lagligt tjack är enklaste hjälpen. Kan ta ett tag att testa sig igenom olika preparat men när man hittar rätt och bra dos så är det en game changes. Utöver det rutiner, bra sömn, mat och träning.
Håller med 100%
Tyvärr äter jag redan det, annars hade jag aldrig klarat av jobbet. Men kanske borde se över dosen vid nästa läkarbesök.
Det låter också som att du har ett arbete som kräver mkt av sådant som man kan ha svårt med vid ADHD, då märks ofta symptomen mer än om du hade ett yrke med andra uppgifter. Man kan även få hjälp med tips kring rutiner, vardaglig struktur och hjälpmedel från arbetsterapeut.
Idag gick barnen på sommarlov från förskolan och ÄNTLIGEN slipper mitt äldsta barn det barn som varit så bråkig, störig och elak de senaste 1,5 åren! Det barnet börjar skolan i höst medan min äldsta har ett år på förskolan kvar. Lättnaden idag var enorm. Nu ska vi njuta av sommarlovet och sen en terminsstart när barnet slipper ha ont i magen av att börja föris igen.
Så skönt det måste kännas ❤️❤️❤️ Men har förskolan inte gjort någonting åt det på 1,5 år?!
Vi har haft flertalet möten, både med pedagoger och rektor. De har gjort vad de kunnat men inte räckt till. Och barnets föräldrar är supernonchalanta och skulle allt på ”dålig impulskontroll” och ”hett temperament”. Jo tjena! ?
Men ja, det känns otroligt skönt nu! ❤️
Hahaha jag är inte TS men har erfarenhet av liknande situation och förskolan gör noll och ingenting om inte föräldrarna till det utsatta barnet har väldigt hög social status.
Sorry men så är det.
Min son blev utsatt av en ett år äldre pojke och förskolläraren såg väl att jag verkade snäll och mesig och min man är invandrare och hon hade inte fattat att vi trots detta har bra jobb. Pojken som mobbade min son var också medelklass men båda svenskar och pratade så mycket om sin son och bla bla.
Så fick fröken höra vad min man har för yrke och helt plötsligt fick mobbarpojken en personal på sig varje dag som hindrade honom från att gå på min son och slåss.
Så himla sjukt att det är så. Och vad bra att de reagerade till slut. Det är så befriande att höra om fler föräldrar som är fed up med att ingenting händer när ens barn blir illa behandlad. Är också sjukt trött på att ALLT skylls på diagnoser. Som om det vore ett jäkla frikort till att bete sig hur som helst. Eller att de barn som inte har diagnos ska finna sig i att agera måltavla för andras problem.
Ja det var diagnos inblandat i vårt fall som förskolläraren använde som förklaring till varför mobbarpojken slog min son varje dag med knytnävarna och med pinnar. ”Han har adhd och har det jättejobbigt”.
Helt plötsligt när min man gick dit och var tydlig med sin yrkesroll gick det att lösa och min son skyddades varje dag från våldet. För min man visade sig ha högre status än mobbarpojkens föräldrar. SJUKT.
Håller med. Så jäkla trött på att folk skyller sitt oacceptabla beteende på sina diagnoser. Diagnoser går att kontrollera, till och med psykopater/narcissister kan kontrollera sig och ”avstå” från att ”leva ut” sin diagnos, hur klarar dom annars av att vara världens mest fantastiska, snällaste, lugnaste, stabilaste människor utåt sett?! Om de klarar av att kontrollera sig utåt sett och vara världens lugnaste, finaste, snällaste människor utåt sett så klarar dom även av att vara lika fantastiska i hemlighet bakom stängda dörrar. Alla diagnoser går att kontrollera, till och med dom svåraste, om man bara VILL.
Fattar inte vad du menar.
Det är ju ingen som tycker det är bra att barn med diagnoser slåss? Och pojken slutade ju inte slåss pga egen vilja, det var förskolan som till slut la resurser på att skydda offret.
Barn behöver vettiga vuxna i sin omgivning.
Ja och dessa vuxna tyckte det gick att överse med att vår son var slagpåse åt adhd-killen, då de trodde min man var en invandrare utan utbildning.
Så gick han dit och var tydlig med vem han är och helt plötsligt var adhd-killens våld oacceptabelt.,
Förstår inte. Är din man deras chef eller vad har hans yrke med detta att göra?
Fast nu är det ju ett litet barn du pratar om. Det barnet har väl inte lärt sig att hantera sin diagnos än. Även barn utan diagnoser kan ha svårt med empatin, i förskoleåldern är den inte utvecklad än.
Tråkigt att det hände er men som funkar det generellt sett inte.
Jag minns när jag gick ut högstadiet,avslutningsdagen.Vilken enorm lycka och lättnad det var att äntligen slippa de riktigt elaka tjejerna i kkasseb som var på mig varje dag i tre år! Jag förstår ditt barn!
Tips på present till systerdotter som fyller 8 år men som är som en minitonåring? Upplevelser funkar inte så bra just nu då jag själv inte kommer kunna följa med.
Alkoholfri rosé kanske eller ett fint lip gloss
Alkoholfri rosé?
Alkolholfri rosé till en 8åring??
Ironi E3……….
Ja faktiskt lite svårt att uppfatta ironin i en helt okänd människas text som fortsätter ”..kanske, eller ett fint lipgloss”.
Ja ironi är inte alla som lyckas förmedla i text.
Hur är man 8 år men samtidigt mini tonåring?
För det är det de är. Många beter sig som det i den åldern. Hade hon varit vanlig tonåring hade ts ju skrivit det. Det är det mini syftar på.
– En sån vattenflaska med klockslag på och peppande text är poppis bland tweenies
– Ett kit från Normal med lite roligt godis, typ miniburkar med Nutella, duschtvål och nagellack
– En solhatt, typ bucket hat
– Kompishalsband hon kan dela med sin BFF
– Frystorkat godis, finns på t ex Tasty America
– Uteleksaker som vattenballonger
– Prenumeration på KP
Biocheckar brukar alltid gå hem. En fin necessär med badskum/duschkräm/shampo eller liknande. Något till håret kanske, locktång. Presentkort på kläder.
Ett ”spa” kit? Nagelfil, ansiktsmask (återfuktande och inget annat som sabbar huden), nåt nytt nagellack, sånt fluffigt diadem mm
Ser hon ut som en mini-tonåring eller beter hon sig så?
Min 8-åring har varit på en hel del kalas hos flera mini-tonåringar. De har alla uppskattat leksaker eller ”barnsliga” presenter. Föräldrarna har även skrivit väldigt olika förslag när jag frågat. Mini brands, roliga trådlösa hörlurar, godis, fina pennor, fluffiga dagböcker, plånböcker, spargris m.m.
Tycker de här samt anonymt tips ovan var bra, hellre något lekfullt än typ schampoo eller hudkräm. Minns hur jag själv kunde önska mig sånt vid 10-årsåldern men egentligen kändes det skittråkigt att få såna grejer. Egentligen, något onödigt men fluffigt liksom, hur perfekt är inte det när man är 8?
TOPmodel grejer. Finns i leksaksaffärer, olika målarböcker, sminkböcker, barnsmink, pennor osv. Googla TOPmodel.
Grey’s anatomy – har börjat se det under föräldraledigheten, såg det när det begav sig fram till typ säsong 8 men orkade inte fortsätta men har nu alltså tagit upp det igen och det ÄR ju SÅ dåligt?? För varje säsong som går blir det mer och mer likt 7e himlen med en sensmoral där allt löser sig för deltagarna (är nu på säsong 14). Tittar enbart pga. Inte behöver följa med eller anstränga hjärnan, men undrar också blir det bättre eller varför ser folk som genuint tycker det är bra? Det är ju knappt något fokus på patienterna längre (vilket ju var det som var så himla spännande i de tidigare säsongerna) utan nu är det ju bara fokus på ”tonårsdraman” mellan 40-50+are.. sorry om jag har förolämpat någon nu, men kom med sin synpunkt och försök ändra min åsikt, jag är ideel öra! ?
Vad skönt att du skrev detta! Såg fram till säsong 5 eller 6 när det gick på tv för en massa år sen. Hade tänkt att streama hela serien från början men nu struntar jag nog i det ?
Desperate housewives var fortfarande kul att se så här 15 år senare så se den istället! Sambon som inte sett det var memen men män som klagar på det man ser på och sen står i dörren och tittar och sen aktivt sitter och tittar ned en ?
Är inte Benjamins nya tjej Ashon Wood och Bianca läskigt lika? Samma: utseende, hår, kropp, bilder, manér, poser, minspel (blinkande med utsträckt tunga). Känns…weird?
Japp… men det är väl det typiska influencer-bilderna. Men allt annat ja.
Inte alls lika tbh känns mer som att du projicerar?? Om du har egna syskon borde du nog investera i ett kyskhetsbälte… ?
?? och det avgör du på en kort kommentar.
Tycker hon ser ut som en blandning av Bianca och Zoe (?, Olivers tjej)
Exakt.
Nej tycker inte dom är lika. Provat gel med snigelkräm i ansiktet i kväll och är mycket nöjd. Huden känns återfuktad och mjuk.
Öh, va?
Är du helt frisk?!
Röda Anonym har nog druckit för mycket av något med alkohol i.
Kan man ha det i muffen också ?
Osäkert. Det kanske uppstår en krypande känsla där eller så blir det för slemmigt.
Alltså det här är en sån kommentar min kompis skulle kunna slänga ur sig. Hon hatar när det inte handlar om henne så hon avhandlar snabbt det frågan gäller för att i samma meddelande, utan att dela in i stycken, skriva om något som rör henne.
Ni som gör så är så ocharmiga. Varför startar du inte bara en egen tråd om snigelslem?
Tokiga människa du är så toxic. Sådana som du gör att fler och fler slutar skriva här. Tvi.
Nä hon har rätt. Du kanske inte menade nåt illa men det ÄR ett konstigt sätt att skorna och uppfattas så som hon beskrev. Ta åt dig det istället om du vill uppfattas bättre.
Ett konstigt sätt att skriva ska det stå.
Nej men alltså, nog för att det är ÖS men att byta ämne mitt i något annat är jättekonstigt. Undrar om det blir gott med rabarber i muffins?
Alltså utseendemässigt inte särskilt lika. Men poser, kläder nippels som syns är väl liksom standarden för influensers.
GNÄLLTRÅD PÅ VÅRA PARTNERS
Ja men snälla låt oss spy ur oss något vi irriterat oss över hos våra partners idag. Jag kan börja! Så trött på att människan inte kan ta egna initiativ till saker i hemmet utan att jag ska behöva påpeka det… huuuur kan man missa diskberg, sand på golvet och otvättade klädhögar ? snart semester ihop också och just nu längtar jag inte ??
Oj, vad hemskt. Sorglig känsla att inte längta. Är du säker på att du vill va med denna person? Bli särbo kanske så får ni sköta era egna hem? Skulle inte palla, låter som en mansbebis.
Ni måste kanske diskutera om vad husets lägsta nivå ska vara? Vad ni båda kan acceptera. För mig är fulla tvättkorgar och sandiga golv ett big no no men gräsmattan får gärna vara lite yvig med småblommor i åt humlor, bin och fjärilar medan min man inte ser smuts inne så håller å anfra sidan han gräsmattan som en slottspark.
Nästa vecka ska jag på en andra intervju hos en myndighet jag sökt jobb hos (inköpare). Första intervjun var kompetensbaserad och genomfördes digitalt.
Någon som vet vad man kan vänta av en andra intervju?
Tack om någon har tips eller råd eller bara kan ge en fingervisning!
Fler som reagerade på att Linda-Marie la upp bilder utan flytväst när de åkte båt på älven? En kvinna skrev och fler kommentarer hamnade under, som Linda-Marie raderade. Tror dock ena kvinnans kommentar är kvar. Linda-Marie skrev att kortet togs när båten stod still. Men man såg både i storyn och på Emils instagram att det inte existerade några flytvästar även när de åkte.
Jag är visserligen yrkesskadad som har en i familjen som jobbar extra med att hjälpa personer i sjönöd. Men tänk på det ni andra som är oansvariga och inte har flytväst, ni fattar inte har kallt det är att trilla ner i vattnet. Eller hur lätt det är att tex slå huvudet i båten innan fallet.
Visserligen får alla göra som de vill, men kolla på tex Annawii, hennes stora kärlek, hennes man drunknade för han saknade flytväst. Vilken livslång sorg för anhöriga, för nåt så billigt som en flytväst.
Det kanske är svårt att hitta en spontan flytväst som klarar rätt antal kilon. När vi åker båt med min killes föräldrar har de flytvästar för typ max 75kg… jag väger 78 men tar på mig en ändå hehe
Du gör rätt i att ta på den ändå 🙂
Och det finns flytvästar även om man väger mer. Killarna i båten var mindre kroppsligt men hade inga heller.
Eller boobisarna som inte får plats
Vikten har mycket mindre betydelse än passformen. Den ska sitta åt ordentligt. Inte åka upp i halsen. Så bär du en flytväst som står Max 75 på med riktigt gott samvete.
Tack!!! ❤️
Är det vanligt att föräldrar inte minns hur den första tiden med bebis var? Jag och min sambo har precis fått barn men varken mina eller min sambos föräldrar minns tiden då vi var så små. Våra föräldrar är dock inte särskilt inkännande eller har lätt för att prata om känslor utan slätar gärna över saker vilket satt spår i både mig och min sambo (fast på olika sätt). Kan det här ha ett samband? Eller borde man inte minnas den första tiden med sin bebis? Har så svårt att tro att jag själv skulle glömma allt det här jag går igenom nu…
Mitt äldsta barn är 8 år och jag minns inte hur det var. Jr skrivit dagbok och är så tacksam för det för med det stödet och stöd av bilder så kan jag ju så klart framkalla minnen men all de där enorma känslorna som jag kände då har bleknat med tiden.
Jag har två barn och två olika upplevelser. Med första barnet minns jag det mesta. Jag hade bara mig själv och bebis att tänka på och levde verkligen i nuet. När jag tittar på bilder därifrån får jag väldigt tydligt tillbaka den känslan i kroppen.
Med andra barnet är första två månaderna helt dimmiga. Det var mitt i vintern, pandemi, oro för covid och rs, en treåring så krävde sitt och ja, livet helt enkelt. Första tiden handlade då mest om att hålla näsan över ytan och försöka landa i den nya vardagen. Energin räckte inte till så mycket mer. Bebis fick bara hänga med och var mest i famnen eller sjalen.
Och sen när barnen blir större så tar det över så mycket och allt vi upplever och gör nu. Kan med facit i hand tycka att livet börjar mer ”på riktigt” när barnen blir över ett år. Men alla känner så klart olika. ❤️
Förstå mig rätt nu men då har du ju minnen från första tiden med båda bebisarna, fast på olika sätt? Våra föräldrar minns liksom ingenting, varken något bra eller dåligt, eller varför de inte minns (du beskriver ju livet runt om!). Tänker ändå att det är lite skillnad?
Mitt barn är 11 veckor gammal och jag har redan glömt hur det var för några veckor sedan. Så ja, du överanslyserar.
Men minns man inte alls? Typ ”du var ett nöjt barn”, ”du hade väldigt magont” eller ”du sov knappt om nätterna”? Menar liksom inte att minnas i detalj men har man inte kvar ett enda minne som går att återberätta från den första tiden med bebis?
Det verkar som om du har väldigt svårt att acceptera att alla inte fungerar som du. Om nu föräldrar, svärföräldrar och fler personer här säger att det är fullt möjligt att inte minnas, varför ifrågasätter du? Det är ju deras upplevelse.
Oj, skulle nog snarare säga att du är lite snabb med ditt dömande av min person eller tolkning av mig som person. Jag hade vid tidpunkten på din kommentar bara svarat på två tidigare kommentarer, och då mer i förvåning, än att jag skulle ha då svårt att acceptera att andra inte fungerar som jag? Känns mer som att du läser in lite väl mycket i mina kommentarer. Jag var mest nyfiken och förvånad än något annat.
Nej säger man att man inte minns så menar man nog att man inte minns.
Vi har flera år mellan barnen och när vår yngsta föddes så insåg jag att min man inte mindes nånting av bebistiden med de andra två ? tror det är hjärnan som också skyddar oss från att komma ihåg det jobbiga. Och då är det ju klart att det för dina föräldrar har gått lång tid sen ni va bebisar och att man då glömmer.
Vi människor har ju olika typer av hjärnor med som kommer ihåg olika saker. Min man har ett sifferminne som är helt sjukt. Han kan rabbla Wi-Fi-lösenord från vår första lägenhet som var 15 år sedan vi bodde i. Men han minns inte andra saker. Undertiden minnen med familj och känsloladdade situationer minns jag supertydligt. Men kommer knappt ihåg lösenordet jag har till jobbdatorn nu.. kanske dåliga exempel men ja vi är olika helt enkelt
Exakt och det är onödigt att lägga någon värdering i hur folks minne funkar. Tror de flesta hade velat ha bättre minne om man fick välja.
Det har du helt rätt i, det tänkte jag inte på, för mig känns det bara så märkligt att inte minnas något alls men så har jag också ett minne som en elefant. Tror också hjärnan skyddar en från att minnas det jobbiga och det kanske var lite det jag funderade över, har spenderat x antal år i terapi pga min barndom, tänker att mina föräldrar kanske inte hade det så lätt eller fullt upp med ett äldre syskon och kanske därför inte minns så mycket men det är bara spekulation från min sida
Man minns typ inte pga man blir aå sömnskadad
Om en kille tar tag i ens nacke alltså inte hårt tror ni han gör det för dominans.? Men jag gillar det.
Fråga honom? Om du gillar det, vad är problemet?
Han vill prova olika saker. Problem?. Vill höra vad andra tycker.
Då har du ju svaret 🙂 han vill prova och du är okej med det. Prata med varandra och kom fram till vad ni gillar.
Spelar ju ingen roll om alla här skriver att de gillar det eller inte gillar det om du tycker tvärtom.
Men jag undrade om någon tyckte det är tecken på dominans. Är så jävla trött på spydiga 20 åringar här. Hoppa för fan över om ni inte kan svara seriöst.
Det enda som är spydig nu är du.
Men snälla rara, du får chilla med humöret.
Varför bryr du dig om vad andra tycker när du vet vad du vill?
Om en kille tar tag i min nacke så är det för att jag är en olydig katt som börjat tugga på hans elkablar.
Jag är en snäll kisse ?
Jag har sedan tonåren hatat mina bröst. I 20 års åldern var jag påväg att boka bröstoperation men avvaktade pga jag ville ha barn och tyckte det var dumt att göra innan. Nu 15 år senare så har jag fått två barn och brösten är verkligen hemska. Jag blir ledsen varje gång jag ser dom. Vill inte visa dom för någon.
Nu har jag bokat tid för en konsultation i augusti. Jag vet fortf inte om jag kommer göra det. Jag VILL verkligen. Men jag har sån dödsångest, jag vill inte dö pga att jag gör en egentligen onödig operation. Men jag vet att jag kommer få så mycket bättre självförtroende om jag gör det.
Vet inte vad jag vill ha sagt. Men har någon opererat sina bröst och vill berätta, är ni nöjda? Ångrar ni er? Hit me!
Missade du kommentaren här tidigare i veckan om någon som gjort mycket research och gjort en bröstoperation, fick komplikationer och nu lever med en autoimmun sjukdom pga av det? Vem säger att det bara skulle stanna vid brösten? Om några år kanske det är bukplastik, rumpa, näsa, kindben, haka…
Sluta döma dina bröst. Mina är minimala och typ bara lös hud pga viktnedgång. MEN! Jag kan träna utan att något studsar, ingen stirrar någonsin på mina bröst/mina former, de är aldrig i vägen, om det är varmt så kan jag skippa bh ?
Tänk så blir du inte alls nöjd och inte får det minsta bra självförtroende av det.
Min syrra fixade sina och är jättenöjd. Behöver inte behå mer.
Om du tror att du kommer få så mycket bättre självförtroende av nåt så ytligt och korkat som att operera brösten så borde du lägga tid och pengar på terapi istället. Det är inte dina bröst det är fel på, snarare ditt psyke.
Har inte gjort någon operation men kommentarerna här var gräsliga. Är det något du verkligen kommer att må så mycket bättre av så tycker jag du ska göra det.
Fattar inte dessa elaka kommentarer. Såklart man ska fixa brösten om man vill. Spelar ju roll vid tex träning. Tycker camilla borde gå ut med att det borde vara mer respekt härinne. Vem vill liksom utsättas för bittra elaka typer.
Jobba på dig själv först. Du utstrålar mer bitterhet i dina kommentarer än andra just nu.
Gör det om du verkligen vill! Gör noga research och säg inte ja till första bästa kirurg!
Så tröttsamt med kvinnor som förespråkar den här ”älska dig själv som du är” och kvinnors frihet men samtidigt tar alla tillfällen i akt att trycka ner andra och säga åt andra vad dom ska tycka.
Fundera länge och väl, gör det om du verkligen tror att det kommer hjälpa, men var också beredd på att det kanske inte löser problemet. You do you!
Precis så.
Jag opererade mina bröst några år innan jag fick barn, älskade dom, vart så jävla nöjd!
Var lite orolig över hur det skulle bli efter amning, men för min del efter att ha ammat två barn är dom fortfarande så jävla snygga.
Snäppet mindre än innan graviditet och amning. Men för min del är det bland det bästa jag gjort för mig själv eftersom det var ett så enormt komplex som jag haft sedan tidiga tonår. Jag blev bekvämare i min kropp och fick lättare att älska mitt yttre. Det är och kommer förbli det enda ingreppet jag gjort av utseendemässiga skäl.
Jag opererade mina bröst för två månader sedan. Är supernöjd även om de inte är helt klara än ☺️.
Bara för att du går på en konsultation betyder det inte att du måste operera dig. Låt det ta den tid du behöver för att ta ditt beslut ❤️. Skriv ner alla frågor du har, läs på om olika metoder, hitta bilder på hur du vill att brösten ska se ut osv. Då kommer du få mer ut av konsultationen.
Rekommenderar dig verkligen att gå på konsultationer på flera olika kliniker och välj, om du fortfarande vill operera dig, den kirurg och klinik du får bäst förtroende för och lyssnar till vilka bröst just du vill ha.
En sjysst bh kan göra mycket.Eller är det viktigt för dig att vara snygg naken? Men om du på riktigt tror att en operation kommer att göra dig lycklig, så du slutar se och tänka på dina bröst som du gör ny, kan det vara värt att göra det ändå.
Har precis brutit men en vän som har narcissistiska drag. Allt har handlat om henne i vår relation. Så fort jag sagt något så skulle hon bräcka mig, pratar och bryr sig bara om sig själv. Jag fanns där för henne under hennes depression & det enda jag får höra efteråt var hur” ingen fanns där för henne under den tiden”. När jag fick barn för 1 år sedan var det som att hon blev svartsjuk på att bebisen fick all min uppmärksamhet. Hon slutade höra av sig, ville aldrig träffa bebisen och mycket mer. Jag valde att då ta avstånd från lhenne och nu har vi ingen kontakt. Jag kan dock inte skaka av mig den obehagliga känslan av att vilja finnas där för henne och lätta hennes ångest. Det känns inte som vi brutit för tänker på henne dagligen. Hur ska jag tänka eller göra? Känner mig knäpp som inte bara kan gå vidare i livet
Jag trodde jag skulle minnas allt men nu när jag fått nr två så inser jag hur mycket man har glömt. Har svårt att beskriva hur min förstfödda var, när han lärde sig grejer och så, men skulle ändå kunna ”sammanfatta” att han var en svårare bebis än tvåan. Om det verkar logiskt. Tror det är svårt att minnas men en ungefärlig minnesbild borde man kanske ha? Och btw så är mina föräldrar exakt likadana, jag var visserligen nummer tre men när jag frågar hur jag var som bebis/första tiden var sitter de som frågetecken och typ försöker byta ämne?
Skulle till anonym 22:05 🙂
Du som bor ensam och du bara har en hemmadag, brukar du prata något då?
Jag gör inte det. Hade inte min pappa ringt förut hade jag fortfarande inte sagt ett ljud på hela dagen. Ibland kan det typ gå en helg utan att jag pratar med någon, kanske sagt ”hej” och ”tack” på sin höjd till personen i kassan på ica, om jag handlar.
Bara om jag pratar i telefon. Ibland kanske jag sjunger med i någon låt men oftast är jag tyst. Har ett väldigt socialt jobb så tycker det är skönt att inte behöva prata hehe.
Ja det förstår jag såklart, hade också tyckt det var skönt att komma hem till tystnaden då! Men om du inte har jobbat, då är du alltså tyst förutom vid telefonprat eller att sjunga lite? Vet ju att en del pratar med sig själva nämligen?
Slog mig nu att det går arbetsdagar då jag inte pratar med någon heller, har ett sjukt osocialt jobb och är bara där för pengarna (extra/sommarjobb, pluggar annars) så jag orkar inte lägga så mycket energi på att lära känna någon där?
Nej jag brukar inte prata med mig själv, kanske svär lite om jag råkar tappa något eller så.
Har också sådana dagar ibland. Tänker inte på det i stunden, men kan bli ”deppig” i efterhand då jag påminns att jag har sådant osocialt liv
Haha ja, jag kom att tänka på det förut, kändes ganska deppigt där och då som du säger. Hade haft en massa känslor av alla slag så det kändes ännu deppigare när jag insåg att mina dagar består av 95% tystnad? har knappt ens musik på?
Jag pratar hela tiden! Med mig själv (typ ”det här blir nog bra” om jag lagar mat, eller ”men gud, varför ligger den här?”), blommorna, djur jag ser, insekter jag släpper ut… Sjunger ofta och så försöker jag lära mig/fräscha upp lite språk och då brukar jag dels använda app och youtube för att träna uttal, dels gå runt och prata på språket för att få övning. Jag är säkert jättekonstig ?
Tror faktiskt inte du är så konstig! Eller ja, min mamma håller på sådär och hon är visserligen konstig? hon hittar även på egna konstiga ord som hon går runt och sjunger på som vi har väldigt roligt åt om vi hör dem?
Känner igen det där lite dock, jag kan göra så I perioder, framförallt för något år sen, då brukade jag försöka öva upp min skoltyska genom att leka matlagningsprogram på tyska. Och har jag en period då jag pratar mycket med min engelsktalande vän så pratar jag mycket engelska även när jag är ensam, så det är ändå perfekt tillfälle att hålla igång språk!
Om man bara är hemma o bor ensam är det ju helt naturligt att inte prata med nån…Jag sjunger dock för mig själv och konverserar med katten (ja,hon svarar),lyssnar på radio eller musik.
Jag pratar med mig själv om familjen inte är hemma. Sen är jag duktig på att göra det när jag är på affären också, kommer på mig själv när jag får nån konstig blick ibland av den som står intill ?
Jo, jag pratar nog även om jag inte träffar någon på hela dagen. Men jag har två katter, så jag pratar med dem. Vet inte om du ställer din fråga till folk som bor ensamma, utan husdjur?
Vi har stopp i handfatet. Mr Muscle säljs inte längre så har fått använda bakpulver och vinäger vilket är helt värdelöst. Någon som har bättre tips? Har kört säkert 5 omgångar kan jag tillägga.
Säljs inte mr muscle?
Köp det på någon internetsajt isåfall.
Jag har en massa produkter från ”hemlandet” som jag köper från hemsidor i hemlandet för de är förbjudna i Sverige.
De är väl förbjudna av en anledning då?
Dynamit gör susen.
Har ni rensat vattenlåset?
Alla svar finns om du Googlar.
Brukar bara köra Bikarbonat och vinäger och på med kokande vatten och sen pumpa med en såndär sugproppsgrej. Kan behöva göra det några gånger men efter några gånger släpper det oftast ?
Skruva isär rören. Precis under handfatet går det ofta som en krok/böj där skruvar du loss. Brukar vara en massa gunk där som måste rensas bort för hand. Luktar skunk men man blir bra nöjd med sig själv när det är klart!
Viktigt att vara noga när du monterar tillbaka allt. Skruva rakt så gängerna verkligen går enkelt in i varandra, dra åt och provspola att inget läcker.
Jag hade stop och köpte mr muscle på DollarStore för 2 veckor sedan
Någon mer som sett Christoffer Hjalmarssons ”30 dagar i fängelset”?
Tycker att han är en fantastisk journalist och berättare, tyckte även mycket om ”36 dagar på gatan”.
såååå bra. vill ha mer sånna i fängelset
väldigt rörande historier om dom intagna ❤️?
Jag har varit singel ett tag och valt att inte dejta utan istället fokusera på mig själv. Så träffade jag dock en kille via jobbet (vi är ej kollegor men har stött på varandra i jobbet) som verkade väldigt trevlig, hans sista dag så frågade han ut mig på dejt. Han skrev sen till mig att han tyckt att jag var otroligt vacker och passade på att fråga ut mig när han ändå skulle sluta på jobbet.
Jag gick på dejt med honom häromveckan och vi hade det väldigt trevligt, han betalade för middagen, uttryckte ett intresse, kysste mig hejdå och ville ses igen. Vi bestämde en dag och skulle höras i slutet av veckan för detaljerna. Sen hör jag inget från honom så jag skrev och frågade igår ang våra planer, han svarar då tillslut efter 16+ timmar att han blivit sjuk och ber om ursäkt för segt svar, han skriver att han åkt på en lättare förkylning och borde vara ok igen om några dagar och hoppas vi kan ses när han är frisk. Han verkar vara en genuint snäll person men mina hjärnspöken går dock igång direkt, är inte detta klassiskt beteende när man inte vill träffas längre men inte vågar säga som det är? Jag skrev att han skulle krya på sig och att vi får höras när han mår bättre igen men nu ligger bollen hos honom om han faktiskt vill ses igen. Varför är dejting så jäkla komplicerat? ?
Varför ligger bollen hos han. Gillar du honom så ge inte upp. Ta initiativ och träffas igen. Lyck till.
Det är väl mina hjärnspöken som sagt… Tänker ändå att jag inte kan ligga på alltför mycket utan nu ställde han in pga sjukdom och då är det väl ändå kanske upp till honom att höra av sig när han är frisk igen om han nu vill ses? Jag vill inte verka som att jag sitter hemma och bara väntar på att han ska höra av sig heller.
För att han har bollarna (balls på engelska alltså pungkulor).
Tyvärr, han är inte intresserad. En man som är intresserad hör av sig om han så är döende. Att han inte hör av sig överhuvudtaget först och sen svarar efter 16+ timmar när du hör av dig.. han har inget intresse alls, tyvärr. Människors intresse/ointresse är väldigt enkelt att förstå sig på. En människa som är intresserad av något kan inte hålla sig borta från att visa intresse/höra av sig. Och det gäller allt; Dejter, jobb, osv, allting. Om det är total tystnad = inget intresse. Det stämmer alltid. Det slår aldrig fel. Önskar att jag hade vetat detta när jag var yngre.
Haha ok Amanda
Ja, jag inser detta själv nu också. Ville ändå inte tro det när han varit så drivande i att träffa mig och visa intresse tidigare. Tog bort hans nummer nu, går vidare istället.
Helt rätt!
Då är du inte så intresserad om du lyssnar på vad obekanta här inne säger. Skit i dom.
För att det är så i 99% av fallen. Är man intresserad hör man av sig.
Bättre ts hittar en kille som hon slipper sitta och vänta på, slipper fundera över.
Exakt. Behöver man ens fundera på det så vet man nog innerst inne hur det egentligen ligger till.
Det stämmer inte alltid Amanda.
Fast varför skulle en lättare förkylning få honom att inte höra av sig? Nej tyvärr, hade han varit intresserad hade han tagit sig tid att skriva ett sms.
Jag skickade mitt sms ganska sent så han påstod att han hade somnat tidigt pga sjuk och därför inte hört av sig. Men med facit i hand så är det ju bara ursäkter. Stör mig bara på att han påstår att han vill ses när han är frisk igen, men det är ju bara för att han är för feg att säga som det är.
Fråga inte så mycket och oroa dig inte så mycket. Träffa honom en gång och se hur det blir. En del är inte snabba att svara bara…
Har testat sådana där sockor som ska exfoliera fötterna. Men herregud mina fötter så här 5 dagar senare ser och känns för jävliga. Så torra, sträva och sprickiga?! När ska det börja ramla av hudlager och bli mjuka?
Det beror på märke, men vissa tar 14 dagar innan det börjar peela. Sen får man leva med det ett par dagar innan all död hud har ramlat av ? Men fötterna blir babylena!!
Precis, beror också på din hud och dina fötter.
Det har tagit i alla fall tio dagar innan något börjat hända för mig, sen har det varit ett evigt flagnande i en vecka. Tycker faktiskt det är ganska överreklamerat. Fötterna blir supermjuka, ja, men ganska snart som vanligt igen. Och detta att man har tre veckor när man inte kan visa fötterna eller gå barfota och lämnar hudflagor i strumpor och säng… Tycker jag får nästan lika bra effekt av att smörja in ett par kvällar/nätter med någon vanlig exfolierande fotkräm och så slipper man hela den segdragna processen.
Jag har stor byst och kan inte gå i vadderade bhs för då är jag ut som – ja någonting helt annat. Använder jättefina fullcup bhs jag köpte på Hunkemöller men helt plötsligt under dagen så syns bröstvårtorna genom både min bh, mitt linne och min blus! Jag fattar ingenting och blir så irriterad! Är jag den enda som har problem med det här?
Varför pratar ingen om varför Nemo Hedens Instagram är bortplockad? Är det pga han är dömd för sexualbrott?
Ja, precis. Det stämmer.
Har han ingen ”kanal” alls nu alltså? Han måste vara deprimerad? :/ Tycker alla förtjänar en andra chans…
Han håller till på TikTok
Är du dömd för sexualbrott så nej, då är du inte värd en andra chans.
Jobbigt vara ensam på sommaren. Ville bara säga det.
Ja HELT ensam tar såklart på en och kan givetvis också påverka lusten att ens göra något alls. Men det är annars inget konstigt att göra saker på egen hand och ibland är det bara nyttigt att komma hemifrån och vara ensam nån annanstans. Så om du har möjlighet, åk någonstans, ta in på hotell en natt eller två och gör saker du verkligen vill göra. Vill du gå på t.ex Nordiska museet, gör det! Eller gå en guidad tur på ett slott, gör det! Eller om din favoritartist har konsert men du har ingen att gå med – gå ändå.
Gör detta själv varje sommar och älskar det. Nu ska jag iväg med en kompis i sommar, vilket blir första resan med en kompis på sex år och det känns lite ovant, nästan konstigt. Älskar annars att inte behöva ta hänsyn till någon utan bara göra vad jag vill och när jag vill.
På höst och vår brukar det ju finnas kurser att gå av olika slag där man kan träffa folk, vet inte hur det är med det på sommaren. Annars är gofrendly ett tips.
Men tycker som sagt inte ensamhet behöver stoppa en från att göra saker sommartid, det går att få en bra sommar även om man bara har sig själv att umgås med. Men jag förstår dig, har haft somrar då jag känt precis samma och så ser man alla andra leva livet på sociala medier. Inte askul alla gånger.
Folkhögskolor brukar ju ha sommarkurser, och det kan jag verkligen rekommendera för den som har möjlighet. För sent att söka nu, men ett annat år.
Tack uppskattar ditt svar. Ja gör saker ensam åker till större grannstaden äter fikar går i butiker. Känns mindre konstigt än att röra sej ensam fika äta i min lilla stad där alla känner alla. Ska försöka ta mod till att gå ensam på Tomas Ledin. Har ingen att gå med. Försöker undvika sociala medier där alla är lyckliga och har vänner. På vintern när alls ändå är inne känns ensamheten inte lika svår. Jobbigt se alla par gå hand i hand alla barnfamiljer. Blir så tydligt att jag inte har familj ingen att umgås med ingen som ringer ingen att hälsa på.
Jag förstår precis den känslan, har varit där. Ibland känner jag mig fortfarande där, eftersom jag har många kompisar men är inte någons prio 1. Men det är inte kört att hitta någon, även om det blir svårare när man blir vuxen.
Tycker verkligen du ska gå på Tomas Ledin iaf! Han är så himla bra och jag kan lova dig att ingen kommer bry sig om att du är där ensam och du kommer svepas med i musiken och inte tänka på det. Känslan av livemusik är typ oslagbar så jag hoppas du går?
Även här, konsertsammanhang, finns det anledning att kolla gofrendly, om jag inte minns fel så finns det en grupp att gå med i där för konserter där folk söker sällskap.?
Någon som köpt biljetter till Premier League? Vilken sida köpte du ifrån isf?
Det var några år sedan men Go sport travel var jättebra att ha att göra med. Dyra men pålitliga.
Tack!
Känner mej konstig gå på spa till stranden ensam bland alla par barnfamiljer. Upplever att det är svårare vara ensam på en liten ort. Blir så tydligt att man är ensam. Känns lättare vara ensam på ställen jag inte känner någon på. Varit ensam så kände så jag har nog gett upp hoppet att hitta partner vänner. Har försökt dejta men inte träffat någon seriös. För det mesta är det okej leva ensam. Vill skriva av mej bara.
Kan du inte gå på någon kurs? Något i naturen? Sätt dig i en park och ta med dig picnic, kanske någon kommer fram och pratar med dig.
Föregående inlägg 
En dag fylld av känslor och avsked.
Jobbade min sista dag idag på mitt jobb, byter jobb i augusti till något helt annat vilket jag längtar efter. Men oj vad det var jobbigt att säga hejdå till fina kollegor och föräldrar idag som sagt så fina värmande ord ❣️
Grät hela vägen från jobbet till tåget!
Men det kommer bli så bra ❤️ så avis på dig som lyckades byta bransch
Tack jag hoppas på det ❣️
Hur går det för dig, inga positiva besked ännu?
Jag ska säga upp mig från jobbet på måndag och. Känner också sådan sorg över det trots att det känns rätt att byta. Vill inte ens tänka på hur det ska bli sista dagen.
När friade er partner? Hur långt in i ert förhållande och hur gamla var ni?
Efter ca 6-7 år. Jag var då 30 år ung.
Partnern eller den som läser frågan gissar jag. För min partner har inte friat. Det gjorde jag. 3 år in i relationen och vi var i 30-års åldern.
Efter 8 månader. Då var vi 28.
Efter 16 år tillsammans, vi var då 37 år gamla.
Efter prick 10 år. Vi var 28 🙂
Ingen friade direkt, vi hade pratat om att gifta oss många gånger och det var något vi båda visste att vi ville men var mer en praktiskt fråga om när, var och hur gällande bröllop. Var också överens om att vi inte ville vara förlovade så länge, max 1-2 år. Tillslut, 7 år in, bestämde vi oss att vi ville ”elope”, så då förlovade vi oss och ”eloped” ett år senare.
Vi var då 29 och 30 år gamla.
Blev friad till efter nästan 5 år tillsammans, och 2 kids hade vi redan då. Sedan dröjde det ytterligare 5 år (och ett barn till) innan vi gifte oss, visserligen borgerligt med bara 2 vittnen men ändå.
Jag var 32, nästan 33 när vi gifte oss.
Ingen friade men vi båda samtidigt sa att vi ville gifta oss ?. Vi hade varit tillsammans i två år då tror jag, jag var 27 och han 25.
Ingen har någonsin friat till mig. Trots att jag är 40+.
Jag har blivit friad till några gånger men sagt nej.
Blev det inte en konstig/stel situation när du sa nej? Känns som man borde vara rätt säker på sin partner innan man friar så det borde bli en chock att få ett nej
Jag friade till honom, efter ca 2 år, vi var båda runt 30 års-åldern.
Fortfarande ogifta men drömmer om det… Är rädd för att han skulle säga nej om jag frågade hnm också för att han har hintat om det
Är förhållandet svajigt eller är det själva grejen att gifta sig som han inte vill?
Varit tillsammans i 7 år, vi var 24 & 26 år när han friade.
Första efter 2,5 år. Andra köpte ringen efter 6 månader men friade efter nästan 1 år.
Vi hade varit tillsammans i 6 år och jag var 33.
Jag (kvinna) friade till min man efter ca 2 månader och jag var 24 och han 32.
Det är nu över 20 år sen.
Efter ca 1,5 månad, vi gifte oss ett knappt år senare. Folk tyckte vi var knäppa. Nu har vi varit gifta i 8 år, fått två barn och är fortfarande galet kära i varandra. Vi var då 21 och 31 år gamla.
Det där har du ju redan frågat.
För alla anonym är samma..
Håller med ts, det är skrivet på samma vis.
Hur kan det ens vara intressant när ett frieri ägde rum i ett förhållande mellan okända människor?
Efter 4 år, var 22 år!
11 år, då var jag 26 ?
Han friade efter 4 år tillsammans. Jag var 31.
Önskar att min partner friar men nu efter 6 år har han sagt att han aldrig vill gifta sig, jag får nog leva med det ?
Min man friade efter 4 år tillsammans, jag var 27 och han 30. Gifte oss 7 månader senare. Är nu 29 och vi har en nyfödd bebis här hemma. ?
Vi hade varit tillsammans i 3 år. Vi var då 23 och 24 är. Gifte oss året efter och har nu varit gifta i 4 år ?
Efter nästan exakt 2 år. Gifte oss efter ytterligare 2 år. Var 30+.
Exet friade efter 2 månader ihop, var då 18 och han 20. Vi höll ihop vi höll ihop ett bra tag efter det och är idag goda vänner, så ingen förlust där!
Det var jag som friade. Vi var 28 och hade varit tillsammans i nästan 9 år. Gifte oss året efter.
Han friade efter 5,5 år, då hade vi pratat om att vi ville gifta oss ett tag. Jag var 27 då, sen gifte vi oss 1,5 år senare.
Vi bestämde det tillsammans när vi hade varit tillsammans i 6 år och fått barn. 32 och 35 år var vi då.
Låter så härligt hitta den man vill leva med. Har aldrig varit i närheten av att vara gift eller sambo. Bara struliga dåliga förhållanden.
Efter ett år. Jag var 28.
Hallå i stugan!
Någon som har gjort browlift hemma med lyckat resultat?
Beställde hem ett billigt kit men mina ögonbryn kliade satan och trillade av efter 3 dagar.
Tänker om det finns något bra på marknaden?
Jag gör det ofta, använder kit från iconsign. Gör både bryn och fransar med bra resultat! Upplever att det viktigaste är att få till limningen för det är det som avgör resultatet. Och låt inte produkterna verka längre än 10 minuter. Lägg plastfolie över brynen medan produkterna verkar. Finns guider på youtube, lycka till
Tack för ditt svar!
Dock är det just det kitet jag har som jag inte verkar tåla riktigt.
Testade en gång att ha på det kortare tid men då blev det inget resultat alls
När kommer info om -hur gick det med Caia,s gift produkter??
Våre kul veta upplösning också.
Hur snabbt tror du egentligen att en polisutredning går?
20.13//
Om det var svar till mig-undrar bara om det blev bara massa skriverier eller riktigt häftiga böter!
Våre kul veta-hur sagan slutar!
Hehe
Du kan ju inte veta hur sagan slutar förrän den är slut. Polisanmälan har ju precis gjorts.
De tråkigaste typen av storys på Instagram måste väl vara poddare som delar lyssnares storys om när de lyssnar. Liksom en printscreen på podd-bilden från appen…. Tex Tanbyklara, Kenza m.fl. som kan lägga tio femton sådana på följd…..
Yep. Och bakinfluencers som enbart delar stories när deras följare bakar och taggar dom. Helt ointressant.
Vad är era bästa tips för att bli befordrad på jobbet?
Mvh
En som känner att karriären står still
Om du har en bra närmsta chef är det ju bara att prata med h*n om att du vill utvecklas och ta mer ansvar, det ligger ju i dens intresse också. Håll koll på aktuella tjänster de flesta företag rekryterar ju gärna internt i första hand av flera anledningar.
Det som funkat för mig har (tyvärr) varit att jobba mycket utöver det som ingått i min egentliga roll. Det har gjort att chefer har fått upp ögonen för mig och rekommenderat mig att söka roller när de tillkommit eller blivit lediga. Men jag jobbar också på ett företag som växer vilket har gjort att min enhet vuxit och resulterat i ett behov av mellanchefer.
Ja det är nog sant. Tyvärr jobbar jag på ett litet bolag så det känns som att det är fullt uppe i toppen, jag vill verkligen inte byta jobb
men jag vill utvecklas
Fattar. Ibland har jag nog känt att jag stått still, men i efter hand har jag insett att jag var exakt där jag skulle vara. Jag tror det är bra att ha en bild av vart man vill, för när en möjlighet öppnar upp sig vet du om du vill ta steget då.
Jag har alltid tänkt att jag ska bli chef nån dag, men inte alls vetat hur eller när eller var. Men sen öppnades en möjlighet upp och då visste jag direkt att jag ville ta steget just för att utvecklas åt det hållet.
Precis. Att lära sig mer och kan påverka tex att inte fika för länge. Men är man på rätt plats så har man lätt att lära och bra chefer ser ju det.
Slicka uppåt sparka neråt
Nej usch. Sådant gillar inte bra människor och chefer.
Finns några tankesätt som fick mig till högre position ..
Du förväntas leverera 100 procent på ditt jobb. Det är vad du ska göra, samt får betalt för. Därför ska du leverera 110 för att skicka ut. Du måste göra något EXTRA, gärna något som även är utanför dina egna arbetsuppgifter. Detta för att visa initiativ samt att du inte bara tycker att ditt jobb är viktigt, utan hela verksamheten.
Jag hade en period där jag bestämde mig för att få minst en positiv feedback om dagen av bara någon. Det kunde vara från en kollega, avdelningschef eller chefen för hela verksamheten. För att få positiv feedback la jag antingen extra arbete på en uppgift för att den skulle bli extra bra , men framförallt var jag behjälplig för ANDRA. Folk älskar människor som underlättar samt ser deras jobb. Så är det bara.
Jag bokade även in möte med min chef för att sätta tydliga mål , bad om att få göra stötta de personer som hade den högre positionen jag ville ha osv. Sen många extra timmar :))) detta låter så klassikt tyvärr.. men sen en sak till – jag var A L L T I D trevlig. Alltid, oavsett. Jag sa hej till alla, alltid ett leende och var aldrig med och bidrog till bitter stämning (trots att jag givetvis inte tyckte allt var toppen)
?
Man måste inte vara driven , glad och hungrig. Det är okej 🙂
Efter många år i offentlig verksamhet aå skulle jag säga att det som brukar värdesättas högst (när man ska avancera) är ett par av se saker du beskriver. Dels att va hjälpsam men också att alltid va trevlig och diplomatisk.
Att vara kompetent kommer en bra bit efter.
Att påpeka fel och brister kan ses som problematiskt även om man har faktiska förslag på hur saker kan förbättras.
Tyvärr. Rövslickeri helt enkelt.
Som chef uppskattar jag medarbetare som kommer med förslag på lösningar som gynnar verksamheten. Ser gärna att man är villig att stanna på arbetsplatsen under ett par år (ungefär 3 år eller mer). Visa på dina kunskaper inom ditt område. Personligen ser jag gärna att man kan ha balans mellan kvalité och kvantitet. Att ständigt sträva efter mvg kan tex leda till att man i längden presterar ”sämre”, man får helt enkelt inte tillräckligt mycket gjort om man ständigt försöker överprestera. Dagens arbetsmarknad bygger till stor del på att vara effektiv, övertidsarbete etc kan snarare ge signaler om att man inte är tillräckligt effektiv. Säga vad man vill om det, men så är det.
Personligen uppskattar jag också tålamod och flexibilitet, många yrken idag kräver det då vi jobbar under ständiga förändringar, det kräver is i magen. Vill man klättra är det bra egenskaper, annars blir det svårt att stå stadig i beslut/förändringar som man kanske inte själv kan påverka.
Två tips som fått mig att fundera och som funkat för mig.
1. Jobbade i ett projekt tillsammans med en amerikansk kollega för några år sen. Alla älskade honom, kunder, leverantörer kollegor, chefer. Alla. Själv fattade jag inte riktigt vad folk såg hos honom. Visst var han trevlig men inte överdrivet trevlig, utan mer en i mängden så jag frågade honom vad som var knepet. Han svarade lova aldrig mer än du kan hålla. Faktiskt så lägg ribban lägre än det du vet att du kommer att leverera. Folk kommer alltid att jämföra det du lovar med vad du faktiskt levererar.
2. Blev ombedd att söka ett internt jobb som jag fick och befann mig plötsligt med dom stora grabbarna. Jag var väldigt nervös i början vilket min engelska nya chef direkt såg. Så han bestämde sig för att ta ett litet pep talk med mig. Det som är viktigt är att ha koll på din kund och alla andra både externt och internt i organisationen vars uppfattning om dig räknas. Det gör du genom att se till att när dom tittar upp så är du den första dom ser. Det handlar om att du uppfattas som tillgänglig och responsiv.
Det verkar vara slut helt nu i Polyfamiljen mellan H och de andra två. Vet vi vad anledningen var?
Han och Linda hade olika åsikter om barnen och hur saker skulle skötas.
Alltså jag är SÅ nyfiken på hur de ska sy ihop familjelivet framöver. Sån soppa ändå.
Också nyfiken. Tydligen kom inte Linda överens med H s biologiska dotter de blev osams. H s ex ville inte att dottern skulle bo med dem alla tre från början. Var emot delad vårdnad med H. Vilken röra. Hur går Linda och E vidare med sitt liv liv äktenskap förstår jag inte. Är väl svårt komma över vanlig otrohet. Hur mår barnen? Nån som tror polyförhållanden kan funka? Iallafall inte om man blandar in barn. Vad vuxna gör är svårt kontrollera. Tror inte barn mår bra iallafall i dessa förhållanden.
Vad menar du med otrohet? Har någon varit det också i den här soppan?
Inte otrohet i vanlig mening men att blanda in en tredje i äktenskapet. De äger väl huset åtminstone alla tre gemensamt? Stackars barn.
Nä här va ju alla parter med på att bli ihop så det räknas nog inte riktigt som otrohet ? Dock undrar jag precis som dig hur dom ska lösa allting nu. Och om Hampus och Erik inte heller är ett par längre?
Precis. Riktig soppa. Vad lever Linda och E av ens? H har väl ett jobb. Alla var så oförstående elaka när de sa att det inte kommer att hålla även H ex. Blir väl skumt om H och S ses? Känns väl inte kul för Linda. H ville lämna Linda från början. Vad vill E?
E kör buss. Och Linda och Hampus hade ett bageri sist jag kollade på deras instagram.
Började det inte med otrohet? Hade inte H tjej när det tog fart i bastun?
Jo hans ex var emot förhållandet från första början. Kan man förstå. Väldigt underlig historia. Erik verkar bara hänga med allt som Linda gör och det hon vill. Hampus verkar ångra helst historien. Men nu har de barn inblandade.
De var ju så oroligt olika. Erik är så väldigt tyst och tillbakadragen och hänger mest bara på och går med på allting känns det som medan Linda och Hampus känns väldigt dominanta. Jag tror inte ens att Erik ville bli ihop med Hampus, det var Linda som ville ha en ny (snygg) man tror jag och Erik gick bara med på det för Lindas skull. När de hade en frågestund en gång så var en fråga om Hampus och Erik var bisexuella innan de blev tillsammans allihopa och Hampus svarade ja men Erik svarade nej. Erik är inte ens bisexuell.. stackars karl..
Fast så mesig får man ju inte vara.
Lyssnade på en ljudbok igår skriven av en kvinna som lyckats ta sig ur en tantrasekt. Delar av boken handlar om just polyamorösa parrelationer och författarens slutsats var att det inte funkar. Hon hade inte sett en enda polyrelation som faktiskt fungerat. Och hon har ändå sett en hel del…
Svårt få förhållande med två personer hålla. Ännu svårare måste det vara att vara tre och ta hänsyn till varandra. Blir väl lätt att en person känner sej utanför bortrövad. Skulle aldrig kunna leva så.
Borträknad bortrövad skrev telefonen automatisk.
Men det är klart när hon var i en sekt? ? Kanske inte det mest sunda…
Så kan det vara förstås. Intressant bok för övrigt! ”Vilsna själars paradis” – tips
Viktnedgång.. man läser ju jämt att endast kosten kan få dig att tappa vikt, inte motion/träning. Men en sak jag inte förstår. Om jag t ex ska ligga på 1600 kcal för att gå ner 0,5 kg per vecka enligt min app. Och om jag lägger in ett träningspass i appen säger den att jag förbrukat typ 300 kcal. Då har jag väl fått dom kalorierna ”tillgodo”? Säg att jag hade 500 kcal kvar den dagen och tränar, då säger appen att jag har 800 kcal kvar. Så antingen gör träningen att jag får chansen att äta 300 kcal till och ändå hålla mig inom ramen. Eller om jag väljer att äta bara 500 kcal den kvällen då har jag ju +300 kcal kvar på kontot. Sååå jag fattar inte, det borde väl vara bra för viktnedgång? Jag vet att jag förstås ska röra mig för att må bra och bli stark men vill ändå veta. Å andra sidan blir man väl hungrigare av att träna men det är ju gött om man får ”lov” att äta lite mer pga att man tränat 🙂
Ja, du kan ju välja om du vill skippa att äta för de kalorierna och då få större underskott, eller äta lite mer så underskottet ändå blir 500. Tycker du ska köra på 500 rakt av! Inte bra för kroppen att ligga i för mycket underskott, hälsosammare och långsiktigare med ett lagom underskott. Så ät nåt mellanmål eller så efter träningen! 🙂
Träning kan absolut hjälpa viktnedgång, men kosten har en mycket större påverkan eftersom den är lättare att styra. Byt ut en påse godis mot en morot så har du sparat mycket mer än vad man normalt gör av med när man tränar någon timme.
Vi har också en tendens att undervärdera maten vi äter och överdriva träningen vi utför. Så om man använder en app är det lätt att det man ”tjänar” på att träna inte är så mycket som man tror.
Såklart! Men man blir hungrig av träning också.
Det blir inte jag. Blir trött och då blir jag inte hungrig.
Jag blir inte heller hungrig. Snarare illamående för jag kör på så hårt, hehe
Jag har gått ner mycket vikt och rört på mig jättemycket. Visst blir man hungrig men det var aldrig godis och sånt jag var sugen på efter träning utan bra mat. Vilket gör att du lär dig äta bra på lång sikt och slippa gå upp i vikt sen. Jag hade inte planerat så mycket om jag vore du, om du ska äta dina motionskalorier eller inte. Ät när du är hungrig och mättande mat. Ska man planera något så är det mellanmålen, om du blir sugen på något så har du något färdigt i kylen.
Endast kosten är det förstås inte. Men det är där du märker det lättast. Och som kanske lättast att genomföra. Men det ena ger det andra, rör på dig mycket så går det så mycket lättare.
Använd app för vägledning och struktur (typ hålla någorlunda koll på hur mycket du tar in och gör av med), men finjustera på känsla (t.ex. om du blir hungrigare av träning och tappar ork så är det bättre att ”äta upp” det du gör av med helt eller delvis) och resultat (om du faktiskt går ner eller inte långsiktigt).
Är du lat och inte vill röra på dig är keto eller lchf snabbaste sättet att tappa vikt. Det är tungt att träna utan kolhydrater, eller i allafall tills du är fettadapterad, och kan öka risken att du bingear i dig godis eller andra snabba sockersorter för att få dina glykoldepåer påfyllda.
Alltså kaloriberäkningar hur mycket man förbränner som man läser av via typ en klocka, eller när en app gör en uppskattning (den kan ju omöjligt veta hur mycket du förbränt) ska man icke lita på. Att ”äta ikapp” sina kalorier är ett mycket effektivt sätt att hamna på överskott när dagen är slut i alla fall.
Ja, du har fått kalorier tillgodo, men nej jag skulle inte äta igen dem eftersom man inte kan veta exakt hur mycket man förbränt.
Du blir hungrig av att träna och så klart av att ligga på kcal-underskott. Därför är det viktigt att de kalorierna du ”får” (i brist på bättre ord) är fullvärdiga, dvs typ protein och så vidare som du håller dig mätt på länge.
Säger som de andra, att ingen smartwatch eller annat kan på riktigt mäta exakt hur många kalorier du förbränner när du tränar. Jag brukar inte räkna in träningsförbrända kalorier i budgeten, utan ser till att inte äta igen dem.
Jag följde en person som postade om sin viktresa som var frustrerad över att vikten stagnerat. Hon postade vid något tillfälle en skärmdump från någon app där hon lagt in en timmes promenad som -1000 kcal vilket det verkligen inte är. Misstänker att andra följare lät henne veta.
Se mat som energipåfyllnad.Tränar du så ät inte mindre,då ligger du back energimässigt och du kommer inte att orka träna på samma sätt.
Alltså ”bråket” i Klaras senadre vlog med paret som ville ha egentid ? åsikter om det? Verkar vara delade åsikter i kommentarsfältet om situationen.
Hade faktiskt svårt att avgöra om konfrontationen var seriös eller inte ?
Alla småskrattar lite samtidigt, Klara ler när hon säger till dem men man fick ändå en känsla av att hon (och J) verkligen var irriterad över hur de betett sig?! Väldigt oklar situation.
Som jag uppfattade det så verkade Klara och J irriterade på att dom försvann titt som tätt utan att säga nåt och inte ville hjälpa till med exempelvis gemensam matlagning. Och andra sidan så kan jag tänka mig att kan vara rätt speciellt att bo hos nån annan på semestern och känna sig låst att inte kunna gå ut och göra saker ensamma.
Tycker paret borde vara tydligare i sin kommunikation om tid och rum. Samtidigt som Klara kanske kan tagga ner lite och snälltolka.
Haaaar någon sett Perfect Match senaste säsong på Netflix? Alara är så lik Josephine Qvist att jag nästan tror att jag ser dubbelt!! Hon har obviously mörkare drag men det är exakt samma ansiktsdrag, röst, kropp, minspel – om doppelgangers finns så är dom varandras!! ?
Jag har alltid ÄLSKAT Helen Torsgården. Hon är en stor ”trygghet” för mig på youtube och det bästa är att kolla hennes gamla videos.
Nuförtiden har dock saker ändrats ganska mycket på kanalen. Undrar om det är fler som upplever samma? Allt ska gå i 180 och hon har alltid en sån stressad/stirrig blick. Projekten tar aldrig slut och det är liksom inte relaterbart längre med alla tusen saker som påbörjas hela tiden. Ibland känns det som att projekt efter projekt nästan läggs på helt maniskt och som att hon inte kan ”lugna ner sig”.
Hennes gamla videos känns mer ”ner på jorden” och är lugna och behagliga..
Mm… som att hon får en kick av att filma när hon betar av en never ending checklista. ?
Jag tror att det delvis beror på att det är roligt för följarna att se och för att hon avgränsar mer nu efter sjukdom med jobbtid och privat tid.
Innan filmade hon helger när barnen var hemma och nu oftare när dom är på förskolan väl?
Inte kollat på henne på jättelänge, men filma mer när barnen inte är hemma, är de inte med så mycket längre då? För det har folk skrivit här inne förut att helen exponerar sina barn så himla mycket, och då måste det bara vara bra att hon filmar när de inte är hemma?
Jo de är absolut med fortfarande. Men upplever att hennes videos nu är mer ”projekt” och mindre familjeliv jämfört med tidigare. Vilket jag tror är ett medvetet val.
Helt jävla slut efter att ha jobbat ideellt som ledare på fotbollsskola med 87 ungar mån-fre i supervärme. Har motiverat, peppat, lekt, tjatat och skällt på 6- och 7-åringar hela veckan och är så less på allt vad barn heter. Det är roligt och givande också såklart men fy fan vad tufft det har varit i 30 gradig värme. Får så dåligt samvete över att jag varit så less på dem och att jag tagit varje chans jag fått på rasterna att smita in i ledarrummet med AC, men jag hanterar värme otroligt dåligt. Försökt trösta mig med att jag är en bättre ledare om jag fått en stund att återhämta mig, men det går sådär. Blir dock otroligt imponerad av förskole-/fritidspedagoger och lärare som orkar med sånt här kaos på daglig basis, hatten av till alla er!
Praoade på en förskola när jag gick i åttan för en massa år sedan. Roligt men aldrig sovit så mycket som de veckorna. Blev lättare med egna barn ett antal år senare.
Hahaha ja jisses vad jag sovit som en stock senaste nätterna. Aldrig varit så trött i hela mitt liv ?
Var inte så hård mot dig själv! Det har varit värmebölja och erfarenhet tar tid. Tack för din insats ❤️
Ja jag försöker vara lite snäll mot mig själv men kan inte låta bli att jämföra mig med de som tålmodigt stått ute med barnen varje rast. Men 30 gradig värme konstant på en fotbollsplan där luften står still tar verkligen på en ? Otroligt tacksam att vi har AC både i ledarrummet och barnens omklädningsrum dock, annars hade det varit olidligt.
Lovar att du hanterat det mycket bättre än deras slutkörda föräldrar. Tack för du är en peppande och positiv vuxen för nästa generation ❤️
Haha barn på fotbollsplan måste vara hemskt att ta hand om? tycker det kan vara tillräckligt jobbigt med F14 ibland. P16 är bästa åldern att träna imo.
Vi heter inte fritidspedagoger, vi är lärare i fritidshem.
Kvalsterallergi. Jag och veterinären tror att min katt har det. Ska tydligen inte vara så ovanligt. I alla fall, hur ofta ska jag tvätta allt, filtar, täcken, osv? Finns kvalster på golven också? Nån som vet mer om detta?
https://astmaoallergiforbundet.se/information-rad/allergi/kvalsterallergi/
All info finns där.
Alla frågor går att googla. I ett forum som detta frågar man efter andras erfarenheter av vad som funkat för dem.
Personen har specifika frågor, som hon får svar på i länken som skickades.
Om kvalster finns på golv eller inte är liksom ingenting man kan dela sina egna erfarenheter kring.
Hade du ett svar på frågan eller ville du bara bitcha?
Alla svar finns inte i länken. Trodde att detta var ett diskussionsforum?
Ja, och det kom ett svar.
Vad sägs om att svara på TS fråga istället för att klaga på att jag svarar på ”fel” sätt.
Börjar tro att den som klagar faktiskt var ts.
Vi kommer på semester till Stockholm (från norr), men funderar på att åka en dag till Kolmården, är det ens möjligt att utföra en sån ”dagsutflykt” eller kräver det en natt där?
Skulle ta en natt där, inte minst för att uppleva Norrköping som också är en väldigt fin stad!
Det är absolut möjligt, det är ca 1,5 – 2 timmars bilkörning beroende på var i Stockholm ni bor (och beroende på semestertrafiken). Men, det är också 3-4 timmars bilkörning på en dag och Kolmården är ändå så pass stort att de flesta är där från morgon till kväll, så det blir en lång och i slutändan ganska trött dag.
Vill man inte sova på Kolmården finns det en hel del mysigt runt Norrköping, och bättre restauranger, om man känner att man vill stanna kvar men ändå inte.
Jag bor i Stockholm och har bara gjort dagsutflykter till Kolmården, tycker det funkar alldeles utmärkt ?
Går jättebra, gjort dagsutflykter dit flera gånger!
Tycker det låter väldigt intensivt att göra en dagsutflykt till Kolmården tbh, men beror såklart på hur ni är lagda. /Stockholmare
Varit till Kolmården hela dagen och det gick bra.
Tack för alla tips, blev ju lite av båda ?? ska kolla hur vi orkar!
Det är ofta väldigt mycket bättre pris dag 2 om man tar två dagar. Så vi har gjort så att vi bokat två dagar på Kolmården och tagit ett enkelt Scandic hotell att bo på. Känns som vi fått väldigt mycket semester för pengarna då!
Vi bor i Stockholm (eller strax söder om) och kör dagsutflykter varje sommar ?
Eller så gör ni något i Stockholm som inte involverar djur som utnyttjas i underhållningssyfte?
Skansen till exempel!
Naturhistoriska kanske?
Dagsutflykt går utmärkt! Man kan ta tåget på morgonen,tar ca 1,25 tim.Kan vara skönt att slippa köra bil efter en heldag där.
Någon mer som följer Rebecca Stella? Är det bara jag eller känns det som att hennes man typ inte vill vara i Sverige eller med hennes kompisar?
Vilken man tycker ärligt om att umgås med sin frus/flickväns kompisar?
Min ?♀️
Då snackar dom om något annat än PH och makeup.
Haha pratar kvinnor bara om ph och makeup alltså?
Gissningsvis Rebecca Stella och hennes vänner ja
Hur överlever man med adhd?
Jobbar för första gången heltid på kontor och är helt slut. Dels är jobbet i sig riktigt svårt, sen är det all planering och organisering som tar ALL min energi.
Pga alla fördomar har jag inte berättat om min diagnos för min chef, och eftersom jag är ”lugn och snäll” brukar folk inte fatta att man ändå kan ha adhd.
Lessnade efter fått höra ”haha, har DU adhd?” ”Alla har en släng” osv men märker att jag verkligen inte klarar av att leva ett normalt liv trots alla ansträngningar. Vill samtidigt inte bli diskriminerad 🙁
Förstår att det fortfarande finns mycket stigma kring det även om det inte är som förut. Tror du att arbetsgivaren är lyhörd nog att förstå och anpassa verksamheten i den mån det är möjligt? Om det inte är en vettig chef kanske det är ett skäl i sig att inte stanna kvar längre än nödvändigt.
Du måste göra allt för att underlätta ditt adhd-liv.
Lev som en pensionär. Eller skalman. En bra dag måste fokus vara att underlätta för en dålig dag – det innebär att på helgen göra storkok så du slipper laga mat under veckan när du jobbar osv. Du måste spara in på din egen energi.
Först låter det här jätte deppigt, och tråkigt. Men vinsten är att funka och faktiskt få en lön (och inte vara sjukskriven). Samtidigt välj en gräns när det gäller jobbet – om du når den = byt jobb direkt. Inget jobb är viktigare än din hälsa. Och att vara på en plats där man vågar,kan och tillåts vara sig själv fullt ut kommer göra ditt arbetsliv hållbart. Du ska leva och inte bara överleva. Men ibland i svackor är det ok att överleva, att ta ett litet steg i taget. Fokus att alltid hålla grunderna: äta ordentligt, sova ordentligt och minst ta en promenad om dagen. Det är inte lätt, men det är svårare att gå emot sin egen natur.
För mig var medicin gudagåva, annars kan jag inte arbeta heltid. För dig kanske det är träning som får allt att funka. Och för någon annan att aldrig jobba mer än 50%. Lär känna dig själv, och försök att inte dumma dig själv i processen.
** inte döma dig själv, ska dt såklart stå!
Tack snälla ?
Har försökt så länge men det är ju alltid något som fallerar trots medicin. Tar så sjukt mycket kraft att försöka upprätthålla någorlunda rutiner med mat, sömn och träning…
Behöver samtidigt prioritera det sociala livet för att inte bli helt ensam och deprimerad, men det går inte att få ihop med de andra ”pusselbitarna”.
Men jag ska verkligen sätta en gräns gällande jobbet!
Du försöker ju, va inte så hård mot dig själv! Att falla i en av rutinerna är ju inte dåligt – då betyder dt ju att det finns perioder när du kan upprätta den rutinen.
Du kan inte göra allt som du vill på en dag. Det blir inte hållbart. En dag där du fått in 2 av 3 rutiner är ju en vinst och inget nederlag. Släpp tanken på allt du vill vara, du är ju redan!
Och som du säger är dt sociala viktigt, men ta hjälp av det oxå. Ge inte bara, utan våga oxå uttrycka dina behov, du måste liksom inte bära allt själv.
Fyfan vad dt är skit, och verkligen inte superkraft. Men du är inte ensam. Det är skit och man får verkligen känna det. Och sörja det.
Jag försöker tänka att jag samlar på erfarenheter av när det funkar, istället för att se mig själv utifrån det som inte går. Det hjälper… att komma ihåg de positiva erfarenheterna och att saker o ting oxå går.
Wow du fattar inte hur mycket jag behövde läsa det där, tack.
Ja det är verkligen skit och man gör så mkt ”osynligt arbete” som ingen ser. Allt tar så orimligt mkt energi och tid när man inte kan sålla bort information och tar in varenda litet intryck.
Kan liksom inte sortera och prioritera som vanliga människor och det är så himla tröttsamt.
Behöver fokusera mer på positiva erfarenheter precis som du skriver, man dras lätt ner i mörkret annars. Hoppas du också kan göra det för fan vad vi kämpar!
Ärligt, lagligt tjack är enklaste hjälpen. Kan ta ett tag att testa sig igenom olika preparat men när man hittar rätt och bra dos så är det en game changes. Utöver det rutiner, bra sömn, mat och träning.
Håller med 100%
Tyvärr äter jag redan det, annars hade jag aldrig klarat av jobbet. Men kanske borde se över dosen vid nästa läkarbesök.
Det låter också som att du har ett arbete som kräver mkt av sådant som man kan ha svårt med vid ADHD, då märks ofta symptomen mer än om du hade ett yrke med andra uppgifter. Man kan även få hjälp med tips kring rutiner, vardaglig struktur och hjälpmedel från arbetsterapeut.
Idag gick barnen på sommarlov från förskolan och ÄNTLIGEN slipper mitt äldsta barn det barn som varit så bråkig, störig och elak de senaste 1,5 åren! Det barnet börjar skolan i höst medan min äldsta har ett år på förskolan kvar. Lättnaden idag var enorm. Nu ska vi njuta av sommarlovet och sen en terminsstart när barnet slipper ha ont i magen av att börja föris igen.
Så skönt det måste kännas ❤️❤️❤️ Men har förskolan inte gjort någonting åt det på 1,5 år?!
Vi har haft flertalet möten, både med pedagoger och rektor. De har gjort vad de kunnat men inte räckt till. Och barnets föräldrar är supernonchalanta och skulle allt på ”dålig impulskontroll” och ”hett temperament”. Jo tjena! ?
Men ja, det känns otroligt skönt nu! ❤️
Hahaha jag är inte TS men har erfarenhet av liknande situation och förskolan gör noll och ingenting om inte föräldrarna till det utsatta barnet har väldigt hög social status.
Sorry men så är det.
Min son blev utsatt av en ett år äldre pojke och förskolläraren såg väl att jag verkade snäll och mesig och min man är invandrare och hon hade inte fattat att vi trots detta har bra jobb. Pojken som mobbade min son var också medelklass men båda svenskar och pratade så mycket om sin son och bla bla.
Så fick fröken höra vad min man har för yrke och helt plötsligt fick mobbarpojken en personal på sig varje dag som hindrade honom från att gå på min son och slåss.
Så himla sjukt att det är så. Och vad bra att de reagerade till slut. Det är så befriande att höra om fler föräldrar som är fed up med att ingenting händer när ens barn blir illa behandlad. Är också sjukt trött på att ALLT skylls på diagnoser. Som om det vore ett jäkla frikort till att bete sig hur som helst. Eller att de barn som inte har diagnos ska finna sig i att agera måltavla för andras problem.
Ja det var diagnos inblandat i vårt fall som förskolläraren använde som förklaring till varför mobbarpojken slog min son varje dag med knytnävarna och med pinnar. ”Han har adhd och har det jättejobbigt”.
Helt plötsligt när min man gick dit och var tydlig med sin yrkesroll gick det att lösa och min son skyddades varje dag från våldet. För min man visade sig ha högre status än mobbarpojkens föräldrar. SJUKT.
Håller med. Så jäkla trött på att folk skyller sitt oacceptabla beteende på sina diagnoser. Diagnoser går att kontrollera, till och med psykopater/narcissister kan kontrollera sig och ”avstå” från att ”leva ut” sin diagnos, hur klarar dom annars av att vara världens mest fantastiska, snällaste, lugnaste, stabilaste människor utåt sett?! Om de klarar av att kontrollera sig utåt sett och vara världens lugnaste, finaste, snällaste människor utåt sett så klarar dom även av att vara lika fantastiska i hemlighet bakom stängda dörrar. Alla diagnoser går att kontrollera, till och med dom svåraste, om man bara VILL.
Fattar inte vad du menar.
Det är ju ingen som tycker det är bra att barn med diagnoser slåss? Och pojken slutade ju inte slåss pga egen vilja, det var förskolan som till slut la resurser på att skydda offret.
Barn behöver vettiga vuxna i sin omgivning.
Ja och dessa vuxna tyckte det gick att överse med att vår son var slagpåse åt adhd-killen, då de trodde min man var en invandrare utan utbildning.
Så gick han dit och var tydlig med vem han är och helt plötsligt var adhd-killens våld oacceptabelt.,
Förstår inte. Är din man deras chef eller vad har hans yrke med detta att göra?
Fast nu är det ju ett litet barn du pratar om. Det barnet har väl inte lärt sig att hantera sin diagnos än. Även barn utan diagnoser kan ha svårt med empatin, i förskoleåldern är den inte utvecklad än.
Tråkigt att det hände er men som funkar det generellt sett inte.
Jag minns när jag gick ut högstadiet,avslutningsdagen.Vilken enorm lycka och lättnad det var att äntligen slippa de riktigt elaka tjejerna i kkasseb som var på mig varje dag i tre år! Jag förstår ditt barn!
Tips på present till systerdotter som fyller 8 år men som är som en minitonåring? Upplevelser funkar inte så bra just nu då jag själv inte kommer kunna följa med.
Alkoholfri rosé kanske eller ett fint lip gloss
Alkoholfri rosé?
Alkolholfri rosé till en 8åring??
Ironi E3……….
Ja faktiskt lite svårt att uppfatta ironin i en helt okänd människas text som fortsätter ”..kanske, eller ett fint lipgloss”.
Ja ironi är inte alla som lyckas förmedla i text.
Hur är man 8 år men samtidigt mini tonåring?
För det är det de är. Många beter sig som det i den åldern. Hade hon varit vanlig tonåring hade ts ju skrivit det. Det är det mini syftar på.
– En sån vattenflaska med klockslag på och peppande text är poppis bland tweenies
– Ett kit från Normal med lite roligt godis, typ miniburkar med Nutella, duschtvål och nagellack
– En solhatt, typ bucket hat
– Kompishalsband hon kan dela med sin BFF
– Frystorkat godis, finns på t ex Tasty America
– Uteleksaker som vattenballonger
– Prenumeration på KP
Biocheckar brukar alltid gå hem. En fin necessär med badskum/duschkräm/shampo eller liknande. Något till håret kanske, locktång. Presentkort på kläder.
Ett ”spa” kit? Nagelfil, ansiktsmask (återfuktande och inget annat som sabbar huden), nåt nytt nagellack, sånt fluffigt diadem mm
Ser hon ut som en mini-tonåring eller beter hon sig så?
Min 8-åring har varit på en hel del kalas hos flera mini-tonåringar. De har alla uppskattat leksaker eller ”barnsliga” presenter. Föräldrarna har även skrivit väldigt olika förslag när jag frågat. Mini brands, roliga trådlösa hörlurar, godis, fina pennor, fluffiga dagböcker, plånböcker, spargris m.m.
Tycker de här samt anonymt tips ovan var bra, hellre något lekfullt än typ schampoo eller hudkräm. Minns hur jag själv kunde önska mig sånt vid 10-årsåldern men egentligen kändes det skittråkigt att få såna grejer. Egentligen, något onödigt men fluffigt liksom, hur perfekt är inte det när man är 8?
TOPmodel grejer. Finns i leksaksaffärer, olika målarböcker, sminkböcker, barnsmink, pennor osv. Googla TOPmodel.
Grey’s anatomy – har börjat se det under föräldraledigheten, såg det när det begav sig fram till typ säsong 8 men orkade inte fortsätta men har nu alltså tagit upp det igen och det ÄR ju SÅ dåligt?? För varje säsong som går blir det mer och mer likt 7e himlen med en sensmoral där allt löser sig för deltagarna (är nu på säsong 14). Tittar enbart pga. Inte behöver följa med eller anstränga hjärnan, men undrar också blir det bättre eller varför ser folk som genuint tycker det är bra? Det är ju knappt något fokus på patienterna längre (vilket ju var det som var så himla spännande i de tidigare säsongerna) utan nu är det ju bara fokus på ”tonårsdraman” mellan 40-50+are.. sorry om jag har förolämpat någon nu, men kom med sin synpunkt och försök ändra min åsikt, jag är ideel öra! ?
Vad skönt att du skrev detta! Såg fram till säsong 5 eller 6 när det gick på tv för en massa år sen. Hade tänkt att streama hela serien från början men nu struntar jag nog i det ?
Desperate housewives var fortfarande kul att se så här 15 år senare så se den istället! Sambon som inte sett det var memen men män som klagar på det man ser på och sen står i dörren och tittar och sen aktivt sitter och tittar ned en ?
Är inte Benjamins nya tjej Ashon Wood och Bianca läskigt lika? Samma: utseende, hår, kropp, bilder, manér, poser, minspel (blinkande med utsträckt tunga). Känns…weird?
Japp… men det är väl det typiska influencer-bilderna. Men allt annat ja.
Inte alls lika tbh känns mer som att du projicerar?? Om du har egna syskon borde du nog investera i ett kyskhetsbälte… ?
?? och det avgör du på en kort kommentar.
Tycker hon ser ut som en blandning av Bianca och Zoe (?, Olivers tjej)
Exakt.
Nej tycker inte dom är lika. Provat gel med snigelkräm i ansiktet i kväll och är mycket nöjd. Huden känns återfuktad och mjuk.
Öh, va?
Är du helt frisk?!
Röda Anonym har nog druckit för mycket av något med alkohol i.
Kan man ha det i muffen också ?
Osäkert. Det kanske uppstår en krypande känsla där eller så blir det för slemmigt.
Alltså det här är en sån kommentar min kompis skulle kunna slänga ur sig. Hon hatar när det inte handlar om henne så hon avhandlar snabbt det frågan gäller för att i samma meddelande, utan att dela in i stycken, skriva om något som rör henne.
Ni som gör så är så ocharmiga. Varför startar du inte bara en egen tråd om snigelslem?
Tokiga människa du är så toxic. Sådana som du gör att fler och fler slutar skriva här. Tvi.
Nä hon har rätt. Du kanske inte menade nåt illa men det ÄR ett konstigt sätt att skorna och uppfattas så som hon beskrev. Ta åt dig det istället om du vill uppfattas bättre.
Ett konstigt sätt att skriva ska det stå.
Nej men alltså, nog för att det är ÖS men att byta ämne mitt i något annat är jättekonstigt. Undrar om det blir gott med rabarber i muffins?
Alltså utseendemässigt inte särskilt lika. Men poser, kläder nippels som syns är väl liksom standarden för influensers.
GNÄLLTRÅD PÅ VÅRA PARTNERS
Ja men snälla låt oss spy ur oss något vi irriterat oss över hos våra partners idag. Jag kan börja! Så trött på att människan inte kan ta egna initiativ till saker i hemmet utan att jag ska behöva påpeka det… huuuur kan man missa diskberg, sand på golvet och otvättade klädhögar ? snart semester ihop också och just nu längtar jag inte ??
Oj, vad hemskt. Sorglig känsla att inte längta. Är du säker på att du vill va med denna person? Bli särbo kanske så får ni sköta era egna hem? Skulle inte palla, låter som en mansbebis.
Ni måste kanske diskutera om vad husets lägsta nivå ska vara? Vad ni båda kan acceptera. För mig är fulla tvättkorgar och sandiga golv ett big no no men gräsmattan får gärna vara lite yvig med småblommor i åt humlor, bin och fjärilar medan min man inte ser smuts inne så håller å anfra sidan han gräsmattan som en slottspark.
Nästa vecka ska jag på en andra intervju hos en myndighet jag sökt jobb hos (inköpare). Första intervjun var kompetensbaserad och genomfördes digitalt.
Någon som vet vad man kan vänta av en andra intervju?
Tack om någon har tips eller råd eller bara kan ge en fingervisning!
Fler som reagerade på att Linda-Marie la upp bilder utan flytväst när de åkte båt på älven? En kvinna skrev och fler kommentarer hamnade under, som Linda-Marie raderade. Tror dock ena kvinnans kommentar är kvar. Linda-Marie skrev att kortet togs när båten stod still. Men man såg både i storyn och på Emils instagram att det inte existerade några flytvästar även när de åkte.
Jag är visserligen yrkesskadad som har en i familjen som jobbar extra med att hjälpa personer i sjönöd. Men tänk på det ni andra som är oansvariga och inte har flytväst, ni fattar inte har kallt det är att trilla ner i vattnet. Eller hur lätt det är att tex slå huvudet i båten innan fallet.
Visserligen får alla göra som de vill, men kolla på tex Annawii, hennes stora kärlek, hennes man drunknade för han saknade flytväst. Vilken livslång sorg för anhöriga, för nåt så billigt som en flytväst.
Det kanske är svårt att hitta en spontan flytväst som klarar rätt antal kilon. När vi åker båt med min killes föräldrar har de flytvästar för typ max 75kg… jag väger 78 men tar på mig en ändå hehe
Du gör rätt i att ta på den ändå 🙂
Och det finns flytvästar även om man väger mer. Killarna i båten var mindre kroppsligt men hade inga heller.
Eller boobisarna som inte får plats
Vikten har mycket mindre betydelse än passformen. Den ska sitta åt ordentligt. Inte åka upp i halsen. Så bär du en flytväst som står Max 75 på med riktigt gott samvete.
Tack!!! ❤️
Är det vanligt att föräldrar inte minns hur den första tiden med bebis var? Jag och min sambo har precis fått barn men varken mina eller min sambos föräldrar minns tiden då vi var så små. Våra föräldrar är dock inte särskilt inkännande eller har lätt för att prata om känslor utan slätar gärna över saker vilket satt spår i både mig och min sambo (fast på olika sätt). Kan det här ha ett samband? Eller borde man inte minnas den första tiden med sin bebis? Har så svårt att tro att jag själv skulle glömma allt det här jag går igenom nu…
Mitt äldsta barn är 8 år och jag minns inte hur det var. Jr skrivit dagbok och är så tacksam för det för med det stödet och stöd av bilder så kan jag ju så klart framkalla minnen men all de där enorma känslorna som jag kände då har bleknat med tiden.
Jag har två barn och två olika upplevelser. Med första barnet minns jag det mesta. Jag hade bara mig själv och bebis att tänka på och levde verkligen i nuet. När jag tittar på bilder därifrån får jag väldigt tydligt tillbaka den känslan i kroppen.
Med andra barnet är första två månaderna helt dimmiga. Det var mitt i vintern, pandemi, oro för covid och rs, en treåring så krävde sitt och ja, livet helt enkelt. Första tiden handlade då mest om att hålla näsan över ytan och försöka landa i den nya vardagen. Energin räckte inte till så mycket mer. Bebis fick bara hänga med och var mest i famnen eller sjalen.
Och sen när barnen blir större så tar det över så mycket och allt vi upplever och gör nu. Kan med facit i hand tycka att livet börjar mer ”på riktigt” när barnen blir över ett år. Men alla känner så klart olika. ❤️
Förstå mig rätt nu men då har du ju minnen från första tiden med båda bebisarna, fast på olika sätt? Våra föräldrar minns liksom ingenting, varken något bra eller dåligt, eller varför de inte minns (du beskriver ju livet runt om!). Tänker ändå att det är lite skillnad?
Mitt barn är 11 veckor gammal och jag har redan glömt hur det var för några veckor sedan. Så ja, du överanslyserar.
Men minns man inte alls? Typ ”du var ett nöjt barn”, ”du hade väldigt magont” eller ”du sov knappt om nätterna”? Menar liksom inte att minnas i detalj men har man inte kvar ett enda minne som går att återberätta från den första tiden med bebis?
Det verkar som om du har väldigt svårt att acceptera att alla inte fungerar som du. Om nu föräldrar, svärföräldrar och fler personer här säger att det är fullt möjligt att inte minnas, varför ifrågasätter du? Det är ju deras upplevelse.
Oj, skulle nog snarare säga att du är lite snabb med ditt dömande av min person eller tolkning av mig som person. Jag hade vid tidpunkten på din kommentar bara svarat på två tidigare kommentarer, och då mer i förvåning, än att jag skulle ha då svårt att acceptera att andra inte fungerar som jag? Känns mer som att du läser in lite väl mycket i mina kommentarer. Jag var mest nyfiken och förvånad än något annat.
Nej säger man att man inte minns så menar man nog att man inte minns.
Vi har flera år mellan barnen och när vår yngsta föddes så insåg jag att min man inte mindes nånting av bebistiden med de andra två ? tror det är hjärnan som också skyddar oss från att komma ihåg det jobbiga. Och då är det ju klart att det för dina föräldrar har gått lång tid sen ni va bebisar och att man då glömmer.
Vi människor har ju olika typer av hjärnor med som kommer ihåg olika saker. Min man har ett sifferminne som är helt sjukt. Han kan rabbla Wi-Fi-lösenord från vår första lägenhet som var 15 år sedan vi bodde i. Men han minns inte andra saker. Undertiden minnen med familj och känsloladdade situationer minns jag supertydligt. Men kommer knappt ihåg lösenordet jag har till jobbdatorn nu.. kanske dåliga exempel men ja vi är olika helt enkelt
Exakt och det är onödigt att lägga någon värdering i hur folks minne funkar. Tror de flesta hade velat ha bättre minne om man fick välja.
Det har du helt rätt i, det tänkte jag inte på, för mig känns det bara så märkligt att inte minnas något alls men så har jag också ett minne som en elefant. Tror också hjärnan skyddar en från att minnas det jobbiga och det kanske var lite det jag funderade över, har spenderat x antal år i terapi pga min barndom, tänker att mina föräldrar kanske inte hade det så lätt eller fullt upp med ett äldre syskon och kanske därför inte minns så mycket men det är bara spekulation från min sida
Man minns typ inte pga man blir aå sömnskadad
Om en kille tar tag i ens nacke alltså inte hårt tror ni han gör det för dominans.? Men jag gillar det.
Fråga honom? Om du gillar det, vad är problemet?
Han vill prova olika saker. Problem?. Vill höra vad andra tycker.
Då har du ju svaret 🙂 han vill prova och du är okej med det. Prata med varandra och kom fram till vad ni gillar.
Spelar ju ingen roll om alla här skriver att de gillar det eller inte gillar det om du tycker tvärtom.
Men jag undrade om någon tyckte det är tecken på dominans. Är så jävla trött på spydiga 20 åringar här. Hoppa för fan över om ni inte kan svara seriöst.
Det enda som är spydig nu är du.
Men snälla rara, du får chilla med humöret.
Varför bryr du dig om vad andra tycker när du vet vad du vill?
Om en kille tar tag i min nacke så är det för att jag är en olydig katt som börjat tugga på hans elkablar.
Jag är en snäll kisse ?
Jag har sedan tonåren hatat mina bröst. I 20 års åldern var jag påväg att boka bröstoperation men avvaktade pga jag ville ha barn och tyckte det var dumt att göra innan. Nu 15 år senare så har jag fått två barn och brösten är verkligen hemska. Jag blir ledsen varje gång jag ser dom. Vill inte visa dom för någon.
Nu har jag bokat tid för en konsultation i augusti. Jag vet fortf inte om jag kommer göra det. Jag VILL verkligen. Men jag har sån dödsångest, jag vill inte dö pga att jag gör en egentligen onödig operation. Men jag vet att jag kommer få så mycket bättre självförtroende om jag gör det.
Vet inte vad jag vill ha sagt. Men har någon opererat sina bröst och vill berätta, är ni nöjda? Ångrar ni er? Hit me!
Missade du kommentaren här tidigare i veckan om någon som gjort mycket research och gjort en bröstoperation, fick komplikationer och nu lever med en autoimmun sjukdom pga av det? Vem säger att det bara skulle stanna vid brösten? Om några år kanske det är bukplastik, rumpa, näsa, kindben, haka…
Sluta döma dina bröst. Mina är minimala och typ bara lös hud pga viktnedgång. MEN! Jag kan träna utan att något studsar, ingen stirrar någonsin på mina bröst/mina former, de är aldrig i vägen, om det är varmt så kan jag skippa bh ?
Tänk så blir du inte alls nöjd och inte får det minsta bra självförtroende av det.
Min syrra fixade sina och är jättenöjd. Behöver inte behå mer.
Om du tror att du kommer få så mycket bättre självförtroende av nåt så ytligt och korkat som att operera brösten så borde du lägga tid och pengar på terapi istället. Det är inte dina bröst det är fel på, snarare ditt psyke.
Har inte gjort någon operation men kommentarerna här var gräsliga. Är det något du verkligen kommer att må så mycket bättre av så tycker jag du ska göra det.
Fattar inte dessa elaka kommentarer. Såklart man ska fixa brösten om man vill. Spelar ju roll vid tex träning. Tycker camilla borde gå ut med att det borde vara mer respekt härinne. Vem vill liksom utsättas för bittra elaka typer.
Jobba på dig själv först. Du utstrålar mer bitterhet i dina kommentarer än andra just nu.
Gör det om du verkligen vill! Gör noga research och säg inte ja till första bästa kirurg!
Så tröttsamt med kvinnor som förespråkar den här ”älska dig själv som du är” och kvinnors frihet men samtidigt tar alla tillfällen i akt att trycka ner andra och säga åt andra vad dom ska tycka.
Fundera länge och väl, gör det om du verkligen tror att det kommer hjälpa, men var också beredd på att det kanske inte löser problemet. You do you!
Precis så.
Jag opererade mina bröst några år innan jag fick barn, älskade dom, vart så jävla nöjd!
Var lite orolig över hur det skulle bli efter amning, men för min del efter att ha ammat två barn är dom fortfarande så jävla snygga.
Snäppet mindre än innan graviditet och amning. Men för min del är det bland det bästa jag gjort för mig själv eftersom det var ett så enormt komplex som jag haft sedan tidiga tonår. Jag blev bekvämare i min kropp och fick lättare att älska mitt yttre. Det är och kommer förbli det enda ingreppet jag gjort av utseendemässiga skäl.
Jag opererade mina bröst för två månader sedan. Är supernöjd även om de inte är helt klara än ☺️.
Bara för att du går på en konsultation betyder det inte att du måste operera dig. Låt det ta den tid du behöver för att ta ditt beslut ❤️. Skriv ner alla frågor du har, läs på om olika metoder, hitta bilder på hur du vill att brösten ska se ut osv. Då kommer du få mer ut av konsultationen.
Rekommenderar dig verkligen att gå på konsultationer på flera olika kliniker och välj, om du fortfarande vill operera dig, den kirurg och klinik du får bäst förtroende för och lyssnar till vilka bröst just du vill ha.
En sjysst bh kan göra mycket.Eller är det viktigt för dig att vara snygg naken? Men om du på riktigt tror att en operation kommer att göra dig lycklig, så du slutar se och tänka på dina bröst som du gör ny, kan det vara värt att göra det ändå.
Har precis brutit men en vän som har narcissistiska drag. Allt har handlat om henne i vår relation. Så fort jag sagt något så skulle hon bräcka mig, pratar och bryr sig bara om sig själv. Jag fanns där för henne under hennes depression & det enda jag får höra efteråt var hur” ingen fanns där för henne under den tiden”. När jag fick barn för 1 år sedan var det som att hon blev svartsjuk på att bebisen fick all min uppmärksamhet. Hon slutade höra av sig, ville aldrig träffa bebisen och mycket mer. Jag valde att då ta avstånd från lhenne och nu har vi ingen kontakt. Jag kan dock inte skaka av mig den obehagliga känslan av att vilja finnas där för henne och lätta hennes ångest. Det känns inte som vi brutit för tänker på henne dagligen. Hur ska jag tänka eller göra? Känner mig knäpp som inte bara kan gå vidare i livet
Jag trodde jag skulle minnas allt men nu när jag fått nr två så inser jag hur mycket man har glömt. Har svårt att beskriva hur min förstfödda var, när han lärde sig grejer och så, men skulle ändå kunna ”sammanfatta” att han var en svårare bebis än tvåan. Om det verkar logiskt. Tror det är svårt att minnas men en ungefärlig minnesbild borde man kanske ha? Och btw så är mina föräldrar exakt likadana, jag var visserligen nummer tre men när jag frågar hur jag var som bebis/första tiden var sitter de som frågetecken och typ försöker byta ämne?
Skulle till anonym 22:05 🙂
Du som bor ensam och du bara har en hemmadag, brukar du prata något då?
Jag gör inte det. Hade inte min pappa ringt förut hade jag fortfarande inte sagt ett ljud på hela dagen. Ibland kan det typ gå en helg utan att jag pratar med någon, kanske sagt ”hej” och ”tack” på sin höjd till personen i kassan på ica, om jag handlar.
Bara om jag pratar i telefon. Ibland kanske jag sjunger med i någon låt men oftast är jag tyst. Har ett väldigt socialt jobb så tycker det är skönt att inte behöva prata hehe.
Ja det förstår jag såklart, hade också tyckt det var skönt att komma hem till tystnaden då! Men om du inte har jobbat, då är du alltså tyst förutom vid telefonprat eller att sjunga lite? Vet ju att en del pratar med sig själva nämligen?
Slog mig nu att det går arbetsdagar då jag inte pratar med någon heller, har ett sjukt osocialt jobb och är bara där för pengarna (extra/sommarjobb, pluggar annars) så jag orkar inte lägga så mycket energi på att lära känna någon där?
Nej jag brukar inte prata med mig själv, kanske svär lite om jag råkar tappa något eller så.
Har också sådana dagar ibland. Tänker inte på det i stunden, men kan bli ”deppig” i efterhand då jag påminns att jag har sådant osocialt liv
Haha ja, jag kom att tänka på det förut, kändes ganska deppigt där och då som du säger. Hade haft en massa känslor av alla slag så det kändes ännu deppigare när jag insåg att mina dagar består av 95% tystnad? har knappt ens musik på?
Jag pratar hela tiden! Med mig själv (typ ”det här blir nog bra” om jag lagar mat, eller ”men gud, varför ligger den här?”), blommorna, djur jag ser, insekter jag släpper ut… Sjunger ofta och så försöker jag lära mig/fräscha upp lite språk och då brukar jag dels använda app och youtube för att träna uttal, dels gå runt och prata på språket för att få övning. Jag är säkert jättekonstig ?
Tror faktiskt inte du är så konstig! Eller ja, min mamma håller på sådär och hon är visserligen konstig? hon hittar även på egna konstiga ord som hon går runt och sjunger på som vi har väldigt roligt åt om vi hör dem?
Känner igen det där lite dock, jag kan göra så I perioder, framförallt för något år sen, då brukade jag försöka öva upp min skoltyska genom att leka matlagningsprogram på tyska. Och har jag en period då jag pratar mycket med min engelsktalande vän så pratar jag mycket engelska även när jag är ensam, så det är ändå perfekt tillfälle att hålla igång språk!
Om man bara är hemma o bor ensam är det ju helt naturligt att inte prata med nån…Jag sjunger dock för mig själv och konverserar med katten (ja,hon svarar),lyssnar på radio eller musik.
Jag pratar med mig själv om familjen inte är hemma. Sen är jag duktig på att göra det när jag är på affären också, kommer på mig själv när jag får nån konstig blick ibland av den som står intill ?
Jo, jag pratar nog även om jag inte träffar någon på hela dagen. Men jag har två katter, så jag pratar med dem. Vet inte om du ställer din fråga till folk som bor ensamma, utan husdjur?
Vi har stopp i handfatet. Mr Muscle säljs inte längre så har fått använda bakpulver och vinäger vilket är helt värdelöst. Någon som har bättre tips? Har kört säkert 5 omgångar kan jag tillägga.
Säljs inte mr muscle?
Köp det på någon internetsajt isåfall.
Jag har en massa produkter från ”hemlandet” som jag köper från hemsidor i hemlandet för de är förbjudna i Sverige.
De är väl förbjudna av en anledning då?
Dynamit gör susen.
Har ni rensat vattenlåset?
Alla svar finns om du Googlar.
Brukar bara köra Bikarbonat och vinäger och på med kokande vatten och sen pumpa med en såndär sugproppsgrej. Kan behöva göra det några gånger men efter några gånger släpper det oftast ?
Skruva isär rören. Precis under handfatet går det ofta som en krok/böj där skruvar du loss. Brukar vara en massa gunk där som måste rensas bort för hand. Luktar skunk men man blir bra nöjd med sig själv när det är klart!
Viktigt att vara noga när du monterar tillbaka allt. Skruva rakt så gängerna verkligen går enkelt in i varandra, dra åt och provspola att inget läcker.
Jag hade stop och köpte mr muscle på DollarStore för 2 veckor sedan
Köp det här på Clas Olsson, bäst enligt mig och många andra!
https://www.clasohlson.com/se/Avloppsrensare-Mudin-Express,-Norenco/p/Pr319567000
Kaustiksoda.
Någon mer som sett Christoffer Hjalmarssons ”30 dagar i fängelset”?
Tycker att han är en fantastisk journalist och berättare, tyckte även mycket om ”36 dagar på gatan”.
såååå bra. vill ha mer sånna i fängelset
väldigt rörande historier om dom intagna ❤️?
Jag har varit singel ett tag och valt att inte dejta utan istället fokusera på mig själv. Så träffade jag dock en kille via jobbet (vi är ej kollegor men har stött på varandra i jobbet) som verkade väldigt trevlig, hans sista dag så frågade han ut mig på dejt. Han skrev sen till mig att han tyckt att jag var otroligt vacker och passade på att fråga ut mig när han ändå skulle sluta på jobbet.
Jag gick på dejt med honom häromveckan och vi hade det väldigt trevligt, han betalade för middagen, uttryckte ett intresse, kysste mig hejdå och ville ses igen. Vi bestämde en dag och skulle höras i slutet av veckan för detaljerna. Sen hör jag inget från honom så jag skrev och frågade igår ang våra planer, han svarar då tillslut efter 16+ timmar att han blivit sjuk och ber om ursäkt för segt svar, han skriver att han åkt på en lättare förkylning och borde vara ok igen om några dagar och hoppas vi kan ses när han är frisk. Han verkar vara en genuint snäll person men mina hjärnspöken går dock igång direkt, är inte detta klassiskt beteende när man inte vill träffas längre men inte vågar säga som det är? Jag skrev att han skulle krya på sig och att vi får höras när han mår bättre igen men nu ligger bollen hos honom om han faktiskt vill ses igen. Varför är dejting så jäkla komplicerat? ?
Varför ligger bollen hos han. Gillar du honom så ge inte upp. Ta initiativ och träffas igen. Lyck till.
Det är väl mina hjärnspöken som sagt… Tänker ändå att jag inte kan ligga på alltför mycket utan nu ställde han in pga sjukdom och då är det väl ändå kanske upp till honom att höra av sig när han är frisk igen om han nu vill ses? Jag vill inte verka som att jag sitter hemma och bara väntar på att han ska höra av sig heller.
För att han har bollarna (balls på engelska alltså pungkulor).
Tyvärr, han är inte intresserad. En man som är intresserad hör av sig om han så är döende. Att han inte hör av sig överhuvudtaget först och sen svarar efter 16+ timmar när du hör av dig.. han har inget intresse alls, tyvärr. Människors intresse/ointresse är väldigt enkelt att förstå sig på. En människa som är intresserad av något kan inte hålla sig borta från att visa intresse/höra av sig. Och det gäller allt; Dejter, jobb, osv, allting. Om det är total tystnad = inget intresse. Det stämmer alltid. Det slår aldrig fel. Önskar att jag hade vetat detta när jag var yngre.
Haha ok Amanda
Ja, jag inser detta själv nu också. Ville ändå inte tro det när han varit så drivande i att träffa mig och visa intresse tidigare. Tog bort hans nummer nu, går vidare istället.
Helt rätt!
Då är du inte så intresserad om du lyssnar på vad obekanta här inne säger. Skit i dom.
För att det är så i 99% av fallen. Är man intresserad hör man av sig.
Bättre ts hittar en kille som hon slipper sitta och vänta på, slipper fundera över.
Exakt. Behöver man ens fundera på det så vet man nog innerst inne hur det egentligen ligger till.
Det stämmer inte alltid Amanda.
Fast varför skulle en lättare förkylning få honom att inte höra av sig? Nej tyvärr, hade han varit intresserad hade han tagit sig tid att skriva ett sms.
Jag skickade mitt sms ganska sent så han påstod att han hade somnat tidigt pga sjuk och därför inte hört av sig. Men med facit i hand så är det ju bara ursäkter. Stör mig bara på att han påstår att han vill ses när han är frisk igen, men det är ju bara för att han är för feg att säga som det är.
Fråga inte så mycket och oroa dig inte så mycket. Träffa honom en gång och se hur det blir. En del är inte snabba att svara bara…
Har testat sådana där sockor som ska exfoliera fötterna. Men herregud mina fötter så här 5 dagar senare ser och känns för jävliga. Så torra, sträva och sprickiga?! När ska det börja ramla av hudlager och bli mjuka?
Det beror på märke, men vissa tar 14 dagar innan det börjar peela. Sen får man leva med det ett par dagar innan all död hud har ramlat av ? Men fötterna blir babylena!!
Precis, beror också på din hud och dina fötter.
Det har tagit i alla fall tio dagar innan något börjat hända för mig, sen har det varit ett evigt flagnande i en vecka. Tycker faktiskt det är ganska överreklamerat. Fötterna blir supermjuka, ja, men ganska snart som vanligt igen. Och detta att man har tre veckor när man inte kan visa fötterna eller gå barfota och lämnar hudflagor i strumpor och säng… Tycker jag får nästan lika bra effekt av att smörja in ett par kvällar/nätter med någon vanlig exfolierande fotkräm och så slipper man hela den segdragna processen.
Jag har stor byst och kan inte gå i vadderade bhs för då är jag ut som – ja någonting helt annat. Använder jättefina fullcup bhs jag köpte på Hunkemöller men helt plötsligt under dagen så syns bröstvårtorna genom både min bh, mitt linne och min blus! Jag fattar ingenting och blir så irriterad! Är jag den enda som har problem med det här?
Varför pratar ingen om varför Nemo Hedens Instagram är bortplockad? Är det pga han är dömd för sexualbrott?
Ja, precis. Det stämmer.
Har han ingen ”kanal” alls nu alltså? Han måste vara deprimerad? :/ Tycker alla förtjänar en andra chans…
Han håller till på TikTok
Är du dömd för sexualbrott så nej, då är du inte värd en andra chans.
Jobbigt vara ensam på sommaren. Ville bara säga det.
Ja HELT ensam tar såklart på en och kan givetvis också påverka lusten att ens göra något alls. Men det är annars inget konstigt att göra saker på egen hand och ibland är det bara nyttigt att komma hemifrån och vara ensam nån annanstans. Så om du har möjlighet, åk någonstans, ta in på hotell en natt eller två och gör saker du verkligen vill göra. Vill du gå på t.ex Nordiska museet, gör det! Eller gå en guidad tur på ett slott, gör det! Eller om din favoritartist har konsert men du har ingen att gå med – gå ändå.
Gör detta själv varje sommar och älskar det. Nu ska jag iväg med en kompis i sommar, vilket blir första resan med en kompis på sex år och det känns lite ovant, nästan konstigt. Älskar annars att inte behöva ta hänsyn till någon utan bara göra vad jag vill och när jag vill.
På höst och vår brukar det ju finnas kurser att gå av olika slag där man kan träffa folk, vet inte hur det är med det på sommaren. Annars är gofrendly ett tips.
Men tycker som sagt inte ensamhet behöver stoppa en från att göra saker sommartid, det går att få en bra sommar även om man bara har sig själv att umgås med. Men jag förstår dig, har haft somrar då jag känt precis samma och så ser man alla andra leva livet på sociala medier. Inte askul alla gånger.
Folkhögskolor brukar ju ha sommarkurser, och det kan jag verkligen rekommendera för den som har möjlighet. För sent att söka nu, men ett annat år.
Tack uppskattar ditt svar. Ja gör saker ensam åker till större grannstaden äter fikar går i butiker. Känns mindre konstigt än att röra sej ensam fika äta i min lilla stad där alla känner alla. Ska försöka ta mod till att gå ensam på Tomas Ledin. Har ingen att gå med. Försöker undvika sociala medier där alla är lyckliga och har vänner. På vintern när alls ändå är inne känns ensamheten inte lika svår. Jobbigt se alla par gå hand i hand alla barnfamiljer. Blir så tydligt att jag inte har familj ingen att umgås med ingen som ringer ingen att hälsa på.
Jag förstår precis den känslan, har varit där. Ibland känner jag mig fortfarande där, eftersom jag har många kompisar men är inte någons prio 1. Men det är inte kört att hitta någon, även om det blir svårare när man blir vuxen.
Tycker verkligen du ska gå på Tomas Ledin iaf! Han är så himla bra och jag kan lova dig att ingen kommer bry sig om att du är där ensam och du kommer svepas med i musiken och inte tänka på det. Känslan av livemusik är typ oslagbar så jag hoppas du går?
Även här, konsertsammanhang, finns det anledning att kolla gofrendly, om jag inte minns fel så finns det en grupp att gå med i där för konserter där folk söker sällskap.?
Någon som köpt biljetter till Premier League? Vilken sida köpte du ifrån isf?
Det var några år sedan men Go sport travel var jättebra att ha att göra med. Dyra men pålitliga.
Tack!
Känner mej konstig gå på spa till stranden ensam bland alla par barnfamiljer. Upplever att det är svårare vara ensam på en liten ort. Blir så tydligt att man är ensam. Känns lättare vara ensam på ställen jag inte känner någon på. Varit ensam så kände så jag har nog gett upp hoppet att hitta partner vänner. Har försökt dejta men inte träffat någon seriös. För det mesta är det okej leva ensam. Vill skriva av mej bara.
Kan du inte gå på någon kurs? Något i naturen? Sätt dig i en park och ta med dig picnic, kanske någon kommer fram och pratar med dig.