Simon Häggström om sanningen bakom Onlyfans

Den senaste tiden har vi suttit ner och pratat med flera tjejer som gått på lögnen om att sälja porr på nätet är ett enkelt och riskfritt sätt att tjäna pengar. Det är sorgliga berättelser vi fått höra, om ett samhälle där allting kretsar kring pengar, utseende och dyra skönhetsingrepp. Allt för att nå upp till de ideal som sätts av influencers som ständigt promotar idén om att det viktigaste i livet är att vara snygg, sexig och ha en massa exklusiva märkesprylar.

Tidigare idag läste jag att under år 2022 gjorde OnlyFans en vinst på 403,7 miljoner dollar. Och i dagarna plockade OnlyFans ägare ut en utdelning på 338 miljoner dollar, alltså motsvarande drygt 3,7 miljarder svenska kronor. Enligt OnlyFans själva utgör cirka 98% av materialet på plattformen ”adult content”.

Att det finns stora pengar att tjäna på kvinnor och barns kroppar är ingen nyhet. Men att flera medieprofiler den senaste tiden verkar tycka att det här eländet är toppen och att de som ifrågasätter OnlyFans är moralister är desto mer uppseendeväckande. För några år sedan fanns det något som hette MeToo. Metoo fick ett stort genomslag men tyvärr verkar rörelsen och vad den stod för ha fallit i glömska hos alldeles för många. Åtminstone när det gäller debatten om OnlyFans… // Simon Häggström

Polisen och författaren Simon Häggström tar upp de ideal som sätts av influencers som ständigt promotar idén om att det viktigaste i livet är att vara snygg, sexig och ha en massa exklusiva märkesprylar, och att det med enkelthet kan åstadkommas genom att ha ett Onlyfanskonto att sälja mer eller mindre avklädda bilder och filmer, ibland även porr på. 
Att det framställs som ett enkelt och riskfritt sätt att tjäna pengar, när sanningen är en annan.
Han kritiserar även de medieprofiler den senaste tiden verkar tycka att Onlyfans är toppen och att de som ifrågasätter plattformen är moralister.

Och summorna som ägarna plockar ut ur företaget?
Absurda summor!
Nyligen plockade OnlyFans ägare ut en utdelning på 338 miljoner dollar, alltså motsvarande drygt 3,7 miljarder svenska kronor –  på att kvinnor säljer sina kroppar.
Att ha åsikter om det, är det att moralisera verkligen?

Underbara Clara om materiella ägodelar

Ibland hör jag folk hävda att felet med människan är att vi är för kära i våra materiella ägodelar. Men jag menar att det egentligen är tvärtom. Att vi känner så pass lite för våra ägodelar att det blir ett problem.
För det gör att vi kan slänga en tröja efter tre användningar eller tapetsera över våra tapeter efter bara något år. Att vi renoverar sönder vackra gamla gårdar och ersätter otroliga munblåsta fönster med moderna av aluminium som är omöjliga att underhålla. Att vissa av oss älskar alla våra grejer är inte det stora problemet. Om fler gjorde det kanske de skulle vårda dem bättre. // Underbara Clara

Jag kan inte NOG skriva under på det Clara skriver i sitt inlägg. Frågan är väl hur många saker man kan ha och som man inte vill göra sig av med, innan man tar klivet över till ”hoarding”? Kan man ha en influencisk ”släng” av det tror ni?
Det har nog jag i så fall då…
Jag gillar inte att göra mig av med saker, någonsin.

Vad tycker ni om Claras lilla känga till många av hennes flunskollegor?
De är ju experter på materialism-rotation…

Hjälplösa influencers

Folk som arbetar på elbolag uppmanas inställa sig i Jelena Meacham story för att svara på frågor man med största sannolikhet kan googla sig till svaret på.

Bianca Ingrosso letar efter någon som arbetar på Meta efter att en av hennes anställda fått sitt Instagramkonto hackat samtidigt som hon utpressas på pengar.
Om hon bara köpt en sån där blå plupp, för då ska man ju få tillgång till en helt annan typ av kundservice, och hjälp i just dessa frågor.
Note to self.

Sist men inte minst vill Dasha Girine att någon som arbetar på bokförlag eller som till och med är förläggare, att höra av sig eftersom hon behöver fråga en sak. Tror ni hon testat Google?