Man skulle kunna kalla det för en tragedi i tre delar som varje gång slutar med att Paow är så grymt besviken på Danmark och svär på att åka därifrån och aldrig återvända. 
Vilket hon ock verkar göra varje gång.
Det påminner lite om ett dysfunktionellt och våldsamt förhållande jag var i för längesedan, och där jag gång på gång återvände till världens största loser som aldrig gjorde mig annat än illa.
Jag tänker att Paow borde göra slut med Danmark en gång för alla, och sedan bränna alla mentala broar som leder över Öresund, tillbaka till plågoanden.

Jag hittade en lista med 10 tecken på att man lever i en destruktiv relation.
En av punkterna var den här.
Jag skulle säga att den låter som att den skulle kunna appliceras på Paow och Danmark.

Hade Danmark en enda gång bjudit Paow på trevliga människor, minimalt med groggluder och noll kastade drinkar så är jag övertygad om att allt skulle vara förlåtet. 
Då skulle Danmark vara världens bästa land igen, och när man tänker efter så var det nog egentligen Paows fel att hon och Danmark bråkade. Om hon bara inte hade betett sig provocerande eller respektlöst så hade ju Danmark inte behövt bli så arg på henne.
Att Danmark har synpunkter på vad hon har på sig är ju bara av omsorg, ingenting annat. Inte kontroll eller så alls, utan är bara ett tecken på kärlek.
Alla tecken som tyder på en sund och bra relation alltså.
Paow får fan skärpa till sig alltså, hon borde vara tacksam att Danmark ens vill vara med henne, så problematisk som hon är.
Hade hon inte hålla på och trilskats så hade alltid varit bra mellan dem, det får hon ju fatta liksom.

Nä, Paow, det är nog fan dags att dumpa Danmark – en gång för alla!