Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…
Ja, det ÄR många inlägg om Bella idag, men ibland blir det så helt enkelt.
Jag ber om ursäkt på förhand för det.
Men….kan någon förklara varför Isabella filmar och lägger upp hur Apoteket Kronan skyltar med Löwengrips gamla produkter som ersattes av en ny design för ungefär 1.5 år sedan?
Dessa produkter har reats ut på både Dollar Store och Matsmart och lik förbannat så är verkar det inte finnas någon botten på dessa lager. Lite samma fenomen som i “Pojken med guldbyxorna” – det tar aldrig slut?
Nu har jag hela tiden tyckt att den gamla designen var både snyggare och mer inbjudande men den nya, men borde det inte svara svårt att etablera den nya designen om den gamla är överallt och ingenstans?
Någon av er som har mer kunskap om design och marknadsföring som vill sprida lite ljus över situationen?
Hej rosa och guld, säger jag!
Hoppas den är tillbaka!
Om ni undrar hur ni ska läsa texten.
Del 1 och 2 här ovan och del 3 och 4 här under. 
Jag minns när Michaela Forni skrev om att Alexias dotter fått en cancerdiagnos och deras hela värld vändes upp och ner.
Alexia har sedan dess delat med sig av Corinnes olika behandlingar och fått stöd och hjälp av följarna när livet varit riktigt tungt.
Nu har Alexia publicerat en sammanfattning på Instagram där hon lite mer ingående beskriver hur deras liv sett ut sedan Corinne blev sjuk.
Cancer är ett sådant jävla monster som urskiljningslöst drar fram och drabbar ung som gammal, fattig som rik, man eller kvinna utan be om lov eller ursäkt.
Vad är alla pengar i världen värda om de inte kan bota cancer eller i alla fall mota Olle i grind?
Ingenting! Ingenting alls!
Gå gärna in på Alexias blogg eller Instagram för att ge lite kärlek till hela familjen Kafkaletos.
Något så obetydligt som ett hjärta från en främling kan vara jättemycket värt i en sådan här situation.
Det var det i alla fall för mig, något jag inte insåg förrän jag stod inför fullbordat faktum så därför skriver jag det här inlägget.
På samma sätt som jag, varje år, orerar över att man inte FÅR ta in och klä julgranen innan kvällen de 23:e december (och definitivt inte i November) så upprepas samma gamla klyschor gällande män, kärlek och tillit.
När Isabella är i ett förhållande så är det helt nya och omvälvande känslor som hon känner, känslor som hon inte trodde var möjliga att få uppleva, och så fort det tar slut så förnekat hon allt, trots att hennes ord givetvis finns sparade på nätet.
Då har hon helt plötsligt aldrig älskat någon man eller ens släppt in en man i sitt liv, trots att hon varit gift med Odd som hon har två barn.
Samma sak upprepade sig med Hampus och nu är hon då inne på vända tre – med Erik Selin – där hon aldrig tidigare känt sig så trygg i sin relation som hon gör nu.
Isabella verkar tycka att det är ett tecken på svaghet att släppa in eller älska någon annan än sig själv, vilket jag gissar är anledningen till att hon hela tiden vill ta tillbaka sina ömhetsbetygelser så fort en relation är avslutad.
En gång är ingen gång men två tre gånger känns mer som en vana än någonting annat.