Och inget får mig så deppig som pressen över att vara lycklig. Det handlar helt enkelt om att släppa taget, att våga lämna kontrollen i stan och glida ut över sommaren i dens våld. Låta känslorna komma, tänka alla tankar och sen, någonstans i början av juli, gråta ut allting för att sen vara på en bättre och friare plats efteråt.
Kanske är jag helt ensam om detta. Att vara deppig på sommaren är stort tabu i Sverige. Att ens säga att man är deppig eller har ångest anses vara otacksamt och dumt. Man ska ju njuta! Må bra! Men jag fungerar så att jag njuter så mycket, blir så pepp och glad att när jag sen inte orkar mer och kämpar så släpper det, som en cykelslang med punka som bara måste bli helt platt för att sen byggas upp igen.
Hur funkar era hjärnor under sommaren? Eller är det praktiska problem som ni kämpar med? För mig här på Gotland är allt så vackert och perfekt. Lynn är glad, Pontus är glad, det är gott, vackert, roligt, spännande. De flesta dagar är helt otroliga. Men så kan jag känna en så himla stark meningslöshet med mig själv vissa dagar. // Elsa Billgren
Elsa skriver ett långt och ärligt inlägg om sommaren, och hur hon alltid mår dåligt i början av den, för att sedan nå fram till ”brytet” och hur hon alltid mår bättre efter det.
Hon undrar om hon är ensam om att känna så här…
Det tror jag verkligen inte. Den svenska sommaren är så kort, och vi har så många förväntningar på den och om man slösar en enda dag på att ha ångest så får man typ ångest över att man haft ångest.
Jag tror vi försöker trycka in så mycket ljus, värme, lycka, glädje och allt annat ”som hör sommaren till” att varje dag som inte är så där fantastiskt underbart somrig känns bortkastad och så är man inne i det där hjulet.
Elsa kallar det för brytet, jag kallar det för att släppa taget och låta sommaren ske, istället för att försöka skapa sommaren och tvinga den åt det ena eller andra hållet.
Känner du igen dig?
Har du några tips eller knep för att inte fastna i det här hamsterhjulet eller för att ”nå brytet” snabbare?
Eller fattar du inte ALLS vad varken Elsa eller jag pratar om? Lucky bastard! 😉
