För första gången sedan jag startade Bloggbevakning kommer jag ta ett par dagar helt ledigt från allt vad jobb heter.
Det kommer inte komma några nya inlägg här, och kommentarsfältet kommer vara helt avstängt, precis som på Instagram.
Ni hittar mig i pappas småländska svampskog om det skulle vara någonting akut, annars hörs vi om några dagar igen.
❤️
Jag tror aldrig att jag varit lika pepp på någonting i hela livet, som Elsa Billgren och Sofia Wood är över att hålla i den här reklamliven.
Inte ens om jag fick luncha med Max Martin tror jag att jag hade sett ut så här.
Entusiasm i alla ära, men det är ju bra om man kommer ihåg att blinka mellan varven… 🙂
Använd min kod #blink182 för att få 18,2% på ögondroppar i Bloggbevaknings fiktiva webbshop!
Mest springer vi runt på olika lekplatser. Snittar tre om dagen ungefär. Jag försöker välja lekplatser där han inte kan klättra så högt. Han är jätteduktig på att klättra och till skillnad från hans pappa kan jag inte följa med upp och står bara undertill beredd och nervös över att han ska trilla ner.
Ärligt talat är de flesta lekplatser svinfarliga?? Ett litet hus med rutschkana där ena sidan av huset alltid saknar vägg. WHY. // Egoina
Äh, vad tusan!
Det bygger karaktär i barnen med farliga lekplatser, visst visst? På med en störtkruka och släpp dem fria att run into the sunset!
Jag har ramlat ur och ner från mängder av lekplatsbyggen i mina dar och det har ju gått bra för mig ändå…
Eller nu när jag tänker efter så blev det nog mer så här kanske, om man byter ut tv-tittandet mot farliga lekplatser:
Dock undrar jag om Egoina eller någon annan förälder skulle ka kommentarer som den Paula Rosas uppmärksammade på både blogg och Instagram häromdagen, efter att hennes dotter gjort sig illa på ett löpband.
Barn skadar sig väl i mindre eller större utsträckning titt som tätt, vilket borde vara en del av livet och att växa upp om jag förstått det här med föräldraskap korrekt.
Eller ska man linda in dem i bubbelplast från start och tillåta dem bli som millenials, på både in och utsida?
Åh igår gjorde jag något väldigt roligt. Jag besökte Googles huvudkontor och åt lunch med Sverigechefen Anna Wikland. Det är verkligen en förmån i mitt jobb, att ha möjlighet att luncha med så häftiga människor. För några veckor sedan åt jag ju lunch med Statsministern och för några år sedan Cristina Stenbeck. Jag har bara fått ett enda nej av alla mina lunchförfrågningar och det var från Göran Persson. Nu i efterhand kommer jag inte ens ihåg vad jag hade för idé. // Isabella Löwengrip
Jag undrar varför Göran Persson sa nej, när mer eller mindre alla andra verkar tacka ja till lunchförfrågningar från Isabella Löwengrip?
Spontant skulle jag gissa på att det handlar om okunskap, att han med största sannolikhet inte kände till henne, eller den värld som hon representerar. Om det var under tiden han satt som statsminister så är det inte så konstigt, det var ju ett tag sedan. Idag har nog de flesta, i alla fall politiker, förstått nyttan med att synas tillsammans med influencers.
Vilken svensk skulle ni helst luncha med?
För mig finns det ingen tvekan, jag skulle offra min ena hand för en möjlighet att sitta ner med Max Martin och fråga honom om hans kreativa process. Jag har till och med drömt om det, att jag fick sitta med i studion när han spelar in med P!NK.
Det hade varit drömmen. DRÖMMEN!