Människor med rent mjöl i påsen sökes…

Isabella Löwengrip hann knappt sätta sin fot på det nya kontoret inne på Urban Escape innan hon övergav både det och det svindyra hyresavtalet som nu Nordic Tech House sitter fast med.
Anledningen som uppgavs för avhoppet var att säkerheten inte kunde garanteras för Isabella, från bilen upp till kontoret.
Därför hyrde hon istället in sig på ett kontorshotell där folk kommer och går hela tiden och det bara sitter en person i receptionen som ska försöka hålla koll på alla in och utpasserande människor. Om inte det skriker säkerhet så vet inte jag..

Nu visar det sig att Isabella och företagen hon flyttade med sig från Urban Escape har fler rum än de behöver och söker nu omgående nya hyresgäster.
Jag undrar vad ”omgående” betyder här då jag antar att alla sökande kommer behöva genomgå en diger säkerhetskontroll innan någon tillåts flytta in. Jag tänker fingeravtryck, DNA-topsning, telefonavlyssning, GPS-tracker på bilen och kanske lite gammal hederlig skuggning också.
För om Urban Escape hade en så pass bristande säkerhet att Isabella inte kunde arbeta från det kontoret en enda dag, så förstår man ju att inte vem som helst bara kan flytta in och hyra dessa rum.
Det skulle ju kunna innebära LIVSFARA för Isabella!!!

Så kanske någongång runt midsommar, när Interpol återkommit med sin globala kontroll av världens alla polisiära databaser?

Tack för tips!

Dumma horor är vi allihopa, allihop, allihopa….

Igår kväll, medan jag brottades med tejprullar, julpapper, presentsnören och THK (som ville äta upp varenda ett av dessa snören) så lyssnade jag på avsnitt 62 av Haveristernas podd som släpptes den 13 december.
I avsnittet diskuterar de sina ”branschkollegor” som driver podden ”Della Q” och saker som de sagt eller  publicerat om Haveristernas kvinnliga deltagare – Myra.

Hora.
Vid upprepade tillfällen har de kallat Myra för hora.
(De påstår även en massa andra saker, som att Myra skulle ha legat sig igenom hälften av alla Sveriges högerextrema k*kbärare, vilket också är ett extremt påstående men trots det så var det ändå användandet av ordet ”hora” som jag reagerade mest på.)

Hora.
Är det den mest raffinerade förolämpningen som deras vokabulär inbjuder till?
Att kalla tjejer för horor, är inte det sådant som elaka tjejklickar och prepubertala tonårsgrabbar utan fjun på pungen brukade syssla med i mellan och högstadiet med i brist på annat när ordförrådet var uttömt?
Jag har aldrig lyssnat på podden Della Q och vet praktiskt taget ingenting om dess medlemmar, men får av Google veta att åtminstone två av dem arbetar på Sveriges Radio.
Med andra ord – inga generellt aspuckade brudar alltså.
Så hur kommer det sig då att två av dessa vuxna kvinnor sitter och fnissar åt en tredje när hon twittrar ut meningen ”Dumma hora” för att en kvinna – också på Twitter – påstått att research inte riktigt är Della Q-tjejernas grej.’

Få saker signalerar ett argumentativt nederlag mer än att kalla en kvinna för ”hora” på sociala medier upprepade gånger. 
Eller jo, förlåt.
Det finns faktiskt en sak.
Få saker signalerar ett argumentativt nederlag mer än när en kvinna kallar en annan kvinna för ”hora” på sociala medier, upprepade gånger.

Jag inser att jag med det här inlägget öppnar upp för att själv bli kallad ”hora” eller någonting annat genomtänkt av denna, poddvärldens ”Cash me ousside, how bout dah-trio”.
Men trots att jag och min sambo varit tillsammans i dryga sex år så har han fortfarande inte swishat mig en enda gång för sex, så antingen är jag en gratis-hora, eller så ser han vår relativt nyinköpta hund som en delbetalning för all idkad älskog vi ägnat oss åt genom åren.

Vilket fantastiskt inlägg av Michaela Forni

Jag är så ofattbart stolt över vad min kropp har gjort för oss. Hur den har skapat liv och fött en livs levande liten person till världen. Jag är stolt och tacksam –

men jag känner också sorg.

Jag tittar på min kropp och ser en alldeles ny kropp. Jag känner in min kropp och känner en alldeles ny kropp. Och det är helt okej, för det var ju värt det alla dagar i veckan och det var också dealen – min kropp mot ett liv. Men lite så känns det, som att jag har bytt ut min gamla kropp. Det jag känner är till stor del en ny kropp. Och jag vill ändå vara modig nog att erkänna att jag saknar min gamla.
[…]

Jag tittar på min kropp och jag ser en ny kropp. Jag vet inte om jag älskar den, inte än i alla fall. Kanske kommer det ändras någon dag, jag vet inte det men jag ger den och mig tid. Det enda jag vet, det är att jag är så stolt över den för vad den har gjort för oss. Ibland när jag har tighta kläder ser jag hur någon tittar mot min mage, där det ser ut som att jag har lagt en skogaholmslimpa innanför byxlinningen. Och jag tänker på hur sjukt det är att vi förväntas sudda bort spåren av våra krig så fort som möjligt. Men det går inte, spåren finns där som påminnelser om vad vi har tagit oss igenom.

Jag saknar min gamla kropp, för den var stark, min kropp idag har inte samma ork. All ork gick till Dante.

Det var värt det. // Michaela Forni

Mammakroppen – denna omdebatterade, diskuterade, blötta och stötta kropp som alla tycker sig ha rätten att tycka till om, även om den inte tillhör den som levererar åsikten.
Hur kan det vara så att det är den kvinnliga kroppen som ska läggas under ett mikroskop och bedömas direkt som graviditeten gått över i förlossning och förlossningen gått över i ett alldeles nytt och skört föräldraskap?
Varför ska kvinnans kropp vara ämne för diskussion och åsikter? Alla vet ju vad kvinnan kropp sysslat med under de senaste nio månaderna – att skapa och baka en ny liten människa. Galet imponerande!
Men vad har egentligen de blivande papporna sysslat med i nio månader? Kan vi inte granska deras kroppar istället? Vad de använt dem till medan de blivande mammorna skapade nytt liv?

Egentligen tycker jag vi ska skita i att överhuvudtaget granska kroppar, men om det är någon nybliven förälders kropp som ska granskas så får det fan i mig (fanimej?) vara pappans.
Han har ju haft nio månader på sig att skapa stordåd så vad säger ni om en ny tradition i samband med förlossningen?
På 60-talet delade den nyblivna pappan ut cigarrer i väntrummet när barnet fötts och nu för tiden ska de vara med och klippa navelsträng och grejer.
Vad sägs om att de får posera likt nyförlösta kungligheter på en trappa innan de får åka hem med resten av familjen?
Bar överkropp givetvis.
Vi kvinnor har objektifierats i alla tider så vad tror ni om att att vi riktar om det där granskande Sauronögat mot någonting annat för en gångs skull?

Gå in och läs hela Michaelas text på hennes blogg.
Den är fantastiskt skriven och läsarnas hyllningar vet inga gränser.

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…