Gulligaste grejen hände idag. Henri är besatt av sopbilar och älskar att stå och titta på dem. Det är först nu jag har förstått att sophämtare är som rockstjärnor. En yrkeskategori som jag aldrig har tänkt på skulle ha beundrare. Och de är vana! De vinkar, hälsar glatt och stylar lite extra när de vet att de har publik.

I alla fall. Vi stod och tittade på en sopbil idag. Henri vinkade och följde vad som hände med stora ögon. Plötsligt kom en av männen ut ur bilen, sa hej och sträckte fram en banan till Henri. Haha han blev så starstruck. Han visste inte var han skulle ta vägen och blev blyg. Det var så gulligt. Sen gick han stolt med sin banan tillbaka till vår filt och satte sig ner och åt, hela. Jag berättade att de tar hand om allt skräp som han kastat och det var som att han fattade. Det är han och sophämtarna. // Egoina

Egoina beskriver hur sonen Henri (Jag läser fortfarande hans namn med franskt uttal ”Anriiiiii”) älskar sopbilar och verkar tycka att sophämtare är rena rama rockstjärnorna.
Idag kom en av männen fram till Henri, sa hej och gav honom en banan. Han blev alldeles blyg.
I kommentarsfältet är det flera som berättar om liknande händelser, där barnen varit som besatta av barn och polisbilar, lastbilar eller andra fordon och de fått samma fina bemötande.
Den här kommentaren sammanfattade det hela:

Inte mitt vassaste gräv i det här inlägget, men ibland behövs det ett sådant här inlägg om livets små, fina guldkanter. 🙂