Jag fick informationen från klädbolagen skickad till mig och det var samma som jag publicerade i mina kanaler. // Isabella Löwengrip

Jag måste säga att Isabellas bortförklaring till varför hon publicerade lögner om kläder hon marknadsförde så pass att hon fälldes av Reklammombudsmannen är minst sagt intressant.
Hon framställer det som att hon inte hade mer med kollektionen att göra än att hon fick information från klädföretaget som hon sedan publicerade och inget mer.
Hade detta stämt så hade det kanske varit mer förståligt att hon inte dubbelkollade informationen innan hon tryckte iväg sitt inlägg, men med tanke på att Isabella i högsta grad varit med och tagit fram hela kollektionen tillsammans med Stylein (som hon är delägare i) och flera gånger skrivit om både material och färger så är Isabellas bortförklaring ingenting annat än skitsnack.

Ska vi ta och kika på några små glimtar?
Vad sägs om att börja med pressmeddelandet som skickades ut?

 

Jag skulle säga att det här inte riktigt är samma sak som att bara få information skickad till sig som man sedan publicerar, helt utan eget ansvar eller vidare inblandning.
Vad tycker ni?

OCH!
Att influencers som Isabella Jedler och Monas Universum inte förstår hur det här skadar deras bransch är häpnadsväckande, men kanske är de allt för upptagna med att ”fan girl’a” på Isabella Löwengrips Instagramkonto?

 

Vad anledningen till den här tidseffektiviteten var, framgår inte av Isabellas inlägg men det var säkert någonting superviktigt.
Varför skulle det annars ordnas så att Isabella slapp de minst 90 sekunderna av dötid i butiken, som det tar för stylisten att samla ihop de redan utvalda förslagen på nya lekkläderna till chefen?
Eller är det för att hon ska få känna sig så där viktigt och exklusiv igen som hon gjorde i den där absurda livsstilen hon fejkade innan och som hon förkastade och skämdes över så fort hon insåg att pengarna var slut?
Och nu med företagsförsäljningen så försöker hon fasa in den utan att se allt för dum ut eftersom hon aldrig egentligen ville överge den, men var så illa tvungen där ett tag?

I helgen var hon ute och åt med sin gamla allt i allo, Marisol Was och det är ju inte utan att man undrar om hon tuggade maten åt Isabella och matade henne som en liten fågelunge.
Den här beskrivningen av ”fine dining” låter som tagen ur en konversation med en fyraåring.

Jag verkar dock inte vara den enda som reagerar på Cirkus Löwengrip.
Så här låter det i kommentarsfältet: