Jakten på farliga och extrema selfies går vidare


Den kritiserade bilden och bilden från hotellet som visar hur poolen faktiskt såg ut.

Den senaste tiden har så kallade ”farliga selfies” uppmärksammats i media – alltså människor som utsätter sig för fara och i vissa fall till och med avlider i jakten på extrema bilder på sig själva.
Ett exempel är resebloggarna Kelly Castille och Kody Workman som tog en minst sagt uppmärksammad bild under en resa till Bali.
Kody ses hålla Kelly som hänger på utsidan av en infinitypool och det enda som håller henne upp är hennes armstyrka, och så snart bilden postades så fick paret motta massiv kritik från följarna som ansåg att tilltaget var både farligt och dumt och att det finns en risk att det hela härmas av andra som riskerar att skadas..
Paret har försvarat sin bild med att de båda i bra form, känner sina kroppar och därför även vet om sina begränsningar.
Bloggarna säger också att bilden ser farligare ut än den i själva verket var, att det fanns en till pool under och att Kelly hade ett ”ordentligt grepp”.

Okej, så den här bilden var lite halvfejk med tanke på att det fanns en annan pool under, som Kelly hade landat i OM hon hade tappat taget.
Men det finns de som absolut inte fejkar utan som utsätter sig för riktigt fara i extremtselfiens namn.
Den ryska influencern Angela Nicolau är en sådan. För sina 500 000 följare publicerar hon selfies och bilder tagna på de mest extrema platser, platser som ingen annan skulle komma på tanken att ta en bild på.

Vad har dessa extrema Instagrammare för ansvar mot sina följare?
Kan de liknas vid stuntmän som gör saker vi vanlisar aldrig skulle komma på tanke att efterapa ändå, eller borde de låta bli med tanke på mängden människor som kan tänkas härma dem?
Är det förkastligt eller helt enkelt ”Dawninism at it’s finest”?

Så himla fint!!

Som i vanlig ordning på skärtorsdagen påskars vi på min mammas jobb. Hon jobbar på ett äldreboende och då brukar vi passa på att påska i hela huset. Barnen ritade teckningar igår och mamma hade ordnat med fina blommor och godis. Vi brukar köra det omvända, att vi överraskar och ger bort.

Mamma kommer för alltid att vara min förebild. Detta ingår inte på något sätt i hennes arbetsuppgifter utan hon gör det för att hon genuint vill bringa glädje i dom gamlas liv. Barnens förskola har lussat på hemmet i snart tio år, det är också mammas förtjänst.

En dam frågade Leonore om hon fick hålla hennes hand. Och när Leonore försiktigt sträckte fram handen började damen att gråta. Då kom tårarna även för mig?

Utanför mammas jobb och redo för att påska! //Paula

Wow! Jag blev riktigt varm i hjärtat av det här, att Hugo och Paula besöker Paulas mammas jobb vid olika högtider för att uppvakta de gamla.
Vår påsk blev tyvärr inte som vi hade tänkt oss då valpis är nyopererad och inte får tugga eller bita på något och en skogstomt är aningens för inbjudande för det.
Lantstället i skärgården har skogstomt.
Så vi fick vackert bli hemma istället, men det gör mig inte så mycket. Vi kommer att ha hela sommaren på oss att åka till i skärgården och samla pinnar. Jag undrar mest vilken dag eventuella påskkärringar kommer så man är beredd liksom…

Hur firar ni påsk? Om alls?