Öppet Spår

446 kommentarer

Mybabydolls är gravid med sitt 11:e barn. Undrar vad som har ändrats när hon skrev så här när hon var gravid med sitt åttonde barn:

”Det här som skulle ha varit en stor lycka för båda föräldrarna blev inte alls så. Jag fick inte behålla den stora gläjden länge för Andres ville inte att vi behåller barnet. Ni kanske tycker att jag är en hemsk människa och att jag kör över i vad han tycker i det här fallet, det är inte så, jag förstår honom också, han är äldre och har inte riktigt samma ork. – Men jag kunde inte göra det.”

https://mybabydolls.se/ar-jag-en-hemsk-manniska/

ärligt? det som har förändrats är pengarna tror jag. detta var 2017, 5 år sen. sedan dess har hon ett ganska stort instagramkonto (för att vara en vanlig mamma och inte mode/inredning/osv) som jag gissar att hon tjänar mycket pengar på. ju fler barn, desto mer pengar. detta är hennes 11e barn och hans 14e, han har tre sen tidigare, så förstår absolut att han inte ville ha fler redan på den tiden.

Hoppas man avskaffar flerbarnstillägg

Verkligen. Har man inte råd så skaffar man inte barn. PUNKT!

Haha jag vet en mamma med 5 barn som är skriven som ensamstående trots att pappan bor med dem. Det blir flerbarnstillägg, extra bostadsbidrag, underhåll på barnbidraget. Hon åker på fler semestrar än vi har råd med som normstor kärnfamilj.

Anmäl till myndigheterna anonymt vetja.

Anmäl anonymt till Skatteverket

Snälla anmäl! Det är så vidrigt.

Det här gör en familj jag känner. Två barn och två vuxna som
Gör stora utlandsresor årligen. Får bostadstillägg etc extra då hon inte tjänar jättebra, det svider lite.

Varför anmäler man inte sånt här?

Vill inte lägga mig i, tänker att det inte är min ensak. Hade du verkligen gjort de oavsett relation tillPerson?

Ja. Det är våra pengar dessa personer fifflar till sig. Hade anmält på stört.

Ja.

Så klart! De snyltar på våra skattepengar för f-n!

Nä. Tänker som du, hade inte heller kunnat. Det är fel de de gör men hade inte kunnat anmäla. Hade det stört mig tillräckligt hade jag nog hellre fasat ur kontakten än kontaktat skatteverket, det känns så sjukt gestapo vara en sån som ”rapporterar sina grannar.” Tänker också det är myndigheternas ansvar göra kontroller, inte mig som privatperson som ska göra det. Men förstår de som anmäler och det är väl också ”rätt.” Men hade inte klarat av det :-/

Myndigheter har dock ett nummer man kan ringa för att anmäla misstänkta bedrägerier så det kan man ju tolka som att det är av ett allmänintresse att skattepengar hanteras rätt.

Jag tycker inte det är fel att ringa i exemplet ovan. Men hade inte gjort det själv, gränsen mellan vettig samhällsmedborgare & galen stasiagent är fan hårfin.

Jag hoppas du inte då är en sån som klagar på köer i vården, dålig skolgång osv- det är ju bla sånt som händer när folk fuskar med skattepengar…

Jag har ju ansvar för att jag själv inte fuskar, jag har däremot inget ansvar för att du inte fuskar.

Myndigheterna gör ju inte kontroller hej vilt. De måste ha en indikation på att nåt inte stämmer… t ex en anonym anmälan.

Det är väl iof inget som innebär att privatpersoner har skyldighet ta över myndighetens ansvar. De borde kontrollera sina utbetalningar.

Avskaffa barnbidrag helt och hållet. Så märkligt att ha höga skatter och sedan dela ut bidrag hej vilt till medborgare. Sänk skatterna istället så slipper vi betala för all administration kring bidrag också.

Bra!

De är som alla andra mammor till massa barn, helt identitetslösa och tråkiga. Enda de kan göra är att ploppa ut barn för att då känner de sig viktiga och får content. Sen är det skitsamma om resten av barnen mår bra så länge mamma får ha en bebis hela tiden ???

Sinnesssss, VARFÖR skaffar man 11 barn? Hinner man älska, vårda, omhänderta alla barnen på ett hyfsat rättvist sätt?

Nej det hinner man inte.

Så varför gör man det?

Jadu bra fråga, är vi nog många som undrar.

tror hon är beroende faktiskt. beroende av att vara gravid, föda, nyföddtiden.. sen växer barnet upp och hon måste börja om

Det tror jag med.

”Life finds a way” – Malcolm i jurassic park

Så länge barnen inte dör så är det ju bara mer spridning av ens gener. Tänk framåt om barnen skaffar 10 barn var. Då har hon 100 barnbarn!

haha 110 snarare ?

Enligt dessa flerbarnsmammor gör man aaaaaaltid det. Jag har dock svårt att se hur två vuxna räcker åt +-10 barn.

Exakt! Vi har två och man känner sig otillräcklig med läxor, aktiviteter och läggning.. sen ska man ge barnen tid också till att bara umgås..

Ja, och de har sällan behov av egentid heller enligt ehen utsago.
Mirka Norrström från Familjen Annorlunfa med 13 ungar hävdade med en dåres envishet så länge hon var gift med barnens pappa att hon minsann inte behövde någon egentid.
Efter skilsmässan är det inte riktigt samma ljud i skällan och nu är hon utbränd och deprimerad sedan ett par år. Kanske inte var så smart att skaffa typ ett helt idrottslag med ungar ändå?

Och hur f*n ska man ha råd att hjälpa alla barnen ut i vuxenlivet sen? Körkort, kontantinsats till lägenhet..
Ego!!

Mybabydolls man är snart 56 år så han kommer nog inte jobba tills barn nummer 11 är 18 år gammal…

Fast många gör inte det som bara har ett eller två barn. Arbetarklassens barn får inte sällan betala allt sådant själv.

Alltså det där att man ska ha pengar till sina barns körkort och hem är ju helt galet. Försvarar verkligen inte de här ”supermorsorna” som föder unge efter unge (för att inte tala om farsan/farsorna) men när barnen flyttar hemifrån så börjar deras vuxenliv. Att de då skulle förvänta sig en jävla massa pengar på ett bankkonto är så jävla Östermalmsaktigt att man (jag häpnar)

Håller verkligen med!

Verkligen! Varför skulle någon förvänta sig att någon annan ska betala ens körkort och lägenhet?

”Någon annan”?
Eh körkort tar man vid 18 års ålder och för normala föräldrar är det ett ansvar att se till att barnen får körkort. Körkort är villkor för många jobb med lägre utbildning. Om ungarna måste försörja sig från 18, hur ska de göra det utan körkort?

Gör ”man”?
Jag tog körkort vid 30 för helt egna pengar.
Hade jag velat ta det vid 18 hade jag använt pengar jag sparat från sommarjobb.

Bor du på landet och vill jobba kan du inte vänta till 30…

Öh va? Jag har inte fått en spänn av mina föräldrar men har körkort och bostadsrätt i Stockholm.

Jag förväntar mig att våra barn tar körkort innan de flyttar hemifrån, det hör till som förälder tycker jag att börja övningsköra med sina barn när de fyller 16.

Sen vill jag att de arbetar extra från är de kan. De får använda pengarna hur de vill så länge de spar 10% varje månad.

Bospar på HSB har vi börjat med sen de föddes.
Sätter bara in 100kr per månad men de får förtur till att köpa om de vill det och goda chanser att få en hyresrätt där om de vill.

Men ngn kontantinsats kommer vi aldrig betala.

Dock språkresa eller utbytestermin.

Tycker inte det är östermalmigt, utan vanligt vett som svenssonförälder.

Jag och min man har med normalinkomster, våra två numera unga vuxna barn har körkort, sponsrat av farmor och farfar. Dom har även varsin kontantinsats till ett mindre boende i Stockholms förorter, pengar dom fått i som julklapp och födelsedagspresenter genom åren.

Vi ville ge dom en bra start för sina vuxna liv och lärt dom att spara långsiktigt och smart. Detta hade vi inte klarat om vi satt 8-13 ungar till världen.

Nu tycker jag också det är rätt vrickat att skaffa 11 barn men att föräldrar ska stå för körkort och kontantinsats känns väldigt världsfrånvänt.. Ingen jag känner som har haft det så men å andra sidan är jag snart 42 år och uppväxt i en mindre stad med inte så välbeställda föräldrar.

Jag är 53 år, växte upp i liten by med enbart arbetarklass och alla fick körkort av föräldrarna så att man skulle kunna börja jobba.

Ja, jag med men det var billigare förr och flera av mina kamrater från samma arbetarområde fick betala själva men fick kanske i present ett par lektioner el dyl.

Hahahaha ja för majoriteten får hjälp med en kontantinsats ? vakna, de flesta har inte flera hundra tusen sparade till sina barn, även om man har ett barn och någorlunda ställt ?

Det värsta är dock att de aldrig kommer kunna investera tillräckligt tid, engagemang, och kärlek.

Tycker snarare att det är egoistiska föräldrar som ska VAKNA. Klart man hjälper sina barn med ett rejält sparkonto så att de kan finansiera sitt första lägenhetsköp. Eller vill du att de ska ha ett femtehandskontrakt ute i något slumområde där gängkriminellas lagar gäller?

De flesta använder ju barnbidrag och inkomst till mat, kläder och liksom vardag. Inte att lägga på hög till barnen.

Jag har bott i andra hand i förorten, i källaren på landet, i uthyrningsdelar och duschat i en balja. Fatta vad glad man blir och uppskattar sitt första hyreskontrakt! Nu hyreslägenhet mitt I city.

Barnen får ta csn-lån och läsa på högskola och jobba extra. Hyra ett rum etc.

Det som jag alltid har undrar med dessa flerbarnsmammor är att vad barn nummer 6, 8, 10, 12, 14 etc tillbringar sånt som de andra barnen inte lyckats att tillbringa ?

Min pappa är yngst av åtta syskon. Han har berättat att hans föräldrar aldrig hade tid med typ ensamtid med varje barn och att allt sådant som krävde uppmärksamhet fick hans äldre syskon göra. Typ hjälpa honom med läxorna, lära honom knyta skorna osv.

Alla kan nog ha upptagna/oengagerade föräldrar oavsett antal barn. Vet tyvärr av erfarenhet. Finns bra o mindre bra föräldrar helt enkelt

Absolut. Men att vara närvarande och uppfylla alla barns egna behov och finnas där är svårare när man har många barn. Det säger ju sig sj’lv att tiden inte räcker till. Även om man gärna vill.

Jag kan tycka föräldrar helikoptrar lite väl mycket idag dock? Har ju blivit så krävande med föräldrarollen att många inte orkar skaffa barn. Men jag håller med om problemet med att ga för lite tid till varje barn vid stora barnkullar.

??

Oj jäklar visste inte att hon hade 370k följare. Vill barnen verkligen synas så där mkt? Hon säger att hon inte är bekväm med att ta selfies utan står hellre bakom kameran. Tänk om något av barnen känner så ?

Det ska bli intressant att se hur länge till de äldre barnen (12-14 år) går med på att synas på hennes Insta och på alla ”här är alla mina barn i rad organiserade efter ålder/födelsemånaden/namn osv”-bilderna.

Syskonen får ta hand om varandra

Kan vara lagom kul, speciellt för tonåringarna i familjen, att trängas med 11 barn + 2 vuxna i vanlig en radhuslägenhet.

Lägg till att aldrig kunna bjuda tillbaka att aldrig hitta något att alltid bli tillfrågad om en kan ta med 7 syskon att det prick jämt är ett jävla liv hemma osv.

Som Patricia Lindh som väntar sitt 6? Fattar ingenting.

Fattar inte hur de orkar?!

Lite skillnad på Patricia däremot, mybabydolls har ju dubbelt så många ungar ? Hennes kille är inte över 50 + heller men håller med om att flerbarnstillägget borde tas bort.

Hon har ju dessutom varken kapital eller tid för en unge till. Dessutom höll hon på att stryka med under senaste förlossningen och bara DET borde väl vara en väckarklocka. Fem barn kunde blivit utan mamma pga egoistiskt agerande.

Ja jag tror mybabydoll har betydligt större kapital med tanke på hennes stora konto och alla sammarbeten hon gör där. Plus sjuka summor i barnbidrag/flebarnstillägg. Hon känns dessutom mer stabil rent psykiskt än patriciavidelind.

Så jäkla dåligt att skriva att pappan ville abortera. Hur kommer det att kännas för barnet när hen är stor nog att läsa? Finns ingen anledning att berätta. Visar på en egoistisk person som inte förmår bry sig om barnens känslor.

Ja, superknäppt.

Integritet kring sina barn tycks saknas hos sociala medier-mammor.

Håller med helt galet onädigt att lägga ut nåt så privat till allmän läsning. Om han sa så vid barn nr 8 varför försätter han då att kn***a oskyddat vilket han gör eftersom nr 11 nu är på ingång. Denna mamman känns osäker, vilsen, ensam, svag, ganska styrd av både barn och barn. Läser en mellan raderna så förstår en att deras äktenskap inte är så bra, känns mer som att barnen är det dom har ihop. Mamman lever mycket ensam liv med kidsen och har en hel del tjafs/bråk med dom 4 äldsta på 14,13,12,12 år. Dom äldre barnen behöver få frigöra sig mycket mer från den stora småbarns klungan och göra sina egna grejer så kanske tjafsen/bråken minskar. Modern skulle verkligen behöva komma ut från sin skyddade bloggbubbla och in i verkligheten och där få samspela och agera med andra vuxna. Den semestern dom är på nu måste kosta en liten förmögenhet, men det skulle inte förvåna mig om det kommer fram sen att resan var helsponsrad

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Bästa chips och dipp-kombinationen?

Vickningschips och holidaydipp

?!!!

Vanliga, saltade chips med americandipp.

Vet inte chips men dill dipp är såååååååååå gott ?

Dilldipp ? Vet inte varför men har missat det totalt, måste absolut provas!

Dilldipp är godast till dill & gräslök chips!

Estrella måste det vara

Ja!

Grillchips och tzatsiki

holidaydipp med pepparchips!! inte salta chips med peppar alltså utan estrellas lila. vet inte varför det heter så dock för det smakar inte peppar direkt

svenska lantchips gräddfil med holidaydipp ❤

Estrellas nya paprika och havssaltchips med sweet chilidipp ❤️

Omg tack för tipset! Lät gaaaaalet gott

Men sluta prata om chips och dipp!! Har evighetsläggning med barnen, är hungrig och nu blev jag sjukt sugen på chips och dipp SOM JAG INTE HAR HEMMA ?????

❤️

Kämpa!

Och jag bor i ett land där det varken finns vicknings-, dill- eller grillchips?!?!!! Sjukt är det.

Fy fan. I feel you. Är dock i Sverige över sommaren och kan välja på fler sorter än lays och ruffles nu

Popcorn med ranch-dipp!

Sourcremechips och sweet chili-dipp. Ni kan tacka mig senare.

sourcream & onion chips med sweet chili dipp. Inget slår det

Estrellas grillchips + oniondippen

Lantchips gräddfil och dill med mild salsasås

Västkustchips (havssalt) med Fresh Island- eller Holidaydipp!

Varje gång ni skriver dipp läser jag depp

Inte chips men kan verkligen rekommendera att testa linsbollar! Köper aldrig chips längre efter jag upptäckte dom ?

Estrellas dillchips och olw ranchdipp??

Familjelivsfråga!
Jobbiga matsituationer. Har en 14-månaders som inte riktigt gillar matsituationer. Är för övrigt ett glatt och nöjt men väldigt aktivt barn. Sitter inte still en sekund. Hen vill ogärna sitta i matstolen så maten måste gå snabbt samtidigt som hen inte är så bra på att tugga saker som inte är jättemjuka.
Vill inte bli matad, har aldrig accepterat det. Kastar bestick, mat, tallrikar, allt på golvet varenda gång. Är missnöjd varenda måltid som inte äts på språng typ klämmis, en banan på lekplatsen, små mackbitar som hen kan gå runt med. Har testat typ allt. Tallrikar som ska sitta fast (hen överlistar alla), olika typer av plockmat, en sked till barnet och en att mata med osv. Varenda måltid har varit såhär så tror att jag hunnit testa alla vanliga tips och lite till.
Hen verkar gilla smaken och är inte kräsen, tar oftast några bitar eller skedar innan krånglet börjar.
Undrar om ngn har råd eller egna erfarenheter att dela med sig av?
Om ni inte själva har haft knöliga matsituationer så har jag, med all respekt, troligen testat och tänkt på 99% av era råd.

Sitter han i en barnstol? Tycker ibland det har funkat bättre när vi bytt till en vanlig stol. Eller ställ hans allrik på en stol, så kan han komma och gå som han vill och ta en tugga då och då ? Matstunderna kan verkligen vara ett mentalt träningspass med småbarn. . . ??

Ja vanlig barnstol. Han är nog för lite ännu för att sitta på en vanlig stol. Han klättrar liksom gärna upp på bordet om man försöker. Tallrik på en stol kastas bort.
Men jag ska faktiskt prova ngn version av det när vi äter ickekletig mat.
Det är ju så jag gör med mellis, typ macka och sånt och då funkar det.
Men bara känns som en normal sak att man ska kunna sitta ihop i typ 10 minuter och äta.

Tror dom lär sig fort att klättra upp på en typ tripp-trapp, men jag har också varit lite det där med barnen ? Har en på 16 månader nu och tycker också han är för liten för vanlig stol ? Men vet ju att det brukar funka bra ?
Haha ja alltså egentligen kanske man bara ska servera maten direkt på golvet? ?

Mat på golvet funkar toppen! Han äter gärna det som han kastat på golvet sen när han får komma ner haha.
Men jag vet inte, känns halvbra att låta han äta från golvet ihop med katterna.
Ja alltså, det är inte det att han inte kan klättra upp pp stolen. Utan att han klättrar från stolen till bordet.
Han behöver liksom vara fast…

Finns inget normalt med matsituationer och 14 månaders. Alla barn är olika! På förskolan fixar en del barn det galant, en del barn äter ingenting men massor hemma, en del barn sitter länge vid bordet på förskolan medan föräldrarna berättar liknande som du berättar.

Mitt eget barn ville helst stå och äta. Ibland satt vi i soffan (med handduk under oss haha) för att det upplevdes lättare. Var väl inte lika ”instängt” kanske. Funkade alltid bra på förskolan och fungerar bra nu vid köksbordet!

Jag kan tänka mig att det kan funka ngt bättre på förskolan då det ibland funkar lite bättre när vi är iväg eller det händer mkt saker.
Visst är alla barn olika men mitt barn är definitivt i utkanten av skalan ogilla matsituationen. Har många vänner med barn, jobbar med barn och har flera syskonbarn och det har liksom inte upplevt det såhär illa..Detta är även mitt andra barn så hade liksom ingen bild av att man skulle sitta på restaurang och att barnet äter snällt.
Men jag tror absolut det handlar om att känna sig lite instängd, Hen hatar till exempel också att gunga vilket ju är en liknande sits.

Förstår! Mitt barn var aldrig fastspänd i vagn eller matstol. Krånglade dota sig ur bilbältet hur hårt vi än spände det ?. Minns ett äldre barn på förskolan som var överallt vid matsituationer. En dag frågade jag om de testat att placera barnet så barnet hade utsikt över rummet och de andra? Testade det direkt och det var aldrig några konstigheter efter det. Alla barn är helt enkelt olika. Hoppas det blir bättre snart för er!

All for att försöka möta barns önskemål och preferenser. Men säkerhetsspänne i vagn för bebisar finns där av en anledning. Likaså bilbälte. Skriver inte detta för att pika dig för ditt barn mår uppenbarligen bra och är ingen bebis längre, men iom att du skrev det så lättsamt så kände jag bara att jag ville kommentera så att ingen nybliven förälder får för sig att det är en smart ide att låta en bebis åka vagn utan att vara fastspänd, eller åka på bilturer trots att barnet kan ta sig ut bältet (vilket för övrigt låter helt osannolikt om det var en modern bra bilstol, men tror såklart inte du hittar på).

Tror du på allvar att en nybliven förälder skulle inspireras? Suck.

Varför inte? Inspiration behöver ju inte innebära att man agerar på det inom en vecka, utan det kan ju ligga där i bakhuvudet i några månader. Tycker det lät jättekonstigt att låta bebisen sitta i vagnen utan säkerhetssele. Med tanke på att folk här blir upprörda över mammor som har barnvakt när barnen är små, skaffar fler än 2 barn, etc så är det lite förvånande att detta tydligen var helt godkänt av ÖS ?

En nybliven förälder har väl ändå ett spädbarn och ett spädbarn spänner man inte fast i en vagn. De ligger ju ner? Mitt barn har aldrig ramlat ur vagnen och krånglade ALDRIG när vi struntade i att spänna fast i vagnen. Satt stilla och var nöjd. Hade också bakåtvänt väldigt länge = vi såg varandra hela tiden.

Och ett ilsket barn kan absolut krångla sig ur bältet, och ja det var en vad marknaden då ansågs vara en väldigt bra stol. Om barnet ilsknade till stannade vi givetvis bilfärden 1) pga den uppenbara risken 2) vem fan vill åka omkring med en ilsken bebis/ilsket småbarn?

Känner spontant att om NÅGON förälder tror att man kan lämna småbarn obevakade – särskilt när de sitter en bit upp från marken/golvet – please gå en föräldrarkurs. Eller rent förnuft-kurs.

Tipsar gärna så gott jag kan men undrar först bara lite kring situationen: Hur ser era måltider ut i övrigt? Äter ni alla tillsammans runt bordet samtidigt? Får hen vara med och se/”hjälpa” när maten lagas ibland? Hur äter ni när hen ser? Hur pratar ni om maten kring bordet? Har hen syskon?

Det ser lite olika ut. Oftast får han barnmat eller ngt i samma konsistens tlll lunch och så får han kleta lite med en sked och så så länge. Då äter vi inte samtidigt. Detta funkar helt ok för det mesta i den bemärkelsen att han hinner få i sig en del och det går rätt snabbt.
Mellanmål och klämmisar äts på språng ute eller inne.
Middag äter vi tillsammans och det kan variera vad det är. Han äter samma mat som resten av familjen. Syskonet är många år äldre så äter själv och sitter still.
Vi pratar så klart om maten och om annat.
Ibland är han med i köket, ibland inte. Gör ingen som helst skillnad för hur måltiden blir.

Och just det välling frukost och kväll vilket han klunkar i sig på en minut.
På frukost hinner jag sen äta frukost på ngn minut och han smakar på vad det är typ macka eller frukt. Detta går snabbt och han hinner inte börja protestera.

Okej. Knepigt. Spontant skulle jag nog inte låta barnet gå omkring och äta… ser att jättemånga tipsat om det och du ska såklart göra det du tycker blir bäst men jag personligen tror inte att det löser nånting. Däremot kan man ju såklart låta barnet gå iväg och komma tillbaka, ifall han har svårt att sitta kvar en längre stund, men att maten är kvar vid bordet och man sitter ner och äter. Inte minst för att undvika att sätta i halsen.

Eftersom du verkar ha testat alla ”vanliga knep” som jag tänkte tipsa om, så slänger jag in lite knasigare grejer som du kanske kan prova när du får tillfälle:
1. Be barnet mata dig när ni äter,
2. Köp ett leksakskök eller annan lek med mattema,
3. Mata barnet med pinnar (alltså ät-pinnar som du tar en matbit med och matar. Kan inte förklara det mer än att min dotter tycker det är askul, haha),
4. Lägg mat, lite i taget, direkt på bordet istället för att ha tallrik,
5. Lär honom att ”dippa” olika matbitar i något kladdigt. Brukar vara kul. Kan vara så simpelt som att doppa pastaskruvar i yoghurt.

Tack för tipsen.
Jag tycker att det där är jättesvårt med om man ska låta honom gå omkring eller inte.
Mata mig brukar han göra och älskar! Han skrattar jättemkt. Men brukar inte vilja äta själv. Men åtminstone gnäller han ju inte…
Ätpinnar ska provas, tror jag har det hemma.
Leksakskök eller liknande ska jag titta på, leksaksmat kanske kan va ngt också.
Lägger alltid några bitar till honom och så äter han kanske några bitsr, sen fyller jag på. Men det tar max ng minut innan han sträcker aig mot tallriken och vill ha den och skriker. Har även provat att inte ställa fram ngn tallrik till honom utan att ge bitar från min tallrik men det brukar inte heller funka.
Dippa gör vi, därför allt blir så kletigt…
Men han äter ändå ngt bättre om det är dippat i yoghurt, ketchup, sås osv.

Lycka till! ? kommer nog vända sen. De allra flesta barn äter tillslut när de blir hungriga och de ser till att få i sig det de behöver. Om inte så syns det på utvecklingskurvorna som BVC mäter och då får man hjälp ❤️

Att han får i sig lite av det du lägger fram och lite som är dippat i ketchup, välling och sådär e väl toppen! Låt matstunderna vara lustfyllda. Om han petar i sig några bitar, matar dig och skrattar (glädje) och sen går från bordet och välter klossar istället så kanske det räcker.

Men testa pinn-matning! Skriv gärna i nåt kommande ÖS om du testade, haha. Jag kanske har kommit på något revolutionerande ?

Tack för pepp! Ja just nu tycker vi det är lättast att lägga till ngt extra mellanmål eller så för att han ska få i sig det han behöver.
Han äter ju inte så mycket vid varje tillfälle så ofta är han hungrig ganska snabbt igen. Blir kanske en ond spiral då, att han inte lär sig äta större måltider och så. Men vill inte heller bråka om det för tror inte att det gör saken bättre
När det är uppenbart att han inte tänker äta mer så kan han sitta ngn minut eller två med en vattenflaska så man själv hinner äta upp.

Låt hen äta i soffan eller gå omkring och äta om det funkar bäst just nu. Sen kan vi prova med att äta vid bordet om några månader. Då kanske det går bättre.

Ja gå omkring i köket kan möjligen funka. Ska prova det lite även vid middag.
Äta i soffan är inget alternativ då han kastar tallrikar och kletar allt.
Det kläms liksom ut klämmis var och varannan dag i soffan så jag är inte jättepetig. Men pallar helst inte att ketchup och köttfärssås kletas där med och känns inte som en kul grej för storasyskonet att äta på det sättet.

Vårt barn lyckas ta sig ur alla slags selar, funkar inte. Hade en period när hen stod och åt, funkar inte i längden. Det enda som funkar nu är att hen har skor på sig, då kommer inte fötterna ur stolen. Helst stora klumpiga skor.
En bekants barn sitter alltid på bordet och äter, enda sättet som funkar för som. Barnen är i samma ålder som ditt barn.
Är det riktigt riktigt god mat så kan det ibland funka en hel måltid utan skor men har hänt kanske 2 gånger i hens liv.

Haha kul det där med skorna. Gullig lösning.
Jag är rätt liberal i min uppfostran och är ok med att mitt barn klättrar en del men att sitta på bordet och äta är nog förbi min gräns. Jag tror inte heller att det är det bästa vare sig för mitt barn eller för syskonet.

Låt barnet ”stå på stolen och äta”, ”gå runt och äta”, ”äta i soffan”, ”komma och ta en tugga då och då”, ”äta på golvet”. ?

Förstår att man vill skapa matglädje men kan inte fokus då ligga på att ha en bra stund tillsammans vid bordet. Hur ska det bli trevligt och rofyllt om det blir cirkus hemma och föräldrarna får jaga en unge med kladdiga händer?

Ja det är väl lite så jag också har tänkt och därför vi verkligen försökt ha en middag ihop åtminstone.
Men jag har full förståelse för att andra tagit till de metoderna. Jag tycker ju själv att jag försökt det mesta men inte lyckats skapa vare sig matglädje eller en trevlig stund. Så har du själv några andra tips då?

Jag skulle hålla fast vid att huvudmåltider serveras vid matbordet och vi sitter tillsammans där. Strunta i hur mycket mat barnet får i sig. Och gör det till en ritual så barnet vet vad som kommer hända t.ex. att barnet får vara med och duka, ställa maten på bordet, lägga mat på tallrik o.s.v. Först kan hela matsituationen bara vara några minuter, men där alla moment är med, och fokusera på att det är trevligt. Och så kan ni prova att öka tiden allt eftersom.

Mellanmål och annat skulle jag fortsätta servera on-the-go så du kan känna dig lite lugn i att barnet får i sig något ?

Är det någon som använde träningsappen Funbeat för många år sedan? Den gick i graven 2018 men jag skulle verkligen vilja hitta historiken, tyvärr sparade jag den inte. Är det någon som vet om det finns något sätt att ta fram det på?

Jag tror det är kört tyvärr. Jag kollade igenom min mail, och det kom ett mail med ” sista chansen att migrera träningsdata” i slutet av 2019. Om du inte gjorde det då är allt borta.

Tack, jag misstänkte det.

Jag skrev förra fredagen att jag skulle åka till en annan stad lördag-söndag för att träffa en kille jag haft kontakt med ett tag, mådde nästan illa av nervositet MEN det var en helt otrolig helg. Vi hade så kul och klickade helt sjukt bra! Åkte hem med sånt pirr i kroppen och leende på läpparna, vi har redan planerat att ses och fira midsommar tillsammans nästa helg ???

Vad roligt! ?

Vad kul att det gick så bra!!

Vad roligt för dig och er! Njut av känslan!

Njut så länge det varar.

Tips på bästa nagellacket önskas!
Och så undrar jag om man ska använda underlack och överlack också? För då sitter väl lacket kvar längre?

Jag gillar Mavala och Depend 7 days. Underlack är bra för att dina naglar inte ska bli missfärgade, och överlack gör så att färgen inte skavs bort lika fort.

Jag tycker essie sitter bra och länge! Den sorten som har skruvad flaska, inte den som det står express på 🙂

Håller med, Essie Gel Couture är det enda som funkar för mig

Essie och deras topplack

Essie! Jag får alltid komplimanger för mina naglar och använder bara Essie i princip. Underlack, två lager färgat lack, och sedan överlack. Deras överlack speed setter är super, det torkar så snabbt. 🙂 Glöm inte att regelbundet trycka tillbaks dina nagelband med en träpinne, det gör stor skillnad.

Mavala och Depend 7 days med Seche vite baslack och topplack ??

Vad ska ni göra på midsommaren? Jag ska jobba ganska långa dagar hela helgen men det är ok för att OB är så hög ??

jobbar till 16, min sambo är bortrest och jag ska äta något gott, fixa massa gött snacks och se massa nice serier helt själv hemma i soffan ?

Låter häääääärligt! ?

vad ska du själv göra? ?

oh förlåt kom ju på att du ska jobba! men du kanske har lite ledigt på kvällen med?

Jobb på dagen, HBO Max och godsaker på kvällen!

Åka bort med en kompis. Är allt annat än taggad dock.

Varför är du inte taggad?

För att min kompis är så velig och jag pallar inte vara den som tar tag i allting hela tiden så jag väntar på att hon för en gångs skull ska göra det. Alltid jag?‍♀️

Jag känner med dig! Jag har också en sån kompis, efter två resor med henne bestämde jag att aldrig mer.

Vara med mina fina föräldrar

Fyller år på midsommarafton så åker till Barcelona och firar ?

Åka med familjen på spa. En tradition på midsommar.

Är höggravid vi så ska bara åka på något midsommarfirande med vår tvååring på dagen, sen ska vi bjuda hit farmor på middag eftersom hon stannar hemma på midsommar för vår skull som ”förlossningsjour” ? när alla andra barnvakter är borta på galej hehe. Hoppas inte att bebisen kommer på midsommarafton, kul om den får en egen födelsedag men man vet aldrig.

Midsommar är väl inte samma datum varje år? Eller? Är det? ?

Nej men är man född på midsommar kommer man ändå fylla år på midsommar ett gäng gånger under sitt liv när det blir samma datum igen

Fast midsommar är den ljusaste dagen på året = 21:e juni.
Sen att man i Sverige _firar_ detta en fredag är ju en annan sak…

Nej, midsommarafton firades traditionellt den 24 juni.

Nej, 23:e var dagen midsommar firades i Sverige då vi firar midsommarAFTON, dvs dagen före Johannes döparens dag som är den 24:e. 23:e är också dagen som firas i Norge. Firar man sommarsolståndet är det den 21:e som ska firas.

Jag fyller år på midsommarafton ungefär vart femte år! Älskar det, så fint i Sveriges natur då!

midsommarafton är inte en specifik dag varje år likt julafton.. så du kan slappna av även om din bebis föds om en vecka så är det inte ofta hens födelsedag kommer vara på midsommar ?

Jo, midsommarafton är precis som julafton en bestämd dag, nämligen 23/6. Dagen före Johannes döparens födelsedag, liksom julafton är dagen före Jesus. Sen firas den närmsta fredag i Sverige av praktiska skäl.

Midsommar är väl om sommarsolståndet?

Nej, Midsommarafton är alltid på en fredag.

I Sverige har man sedan 50-talet bestämt att midsommar _firas_ fredag. Men årets ljusaste dag, eller Johannes döparens födelsedag, är inte alltid en fredag…

Fast midsommarafton är ju olika datum varje år så så farligt är det inte att vara född då. Det krockar ju bara typ vart sjunde år (+- för skottår), det är nog värre med valborg eller julafton eller så.

https://www.kalender.se/aftnar/midsommarafton

den 24e infaller inte förrän minst 10 år, säkert mer om man kollar upp det!

Om 11 år är det ja, det var lite det jag menade med +- för skottår. Jag fyller själv den 24e och tycker inte det är jättehemskt att det blir på midsommarafton ibland ?

Haha alltså! Såklart att ni har rätt, tänkte ej på detta. Perfekt, då har jag inget att bekymra mig för! Fritt fram ? / TS

Mitt barn är född 22a juni, bara några minuter över midnatt. Det är en magisk natt, bra tecken att vara född då ? heja heja

Träffa förälderns på dagen och dansa runt stången och allt det där. Sen ska de på fest o h jag ska sitta hemma själv med mina små barn. Ska se nån film när de somnat tänkte jag

Jag ska ansöka om ett nytt pass

Haha ta med nubbe till kön

Vara ensam. Barnen är hos sin pappa, mina vänner är bokade på eget håll och kvar är jag. Vet inte alls vad jag ska göra 🙁

Åka till kompisens stuga vid sjön, äta gott och dricka goda drinkar och förhoppningsvis bada badtunna! Samt kasta yxa, spela kubb och ro en eka runt sjön ?

Tror jag har början på uvi eller någon obalans efter vuxenmys för några dagar sedan, suuuuuuuck. Ska bli nunna istället.

Alltid kissa efter sex !

Vuxenmys… ??‍♀️

Ett tips är att kissa direkt efter sex, dricka mycket vatten efteråt och kissa 20min senare igen. Och en gång till en timme senare (så kissa 3 gånger på 1 1/2h) funkar för mig och jag har haft problem med återkommande uvi!

Jag vill sova efter sex. Jag är körd.

Samma här. Dock gör jag indirekt som Ellie säger ändå för har jag haft sex på kvällen före sovdags så vaknar jag alltid 500ggr på natten och måste kissa. Alltid efter sex, förstår inte varför?? Det kanske någon annan vet?

Köp d-mannose, brukar ta det så fort jag får känningar. Funkar för mig iaf.

Någon som lyssnar och följt/följer ”alla våra ligg” Anna och Amanda? De var båda gravida förra året och fick barn. Amanda har en ny pod nu som är bra som heter ”föräldrarapporten”.
Iallafall har jag märkt att de inte verkar umgås och följer inte varandra på Instagram. Har något hänt med deras relation? Hade hoppats få höra fler uppföljningsavsnitt från deras föräldraliv!

Som jag förstår fick Amanda en dramatisk start på föräldralivet och sedan en väldigt krävande bebis, samtidigt som hon öppet har sagt att det var mest jobbigt. Tror Anna fick en ”snäll” bebis och älskade det nya livet. I sin podd pratar Amanda ofta om en kompis som fick barn samtidigt som hon trodde att hon skulle umgås med väldigt mycket(och de gemensamt såg fram emot att rulla vagn tillsammans) men att det var svårt då deras liv och inställningar var så olika när bebisarna väl kom. Men hon har aldrig nämnt någon vid namn.

Ja så kanske det kan vara! Hoppas de hittar tillbaka till varandra senare i livet!

Tyckte helt ärligt att hennes intervju i Nyhetsmorgon där hon promotade nya podden var rätt plågsam.

Jag kan förstå det positiva i att lyfta fram att föräldralivet inte alltid är en dans på rosor för alla, men känns lite respektlöst på något sätt att säga ”jag hade egentligen ingen barnlängtan alls”. Nej, okej, men varför skaffade du ens barn för då? Kändes som att hon mest skaffade barn för att det ”förväntades” av henne, inte för att hon genuint ville själv.

Vet inte vem som är vem av dem och därmed inte vem du menar.
Men var det inte den ena som försökte och försökte och försökte och det gick typ inte?
Medan den andra bara ”hmm det är något som inte stämmer”, och så var båda gravida samtidigt? Kan absolut ha fel.

Ni som är tillsammans med erat livs kärlek, hur vet man? När insåg ni att den personen var ”the one”? Omgående, eller när ni väl lärt känna varandra?

Kan man egentligen veta om nån är ens livs kärlek förrän dagen man dör? ?

Kanske inte, men de som känner det mitt i livet så att säga. Jag kanske har en kraftigt romantiserad bild av ”the one” men jag är verkligen nyfiken på de som bara visste, och som lever med sin livs kärlek fortfarande efter många många år ihop. Sen kan man nog inte säkert säga att det var the one förrän man ska dö, men om vi skalar bort det rationella och fokuserar på det romantiska en stund haha.

Har levt med min sambo i 21 år, men jag har aldrig direkt tänk på honom som min livs kärlek. Däremot kan jag inte tänka mig att leva med någon annan.

Tror inte på en enda the one. Blev mer en slump, vi blev tillsammans och fortsatte vara det och det känns bra och rätt. Så jag antar att han är mitt livs kärlek, just nu är han det iaf. Är 38 och varit ihop i 19 år så det är ju en lång tid men har mycket liv kvar så skulle ju kunna va nån annan som räknas som det sen ? (men tror inte det).

Vad härligt att höra! Just nu är det i alla fall det, och det är det som vi får utgår från haha 🙂

Jag vet därför att jag står ut med hans mindre bra sidor och är villig att leva med dem därför att jag inte vill vara utan honom.

Fint att höra! Det känns definitivt som ett gott tecken på att man hittat ”the one” när man inte vill leva utan personen trots eventuella brister 🙂

Jag tänker inte så. Prova att istället ställa dig själv frågan ”Vore mitt liv bättre eller sämre utan honom? Skulle jag sakna honom om vi gjorde slut?” Jag har hittills under våra 12 år tillsammans aldrig känt att jag vill vara utan min man.

Det kändes snabbt. Det dröjde inte ens en månad. Och ja jag tror att man känner sånt. De jag hade träffat tidigare kändes inte alls på samma vis. Vi har varit tillsammans i över 20 år nu

Älskar att höra! Vad glad jag blir för eran skull, och det skänker mig lite hopp ärligt talat (är inne i en period när jag cravear romantik och lyckliga slut, av någon outgrundlig anledning)

Kände det rätt fort. Han med. Vi har lärt att leva med varandras egenheter, vi kommunicerar tydligt och har alltid gjort. Bråkar typ aldrig, mer tjafs för att man är trött typ. 10 år ihop och 2 barn. Han är verkligen mitt livs kärlek, aldrig varit i närheten av att känna så för en annan man. Är så otroligt tacksam för att vi har varandra, kan inte ens föreställa mig ett liv utan varandra.

Åh jaaa, vad det glädjer mig att höra! Jag hoppas få känna så en dag också.

Det finns inte ” ens livs kärlek ”. Allt handlar om att bestämma sig.
Massor av personer kan vara våra kärlekar och förr eller senare behöver vi stanna och ge en person chansen. Den personen som det råkar bli när du är redo är personen som kan bli DEN. Det beror på dig, inte på hen.

Jag hör vad du säger, men jag håller inte med fullt ut. Jag hade kunnat ”bestämma mig” för min senaste fd pojkvän som till synes hade allt man kan önska och som behandlade mig väl, och vi hade det nog ganska bra och kommunicerade väl, men ”den där” känslan infann sig aldrig. Jag vill ha allt det där jag nyss nämnde fast samtidigt känna att japp, han är the one.

Haha nej så fungerar det inte.

Vi började som arbetskamrater, blev vänner och sedan ett par. Han är den personen jag kände jag ville ha som pappa till mina barn. Vi har varit tillsammans i snart 30 år och även om han kan göra mig vansinnig, älskar jag honom och skulle inte vilja ha någon annan. Då har vi dessutom haft många tuffa år, barn med särskilda behov osv Men han får mig alltid att skratta. Han är verkligen den största kärleken i mitt liv, utom kärleken till mina barn, som är en annan sorts kärlek.

❤️❤️❤️

Jag och min kille har varit med varandra i 9 år. Blir fortfarande kärleks-pirrig när jag tittar på honom (inte alltid haha men ofta). Han är min bästa vän, den enda jag är helt mig själv med. När vi träffades visste jag att det måste bli vi. Han är min livs kärlek.

Fula flickor får aldrig The one

Efter man lärt känna varandra, tror det är svårt att veta tidigare. Med min känns bara allt så jävla självklart och rätt. Helt oroligt egentligen.

Helt cheesy, men jag var svårt hjärtekrossad som 19-åring och skulle aldrig mer träffa en kille. I april det året jag skulle fylla 20 träffar jag min bästa väns pojkväns kompis, i samma ögonblick jag såg honom VISSTE jag att det är mina barns pappa jag precis mött.

Försökte hålla honom på avstånd för att läka mitt hjärta, men det gick bara i ett halvår. Attraktionen var så stark från oss båda, vi blev ihop och har knappt varit ifrån varandra sen dess. Nu går vi in på tjugoåttonde året och våra barn vuxit upp och vi är fortfarande lika kära i varandra❤️ Vi är inte samma personer som vi var utan vi har utvecklats tillsammans och har så kul ihop. För er som undrar om vi bara är kompisar numera, så nej, vi är ”fortfarande aktiva” ofta?

Skrytan skryteson

Hallå attityden?

Fast snälla, hör du inte hur det låter? ”Hallåöööööe attityden” ?
Var också kär i 18 års åldern men han kullade i buskarna så ?

Ava Avundsjuk?

Absolut, och kräks när skrytisar sätter igång. Men skryt på. Finns många skrytan skryteson där ute.

Älskar att höra att attraktionen var så stark, det är något härligt i att våga ge efter för det! ❤️

Trodde inte ens att vi skulle bli tillsammans första månaderna, första åren var jag tveksam på om han var mitt livs kärlek men nu tio år senare kunde inget kännas mer självklart.

Underbart! ❤️❤️

Är ni oroliga för er ekonomi? Vad drar ni in på?

Nej. Drar inte ner på någonting.
Jag har tvärtom bestämt att jag ska satsa på kvalitet framför kvantitet det här året

Är inte orolig. Skulle bli orolig först om vi skulle riskera att behöva sälja huset tex. Däremot vill jag såklart inte att alla pengar försvinner nu i ett svart hål, försöker hålla bättre koll för att kunna behålla/investera så mycket som möjligt utan att för den sakens skull ha det alltför torftigt.

Alltid orolig men har inget kvar att dra in på.

Tips på bra foundation? Tendens att bli torr, gärna inte för täckande. Blandar i dagsläget ut foundation med dagcreme för att det inte ska täcka så mycket.
Gärna med spf ⭐

En CC-kräm? Har en från Mary Kay som jag ÄLSKAR! Men det finns nog många bra, gå till typ Kicks vetja ?

Personligen älskar jag IT Cosmetics CC cream, men den är täckande så det är nog inte vad du söker. Men om nån annan här söker en täckande, återfuktande foundation/dagcreme kan jag rekommendera den 😉

Ja den kan man täcka tatueringar med t.o.m sitter som berget också.

Väntar fortfarande på Tyras foundationtest

Haha vad har jag missat? ?

För att SPF ska skydda behöver man betydligt mer än vad som är snyggt att lägga på, i sminkväg. Separat SPF är mycket mer effektiv.

Lumene CC-cream! Enda som funkat för mig med torr torr torr hy. Ger lätt täckning men ändå låter min naturliga rosighet lysa igenom på ett fint sätt. Tycker den ger lite extra lyster utan att kännas fejkad. Håller ta mig tusan en hel dag med treåring i alla miljöer, väder och tempon!

Sofia som skrev om sina cellförändringar förra öppet spår. Såg väldigt sent att du ställt frågor så jag svarar här och hoppas det når dig!
Jag har haft allvarliga cellförändringar gånger två. Jag misstänker att de fortfarande är kvar tyvärr..Jag ska på uppföljning snart men är beredd på en till operation.
Vad som gör ont är så individuellt så tycker det är svårt att svara på, är du väldigt känslig i det området kan det göra ont. Min samlade information efter mycket sökande är att de allra flesta inte tycker att det gör ont. De som tycker att det gör ont tycker främst att själva verktygen som man öppnar upp med gör ont, själva operationen när de tar bort förändringar ska absolut inte göra ont och jag själv kände ingenting av det. Eftersom biopsi innan oftast görs utan bedövning så känna det betydligt mer än operationen.
Jag känner inte till att det finns något som kan gå fel med operationen, det är är ett så specifikt ställe och läkarna vet vad de sysslar med.
Det finns som läkaren sa till dig en risk för tidig födsel, det är dock något som kraftigt minskat då man blivit mycket bättre på att genomföra operationerna. Läkarna brukar vad jag förstått hålla extra koll på sånt om man väl blir gravid sen. Tidigare fanns det också ökad risk för tidig spädbarnsdöd men den ökade risken är helt borta idag, vet att det förekommer diskussioner om det så ville nämna det också om du läser det på nått ställe.
Allvarliga cellförändringar i form av cin 3 kan visa sig vara cancer efter operationen, men det är INTE vanligt. Skulle dom misstänka invasiv cancer eller på något sätt se något som tyder på att det är illa så hade du vetat det, det lovar jag dig.
Jag vet att man oroar sönder sig, men den här operationen är det bästa du kan göra för att i framtiden inte utveckla cancer. Det är något bra, även om det känns jobbigt.
Har du fler frågor så svarar jag gärna här. Håller alla tummar och tår för att det ska gå bra för dig.

Alltså jag blir typ rörd av att du tar dig tiden att svara på alla frågor och utan att vara säker på att jag ser det dessutom. Tack fina människa för det! ❤

Det är just såna typer av frågor jag kan tänka mig snurrar runt i fler hjärnor än min och som jag tycker är tråkigt att man missar att informera om. Jag hade tillfälle att fråga läkaren på kolposkopin men då var jag fullt fokuserad på att inte tuppa av på slutet att det var det enda jag tänkte på ?

Tusen tack för att du tog dig tiden, det känns oerhört skönt att någon kan relatera ?

Men vi är alla olika. Att gå till tandläkaren är för mej ok men allt med gyn är superjobbigt. Så dom får sova mej vid jobbigare ingrepp. Det är som det är. Man är inte mer änn människa.

Lancome miracle teint

Använder bodyshops foundation, älskar den. Den finns också i så sjukt många hudtoner att nu har jag exakt rätt färg för min hud ?

Lumenes skin tint! Helt besatt av den, så fin på huden och sitter bra.

Väntar just nu på alla som kommer att skriva om att Sanna och Maja är på samma ställe i detta nu och tom sitter vid samma bord…

Och du började.

Skulle precis komma in och skriva det! Sjukt kul att se ju

Inte min definition av ”sjukt kul”…

Du var först!

Förstår ingenting men vill ändå veta mer!

Jag tror det är fotbollsspelaren Albin Ekdals (deras gemensamma väns) bröllops helg. Därför det är samlade.

Tjejvasan? Någon som vet om det går bussar dit från Sälen/Hundfjället?

Tips på sätt att skrämma barn? (Haha)
Barnen i familjen på våningen under busringer på min dörr flera gånger om dagen. Idag har någon dessutom gjort sönder alla mina blommor jag haft på ”min våning” i trappuppgången. Föräldrarna kan ingen svenska eller engelska så kan inte prata med dem. Håller på att bli galen

Ta reda på vilket språk de har och se om du kan hitta en tolk.
Eller så hotar du med polis, det funkar på alla språk.

Börja med Google translate med föräldrarna.

Försök prata med barnen? Kanske skämta lite med dem, typ låtsas skrämma dem när de ringer på, skratta och sen bli mer allvarlig.

Byt till en elektrisk ringklocka. 40 tusen volt gör nog susen.

Stört beteende. Efter jag klagade hos föräldrarna med störiga busringande barn i trappuppgången så började de spotta på våra cyklar och ned i våra brevinkast. Föräldrarna gjorde ingenting åt saken. Vi fick ringa polisen till slut.

Prata med hyresvärden. Sådär ska man inte behöva ha det

Tack för bra svar. Kommer ta med en vän som pratar arabiska och snacka med föräldrarna

Det var vettigt!

Borde finnas någon sånt ” det här är polisen” ljud, kanske kan funka?
Filma dem och visa föräldrarna? Även om dem inte kan språket så kan du visa en film på vad dem gör.
Annars får du skrika och banka i på dörren när den kommer upp som en psykopat ??‍♀️

Spruta vatten på dom.
Men då kommer du nog få igen flera gånger om. Så snacka m föräldrarna istället.

Sjukt när barn inte har någon respekt ens när de blir tillsagda.

Woop woop!
That’s the sound of da police!
Woop woop!
That’s the sound of the beast!??

Skrev i onsdags men lite sent, försöker igen för fler synpunkter..

Hur skulle ni tänka om det här? Om man är två personer som är kära/intresserade av varandra men man är så sjukt olika. Inte som personer men i livsstil. Kommer inte kunna bo ihop av olika anledningar, tex pälsdjursallergi och väldigt olika boendepreferenser. En gillar enkel mat, sunkiga krogar, en fine doning och nya smakupplevelser. En gillar fotboll och gå ut och dricka öl, den andra konst, teater etc. En tjänar ganska lite, den andra är van vid en högre standard. En gillar charter, den andra upptäcka nya platser. Etc etc. Känns som vi inte har några gemensamma beröringspunkter i vår livsstil? Men han är en så fin och omtänksam person, har samma humor, har kul och skrattar hop och är attraktiv. Man måste ju inte bo ihop men kommer man till slut vilja det? Kommer man tröttna i längden pga olikheterna? Man kan ju va kär och må bra tillsammans men förälskelse tar ju slut nångång och då kanske olikheterna i livsstil blir för stora/avgörande? Är det döfött liksom? Är det värt att satsa på?
Man skulle kunna tänka, bara kör, vad finns att förlora? Men vi behöver offra vissa saker för att ge det en chans och jag undrar om det är värt det.

Jag säger kör! Kör, utan att för den sakens skull säga upp det egna boendet för att bli sambos. Men njut av varandras sällskap och känn efter allt eftersom. Hittar ni kompromisser eller eran ”egen” grej? Är vissa olikheter en dealbreaker? Jag hade personligen aldrig offrat mitt boende, yrke, intressen, vänner eller familj (eller husdjur, men det har jag inte) för ett förhållande. Dvs sådana saker som ger mig en grundtrygghet i livet. Det mesta annat kan man kanske kompromissa bort, om så för en period i alla fall för att testa och se om förhållandet är värt det.

Klart att det kan fungera med olikheter, men det gäller att kompromissa mer. Och att båda är med på det.
Om en är allergisk så måste den andra vilja lämna bort sitt djur såklart. Annars kommer det inte fungera. Folk kommer säkert skriva att allergitabletter finns men det är enbart för lindrig allergi, och man riskerar bara bli värre. Så det är ju den största frågan hos er, den som har djuret måste vara villig lämna bort det.
Sen kan man väl åka på semester där man bakat in sånt båda gillar. Äta på olika ställen osv

Men det känns som din tveksamhet bottnar i nåt annat? Är du inte så intresserad av honom egentligen?

Va nej? Varför lämna bort sitt djur för man blir ihop med nån? Helt sjukt ju. Särskilt om man inte ens ska bo ihop, då är det ju onödigt.

Jag menar om man flyttar ihop såklart. Inte om man dejtar.

Man flyttar väl inte ihop i så fall. Dealbreaker. Annars älskar man inte sitt djur.

Vi kommer aldrig kunna flytta ihop som sagt, inte på många år iaf, han har barn också, större hinder en djur ? Men många lever ju som särbos och trivs med det.

Jo man kan väl göra olika saker tillsammans men ja då måste man verkligen kompromissa, om en är obekväm med det. Att man aldrig gör nåt båda tycker om? Eller väldigt sällan ? I början försöker man kanske för varandra men efter ett tag kanske man slutar?
Nej, finns ingen annan anledning, är kär.. Men det är det man måste lämna bakom sig som gör att jag funderar på om det finns en framtid här eller är det bara en fling?

Jag och min kille är raka motsatsen mot varandra. I början tänkte jag att det gör inget för att han var så fin och underbar och vi var så kära. Men nu tre år senare är jag så uttråkad och rent utav olycklig. Han är världens bästa kille men vi är för olika och jag känner att livet är för kort för att behöva kompromissa. Du kan absolut prova men det kan ta två-tre år innan du kommer på detta (om du gör det) och du vill inte sitta där med bolån och det ena med det sjunde och känna att du vill lämna förhållandet.

Åh vad tråkigt! Lite det jag är rädd för, att känslorna inte ska räcka för att täcka allt det andra. Så har man lämnat allt.
Hur ska du göra?

Lämna så fort jag kan. Förbereder allt men just just nu går det absolut inte. Men typ om ett halvår isch.

Vet han om att du ska lämna honom om ca ett halvår? ?

Stackars din kille.

Mitt ex var en Fin och vettig kille. Men jag ville resa, han ville knappt ta sig utanför hålan vi växt upp i. Jag var social med vänner, han ville sitta hemma och spela. Jag var så olycklig och vi började leva två parallella liv. Nu lever jag med en man som älskar att resa, att äta på restaurang och att ha en stor umgängeskrets. Och 9 år senare är jag fortfarande lycklig med honom. Så här i retrospektiv har olikheter blivit alltför jobbiga när den först förälskelsen lagt sig om man inte växer åt ett mer likriktat håll. Rekommenderar att man ändå har liknande grundförutsättningar. Sen behöver man inte tycka lika om allt. Men just tex att aldrig få resa med någon eller jag bara själv hade mitt socialumgänge var inte ett sätt jag ville leva mitt liv. De här vill jag dela med min partner

Jag förstår dig helt, lite så jag tänker. Kanske inte värt då.

I och med att du inte kan acceptera/kan tänka dig träffa hans barn så tnker jag nej. Skriver med det eftersom du skrev det i förra inlägget. Tänker att det kommer få honom i en konstig situation på sikt, splittrat liv liksom. Känns svårt att få det att hålla långsiktigt men det kan ju fortfarande vara kul o dejta lite kravlöst ett tag?

Det var inte alls det jag sa! Jag har träffat dem och skulle kunna umgås med dem. Jag vill inte bo med barn och inte vara som en bonusmamma i vardagen, alltså skulle vi va särbos.

Förlåt! Då tolkade jag det fel. Då tycker jag ni ska köra, lite olikheter skadar inte tänker jag. Det kan göra att man upptäcker nya sidor hos sig själv och på sikt växer av det också. Man vet aldrig förrän man har provat och hellre ha testat något än att ångra sig. Hoppas ni hittar en väg som passar 🙂

Det där en riktig fultolkning Amalia, så minns jag inte alls att diskussionen gick.

Tror att man gärna vill att det ska funka men när den initiala förälskelsen är över, och ni vill ta nästa steg, så kommer det nog inte fungera. Men man kan ju umgås
Och hänga så länge som det passar. Jag har levt ihop med min partner i 11 år. Vi är väldigt olika, och Haag tycker det är tråkigt, stundtals . Vi gillar inte samma typ av filmer/serier, så kollar något sällan ihop. Vi är inte intresserade av samma ämnen, så vi diskuterar samtiden och aktuella ämnen men inget djupgående kring det som intresserar oss separat.. Allstå vi har försökt, det är bara totalt ointressant förDen andra och vi respekterar det.
Det vi möts i annars är livskvalitén som är viktig för oss, vi älskar och äta ihop,
Testa nya saker, gillar och resa, båda uppskattar liknande saker under resor.. kommer från liknande bakgrund och kan relatera till varandra vilket ger
Oss stark samhörighet..
Men utan de sakerna? Hade gjort slut. Man ska vara olika men behöver ha common grounds för att det ska fungera
Långsiktigt. Men vem vet ni kanske har liknande värderingar? Moral? på
Livet? Det skulle ju underlätta.

Hur förberedde ni er på förlossningen? Tittade på videos, läste böcker? Vad gjorde er mer vs mindre rädd för kommande förlossning?

Kollade bara länkarna som mvc gav mig och läste det som stod på preglife typ.
Personligen ville jag ha koll pp förloppet och vad som händer men trodde inte på att liksom läsa hur mycket som helst om det. Kände inte att det va möjligt att ha en jättetydlig plan ändå.
Jag upplevde att det jag läst och det vi tittat på räckte.

Boken Föda utan rädsla tyckte jag var bra. Jag nötte in inställningen att ’min kropp är gjord för att föda barn, men om något inte funkar, jag inte förstår vad min kropp vill eller något händer. Då vet all personal i rummet vad dom ska göra för att hjälpa mig’.

Jag hade en fin förlossning där jag lät kroppen visa vägen och personalen förklara när jag inte fattade.

Jag skrev i mitt förlossningsbrev och sa till dom att dom skulle prata MED mig hela tiden om vad som hände, bra och ev dåligt, guida mig, förklara och visa.

Alltså. Påläst. Tillit till mig och min kropp. Och stort förtroende för personalen.

Läste en jättebra bok som hette Att föda! Och läs på massor om amning för ofta får man inte jättebra hjälp på bb med amningen. Rekommenderar babybaby.se

Förberedde mig ingenting och ångrar det så mycket för jag hade noll koll och fick en förlossning i kaos ? Så jag skulle samlat på mig mer information i alla former. De olika stegen, ställningar, smärtlindring och annat. Lycka till! Det är en sjukt häftig upplevelse! ❤️??

Tog reda på förloppet i en förlossning så jag visste lagom mycket om de olika faserna. Sedan läste jag föda utan rädsla. Tycker den förklarar bra hur man ska andas och hur kroppen fungerar under en förlossning. Hade ett väldigt kort förlossningsbrev som innehöll det som kändes viktigast för mig.

Hade inställningen att jag kommer inte kunna kontrollera situationen men jag kan göra mitt bästa för att underlätta för mig själv genom att hålla mig lugn och lite på att personalen hjälper mig. Blir man upprörd och stressad gör det met ont så andas och tänk att förlossningen kommer inte att vara för evigt utan du behöver ”bara” uthärda. Jag tyckte också lustgas hjälpte mig mycket att hålla mig avslappnad om än lite lite bortkopplas liksom. Långt ifrån alla som gillar det dock.

Sen så prata med den som ska vara ditt stöd under förlossningen om vad du vill och inte vill den ska göra samt vad du har för önskemål som hen kan framföra. Du behöver en lugn, stabil person du litar på.

Läste Ina May Gaskin!
Det enda, det bästa.

Gick en kurs i profylaxandning och tränade sedan två gånger om dagen fram till förlossningen.

Gud vad nina g hade jobbig förlossning. Helt fel att hon inte fick kejsarsnitt. Märks att vården vill spara pengar på allt. Inte ok.

Födde med snitt! Vill inte spricka i firty

Läste föda utan rädsla, gick systrarna Brittons digitala hypnobirthing kurs och lyssnade på podar/följde instagramkonton som skrev om födsel på ett sätt som tilltalade mig. Sedan v 24 ish har jag försökt träna på att andas eller meditera någon gång om dagen (har inte alltid blivit så) och tänkt på olika affirmationer. Inför födsel två (BF imorgon!) har jag även en doula. Låter mycket när jag läser det men det har verkligen inte varit någon större grej och jag känner att jag vill maxa upplevelsen (och inte minst göra vad jag kan för att det ska bli en bra upplevelse, vad som än händer).

Det här med att kolla ens partners telefon. Jag vet ju att många är okej med det för att ”jag har inget att dölja”. Men ni som tittar eller låter partnern kolla i er telefon, får de verkligen läsa ALLT? En konversation med din bästa vän eller mamma, får partnern läsa? Oavsett innehåll?

Jag har ingen partner själv, och har väl egentligen tänkt att det är väl okej om man skulle ha en partner, att han fick kolla om han nu ville det. Tills nu. Jag är i situationen där min brors tjej uppenbarligen får läsa vad som skrivs mellan mig och honom – för det är hon som svarat ibland (vilket jag vet eftersom jag känner min bror och vet hur han kommunicerar).

Det har ju gjort att jag inte vill skriva så mycket till honom längre för jag är inte okej med att hon tar del av MINA sms till MIN bror.

Så hur funkar ni i det läget, tänker ni på den andra personen som ni skrivit med, huruvida den vill att innehållet ska delas med partnern eller inte?

Och ja, jag har sagt till min bror men det är inte det frågan handlar om utan om ni öht tänker på den andra personen eller bara på er egen åsikt i frågan om det är ok eller inte.

Nu låter jag inte min partner kolla min telefon, på samma sätt som att jag inte vill kolla hans. Men tänker på samma sätt som du, att det inte endast är min egen integritet som står på spel utan även min familjs och mina vänners. Det som de skriver till mig räknar ju de med ska stanna mellan oss, det är ett förtroende man har sinsemellan, och av den anledningen (bland flera) skulle min partner aldrig få härja fritt i min telefon.

Ja exakt så! Det var det jag sa till brorsan också och jag trooor att han har fattat.

Det där är orsaken varför min partner inte skulle få tillgång till allt i min telefon (han har aldrig frågat/försökt dock). Inte för att jag vill dölja nåt, men mina vänner kanske vill!

Jag vill veta vem jag pratar med. En kollega ringde mig och efter kanske 10 minuter börjat hens sambo lägga sig i. Då fattar jag att hen är med i bilen och har hört allt. Vi pratade inga hemligheter men kändes väldigt konstigt.
Min kompis hamnade i samma situation när en vän ringer och ställer frågor om en gemensam bekant och efter en stund fattar hen att det finns fler i bakgrunden.
Så jävla konstigt beteende!

Verkligen. Håller helt med om det med högtalare, för jag kan tycka att det är jobbigt nog om mamma eller pappa har högtalare på. Ofta har de det för de säger alltid ”mamma/pappa vinkar” (ja, de säger vinkar och jag vet att de faktiskt sitter där vid bordet och vinkar också, har sett det själv?), men det är ändå mer ok att båda tar del av mitt samtal än någon annans partner.

Beror ju på. Skulle jag ja skrivit med nån annan kille hade det inte varit konstigt om sambon ville läsa det. Men han hade ju inte fått läsa sånt jag skriver till min familj. Eller kompisar. Nu har han aldrig frågat. Eller ens försökt.

Men en kompis som är kille då?

Alltså de är väl bara själva grejen att ha tillgång, sen bryr man sig väl ändå inte, man vill bara veta att sin respektive är okej med det så vet man att Hen inte döljer något. Skulle jag kolla så kollar man väl endast efter okända namn eller nå.
Jag kollade sambons smskonversation med hans bror förut jag va kanske 18 år, för jag kände på mig något. Och jovisst han hade skrivit skit om mig som min sambo inte berättat. Obefogad skit som inte stämde så glad att jag kollade ?

Hört talas om tillit? Känner man att ma behöver ha tillgång så är nåt fel..

Hört talas om magkänsla? Den stämmer väldigt ofta ?

Men du pratar om att ha tillgång? Alltså hela tiden? Det känns inte normalt att vilja.

Jaha nej så menade jag absolut inte. Mena bara att man får titta om man skulle vilja. Nu har jag inte tittat i hans mobil på 10 år. Hallå jag va tonåring och vi hade inte ens varit tillsammans ett år ? nu lånar jag bara för att ringa min egna när den har sprungit iväg ?

Min partner får inte titta. Varför liksom? Kan stå nåt som han inte ska se, mellan vänner.

Kontrollfreak?

Fast ibland behöver man få ventilera och kanske överdriva till sina vänner ? Ftån bådas håll ?

Stört beteende att läsa igenom partnerns konversationer!

Tycker inte det är okej att kolla varandras telefoner, samtidigt som jag och min sambo kan varandras pinkoder, lösenord osv. Men skillnaden är att även fast vi skulle kunna kolla varandras telefoner på det sättet, gör vi inte det. Dels för vi har inget intresse av att läsa varandras konversationer med andra, dels för att det vore respektlöst mot varandra och de personer konversationerna är med. Undrar vi något så frågar vi varandra direkt bara liksom.

Det vi kan använda varandras telefoner till är t.ex. vidarbefodra en bokning, för över pengar på banken och andra liknande grejer som mer är ärenden. Och det gör vi ju bara om den andra inte rimligen kan göra det just då, kanske kör bil, är.i duschen, eller ens egen mobil är död osv.

Vet inte riktigt om det var så du menade, men för oss är iallfall att ha tillgång till varandras telefoner inte detsamma som att utnyttja det fullt ut på det viset.

Menade exakt de också. Eller styra Spotify/cromecast eller liknande.

Vi har tillgång till varandras lösenord och telefoner men det är självklart att man inte läser konversationer eller går igenom varandras sociala medier. Tror inte ens att vi har ”avtalat” om det, det är bara helt otänkbart.

Samma här. Varit tillsammans i snart 10 år, kan lösenorden, men snokar inte. Tror min sambo har en ny krypterad chattfunktion förutom whatsapp, men sätter mig inte in i det ?

Det är inte okej! Låter nästan lite kontrollerande. Min sambo är bra kompis med sin syster och jag skulle aldrig ta del av deras sms-konversation, eftersom det är just DERAS konversation. Tänker att det vore otroligt obekvämt för min sambos syster om jag tog mig den friheten? Alltså i värsta fall kan det ju bli så att hon inte skulle prata med min sambo i samma utsträckning, vilket vore skittrist eftersom jag vet att de har en fin och viktig relation. Hade själv blivit förbannad om min sambo inte lät mig ha mina syskonkonversationer ifred haha.

Om din svägerska vill ha kontakt med dig kan hon starta en egen konversation med dig! Inte inkräkta på din och din brors konversation.

Precis. Jag tycker också att det är väldigt kontrollerande och grejen är att han har inte presenterat henne för familjen än, så jag har inte träffat henne. Därför gör det också att jag redan känner att jag kommer ha svårt för att tycka om henne då hon påverkat min och brorsans relation till det sämre.

Men det är inte enda kontrollfreaksbeteendet och jag berättade allt det för mamma och hon tyckte också att det lät kontrollbehovigt. Hon tyckte att jag skulle ta upp det med min bror, så jag gjorde det men han bara ”mm…mm…jaha?”.

Är också rädd att hon ska påverka min bror ännu mer till det negativa. Han har inte världens bästa självförtroende och han har svårt för att säga nej, vill vara alla till lags osv och är det redan såhär, hur kommer det då att bli…

För egen del så kan jag min partners kod och han min men det betyder inte att det är OK att sitta och gå igenom konversationer i den andres telefon? Att vi kan vara dras koder är av praktiska skäl typ byta låt på Spotify när den ene kör, kolla upp resvägen när ett av barnen kollar på den andres telefon, att föra över bilder via airdrop osv. Vi sitter ju dock inte oxh kollar igenom varandras sociala medier, mail eller smskonvos.

Självklart vill jag inte att min partner ska läsa igenom alla olika konversationer jag har med vänner och bekanta även om det inte finns något där som rör otrohet eller liknande. Dock ser vi båda det som självklart och därför är det inte heller en ”grej” att veta den andres kod. Handlar väl bara om respekt för den andres integritet och om man behöver bli hindrad av ett lösenord för att inte rota igenom sin partners privata grejer känns det som att man inte har så mkt respekt. Och vice versa.

Efter att ha pratat med försäkringskassan två gånger idag och varit riktigt irriterad andra gången så att jag sedan fick be om ursäkt för att jag blev upprörd, men tackade ändå flera gånger för den hjälp personen gav mig, så jag vill bara säga till alla er där ute som jobbar på myndighet med service tack så jättemycket för all hjälp och förståelse! Jag hoppas ni får höra det ofta ändå, men tack för det goda bemötandet!

NÄR ska folk lära sig att man ska inte lämna barn och djur i varma bilar?! ?

”En treårig pojke har förts till intensiven i Lund efter att han på fredagen hittades okontaktbar i en parkerad bil i Växjö. En förundersökning om grovt vållande till kroppsskada har inletts.
Larmet till SOS kom in strax efter lunch på fredagen. En anmälan om grovt vållande till kroppsskada, där en av pojkens vårdnadshavare är misstänkt. I övrigt vill polisen inte lämna några detaljer kring händelsen.

– Det kommer ett samtal via SOS 112, men vem det är som har larmat kan jag inte uttala mig om, säger Rickard Lundqvist på polisens ledningscentral till SVT Nyheter Småland.

Har förts till Lund för vidare vård

Region Kronoberg beskriver på fredagskvällen pojkens tillstånd som stabilt. Under eftermiddagen har han fått intensivvård i Växjö och nu har förts till intensiven på barn- och ungdomssjukhuset i Lund.

Händelsen inträffade på Arabyområdet. Polisen är just nu mycket knapphändig med information kring omständigheterna.

– En åklagarledd förundersökning är inledd, säger Rickard Lundqvist.”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/trearing-hittad-okontaktbar-i-varm-bil

Rubeiken föll bort: ”Treåring hittad okontaktbar i varm bil i Växjö”

Jag håller med. Ge fan att lämna barn eller djur i bilen. Hur svårt ska det vara.

Liksom, även om det inte är varmt är det ju en jättedålig ide att lämna en treåring ensam i bilen! Hur vågar man?

Araby..då vet vi varför då.
Hoppas pojken klarar sig utan men

Berätta!

Ja eller hur? Aldrig ens hört talas om stället?

Växjös värsta kvarter. Majoriteten är inte svenskar och hög kriminalitet. Tror hem syftar på det…

Det är samma sak varje sommar 🙁 Barn i varma bilar och i drunkningstillbud. Sommaren är härlig men det är en jävla massa skit som händer hela tiden.

Vilka idioter till
Föräldrar? Hur kan man ens lämna sin 3 åring ute i en bil? Jag vänder inte ens min 3 åring som ryggen ute. Vill verkligen veta vad det ärFör Människor som lämnar de mest Dyrbara de har i bilen ensamma och varför de inte har något säkerhetstänk alls? De borde fan räknas som vanvård att utsätta barn för
Potentiell fara.

Det är klart det räknas som vanvård, det är ju därför det är en åklagare inblandad.

Tror dock såna här fall oftast är en del i allmän vanskötsel av barnen. Det händer några gånger per år, det innebär att det inte är något som händer i vanliga familjer.

Ja är så nyfiken på paow just nu pga breakupet. Nån som följer henne på snap? Har hon kommenterat det hela något utöver aftonbladetintervjun?

Undrar också om Paow och hur hon mår??

Patriciavidelindh ska få ännu sitt 6e barn nu

Hon är så motsägelsefull att det är skrämmande ?

På vilket sätt är hon motsägelsefull? ?

Därför att hon skrev för bara några veckor sedan ”NU känner jag mig SÅ färdig med barn! Jag hinner inte mer de äldre heller eftersom en bebis tar så mkt tid.” Och mkt annan rant som aldrig stämmer för den delen.

Är ”the law of attraction” bara bullshit tror ni? Vad tror ni? Finns det nån här som är intresserad av ämnet och som samtidigt är bra på Engelska och som kan tänka sig att sammanfatta denna artikel för mig? (Det är en artikel om varför the law of attraction är bullshit)
Artikeln: https://mentaltherapy.net/law-of-attraction-scam/

Ja, det är bullshit. Fattiga är inte fattiga för att de tänkt negativa tankar, folket i Ukraina har inte råkat ut för krig på grund av vad de tänkte, rika gamla kärringar på Östermalm förtjänar inte att ha det bra mer än tiggarna från Rumänien. Världen är orättvis och slumpmässig.

Jo det finns faktiskt rika som förtjänar att vara rika för att de har uppoffrat och försakat samt arbetat hårt för sin framgång. Vore sjukt att ta det ifrån dem. Däremot finns det en elit i världen som verkligen satt i system att tjäna pengar på andras undergångar, men de är ytterst sällan gamla tanter på Östermalm.

Vänligen dra ut huvudet ur arslet. Det finns mängder (som i miljarder) människor som slitit hårt sedan de var barn, som försakat skolgång och förnekats allmän dräglighet i tillvaron. Finns liksom ingen korrelation mellan ”slita hårt” och framgång. Däremot finns det en mellan ”goda förutsättningar” och framgång.

Självklart finns det en korrelation mellan att slita hårt och att nå framgång.
Det betyder inte att alla som sliter hårt kommer nå framgång. Men löjligt att tro att det inte spelar roll.

Ja alltså för privilegierade människor funkar det ju såklart delvis eftersom om du tänker på något konstant och önskar det högt så kommer du ju ta steg i den riktningen samt vara mer uppmärksam på möjligheter, tex kan man förmodligen lyckas ”önska” sig till pengar, kärlek eller ett bättre hem. Men sen finns det ju så många undantag, såsom de nämns här ovan, liksom att önska bort sjukdom osv så självklart är det inget magiskt i det.

Det känns ganska ointelligent att tro på det. Som att tro på kristaller.

Ska på pedikyr… vilken färg ska jag välja?

Jag gillar vitt på sommaren.

Rött. En röd som passar din fots hudfärg.

Jag ska gifta mig i sommar och ta min partners efternamn. Någon som har bra tips på vad man behöver tänka på? Är det något man kan förbereda nu innan? Vilken ordning är det snart att göra saker i? Det enda jag gjort hittills är att skicka in till Skatteverket om namnbytet.

Ska ni resa utomlands efter bröllopet så gör namnbytet efter resan.

Jag ska gifta mig i sommar och ta min partners efternamn. Någon som har bra tips på vad man behöver tänka på? Är det något man kan förbereda nu innan? Vilken ordning är det snart att göra saker i? Det enda jag gjort hittills är att skicka in till Skatteverket om namnbytet.

Bankkort etc kommer automatiskt. Sätta nytt namn på dörren. Ev körkort först och pass sen. Komma ihåg att ändra namn på alla beställningssidor, typ Zalando etc.

Det är bäst att ta körkort först då? Räknas passet med det gamla efternamnet fortfarande som giltig legitimation när man ska hämta ut det?

Nej, det räknas inte som en giltig legitimation. Du måste ha papper från Skatteverket som visar att du bytt efternamn tillsammans med ditt pass så funkar det.

Ja, du får en lapp från skatteverket som du tar med dig. Där står att du är samma människa med nytt namn

fast jag har bytt namn (förnamn) och har inte fått hem nytt bankkort. gått snart 3 mån nu. endast transsportstyrelsen har skickat om körkort.

och jag hämtar förresten alla mina paket osv med mitt gamla körkort, ingen bryr sig om att kolla namnet!

Ser ni likes fortfarande på insta?

japp

Ok tack för svar! ☺️ Är man kreatör eller liknande verkar det inte synas längre, därav min fråga.

Jag dejtade två killar samtidigt var av den ena hade jag mer känslor för. Jag såg honom på stan med en tjej på vad det såg ut som en dejt. Skrev och frågade om det var han osv och han förklarade att det var en kollega som han tog en drink med. Blev ledsen trots min dubbelmoral. Så pass att jag senare ställde in vår träff då det kändes konstigt att träffa honom mär jag sett honom på dejt med en annan. Synd då han är en otroligt bra match för mig personlighetsmässigt. Är jag en dramaqueen eller var det rätt? Taskiga kommentarer undanbedes.

Dubbelmoral och dramaqueen absolut.

Okej… får stå mitt kast känns inte som ngt jag kan rädda.

Jag förstår att du känner så. Men om han menar att det bara är en kollega får du kanske öva på att lita på det? Även om det kan vara super läskigt!

Varför kändes det konstigt? Hade du inte tänkt tanken att han kunde sett dig ute på dejt med den andre?

jobbigt att ha sett dem i dejt-glowet, svartsjukekänsla

Men dejta flera kan man väl göra? Då är man ju inte ihop.

Ja, jag har egentligen inte ”rätt att bli arg”. Men blev ändå väldigt ledsen

Ja det förstår jag! Menar bara att du inte gjorde nåt fel som dejtade flera, som jag tolkade det som att folk tyckte. Kanske ett tecken på att du faktiskt vill hanligs honom?

Handlar ju inte alls om att hon dejtar flera. Har de den överenskommelsen så är det ju naturligtvis på både hållen varför det är väldigt konstigt att hon blir ledsen. Lite som att äta kakan och ha den kvar…

Släng inte bort det här pga en sån skitgrej. Vill du ha honom så gå vidare med honom o kolla om han vill samma!

Han har inte ens svarat på mitt emotionell-dramaqueen-ställer-in-sms så har nog sabbat det ändå

Antingen får du ju tro på honom = inga problem.
Eller, så tänker du som du: att han myglar och då är han väl inget att ha = inga problem.

Det kan man ju ändå förstå att han inte besvarar. Bor ni i en stor stad eller liten stad?

Är du som hade en en kille som skickade en bild på honom och en annan tjej här? Vad gjorde du till slut? Jag är så nyfiken.

Hoppas på ghostning. Töntigt drag från hans sida.

Hon skrev bokstavligen ovanför dig ?

Nä kom på att det va en annan ?

Jag letar efter en film.

En bror ska på fest, tvingas av föräldrarna att ta med sig systern.
Hon äter något på festen som ger en allergisk reaktion.
Han åker hem i bli snabbt som tusan med henne och hon har huvudet utanför rutan för att försöka få luft.

Spoil, hon blir av med huvudet

Åh den var så sjuk den filmen!! Är det The Hereditary? Eller hur det stavas

Ja precis!!
Tack, den ska jag fan se igen ikväll

Svinbra, ännu bättre andra gången.

Hereditary

Hereditary. Den och Bridesmaids är topp 5 bästa filmerna på 2000-talet.

Nej men ärligt-podden, tycker ni den är bra? Enligt mig är Nicole väldigt jobbig och låter lite barnslig hela tiden..

Ja, Nicole är extremt jobbig och barnslig. Bara klagar på allt och snackar skit om Eric Saade i varje avsnitt. Börja bli väldigt pinsamt. Tully är ok men tråkig också. Vet inte varför jag ens lyssnar

Jag tycker också tully är ok men inte någon höjdare..

Förstår inte heller varför jag fortsätter lyssna, får bara huvudvärk varje gång ? måste hitta nån annan att lyssna ?

Bor i en storstad, är i början på 30, singel (sedan några år tillbaka) och känner en stress för det. Vill ha barn i framtiden. Hur tänker ni i samma situation? Någon solskenshistoria?

Bodde i en container vid 30, supersingel och arbetslös.
Femton år senare har jag man, barn, firma, hus, sommarhus och lyckad karriär inom ett yrke jag älskar.

Container? Verkligen?

Ja, ombyggd till ett slags hus, men ja, container. På en parkeringsplats i ett industriområde. Fick bära dit allt vatten jag använde och strömmen gick rätt ofta.

Skriv en bok! Jag skulle läsa den 🙂

wow! tack haha, och snälla skriv en bok

Förmodligen för sent inlägg för att få svar. Men behöver mest svar om att jag borde skärpa mig, eller asså jag har ju inte gjort nåt. Äh aja, någon kanske har en solskenshistoria, eller gärna en sedelärande historia med en dålig utgång.

Here we go:
Jag jobbar på förskola, är singel och har Tinder. Nu har jag sett en pappa till ett barn på en annan avdelning än den jag jobbar på, ser han dock bara några gånger i månaden och säger god morgon typ. Hade jag inte vetat vem det var så hade jag swipeat höger direkt pga snygg och bra profiltext. Men det känns ju fel pga mitt jobb. Så jag har istället gjort ingenting, dvs stängt ner appen varje gång han dykt upp. Vet väl egentligen inte vad jag vill, mer än att se om nån annan kanske vart i en liknande situation. Hur gjorde ni då?

Swipea ja!!!! Vad är det värsta som kan hända?

Väldigt mkt. Fruktansvärt oprofessionellt. Alla här skriver ofta om ”tänk på barnen” och ja här är ju absolut läge att tänka på barnet.

Man ger sig inte in i en relation med en förälder medvetet. Fine om man träffat nån ute och inte vet att det är en förälder. Men detta är bara märkligt.

Nej men gud, ge dig. Inte ens samma avdelning ju.

Spelar ingen roll.

Ja det är jag ju medveten om (det oprofessionella alltså) och det är som sagt därför jag funderar över det. Och varför det skulle vara bra med mer input/bekräftelse på att det är lika bra att strunta i det. Både nu och i eventuella framtida händelser

Så länge du inte jobbar med hans barn och ni båda är singlar, ser jag inget oproffesionellt alls över det hela.
Mvh Mamma/Mormor/Lärare.

Det är lugnt, inte ens samma avdelning och ni ses inte ofta. Kör!

Haha vet inte om mitt ego pallar en eventuell icke-matchning nu när jag gått runt och inbillat mig att det skulle hända ??

Nä men ärligt talat så har jag lite konservativa kollegor som nog skulle ha åsikter. Vet egentligen inte ens om det är okej för mig som anställd. Hur tar man ens upp det med chefen? ”Eeh jag tänkte försöka ragga på X pappa. Är det okej eller blir jag tvångsomplacerad nu?” ?

Den dagen den sorgen, skulle jag säga… som du har skrivit själv, du vet inte ens om han också svajpar höger eller ej. Testa!!!

Nej absolut inte. Om du ska jobba kvar där så kan det bli sjukt invecklat och tycker absolut inte du ska chansa.

Det är ju exakt vad jag också tänkt. Det är ju lika stor chans/risk att det slutar dåligt som bra. Tack för input ?

Jag säger kör! Är det inte samma avdelning så shoot?

Det är inte samma sak, men jag swipade höger på min coach för jag tänkte att inte en chans att han swipat höger på mig. Men, jodå…??

Han måste ju också svajpa för att det ska bli en match. Svajpa du och ta det därifrån.

Hur vet man om man ska stanna eller gå? Finns absolut ingenting fel i relationen men är så uttråkad. Hur vet man om man är kär eller bara bekväm? Skaffa barn eller bryta upp? 33 år, 6 år i samma relation.

Nej nej nej inte skaffa barn om du inte ens vet om du vill vara kvar i relationen och beskriver dig själv som uttråkad

om man går i såna tankar så bryt! är det rätt så tänker man inte så

Fast är väl klart att man blir bekväm efter 6 år tillsammans? Jobba istället på förhållandet?

Men HAHA varför skulle du dra in ett stackarns barn i det här?

Obs. Älskar verkligen den här personen. Och vill ha barn. Det vill vi båda. Ibland tänker jag att de här tankarna mest är självsabotage (pga historia och svårigheter med nära relationer). Ibland funderar jag bara på att bryta mig loss från allt (relation, jobb, vänner) och bara börja om. För jag blir så uttråkad och får panik när det blir tryggt. Med andra ord har de här funderingarna nog inte så mycket med någon annan, som en partner, än mig själv att göra. Får bara lite krupp på det här livet samtidigt som jag vill vidare och är rädd först bli för gammal och ångra mig (och därmed skaffa barn).

Kunde varit jag som skrivit. Har tyvärr inget råd att ge, men hoppas du får bra svar från någon annan. ?

Du är inte ensam att känna så.
Jag tog ett snack med min partner och nu jobbar vi på det. Hen uppskattade verkligen att jag är pratade ut. Nu har det blivit mycket bättre, även om det aldrig var direkt dåligt innan.

Ok, ge mig era bästa tips för att höja stämningen, bästa tilltugget, roligaste leken osv till en 40-års fest! Dela med er stort som smått med allt från det stora till lilla för en lyckad hemmafest!

Tyckte att ett roligt upplägg för lekar var flera olika lekar under festen, olika lag för varje lek men inviduella poäng. Så typ dom som vinner musikquiz får 1 poäng var, byter till ett annat lag för nästa lek, kubb t.ex., då får vinnarna en poäng var. Man får en vinnare, alla hamnar i lag med alla och det blir inte uppdelat som det kan bli med fasta lag.

Barnfamiljer – åker ni ofta på semester ihop med era vänner som också har barn?
Mina närmsta vänner har inte barn så automatiskt blir det ju att vi inte semestrar ihop.
Några ggr har vi semestrar ihop med en familjemedlem+dennes familj och det har varit väldigt trevligt.
Dock är detta nu andra sommaren som vi inte har någon resa planerad ihop med någon annan familj och jag känner mig typ… kass?
Känns som ”alla” är ute och reser ihop med sina vänner och deras barn. Men vad gör man när man inte har vänner som har barn?
Jag får typ panik över att mina barn får tråkigare semestrar när dom ”bara” är med oss i familjen ?

Jag har själv inte barn men semestrar ganska ofta med kompisar med barn. Så förstår inte varför vi ”automatiskt” inte skulle kunna semestra med varandra.

Samma här! Vi har varit både utomlands och på Astrid Lindgrens värld (jag ville till Alv ?). Inget konstigt med det ?

Mina barn får mest semester ’bara’ ihop med oss. Har aldrig tänkt att det är synd om dem. De uttrycker att de tycker det är mysigt.

Har väldigt små barn och inte hunnit
Med många semestrar än men i år
Kör vi med kompisar, roligt men tror faktiskt inte barnen bryr sig jättemkt. Det blir roligt oavsett. Barn mår nog också väldigt bra av att få vara ensamma med
Sina föräldrar och att få all uppmärksamhet utan vardagens distraktioner 🙂

Barnen behöver inte fler än sina föräldrar. Så ta det lugnt och ha det mysigt ihop bara ni om ni vill det. Vi har haft många semestrar ihop bara vi ensamma som familj, så mysigt och fullt fokus på våra barn.

Lol jo barn behöver fler än föräldrarna

Under 2-3 veckor på sommaren? Haha oj va ensamt resten av året det måste vara för dig om du inte tror att det räcker med föräldrarna då?

Tror inte det är vanligt att man reser bort till ett isolerat ställe i 10 veckor där barnen inte träffar någon annan. Om vi reser bort en vecka tex så är det väldigt mysigt att bara vara ens familjen men det finns ju andra omkring och barnen träffar ibland nya semesterkompisar. Varje sommar är vi ju också hemma och de träffar sina vänner över dagen.

Du kanske träffar nya vänner med barn när barnen börjar skola etc att åka på semester med men annars är det absolut inga problem att åka som familj heller och barnen lider inte av det. Verkar de ha tråkigt så satsa på ställen där det finns andra barn. Bra att öva sig på att knyta nya kontakter. Många barn idag ungås ju med andra ändå väldigt mycket, fritids, på kvällar, helger samt vid aktiviteter. Ingen fara!

Har aldrig hänt. Vi har heller inga parvänner utan umgås med vänner på varsitt håll eller med våra singelkompisar. Ibland följer någon av singelkompisarna med oss på semester.

Har en affär med min systers man man sedan en längre tid. Har känslor för bägge. Älskar såklart min syster och vi är väldigt nära men ah, har snurrat in mig så mycket i allt och känns som jag numera lever ett dubbelliv. Vet inte vad jag ska göra. Kommer förlora min syster om jag berättar och har försökt avsluta med min systers man men har utvecklat starka känslor för honom och lyckas aldrig bryta helt då vi ses så ofta.

Det här kan inte vara påriktigt, och detta är bara någon som vill ha reaktioner.

Det inte bara känns som att du lever ett dubbelliv, det är ju faktiskt det du gör.
Det finns inget som kan rädda er relation nu. Du har skadat din syster på ett sätt som aldrig kan göras ogjort.

Men gud vad sjukt ? Att inleda affär med syskons respektive skulle kännas som incest för mig!

Hur sjutton lyckas ni hålla det hemligt när ni tex ses allihopa? Sånt brukar ju lysa igenom direkt! Stackars syster som är förd bakom ljuset, inte schysst nånstans, enligt mig!

Förlåt för ev oempatiskt svar här men herregud, ryck upp dig kvinna (om det är sant och inget troll).

Usch säger jag bara. Hur kan man ens få tanken att göra sånt?

Och HANS ansvar i det hela…det handlar trots allt om hans fru???

Jag söker tips om sån där värmeborste. Vilket märke, modell är att rekommendera? Något annat att tänka på? Är det lätt att lära sig använda? Jag vill hitta ny rutin och kunna göra mig fin i håret. Inte bara gå runt med tofs varje dag..

Hot Tools!

Kolla Katrin Z’s Instagram innan hon raderar! ?

Så pinsamt ?

Vilket var pinsamt?

Senaste inlägget på Instagram…

Hennes instagram sysn inte ens när man söker på henne☹️ Vad var det??

Hon har lagt upp ett långt argt inlägg på engelska om att en känd fotbollsspelare inte ville hälsa till hennes son, verkar som att han (Gerard) och Katrin träffats ute på klubb eller nåt?? ”You are not all that you are just a guy with a ball” ???

Den syns… skrolla ner lite

Var går gränsen för reklamsamarbete? Det är väl så att om det inte tydligt anges (`i samarbete med`, `reklam för`, `annonslänk till`) är det privata åsikter? Men jag tycker det finns en gråzon…nedanstående inlägg känns som smygreklam för TT Line och Kjell & Co. Vad kan en influencer egentligen skriva utan att det är att betrakta som reklam?
https://www.56kilo.se/bilresa-till-spanien-dag-1/

Jag har sökt till en två årig yrkeshögskola i höst och kommer troligtvis få en plats. Men jag kanske måste tacka nej. får jag söka igen nästa år då?
Dum fråga men bott utomlands i 10 år och vet inte hur det funkar längre i Sverige:)

Fråga skolan?

Har utbildningen något inträdesprov eller sker antagningen med hjälp av betyg och högskoleprov? I det förstnämnda fallet kanske skolan går med på att du skjuter upp utbildningen ett år. Är det med hjälp av akademiska meriter (betyg/högskoleprov) konkurrerar du med andra om en plats och får med största sannolikhet söka om nästa år.

25 juni är sista dagen för att skriva under namninsamlingen för medborgarlön i Europa. innefattar också Sverige!

Länk till namninsamlingen https://eci.ec.europa.eu/014/public/#/screen/home

Intressant topplacering för Bloggbevakning:
https://topblogarea.se/
Jag noterar att mitt hatobjekt ”Matplatsen” beskrivs som ”Victoria som älskar lyx och flärd”. Ja, det stämmer verkligen. Tidigare tenderade jag att dra henne och Åse (56kilo) över en kam då de är bästisar och umgås privat, men faktum är att Åse åtminstone är utbildad kostrådgivare och skriver bästsäljande kokböcker. Så hon gör något för att tjäna pengar. Men vad gör Victoria egentligen??? Ingenting såvitt jag kan se, mer än att shoppa och visa upp sitt perfekta hem fyllt av sponsrade varor. Jag har mer respekt för influencers som faktiskt gör något vettigt vid sidan av bloggandet. Jag har aldrig följt Katrin Z, men av vad jag har läst här är det Matplatsen-varning på den. Men grattis till en välförtjänt topplacering!