Ända sedan Sandra Beijer offentligt berättade om sin graviditet med sitt och sambon Björns första barn, har hennes inställning till allt från föräldraskap till egentid skiljt sig något från hennes kollegors.
Det verkar som om Sandra inte till 100% gått upp i sin roll som enbart Didriks mamma, utan fortsatt att vara ”Sandra” vid sidan av sin roll som mamma. I en frågestund på Instastory svarade hon bland annat på följande frågor:
Fråga: Fler barn?
Svar: Blir ett absolut nej på den frågan.
Fråga: Varför inga fler barn?
Svar: Har aldrig velat ha fler barn. Har vetat det sedan jag var liten, det verkar jättejobbigt. Jag vill gärna ha mycket tid till andra saker och brinner inte för föräldralivet så att det ska äta upp ännu mer tid, älskar det som det är nu sån varför ändra?
Sandra har även postat det här blogginlägget där hon skriver så här om att resa ensam, utan barn:
Jag får många dm av mammor som skriver saker i stil med ”wow jag har inte ens varit borta en kväll från mitt barn” etc. Jag förstår att det är mycket priviligerat att kunna dra iväg i flera dagar.
Men om du är en mamma som aldrig tagit dig tiden att ens vara ute en kväll fast du kan –
Snälla ta dig den tiden.
Barn klarar sig. Det är inte farligt att sakna varandra.
Även bland mina kompisar finns det någon slags konstig idé att det inte går att vara ifrån sitt lilla barn i flera dagar. Alltså det handlar inte om att det inte går rent planeringsmässigt, utan att barnet och föräldern liksom inte ska klara sig utan varandra.
Jag inser att detta är ett känsligt ämne, och precis som Sandra skriver vill jag inte att detta inlägg ska få oroliga mammor att känna sig ännu mer otillräckliga. Det är verkligen inte syftet. Jag tycker mest att Sandra är en frisk fläkt jämfört med några av sina kollegor som helt gått upp i sin nya roll som ”mammainfluencer”. Det är bra att lyfta fram olika inställningar till föräldraskap och visa att det finns olika sätt att balansera livet som förälder.
Den som inte vill vara ifrån sitt barn en minut innan de tar studenten, gör inte det.
Och den som tycker det känns bra att låta den andra föräldern rodda hemma medan man själv tar egentid, gör det. Jag tror inte att något av alternativen kommer leda till några akuta tider hos psykologen senare i livet, men det är bara min åsikt.
Så här går tonerna i hennes kommentarsfält, och jag hoppas vi kan hålla samma höga nivå här inne också.
Föregående inlägg 
Alla mammor är olika alla andra mammor. Både före och efter graviditet och förlossning och småbarnsåren och tonår. Alla måste få göra olika sålänge barnet har det bra.
Visst! Men det är bra för föräldrarna och barn att förbereda sig på vad som komma skall.
Väldigt jobbigt med efterhängsna föräldrar utan eget liv för tonåringar. För tonåringar blir de snabbare än kvickt. Och tonåringar är skoningslösa,
Samtidigt är det nog bra för relationen med tonåringen att man haft en nära relation när tonåringen var barn, det är en viktig grund när man bryter sig loss. Jag tror inte man behöver tänka när barnet är 3 år att det är bäst att åka iväg lite för att träna oss båda för tonårstiden.
Varför skulle man inte kunna vara ifrån sitt barn några dagar och samtidigt inte ha en nära relation? Det ena utesluter inte det andra
Allt kan inte vara på känsla utifrån vad som passar föräldern som den sen projicerar på ungen som ungens behov.
Högst högfärdigt att tro att man skulle vara den enda som under åratal ska vara i barnets liv utanför förskola/skola.
Risigt beteende att snuva ungen på hälsosamma anknytningar till vänner/släktingar och vuxna utanför familj/släkt.
Det är saker som behöver övas upp och sen tro att det blir bra är så ledsamt. Det finns tillräckligt många forskningsstudier och vuxna som talar om hur illa de har farit av isolering med familjen.
Öppna åtminstone en bok om barn- och utvecklingspsykologi för det finns kunskap om det här som sagt utan att folk ska försöka låtsas som att de uppfinner hjärnans utveckling och föräldraskapet. Sedan finns det klart saker som är individuella men inte det biologiska och de olika stadiernas utveckling i hjärnan. Blir så trött på människor som har noll kunskap men som ändå ska envisas med att de vet bäst, när de vet noll. Sen sitter många med sina vuxna barn och vägrar ta in att de har gjort dem jäkligt illa med all isolering och inlärda hjälplöshet.
Föräldraskapet är att förbereda barnet för vuxenlivet, inte att träna in att världen är farlig och du ska bara vara hemma med din förälder/familjen.
Dom flesta som bara är mammainfluenser numera är det för att dom inte har något annat att lyfta fram. Tycker de flesta influenser lever rätt tomma liv. De gör ju aldrig något meningsfullt.
Vad menar du med tomma liv? ?
Innehållslösa.
Varför skulle deras liv vara innehållslösa? vad gör att ditt egna liv är mer meningsfullt? ?
Att tex jobba på sjukhus och rädda liv är liksom mer viktigt änn att göra reklam för massa skitprodukter.
Alla har olika typer av jobb, betyder inte att livet saknar mening för det. Mitt jobb är absolut inte något som räddar liv eller liknande, samhället hade klarat sig utan våra tjänster. Men känner ändå att jag trivs med mitt liv ☺️ vem är du att döma liksom?. Jobbet inte det viktigaste i mitt liv, även om det såklart är nödvändigt.
Tänk att det alltid är dessa extremer som ska jämföras… Majoriteten av människor jobbar inte på sjukhus och räddar liv, utan jobbar med diverse funktioner som förvisso inte är direkt livsavgörande för någon, men som är små delar i maskineriet som får samhället att rulla.
Precis, och alla lever inte för jobbet, och det är helt okej. Man kan ha en ett bra liv ändå ☺️ fattar inte heller varför det ska jämföras.
Och även helt okej att ha ett jobb man gillar men som kanske inte räddar liv (känns som man måste klargöra det i detta kommentarsfältet)
Haha man kan aldrig vara för tydlig! 😀
Verkar vara sjuuuuuukt trist att vara t.ex. Elsa Billgren. Göra samma tråkiga sak dag ut och dag in, aldrig resa någonstans där man inte redan varit, bara äta på samma ställen, gå samma promenader, kan räkna upp 1000 exempel. Hade mitt jobb varit att fota mat och blommor och mig själv i fula klänningar hade jag dött.
Varför? Vissa trivs så, hade hon inte trivts hade hon väl testat nya saker. Du kan inte tro att just det du känner och tycker är någon slags mall för hur andra ska leva. Så sluta jämföra dig själv med andra 🙂
Varför? För att jag tycker det är skittråkigt.
Haha jag älskar struktur och förutsägbarhet! Och klänningar. Däremot står jag inte ut med folk som har nån ”älskar att resa!”-tourettes – jag är tillfreds med mitt liv och där jag är. Jag har inget behov av att resa runt och tycker inte att det finns något tråkigare än att läsa om andras resor. Då är det mer intressant att läsa på baksidan av en schampoflaska.
Vilken tur att det inte är ditt jobb då 🙂
Varför ska du ens ha en åsikt om hur hon lever? Det är HENNES liv. Spelar väl absolut ingen roll att det inte det liv du vill leva, när du inte ens ska göra det. Eller borde hon börja leva som dig? Ni är två helt olika personer ??♀️
Va är vi? Gud hade ej fattat. Tack
Jag är en annan anonym än 09:58, men kan du beskriva mer vad du menar med innehållslöst?
Undrar bara för vet inte vad de flesta människor gör som är ”meningsfullt” enligt Sarahs definition av meningsfullt, eller vad du menar med innehållslöst?
Alltså jag kan ändå förstå vad Sarah säger. Jag har ett jobb som kanske inte är jättelångt ifrån vad influencers gör (jag jobbar med marknadsföring och är projektledare för olika företagskunder). Jag tror dock inte influencers utvecklas så mycket i sitt arbete? Om man kollar på typ Kenza har hon samma typ av innehåll, samma kanaler, samma budskap, samma typ av samarbeten som det alltid varit…
Visst, vissa branchar ut och startar företag och det är nog mycket utvecklande och kul. Men majoriteten av alla influencers lever på sitt content och bilder. Hur roligt är det i längden? Jag tror många bara fortsätter av ren vana och att det är smidiga pengar eftersom de har sin följarskara. Jag är en sån som gillar att byta jobb eller åtminstone roll med jämna mellanrum. För mig är det viktigt att inte stå och stampa utan få testa nya grejer, samarbeta med nya människor, lära mig nya verktyg och strategier osv.
Man måste inte ha ett liv där man utvecklas massor i sitt arbete (vilket jag ändå tycker de gjort. Eftersom det kommer nya plattformar osv och folk förväntar sig mer). Livet är så mycket mer än jobbet. Så långe de trivs och mår bra så är det väl toppen
Vissa trivs att sitta i kassan och tycker det är tillräckligt jobbmässigt tillexempel. Man måste inte vilja göra karriär eller söka nya utmaningar jobbmässigt. Vi alla är olika. Tycker inte man ska döma någon efter vilket jobb de har eller jämföra sig själv o j ens egna tankar, för vi är olika individer.
Väldigt ofta har ens chef dock krav på att man ska utvecklas, tex sätter mål varje år osv. Inte många kan harva på som man känner för år ut och år in.
Det kan väl knappast influencers heller, de som inte utvecklas, förnyar sig och anammar ny teknik och nya trender inom att skapa innehåll kommer tappa följare och tjäna sämre.
Det är väl inte upp till dig att avgöra vad som är meningsfullt för någon annan. Folk är olika, vad som ser tomt ut för dig kan vara mer än nog för andra.
Det är väl ganska praktiskt ändå att influera just om föräldralivet om man nu har småbarn, en tydlig nisch och ja, jobbar man med det och har småbarn hemma har man kanske inte tid med så mycket meningsfulla aktiviteter och dessutom skapa content som passar in i flödet på det.
Tycker självklart att alla ska göra det som känns rätt för dem. Själv älskar jag mina barn över allt annat och älskar att vara med dem. Men kan absolut uppskatta lite tid ifrån varandra också, ibland några timmar ibland några dagar.
Däremot kommer jag aldrig förstå de mammor som har ett behov av att häva ur sig ”åh gud jag hade ALDRIG velat vara utan mitt barn i några dagar!” Så fort någon annan berättar att de haft lite tid utan barn.
Nej ingen tvingar er, gör som ni vill, men vadan detta behov av att hävda det i tid och otid till dem som gör andra val? Försöker ni plocka poäng eller vinna nån tävling?
Verkar så olika verkligen vilka man följer och träffar och kanske lite vad man uppmärksammar! Tycker typ aldrig jag ser någon nuförtiden som är sådär ”mammig”. Snarare påtalar vikten av att ha ett eget liv och skräcken för att inte ”bara” vara mamma. Därför blir jag så förvånad att Sandra ska ses som en frisk fläkt, tycker hon är en vanlig nutida mamma. Men förstår såklart med att det är min egen bubbla som talar och att det kanske inte är världen i stort.
Har samma upplevelse som du, det känns lite som att sparka in en vidöppen dörr att göra en grej av att man faktiskt är mer än mamma. Med det sagt verkar ju onekligen de som inte håller med hopas i diverse kommentarsfält, så de finns väl fortfarnade där ute… Även om man sällan stöter på dem i verkliga livet.
Kanske är så att de flesta har vett att hålla tyst om det i verkliga livet för att de förstår att det är otrevligt beteende egentligen och inte vill att andra ska se negativt på dem, medan de känner sig mycket mer fria att vara så skammande de egentligen vill när de kan sitta och kommenterar anonymt online. Många som inte alls är lika stöddiga när de tvingas stå ansikte mot ansikte med personerna de öser skit över.
Huvudet på spiken skulle jag tro! /Anonym 11:51
De allra flesta blir ju mest bara mammor dock. Otroligt vanligt. Alla kompisrelationer går i stå när nån får barn typ.
Håller också helt med! Jag är mamma i Stockholm och har ett relativt prestigefyllt jobb där man förväntas vilja stiga i graderna. Min upplevelse är helt tvärtemot Sandras. I min krets upplever jag att de mammor som uttrycker att de inte vill vara ifrån sina barn och prioriterar familjen framför karriär ses ned på. Att man då är gammaldags och lever i ett ojämställt förhållande för ”barnet har väl en pappa också”. Man förväntas vilja gå ut på krogen och på middagar framför att stanna hemma med sin unge. Upplever det som norm. Får stresspåslag av att jag förväntas vilja leva mitt liv som jag gjorde när jag var barnlös medan jag själv bara vill mysa i soffan med min dotter, gå promenader med barnvagnen och lägga mig tidigt….
Det är väl inte så konstigt när det är ena parten som prioriterar ungen! Det är befogat med tanke på att det är samma könsroller. Mammahjärtat osv. men du har inte alls det narrativet kring pappor och deras känsla för att göra avkall på sina grejer till förmån för familjen.
Det är mycket av fokuset i kritiken kring det där förlegade, att mamman är fortf. så knuten till hemmet och barnet och att serva mannen, men tvärtom går fortf. på en väldig lagfart sett till papporna.
Varför ens ha behov av att uttrycka något om det som fortf. är en ytterst aktiv kvarleva från förlegade könsroller!?
Ganska uttjatat ämne ändå. Har tre barn. Ibland händer det att jag gör saker utan dom. För det mesta vill jag gärna slippa åka iväg över natten i alla fall mest för att jag inte gillar att vara ifrån. Men jag struntar helt i hur andra gör. Jag gör saker som jag mår bra av och antar att andra gör saker som andra mår bra av. Inte svårare än så.
Exakt så!
Ja, för dig blir det förstås uttjatat ämne om det inte är ett problem för din del. För min del är det inte heller det, men ser i min omgivning att för många är det uppenbarligen ett problem. Föräldrar, eller ja – främst mammor, som antingen har den där inställningen att ”men GUD HUR KAN du vara ifrån ditt barn?!” och skammar andra föräldrar (mammor) och de föräldrar (mammor) som känner skuld kring att vara ifrån sitt barn. För dessa grupper verkar det ändå vara just ”svårare än så” och det är väl kanske till dem ämnet riktar sig och inte är uttjatat?
Har någon råkat ut för dessa personer i verkligheten? Jag har det faktiskt inte, inte heller andra grejer som vissa online verkar gå igång på. Min uppfattning är också att det är en liten grupp som är så medan majoriteten är mer avslappnade. Handlar nog mest om sorgliga personer som vill försöka slå där det gör ondast så att säga.
Ja, de finns som sagt i min omgivning. Alltså faktiska, fysiska omgivning. Inte okända människor online. Inte mina närmsta vänner, men kollegor, vänner man inte är kanske lika nära med, bekanta, familj/släkt. Inte alla förstås, en hel del som delar mer min (och Klara ovan?) inställning till det. Men de andra finns absolut, de som ojar sig och är skammande, och de som oroar sig och känner sig skyldiga.
Tror också relationen med barnet och pappan blir bättre av att mamman ibland tar ett steg tillbaka. Barn mår bra av att ha en stark anknytning till flera vuxna, även mor och farföräldrar. Många mammor är helt övertygade att de är de enda i hela världen som kan ta hand om sitt barn
Ja jätteviktigt att ge förtroendet / släppa kontrollen tidigt, jag gjorde det första dagen eftersom jag var sängbunden med droppet och kisspåsen efter kejsarsnittet. Och jag var ju ingen expert, vi var ju båda nybörjare. Så viktigt att inte övervaka att pappan gör vissa saker rätt, kommentera eller rätta till i efterhand, utan att ge pappa och bebis stunden de har tillsammans redan från start så får det vara som det är med tröjan eller matningen eller vad det nu är.
Tror det är positivt att iallafall prova att vara borta, om ens bara för en natt, att det liksom ger en trygghet att det faktiskt går bra. Det kan ju komma tillfällen i framtiden där man faktiskt inte har något val, tex om man blir inlagd på sjukhus, och att då kunna iallafall släppa känslan att hur ska det gå nu? underlättar ju. Och för barnet bättre att det inte är allra första gången mamma är borta, mitt i allt.
Sen tänker jag att barn är ju annorlunda mot vuxna människor, dels så vänjer de sig och dels har de inte samma tidsuppfattning, allt på gott och ont.
Finns det trygga personer i närheten så är det inte fel att ”öva” på att sova över. Särskilt om det finns småsyskon i bilden…
Minns själv hur drömmigt det var att få 100% uppmärksamhet av någon jag tyckte om. Välja vad vi skulle äta, vad vi skulle göra osv. Slippa dela detta med syskon.
Men givetvis vara uppmärksam på om barnet vill/är mogen för det. Alla barn är olika.
Ja precis! Drömmen när man var liten! Jag och mitt syskon åkte också och sov flera veckor hos mor- och farföräldrar på sommaren när våra föräldrar jobbade. Det gjorde att vi fick många kompisar på flera ställen samt fick extra långt sommarlov och utvilade föräldrar när de hade semester sen? mamma och pappa kom såklart och åt middagar flera dagar och vi åkte hem fredag och tillbaka måndag. Så vill jag att mina barn ska ha det också. Sen sov vi ofta hos kusiner på sommaren. Så sommaren var verkligen bästa tiden! Jag stannade oftast längre medan syskonet åkte hem kanske en natt mitt i veckan för att få tanka lite egentid med mamma och pappa.
Nu är min mamma samma trygga person för mina barn och jag är så glad för det. Ett stort plus är ju avkastningen man får mentalt också. Att någon annan vuxen får rodda och styra över ens barn.
Precis samma här för både mig och min man. Vi våda spenderade många sommar veckor hos våra morföräldrar och minns dessa somrar med sån glädje och värme. Jag älskade att vara hos mormor några veckor på sommaren, sån lyx var det 🙂
OT
Någon mer som läst Isabellas (IL) senaste inlägg. Tycker det är som att läsa hennes inlägg före den beryktade kraschen.
Om det är för att provocera vet jag inte, men tråkigt om hon har ett bakslag, tycker hon gett en mer balanserad bild senaste tiden.
Läste nu och håller med om att det verkar vara en förändring på gång. Reagerade på ett inlägg tidigare dr hon skrev att hon jobbat hela dagen men att det var så viktigt att inte lägga sig och sova utan att gå ut på kvällen, bara köra på och ha roligt liksom istället för att vila. Absolut att man kan behöva komma ur en rutin att slänga sig på soffan varje eftermiddag men hon är ju väldigt aktiv så kändes som att inlägget mest var en pepp till henne själv att inte känna efter.
Men ja, jobba när andra tittar på TV och värt det för framgången, sådär lite nedlåtande mot alla vanlisar som vilar och i princip uttrycker att framgången är det viktigaste, ja det låter som innan kraschen.
Sandras åsikter är väl inte så mycket värda med tanke på hur negativt inställd hon har varit till sin graviditet och livet med barn.
Jag tror inte alls att hon är en dålig mamma el att hon inte älskar sin pojke men trist att hela tiden känna hennes underliggande negativa vibbar när hon skriver om hans lek med bilar och bollar. Hon tycker rent ut sagt att det är skittråkigt att ha barn och man märker hur hon klamrar sig fast vid kulturellapartypinglelivet som hon levde före hon blev mamma.
Sen tycker jag rent allmänt att SB är narcissistisk fjortisfjantig med sitt ständiga poserande och krumbuktande.
Varför är det trist? Att hänga i sandlådan är ju 100% det mest värdelösa som finns enligt mig. Det betyder ju ingenting? Önskar för övrigt att min egna mamma hade gjort någonting roligt själv någon gång under min barndom, det hade gjort henne gott.
Man gör ju det för barnets skull, inte för att man själv tycker det är kul.
Ja, men det kan ju fortfarande vara en otroligt tråkig aktivitet trots att man gör det för barnets skull?
Ja? Jag gör det ju, det är inte så att jag hade hängt där utan en unge.
Men om man nu ändå ska hänga i sandlådan så får man ju se på det lite mer än att man passar en unge som gräver. Det är ju ett jättebra tillfälle att bygga relationen, prata och utveckla ordförråd, visa barnen hur man beter sig mot andra osv. Ok det kanske låter lite präktigt men varför ska man låta sig själv lida sig igenom föräldraledighet eller lediga dagar. Sen är det såklart mer eller mindre kul olika dagar och man kanske är trött på det. Men man lägger ju ändå grunden för barnet i de där situationerna.
Håller med! Hon är säkert en fin mamma, absolut. Men man blir lite trött på att det alltid finns en underton av tristes när hon skriver om honom och vad de gör. Nån gång måste det väl vara kul att hänga med sitt barn? Men det kanske är otrendigt att tycka om att vara med sitt barn och gilla det? Jag är själv mamma så förstår tristessen väl, så det är inte det. Men alltid?
Läser du Sandras blogg normalt eller bara när det kommer upp i inlägg/kommentarer här? För hon skriver också om roliga och fina saker kring honom och föräldraskapet och vad de gör. Det verkar bara inte plockas upp härinne bland de som kommenterar. Så om du huvudsakligen läser om henne härinne så tror jag du får en felaktig bild av det. Hon pratar om både det jobbiga och lätta, det roliga och tråkiga, det fina och det fula av hur hon ser på och känner kring föräldraskap. Det är inte alltid en underton av tristess.
Det gör hon ju knappast…. Hon är 99.9% negativ till föräldraskapet. Det ska bara supas festas ”skriva”.
Delar verkligen inte den bilden.
Undrar om det är så att du och de med dig snarare lägger märke till just de saker ni reagerar på (så alkohol i detta fall). Se en kommentar längre ner där man i siffror kan se att alkohol/fest förekommer i drygt en tredjedel av alla inlägg och då hälften av gångerna bara i förbifarten gällande ett glas vin till maten. Låter knappast som att det bara ska supas och festas.
Det enda hon vill göra är att vara ifrån sin son och supa. Det framgår tydligt av både blogg och instagram.
Vad tråkigt det måste vara att följa en person bara för att störa sig på den. Hade det inte varit mer givande att t ex läsa en bok eller umgås med dina eventuella barn istället för att stirra på en skärm och skriva den här typen av grejer?
Enda hon skriver positivt om sin son är typ helt opersonligt typ ”sen hämtade jag Didrik aka Gamla stans prins åh gud vad han är gullig kolla han hade hattparad”. Tillåt mig asgarva
Läser hennes blogg bara sporadiskt men uppfattar det inte som att hon tycker det är tråkigt, men kanske har jag missat de inläggen. Tycker det är fint ändå hur hon visar på sitt sätt att vara förälder, att det finns olika sätt, att man inte måste gå all in och skaffa en stor barnaskara, att hon väljer att ta sig tid till mycket annat. Det enda jag kan reagera lite på nu med äldre barn är att småbarnstiden ju är så otroligt kort, känns inte så när man är mitt uppe i det såklart men helt plötsligt känns det som att ett långt (förhoppningsvis då) i princip barnlöst liv ligger framför en och att man ju kommer ha så mycket fri tid att fylla med det man själv vill göra.
Tänk vad många mammor som inte har råd som skulle behöva miljöombyte några dagar. Är en fråga om inkomst också.
”Jag blev helt okej sen ändå” skriver Sandra. Ja, eller? Depressioner, destruktiva relationer och anorexi, HEJ!
Men beror det på att hon ibland spenderade tid ifrån sin/sina föräldrar? Tror knappast det. Livet händer ju på massa andra sätt som gör att man mår sämre eller bättre i olika avseenden.
Tycker hennes svar på frågan om fler barn ändå låter så hård. JAG brinner inte för familjelivet. JAG vill ha kvar min identitet osv…
Har hon ändå vägt inte tanken om vad ett syskon kan ge för sonen i livet, eller är det bara vad som är bäst för MIG i hennes värld?
Min mamma har hela sitt liv sörjt att hon inte har syskon. Jag är ändå glad att det ionte berodde på mormors ego, det hade liksom varit ännu svårare för mamma att bära.
Det är iofs ingenting som säger att bara för att man har ett syskon så är det en följeslagare genom livet.
Att enbart skaffa ett till barn för att ens barn ska ha ett syskon är en extremt dålig idé. Om man känner starkt att man inte vill ha fler barn, varför ens ge sig in på att överväga om ens barn skulle vilja ha ett syskon? Känner en person starkt att ”nej, ett till barn är inget jag vill” så är det ju bara onödigt att plåga sig över om man borde ge sitt barn ett syskon.
Ja, din mamma har sörjt det. Finns likväl många personer utan syskon som är glad och nöjda med det, personer med syskon som hellre hade varit utan, och förstås de med syskon som är glada för det. Inte så konstigt kanske att folk känner olika kring det eftersom vi är olika. Ett syskon är liksom aldrig någon garanti på en vacker, kärleksfull och bra relation, för även syskon är olika personer och det blir olika resultat av det.
Det är jag givet vis helt medveten om, och har även upplevt på nära håll hur relationen mellan syskon kan vara hemsk och påfrestande. Men jag reagerade ändå på hennes ”argument”. Att hon inte gillar familjelivet, det har hon ju liksom ändå med ett barn.
Fast ju fler barn, desto mer ”familjeliv”. En hel till person att mata, byta blöjor på, lära gå på potta, uppfostra, aktiviteter när de blir äldre, läxor att hjälpa med osv. Om man inte är superförtjust i alla de delarna (vilket man inte behöver vara för att ändå göra det, älska sitt barn och tycka om sitt liv med barn), så är det ju ett rätt bra argument för att inte skaffa fler barn. Man var villig att gå igenom de grejerna en gång med ett barn för att kunna få allt det man gillar med barn i sitt liv, men inte fler gånger med fler barn.
Hon skriver inte att hon inte gillar familjelivet, hon skriver att hon inte brinner för det. Det är två helt olika saker. Det finns de som har att ha en stor familj som mål i livet, som älskar att vara omringade av många barn med allt vad det innebär – det jobbiga och det roliga. De som brinner för familjelivet. Att inte göra det betyder inte att man inte tycker om sin familj.
Att vara gravid, föda barn och ta hand om ett barn till är ingen lek. Det är stort och jobbigt, och verkligen ingenting man borde göra om man inte starkt känner att det är vad man vill.
Och min pappa hatar sina syskon.
Man ska aldrig skaffa barn för någon annans skull. Jag har ett barn och vet inte om jag vill ha fler. Kommer aldrig gå igenom graviditet, förlossning, småbarnsår som jag genuint inte känner att jag själv vill ha. Är så nöjd med mitt barn och vi lever ett så harmoniskt liv just nu.
Om det gör mig till världens egoist går det väl vara så då.
Skaffar man inte barn alls är man egoistisk. Skaffar man bara ett barn är man egoistisk. Skaffar man för många barn är man egoistiskt.
Det enda som funkar är väl mellanmjölksvarianten. Gör som resten av fårskocken och skaffa två barn (MAX år mellan, men helst bara två), köp ett radhus eller en villa (synd om barnen annars!!!!!) och gör om din identitet till förälder.
(Max tre år ska det vara) (annars är det ju SYND OM BARNEN!!)
Uppenbarligen ”funkar” ju inte det heller eftersom man då blir kallad för ett får 🙂 Vi kan nog helt enkelt enas om att oavsett vad man gör med sitt liv så kommer någon tycka att man gör fel.
Jodå, det är bara ett fåtal normkritiska personer som tycker det. Samhället i stort godkänner ??
Man ska inte skaffa fler barn än man själv orkar med/vill ha. Jättetaskigt mot barnet att bara va ”syskonet”, men man ville egentligen inte.
Jag och min lillasyster har 5 år emellan oss, och det var ju först när hon var 20+ som vi började närma oss varandra och ja ordentligt utbyte av varandra. Även om vi givetvis inte ogillade varandra innan så var det för många år emellan för att vi skulle ha gemensamma intressen på samma nivå, liknande syn på våra föräldrar etc.
Står det ”eat shit” på kattens tårta? Är det en pik till frågeställaren? ?
Så roligt ?
Det är ju det dagliga drickandet man stör sig på, är uppriktigt förvånad att att en sån anmärkningsvärd sak inte fått mer uppmärksamhet (även om det redan har lyfts en del på andra internetforum). En stor del av hennes tillvaro kretsar kring diverse alkoholintag och det förekommer vinglas på var och varannan bild, vilket tycks helt normaliserat här i väst men knappast är nåt sunt om man lyfter blicken lite.
Ok, tur att vi bor här i väst då
Tror knappast hon blir de facto full (eller ens salonsberusad) på daglig basis och inte med sitt barn närvarande. Den enda det potentiellt är skadligt för är väl hennes egen hälsa om det är så att det inte finns någon mängd alkoholkonsumtion som kan anses säker rent hälsomässigt. Men hennes barn tar knappast skada av att hon dricker ett glas vin till maten varje dag (om hon ens gör det) eller tar en apéritif ibland. Och så länge ingen annan far illa av det så bryr jag mig inte, är på samma nivå som om en individ väljer att leva på makaroner och frysta köttbullar – det är deras kropp och det skadar ingen annan.
Tror oavsett att det är en enorm överdrift att säga att Sandras ”tillvaro kretsar kring diverse alkoholintag” för att det förekommer vinglas på var och varannan bild. Uppenbarligen finns det en hel del i hennes tillvaro, att det förekommer alkohol i den betyder väl ändå inte att det är vad hennes tillvaro kretsar kring.
Fast hon skriver ju ofta om hur hon dricker mer än så, och antalet vinflaskor som passerar visas upp är lite för många för att bara vara ”ett glas till maten”. Dessutom verkar hon smått besatt av att skicka, det skrivs otroligt mycket om alkohol och hur hon längtar efter att dricka etc.
Jag hade absolut höjt på ögonbrynen och försökt kolla läget om någon i min krets drack på det sättet, särskilt som småbarnsförälder.
Kolla läget på vilket sätt? För att du är orolig hur personen mår?
Så jag gick precis in och kollade de senaste 15 inläggen för att se om de kan vara så som du skriver.
I 15 inlägg så:
– Nämndes alkohol i 5 inlägg
– Fanns det 184 bilder och alkohol förekom på 25 av dessa
Bland de fem inlägg där alkohol nämndes så var det två inlägg där det enbart var ”och ett glas vin till maten”. I två inlägg förekom alkohol lite mer än enbart 1 glas till maten och det var när Sandra var på ett event med midsommartema och ett eget event/firande kring hennes dikt/sånggrej. Bland de 25 (av 184) bilder där alkohol förekom så var flera av dessa bilder exakt samma (samma tillfälle och drinkar/människor), men annan vinkel.
Så håller nog fast vid att det är en enorm överdrift och snarare du/ni som ojjar er över detta som väljer att lägga märke till de tillfällen alkohol förekommer.
Kul att du refererar till midsommarlunchen där Sandra skriver att hon tar en nubbe som återställare för att hon är jättebakis. Men det är väl bara helt normalt det med enligt er som försvarar henne in i absurdum.
Försvarar i absurdum? Precis som ni kritiserar på samma sätt menar du?
Vi håller väl helt enkelt inte med varandra bara. Du med flera anser att hon är någon form av alkoholist och behöver hjälp. Jag med flera anser inte det. Vad är problemet?
För att hon hade haft sin releasefest dagen innan. Kan väl knappast vara vardag att ha releasefest? Ja, tycker det är helt okej att få vara lite bakis efter sin releasefest. Jag som dricker alkohol kanske 5 gånger per år och blir bakis max 1-2 gånger av dessa tillfällen hade nog även slagit till lite stort om jag hade haft en releasefest för något.
Och sen är det ju att tolka det hur man vill. Gick återigen tillbaka för att läsa inlägget från midsommareventet. Hon skriver att hon ”var ganska så bakis efter min releasefest kvällen innan, men inger som inte går att dölja med lite solglasögon!”. Sedan några meningar längre net ”återställare i form av snaps med tillhörande snapssång.”. Klart man kan tolka det som att hon ”Sandra skriver att hon tar en nubbe som återställare för att hon är jättebakis. ” om man så vill. Men det ignorerar ju kontexten hon skriver i: bakis efter releasefest, på midsommarevent där det sen serveras snaps med snapsvisa till som hon kallar återställare (igen pga att hon är bakis från sin releasefest). Det finns att läsa vad som är där och sen att fultolka det lite för att måla upp en bild av att det bevisar att hon har alkoholproblematik.
Blir man inte full kring sitt barn är det väl inget konstigt med ”dagligt drickande”? Alltså många människor har ju en ”glas vin till maten”-inställning till alkohol utan att bli fulla. Visst, kanske inte supernyttigt, men knappast värre än många andra kostvanor som folk ägnar sig åt.
Sen finns det vissa som aldrig klipper av navel strängen.
Det känns som en tävling och kolla hur duktig jag är som aldrig lämnar mina barn!!! Mammahjärtat går sönder!! Så duktiga mammor som sätter sig själva sist (till ingen annans glädje). Finns inga värre mom shameare än alla duktiga mammor. Barn blir inte traumatiserade av att vara utan mamma/förälder. Det är andra saker som förstör, tex hur många mammor överför kroppskomplex på sina döttrar osv.
Vi var ofta ensamma hos våra morföräldrar som små och det var ljuvligt. Minns de stunderna med värme och glädje och är så tacksam att vi spenderade mkt tid med just mormor och morfar.
”Vaaaa åkte du på resa själv? SÅ INTRESSANT hur olika man kan vara! ???? Jag skulle aaaaaldrig lämna min lilla prins ensam en enda natt förrän han är 32, skulle göra så ont i mammahjärtat!! Känns inte rätt att skaffa barn om man inte vill vara med dem, men det är bara MIN åsikt såklart ????ALLA GÖR SOM DE VILL!!!”
?????
Men vad har ni för tråkiga vänner om det håller på så?
Känner ingen som inte kan lämna sitt barn och unna sig lite egentid.
Det är såklart inte mina vänner. Jag betraktar dem på håll och ryser.
Och sen får de ungar med risig anknytning och som knappt kan göra sig i sociala sammanhang utanför föräldrarna!
Barn behöver få lov att vidga sina sociala sammanhang UTAN förälder/föräldrarnas närvaro 24/7!