Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag har bara varit peppad på att föda barn tidigare. Har haft bra förlossningsupplevelser och känt att ”det här kan jag göra igen” efter båda barnen. Igår fick jag dock världens ångest från ingenstans. Hade svårt att dra djupa andetag och kände mig bara så… rädd? Alltså så rädd för smärtan, ovetskapen om när det hela ska dra igång, rädd för vad (haha) som ska komma ut ur mig, hur allt kommer att bli..
[…]Känner mig så fjantig då jag verkligen haft bra upplevelser av att föda barn sedan tidigare. Men det känns bara övermäktigt på något sätt och jag känner mig inte redo. Samtidigt så orkar jag inte vara gravid en dag till och vill bara få ut min bebis på utsidan. Helt galet vad mycket blandade känslor. // Gabriella Joss Possler
Gabriella Joss Possler har inte haft en lätt graviditet.
Hon har delat med sig till läsarna om sitt dåliga mående och smärta, som mer eller mindre gjort henne säng/soffliggande.
Hon peppar sig med att läsa boken ”Föda utan rädsla” som hon blir så stärkts av att hon nästan känner att hon vill försöka föda helt utan lustgas denna gång. Att bara smärtlindra med värmekudde, vatten och tankar.
Så mycket lindrar den hennes förlossningsångest.
Det verkar vara en fantastisk bok, det är många influencers som skrivit om den och många följare som jag sett rekommendera den på sociala medier.
Jag har ingen aning om vad det innebär att föda barn, men spontant känner jag att jag skulle vilja ha så mycket smärtlindring som möjligt.
Det ändras kanske helt när man väl är gravid och ska föda?
Föregående inlägg 
Epidural changed the game, innan var det outhärdligt. Sen en förvånande smärtlindring var när BM eller fästman tryckte på knän och höfter i samband med värk.
Tycker att det är coolt med kvinnor som föder utan smärtlindring, men de timmar jag hade utan var outhärdliga. Blev dock igångsatt.
Första barnet epidural, kunde gå 2-3 timmar efter förlossningen. Andra barnet ingen smärtlindring pga tidsbrist och jag stod upp efter 20 minuter, duschade och gick på toa två timmar senare och gick till dagrummet och tittade på när Lasse Berghagen sprang in på tv-sändningen av Allsång på skansens när sonen var knappt fyra timmar. Jag är så glad att jag klarade det och hur bra jag mådde absolut direkt. Då kände jag ”mitt djuriska arv” och hur tufft det måste varit när vi bodde i grottan och att snabbt på upp på benen igen..
Ja samma här. Första barnet hade jag bedövning och det var ingen vidare trevlig upplevelse.
Med barn 2 och 3 hann jag inte få någon bedövning och herrejävlar vilken kick det var att föda barn, en helvetes smärta men samtidigt blev jag ju som ett urdjur, som en förhistorisk drottning, alltså vilka otroliga upplevelser när kroppen tar över och gör det den är programmerad för. Så imponerande och vilken naturkraft vi har inom oss! Efter det har jag fått en helt annan syn på oss som biologiska varelser.
Jag fattar inte vad det är som är coolt med att föda utan smärtlindring? Det är så skevt att det ska vara något att sträva efter. Att det skulle vara coolt känns 1800-tal. Har själv inte fött barn än, men kommer definitivt använda den hjälp som finns idag för att få en sån smärtfri upplevelse som möjligt
Jag tycker inte att ”jag är cool” som födde utan smärtlindring (det var dessutom ofrivilligt, jag ville ha epidural men var redan öppen 10 cm båda gångerna så det hanns inte med), men det var en cool upplevelse att kroppen fick jobba ostört och visade sig vara så stark.
Med epidural, den gång jag hann få det, gick det inte alls lika snabbt och bra och jag kände att jag inte kunde delta själv, kroppen kommunicerade inte med mig på samma sätt.
Hur känns krystningen när man har epidural? Jag har bara fött med lustgas och den kastade jag all världens väg då det var dags att krysta. Tyckte krystningen var ”skön” då jag fick göra något när det gjorde ont. Upplevde inte att krystningens jobbigaste del var smärtan, utan att man var tvungen att ta i så jävulskt.
Med epidural kände jag inte krystvärkarna och jag kunde inte krysta på rätt sätt. Det blev stumt.
Utan epidural tog min kropp kommandot och krystade liksom av sig själv!
Tänker dock att hjälper det folk genom en förlossning att känna sig som coola uroxar (eller vad det nu kan vara), så kanske man ska låta dem? Allt som fungerar liksom!
Ja okej det argumentet kan jag köpa! Tror också vi alla kan enas om att alla kvinnor som föder är coola oavsett hur det går till
Jag som inte gjort det tycker det är coolt ?. Tycker det var coolt av mig att föda med också, men eftersom även det gjorde ont är jag impad av de som föder utan. Dock ser ju inte smärtan samma ut för alla.
Jag har aldrig fött barn, men jag tror att det kanske är genetiskt. Min mamma har berättat att hon aldrig har mått så bra som när hon var gravid och att den enda smärtlindring hon tagit vid förlossning var en Alvedon (haha). Hon har tre ungar. Enligt henne var det typ piece of cake att föda. Hon är inte särskilt ”tuff” annars och har aldrig varit vältränad eller nåt sånt.
det med att trycka på knäna o samtidig ta lustgas var himmelriket! Tog inte epidural pga rädd för nålen i ryggen, annars hade jag aldrig tackat nej.
Lustgas ftw!
Gjorde absolut inget för mig. Var som att få bedövning i en tand när man har ont i tån
Håller med blev typ sur eftersom alla hyllat det så mycket och jag bara jaha hjälper inte ett skit
Jag har hört att lustgas inte minskar smärtan utan bara gör den lättare för hantera mentalt. Så kändes det för mig också. Men kanske är olika.
Lustgas hjälpte mig fokusera. Hade på ganska svagt men när värken kom så hjälpte det att ha den som distraktion ?
Precis så kände jag också. Hört många beskriva det så!
Den funkade perfekt för mig. Andra förlossningen så visste ungefär hur tidigt jag skulle dra i mig för att vara kalaspackad när värken toppade, och jag sa ordagrant ”åh, nu kommer en värk men det bryr jag mig inte om, hähähäää” och jag menade det också. Det gjorde förbannat ont men jag sket fullkomligt i det, så mentalt var jag liksom lugn och det var så otroligt skönt att slippa vara rädd och känna all smärta i detalj. Pratar tyvärr mkt smörja när jag har fått lustgas, så har skämts efteråt men det får man skaka av sig.
Åh fy! Jag kaskadspydde på grund av den…så inte nog med värkarna så när jag inte hade värk spydde jag ?
Med första barnet gjorde lustgasen NADA. Jag spydde av den och fick knappt nån smärtstillande effekt. Med andra barnet funkade den bättre. Första timmarna hade jag så kul (trots ont), som en riktigt jävla bra fest ? Mitt i allt hade timmarna gått och barnet skulle ut. På slutet kan jag inte säga att lustgasen hjälpte dock… Då gjorde det för ont och allt var alldeles för intensivt ?
Jag födde två barn helt utan smärtlindring för jag är dum i huvudet haha. Som tur bar födde jag snabbt båda gångerna men trodde seriöst jag skulle dö av smärtan. Ska jag ha ett till barn så blir det epidural
Samma här ”doktorn är upptagen”.
Ok tack…
OT
Hur likt är för likt
https://www.milkconceptboutique.co.uk/products/fornasetti-poco-dopo-scented-candle-decor-peccato-originale-fragrance-frutto-proibito
https://carolinagynning.com/produkt/ljuskopp-snake-vit/
nej.
Det gjorde så vidrigt ont, man kände sig totalt överkörd av en lastbil eller nåt, ville förintas från jorden där och då. Chocken blev ju total efter man hört folk som sagt att det var som mensvärk. Haha, den var bra…
Håller verkligen med! För mig var smärtan helt outhärdlig, det går inte att beskriva med ord hur ofattbart smärtsamt det var att föda barn. Hade fullständig panik under förlossningarna trots smärtlindring och har stora minnesluckor. Blir chockad när jag hör om kvinnor som föder utan smärtlindring eller tycker att smärtan är hanterbar, för mig var smärtan lika fruktansvärd som om någon skulle skära bort en kroppsdel typ.
Ja smärtan var helt outhärdlig. Jag skrek så mycket så det hördes utanför avdelningen. Ändå tycker jag det var bättre att föda utan smärtlindring, det gick snabbt och efteråt var jag helt återställd och stark och pigg efter 5 minuter.
Med smärtlindring tog det tid, jag kunde inte kissa efteråt och det tog längre tid att bli stark och pigg igen.
Låter konstigt men det är nästan skönt att höra att även andra än jag fick sådan chockartad upplevelse efter att ha pratat med vänner, släkt osv som tyckt att ”visst gjorde det ont, men det var uthärdligt”.. Neeej, det var vidrigt och en fullständig orimlig smärta, trots smärtlindring här också. Ville hoppa ut genom fönstret pga smärtan och hur utelämnad samt stressad jag kände mig. Kram på dej
Ja vi får trösta oss med att vi inte är ensamma om att ha haft extremt smärtsamma förlossningar. Jag ville också hoppa ut genom fönstret men det gjorde för ont att röra sig tyvärr! ?
Jag undrar varför jag upplever så extremt stark smärta när andra tycker att smärtan är okej?
Hahah, samma här och barnmorskan tjötade om att ”man skulle va uppe och gå” med det där gåbordet. Lätt att röra sig när man typ dör av smärta. Nej, hela grejen var helt galen.
Förstår inte heller hur det kan vara så varierande känsla. Kanske att man är anatomiskt olika, att smärtreceptorer inte fungerar hos vissa, att de totalt zoomar ut? Nej, jag fattar ej. Haha.
Ja, barnmorskan sa att jag skulle sluta skrika och spara krafterna till att krysta. Hahaha! Som om det var jag som valde att skrika! Det var omöjligt att inte vråla!
Man vrålar kanske för att lätta på trycket neråt tänker jag. Har fött tre barn varav ett med epidural o då var jag betydligt tystare o tryckte på mer. Vilket ju skulle kunna leda till att man går sönder mer
Jag tror verkligen att det kan vara olika anatomi helt enkelt. För mig gjorde det inte särskilt mycket ondare än att gå till tandläkaren (vilket jag iofs tycker gör rätt ordentligt ont, iaf när man tar bort tandsten en timme typ. Men det är ju inte ”helt sjukt” ont. Man tappar det inre och vrålar liksom). Det KAN ju inte vara samma smärta som ni som skrivit ovan upplever, det måste helt enkelt vara olika smärtsamt.
Det låter helt galet, aldrig hört nån beskriva det så lätt! Skönt för dig.
Alltså jag vill understryka att jag tycker det gör ordentligt ont hos tandläkaren och haft ganska blodiga tandläkarbesök. Men jag har kanske fler smärtreceptorer i munnen än i livmodern. Tycker också att ”ilande” smärta är jobbigare än ”molande”.
Och tyckte det var tufft med hela läkningsperioden efter förlossningen. smärtsamt och väldigt läskigt. Då var jag inte så kaxig direkt, trots att det finns dem med mycket värre bristningar är jag hade.
Jag har fött 2 barn, med första gjorde det ont, men var helt hanterbart (med hjälp av rätt mycket lustgas). Andra barnet gjorde så ont att jag hellre hade hoppat ut genom fönstret. En skillnad var att vattnet inte gick naturligt med andra utan barnmorskan tog hål på hinnorna när jag var 9cm öppen. En teori jag har är att ungen var redo att komma men hindrades av vatten/hinnor vilket gjorde smärtan ännu värre? Dessutom hade jag ”pinvärkar” mellan de ”riktiga” värkarna (med låg dos lustgas) vilket borde påverka upplevelsen..
Jag tänker mig att smärtan är såhär, tycker det är det man hör om. Jämförs ju med att bryta x antal ben i kroppen samtidigt. Sen är det säkert lite olika för alla men tror också man glömmer sånt efter ett tag och därför säger att det inte var så farligt. Vi är gjorda så, annars skulle ingen göra om det…
Jag skulle efter tre förlossningar snarare säga att varje förlossning är unik. Det känns inte likadant ens för samma kvinna så varför skulle det finnas en gemensam upplevelse för alla kvinnor? Det gör helt enkelt olika ont. Tar olika lång tid. Är olika lätt/svårt.
Vem sa att det var som mensvärk?? Det kan man ju inte gå på, så mkt fakta och berättelser som finns om detta, går ju inte att missa.
Men berättelser säger ju ingenting. När jag gjorde en abort så var jag så dum att jag googlade på andras upplevelser och det var värsta skräckpropagandan att det gjorde jätteont och att de smärtstillande man fick inte hjälpte. Själv behövde jag inte ens ta alla tabletter och det kändes knappt alls något under själva aborten.
Det är ju allmänt känt att det gör ont att föda barn. Om man ser filmer, hör folk berätta, läser om det. Skulle bli mer överraskad om det inte gjorde helvetiskt ont och jag ville dö (som vissa här verkar haft turen att ha upplevt).
För mig kändes det som mensvärkar – men jag lider också av mensvärk varenda jävla månad. På nivåen att jag ibland kastas framåt, har ont i flera delar av kroppen, ibland inte kan gå, ja o.s.v. Antar att allas mensvärk är olika – precis som smärtan vid förlossning är ??♀️
Jag kan vara ensam i denna känsla, men har alltid ogillat när folk uttrycker det som något typ av bragd att föda utan smärtlindring. Nu menar jag absolut inte att det är något fel eller dåligt med att föda utan, men när man säger något i form med ”jag födde minsan utan”, ”på min tid” eller ”jag ser verkligen upp till” etc, känns oftas som att folk typ antyder att det är bättre utan, eller att man på något sätt är starkare/bättre än de som använder sig av någon slags smärtlindring.
Det är lite som den där debatten om amning/ersättning.
Nu söker jag absolut ingen debatt och menar inte att alla som skriver att de födde utan smärtlindring anser sig vara bättre. Jag får bara den känslan ibland. Inget illa menat mot någon.
Håller med…tro mig våra grottsläktingar hade jublat om dom haft smärtlindring…det fanns bara inte så bara tacka och ta emot allt som bjuds!Målet är ju barnet inte att vinna nån tävling om hur duktig man är genom att inte ta smärtlindring.
Fast vi är många som har testat både med och utan smärtlindring och föredrar utan. Inte för att vi är tuffa och tål smärta men för att många kroppar klarar av ”jobbet” snabbare utan epidural, som tenderar att göra livmodern mindre effektiv och gör det svårare för kroppen att styra förlossningen.
Ja men det är ni det, så klart ni får känna så, då hade ni bra förlossningar. Men det finns verkligen en prestige i det där, det här man när folk pratar. Det ena eller andra sättet är inte mer nobelt (förstår att inte du menar det).
Äsch det är ju bara en grej här i livet och vill någon känns sig stolt över allt ha fött utan smärtlindring så låt dem känns så, alla har ju olika målsättningar i livet liksom.
Fast, det handlar ju inte om att känna sig stolt och vilja dela med sig av det. Min kommentar syftade mer på de som ville få det att låta som de var bättre eller dylikt genom att föda utan. Det är som den debatten om amning/ersättning.
Handlar inte om när folk vill dela med sig av sin erfarenhet.
Eller hur, ungen ska ut bara. Gör på det sätt som passar dig bäst, ingen tävling.
Håller med 1000%.
Ja alltså man ”vill” ju vara en sån som ej tycker smärtan är så farlig. Precis som man vill vara en sån som blir preggo på första försöket.
Tycker på något vis det är mest ärligt att bara erkänna att man är förbannat stolt att man var 10 cm öppen när man kom in och att man ej tog någon epidural/ smärtlindring. Blir lätt lite blygsamt skryt annars.
Fött tre barn, de första var epidural och lustgas. Ville verkligen inte ha eda med tredje. Kände aldrig några krystvärkar med de två första. När folk snackar om att man får en extra push och finner en urkraft djupt under. Med tredje körde jag bara lustgas för ville såååååå känna krystvärkar. Inte fan kände jag någon urkraft. Jag kände kroppen och jag visste att bebisen skulle vara ute inom två värkar, var så medveten och med den förlossningen. Men inte något urkraft. Känner mig nästan blåst på den upplevelsen ??
För att inte tala om diskussionen kring att föda vaginalt eller med kejsarsnitt. Det är så natuuuurligt.
Kanske mammatävlingen börjar där?? ?
Nej för tusan! Den börjar så fort man blivit gravid.
? Just ja, dumt av mig.
Jag tycker ändå det är ballt att klara av utan smärtlindring. Back to basics. Tycker de kan få skryta bäst de vill?
Är ju väldigt stor skillnad på olika förlossningar också. Finns de som föder på några få timmar från första lilla känning tills barnet är ute. Och så de där det tar flera dygn – och de pratar jag inte om små förvärkar utan riktiga värkar osv. Tänker att det kanske är lite lättare att föda utan smärtlindring ju kortare förlossning, så känns hårt mot de som har värkar under väldigt lång tid att säga att det är ”ballt” att klara av utan smärtlindring som någon skrev här ovan. Sen tror jag personligen också det känns olika för olika personer, alltså oavsett förlossningslängd att smärtan ter sig olika uttryck/med olika styrka. Så samma sak där, tycker det är svårt när folk beskriver det som coolt och häftigt (i bemärkelsen bättre) att föda utan smärtlindring än med lindring…
*och då pratar jag inte
Håller med! När man kämpat 16-17 h med intensiva värkar utan bedövning och dom säger att det är långt kvar (tog 13 h till innan de va klart) så tar man till slut den där sprutan för att kunna få lite vila ?
Hade allt däremot varit över på 16 h hade det ju blivit utan bedövning. Så att jämföra med eller utan bedövning blir ju lite fel för då måste man ju också jämföra tiden osv. Man kanske står ut 6 h med smärta men är man uppe i 36 kanske de flesta till slut tagit bedövning ?♀️
Verkligen! Jag fick vidriga värkar som höll på nästan utan paus i ungefär en halvtimme innan jag fick epidural. Epiduralen kändes då som en förutsättning för att överleva förlossningen eftersom jag trodde att det skulle kännas så där i minst 10 h till. 25 min efter att jag fått epiduralen var barnet fött. Jag hade då öppnat mig 8 cm på 45 min. Med facit i hand hade jag lätt kunnat föda utan smärtlindring, men aldrig i livet att jag hade gjort det om den där smärtan jag kände under den där halvtimmen hade pågått timme efter timme.
Jag har bara fött 2 barn men tror om att föda barn som med mycket annat – lyssna på proffsen, dvs barnmorskorna på förlossningen. Säger dom andas, andas. Säger dom krysta, så krysta. Säger dom upp och rör på dig så gör det bara.
Hade haft värkar en gång i kvarten ett dygn innan jag kom in så tack Gud för epiduralen!!! Blev inlagd 07.00 och han föddes 01.30 och från lunch hade jag 38-39 graders feber så jag älskade smärtlindringen! Man är inte taggad att föda barn när man är utmattad med feber ?
Smärtan var verkligen 10 av 10, men så fort han var ute och de frågade om jag behövde samtalshjälp så hade jag redan glömt/förträngt allt och garvade näsan. Det var värt det, och jag hade kunnat gjort det igen.
Vilket skedde 4 år senare, och denna gång var som en bris i jämförelse. Smärta 3-4 typ.
Jaha, är 7 dagar efter BF. Har börjat få någon sorts värkar men är så nervös att de ska avstanna (känner mig så klar med att vara preggo….), och tänker att jag ska distrahera tankarna här inne på bloggbevakning. Men då givetvis, ett inlägg om förlossningssmärta!
Vad fan.
Förlåt för att det blev ett svar, skulle varit en egen kommentar!
Men läs inte då?
Äsch det var nog en orimlig ambition från början att försöka sluta tänka på det. Jag får nog bara acceptera att bli besviken om det avtar :p
Håller med, extremt stor skillnad på barn ett och två. Samtidigt är det så fantastiskt vad man förtränger. När värkarna med barn två började kom jag ihåg igen. Åå helvetes jävlar det var så här det var.
Sen tycker jag som inlägg i debatten att man inte ska se det som en omöjlighet att föda utan smärtlindring. I båda mina har narkos varit upptagna med annat och inte kunnat komma. Är man livrädd för att föda utan epi är det lite stressigt då och jag har hört om kvinnor som får panik. Det är jobbigt också. Det går att föda utan.
Var 8 centimeter öppen när jag kom in så hann inte ta någon epidural eller annat. Gick snabbt och hade två krystvärkar bara. Hade föreställt mig att det skulle göra jätteont men det var fullt hanterbart och gjorde inte så ont som jag hade trott.
Föda utan rädsla är en grymt bra bok. Metoden har hjälpt mig mycket.
Nästan ingen föder utan smärtlindring, men just medicinsk smärtlindring är det många som vill skippa. Det finns 1000 anledningar till det. Kanske en tidigare negativ upplevelse av smärtlindring, undvika biverkningar, känna hur det känns att föda utan, så lite mediciner som möjligt, minska risk för kejsarsnitt osv osv.
Det bästa tipset är att vara påläst, så att man kan fatta informerade beslut. Man är ej särskilt mottaglig för information under födseln och barnmorskor hinner/väljer ofta att inte ge den information man har rätt till för att kunna ge samtycke så att läsa på Innan är bäst.
Jag tog inte till mig något utav boken när jag läste med första. Inför tredje såg jag ett seminarium som vgr gjort. Gav såååå mycket!! Så bra!
Att föda själva barnet gjorde inte så ont tyckte jag. Hade inte ont av krystvärkarna, de bara kändes. Tror många väver samman smärtan från värkarna man har före och själva FÖDANDET. Hade svinont före, smärtan kändes i rumpan (!!) på mig, som om den skulle gå sönder av en mensvärksliknande smärta upphöjt till 100000. Men att krysta ut var inte lika smärtsamt mest jobbigt och ansträngande, och självklart sved det mycket.
Ja alltså det känns ju mer som att man ska skita ut ett bowlingklot än föda ur fiffi, men är väl för att mellangården blir uttänjd antar jag. Men hört att man kan få analkramp också
För mig var krystvärkarna och krystandet vidrigt. Kan hantera värkarna innan utan problem (mm typ), men att krysta är det värsta jag vet och vill aldrig göra om det igen.
(Ingen epidural, bara lustgas)
Två första barnen gick det undan med, födde utan smärtlindring. Den tredje var seg som fan på att komma ut, så efter två dygn med smärtsamma regelbundna verkar och 0 minuter sömn, ett par timmar av djungelvrål på sjukhuset och INGEN framskridning – pallade jag inte mer. Tog emot lustgas och epidural, var så slut att jag orkade inte öppna ögonen för att se vem som gav mig vad. Men DÅSÅ! Blev allt lugnt och ljuvt, kändes som på spa att bara ligga o mysigt se hur värksiffrorna visade skyhögt och jag kände bara nåt litet pirr i muffen 🙂
Och denna avslappnande effekt som epiduralen gav resulterade i att två timmar senare började smärtorna och krystarbetet, och ungen var ute på några minuter 🙂
Innan den sista tredje förlossningen var jag skeptisk till förlossning + smärtstillande, men den RÄDDADE mig där och då. Förstår att kvinnor har förut dött oftare under förossningar för om man hamnar i en situation där man helt enkelt inte ORKAR ETT SKIT längre, så är det räddaren i nöden.
Epiduralen var meningen med livet under förvärkarna. Utan den hade jag gått under! Visste inte att förvärkarna skulle vara det värsta med hela förlossningen (för mig!) 🙁 Hade även muskler i kläm i ryggen så hade hade inte sovit ordentligt på 48 timmar.. så när jag fick epidural sov jag som en GRIS. Var livrädd för det först pga alla sagt att det gör så ont att ta den osv. Det stämde inte! Och då är jag ändå livrädd för sprutor. Smärtlindring for life <3
Låter precis som min tredje förlossning (skrev kommentaren ovan). Kände inte epiduralnålen överhuvudtaget, ända minnet jag har är den dödliga, totalt utmattande smärtan innan? och fridet och ljuset efter epiduralen? Kunde äntligen slappna av och sova lite för första gången på 2 dygn och detta resulterade med en bebis i famnen 2h senare??
Tacksam för den boken och profylaxkursen. Har haft två fantastiska förlossningar. Första med epidural (jag tyckte inte den tog, men barnmorskan tyckte det syntes på mig) och lustgas, andra (oplanerat) helt utan bedövning.
Första barnet trodde jag att jag seriöst skulle dö av smärta. Fick panik. Försökte med epidural men tog inte på mig. Sattes fel och blev inte erbjuden någon ny trots att den inte fungerade. Var fruktansvärt. Med andra barnet hade jag ingen smärtlindring eftersom jag var rädd att det skulle bli som första gången. Det var en helt underbar förlossning. Jag badade och använde TENS. Alltså är så lycklig över den upplevelsen… det var som natt och dag. Kände aldrig panik utan vilade mellan värkarna. Wow alltså att det kan vara så olika även för samma morsa ??
Jag har jättesvårt att förstå de som skriker och vrålar vid krystandet ? jag var helt knäpptyst, de sa till mig att det var bättre för kraftens skull och att jag skulle andas in och krysta medan man höll andan typ. Funkade utmärkt. Det var absolut en ansträning och det var svårt att krysta, men det är ju som när man tränar riktigt tungt – inte vrålar man väl då??
Missförst mig rätt, jag hade grymt ont av de andra värkarna och allt som var innan krystningsfasen. Men skrek dock inte av det heller. Känns lite överdrivet. Oj nu får jag väl skit för det här.
Jag skrek inte heller utom när luften tog slut innan jag krystat färdigt. Men då blev det mer som ett morrande av samma typ som när man lyfter skivstång.
Jag skrek av smärta, inget annat! Skrek som en galning, kunde inte sluta skrika. Jag tog inte i medvetet när jag krystade, det var min livmoder som bossade och jag låg bara och vrålade utan slut.
Samma här. Krystningen blev så satans intensiv med andra barnet, allt gick så fort.
Jag kände spontant att jag inte ville ha medicinsk smärtlindring. Bara tanken på en nål i ryggen fick mig att rysa och jag ville inte bli full på lustgas heller. Gick profylaxkurs och övade som en galning och tack och lov har jag klarat två förlossningar enbart på andningen, men då har det varit två snabba, komplikationsfria förlossningar utan värkstormar, dvs mycket lättare än för dem som har det värst. Kan inte tänka mig hur det skulle vara att ha starka värkar under en längre tid.
Hur man ont man har är helt individuellt och beroende på omständigheterna kring varje födsel, så man kan och ska inte jämföra sig med andra. Gör det som känns rätt för dig själv.
Tycker att Egoina skriver bra om Föda utan rädsla, i sin förlossningsberättelse – hur den fick henne att känna sig misslyckas. Jag tyckte det stärkte mig att någon skrev så, just eftersom så många annars hyllat boken. https://egoinas.se/2021/11/20/min-forlossning/
Kände precis som Regina under (och emellanåt även efter) min förlossning. Jag var inte lugn, kunde inte sluta skrika under utdrivningsskedet. (Den där urkraften är absurd, hela livmodern tar över kroppen.) Min kropp hade helt tagit kommandot, jag var hög på lustgas och en barnmorska tjatade om att jag skulle vara tyst. Fy fan vad hon gjorde mig arg! Jag försökte vara tyst men ”misslyckades” och skrek.
Kände mig redan nog misslyckad över att inte klara av förvärkarna. Kände hur de tyckte att jag var mesig men det gjorde extremt ont, och sen vid undersökning insåg de ju att jag hela tiden haft rätt, var öppen 8 cm efter några timmar bara.
Hade två helt olika förlossningar. Med första blev det epidural typ direkt vi kom in då jag hade haft extremt lång latensfas. Var så slut. Utdrivningsfasen blev också jättelång för att jag inte kände när värken kom. Fick sy en hel del. Påfrestande förlossning på så sätt att det tog sååå länge, inte smärtmässigt.
Med andra barnet tog jag ingen bedövning. Allt gick så bra med lustgasen fram tills vattnet gick och han skulle ut. Då bönade och bad jag om bedövning. Det var så fruktansvärt. Allas röster ekade i huvudet, all smärta gick typ rakt upp i skallen… Krysta gjorde ont, och när han kommit ut gjorde det ont. En fröjd att bli bedövad när de skulle undersöka mig efteråt ? Fast denna andra förlossning gjorde bra mycket ondare föredrar jag den före den första! Allt gick snabbare och jag kände hur/när jag skulle trycka ut honom.
Jag visste redan innan jag blev gravid att jag ville ha kejsarsnitt och det ändrades inte ett dugg. Jag hade tur och blev beviljad utan större problem.
Tänka sig så olika man kan vara, jag kan verkligen inte föreställa mig nåt värre än kejsarsnitt. Rena tanken är så obehaglig. Hade det hänt så hade jag ju såklart tagit mig igenom det men att ha det som utgångspunkt är för mig helt utomjordiskt!?
Har fött tre gånger vaginalt.
Men som sagt, man kan vara så olika!
Utan epidural och lustgas hade jag nog tuppat av. Öppningsskedet tog bara 2 timmar för mig. Hade så ont då att jag inte kunde kommunicera med barnmorskan. Efter epiduralen kunde jag till och med ligga och skämta ?