Joakim Lamotte vs Greta Thunberg

 

Bild på statyn utanför LO-borgen föreställande Joakim Lamotte med en dammsugare
Bildkälla:www.karnkraft.se

Bakgrund:
Iförd skyddsväst och med en dammsugare över axeln står Joakim Lamotte på ett kärnkraftverk i betong. Det möts Stockholmare av när de passerar LO-borgen vid norra bantorget.
– Vi vill uppmärksamma att elektricitet är på väg att bli en klassfråga, säger konstverkets upphovsman Chang Frick, enligt karnkraft.se.

I samband med att Joakim Lamotte uppmärksammades på konstverket så publicerade han ett gäng Twitterinlägg där han på olika sätt pikade miljöaktivisten Greta Thunberg och kallade henne för ett ”One hit Wonder” medan han refererade till sig själv som ”self made”.
Till Nyheter24 förtydligar Lamotte att hans tweets var menade att vara skämtsamma, men han står fast vid att Thunbergs storhetstid har ett bäst före-datum och liknar henne vid en barnstjärna så som Marcus och Martinus.
– Det är ju ingen som pratar om dem längre.
Hon är ju jättestor, men jag tror inte hon kommer betyda så mycket i framtiden, säger han till sidan.

Inte alla uppskattar Joakim Lamottes lilla Greta-kupp och ger honom svar på tal likt det här under.
Dammsugarstaty vs omslaget på Time Magazine?
Vad slår högst tycker ni?

Greta Thunberg har i skrivande stund inte bemött Lamottes inlägg.

Hur likt är för likt?

By popular demand så är konceptet ”Hur likt är FÖR likt” tillbaka och den här gången är det taklampor som ska ställas mot varandra och jämföras.
I den översta bilden hittar ni Åsa Ingrossos lampa som hon tagit fram tillsammans med Hallbergs of Sweden och som nu hänger på La Perla på Södermalm.

I bilden här under så hittar du lampan ”Brasilia L Chandelier” som skapats av Michel Boyer.

Brasilia L Chandelier MICHEL BOYER BY OZONE
Bildkälla: Pluglighting

Håller ni med personen som tipsade om dessa två lampor?
Är de lika? Är de för lika eller gör den understa lampans ”paketsnöre-mönster” att de skiljer sig tillräckligt mycket åt för att inte vara för lika?

Anis Don Demina I Let’s Dance 2021

Igår avslöjades ytterligare deltagare till Let’s Dance och det är ingen mindre än Anis Don Demina som kommer svänga sina lurviga i tv-rutan tillsammans med Katja Engelholm.
Jag hade det på känn och än mer säker blev jag efter att jag skickat det här meddelandet till Anis och som svar fick telefonnumret till hans agent Robin.
🙂

Meddelande från mig till Anis: Om jag säger Let's Dance, vad sägs du då? Hans svar: Telefonnumret till hans agent
Bildkälla: Instagram

Nu pratar jag ju inte med ombud utan bara med stjärnorna självaobvi – så jag använde inte telefonnumret för att trakassera den här stackars människan sent på lördagskvällen för att eventuellt få en dementi som jag ändå inte hade trott på, men nu vet vi.
Spåkulan fungerar även under 2021. 😉

Isabella Löwengrips bok är en autofiktiv roman

Från Isabella Löwengrips story: På Clubhouse "Ikväll berättar jag och Rebecka Edgren Aldén hur vi skapar min bok." Lite längre ner i bilden benämns boken som en "autofiktiv roman"
Bildkälla: Isabella Löwengrip Instastory

Tydligen kallar Isabella Löwengrip sin kommande bok för en ”autofiktiv roman” och epitetet ”självbiografi” verkar ha slopats helt.
Så otroligt praktiskt för henne att benämna den som det, eftersom hon då kan ljuga och skarva helt fritt för att få historien att passa hennes syften snarare än beskriva sanningen.
Det är nämligen innebörden av ordet ”autofiktion” – en litterär genre som blandar fakta och fiktion, i form av verk som utgör en självbiografi i form av en roman.
Så skulle någon ifrågasätta sanningshalten i Isabellas bok så kan hon bara hänvisa till att just den delen är fiktion för extra litterär krydda, till hennes annars så sanningsenliga bok.
Ett bra sätt att skydda sig mot förtalsanmälningar? Att vinka lite med fiktionsflaggan?

Från Wikipedia: Autofiktion är en litterär genre som blandar fakta och fiktion, i form av verk som utgör en självbiografi i form av en roman. Serge Doubrovsky myntade begreppet 1977, men denna form av litteratur går längre tillbaka än så.
Bildkälla: Wikipedia

Jag tänker att det bästa kanske är att utgå från att allt i hela boken är en lögn och så får man jobba sig framåt för att se om man stöter på någonting som eventuellt skulle kunna stämma?
Vad tror ni om det?
Ska vi ta varsitt kapitel?