Monas Universum arbetar ideellt för ”Vid din sida” som är en organisation med fokus på att hjälpa äldre hemlösa i vårt samhälle. Det är både fint och beundransvärt, men jag kan inte låta bli att reagera på sättet hon skriver om dem på sin blogg.
Som att de är en sak eller en ägodel typ…
Då och då låter vi våra hemlösa få äta där inne på vår bekostnad … och igår var en sån dag.
Ibland händer det att våra hemlösa råkar en smula i luven på varandra. Just nu har vi ett problem, som pågått ett tag, men igår kväll kom vi på en bra lösning på det.
”Våra” hemlösa?
Kanske överreagerar jag, men jag tycker det är en smula integritetskränkande att benämna människor som en ägodel, samtidigt som deras problem och konflikter framställs som ett bråk mellan lågstadieelever som sedan de vuxna får kliva in och lösa.
Läser jag inlägget med fel glasögon eller har jag kanske en poäng här?
