– Man har alltid något att prata om. I lekparken, med föräldrar man inte känner tex. Funkar alltid att börja konversationen med ”hur gammal är din då?”. Sedan är surret igång. Barn är en väldigt bra ”ice breaker”.
– Man kommer ut. Barn har någon konstig kärlek till snö, regn och kallt vatten. Ordspråket ”det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder” har aldrig känns mer hemma sen våra barn kom.
– Man skärper sig. Man vill vara ett föredöme framför sina barn. Svordomar och annat minimeras kopiöst när man får barn.
– Rastlösheten försvinner. Det är fullt upp med att ha barn. Det finns ingen tid till att vara rastlös.
– Man separerar inte i första taget. Har man skaffat barn så krigar man på ett annat sätt i förhållandet. Jag tror inte att någon vill att ens barn ska växa upp med skilda föräldrar.
– Man får ett annat perspektiv på livet och huvudpersonen byta ut från en själv till någon annan (ens barn). Att man skulle kasta sig framför ett tåg för att rädda sitt eget barn känner man inte förens man har barn.
– Man får se sig själv i ett annat perspektiv. Barnen är oftast lika sina föräldrar, personlighet eller utseende. Fantastiskt att uppleva.
– Man får alltid en extraportion. Det är sällan som Leonore äter upp hela sin portion, perfekt för såna som mig. //Hugo Rosas
Hugo listar några positiva saker med att skaffa barn.
Håller ni med honom?
Finns det någon som vågar göra en lista på alla negativa?
Legobitar under fötterna, handavtryck i köttfärssås på den vita tapeten, ofrivillig tömning av kattlådan, avsaknaden av sovmornar och gafflar i eluttaget? Är de kandidater till en sådan lista?
Eller ”får” man inte skriva en sådan lista när man är förälder?
Får man inte tycka att ett föräldraskap har negativa eller förlåt – mindre positiva sidor? Är man en dålig förälder om man säger det man tänker högt, för jag tror att aaaaaaaalla tänker det.
Inte alltid, men ibland… 🙂
Eller?
Föregående inlägg 
https://www.instagram.com/p/BrxJE07HO_C/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=12ej0ko0a1py3
Bryter mot lotterilagen med sina tävlingar
Från nyår är det dock ny lotterilag där den typen av grejer blir lagliga!
Mm men det gäller inte än, alltså är den här olaglig
Tänker på bebbar som får växa upp i denna värld. Orättvisor och krig. Stress och mycket krav. Hoppas dom klarar av det.
Men va fan! Trycker du bara på svara-knappen på en random kommentar och skriver något som inte öht har att göra med föregående kommentar? Vad är meningen med det?
Nu vill jag ej säga något om mitt eget barn, men det har gett mig gråa hårstrån under åren.
Men kan tala om när jag själv var liten. Jag snodde hundgodis, rymde iväg till en badplats så polis tillkallades. Etc etc.
Min far gav mig smisk på rumpan med en kvast, ja, jag är född på sjuttio-talet.
Då var det andra bullar än idag. Och jag har överlevt.
Idag skall allting lindas in i bomull.
#inteallaföräldrar ?
#Andrabullar
Ha, ja det var andra bullar då! Man fick bada/springa naken genom sprinklern hela skotten ungar i olika åldrar i iskallt vatten på sommaren på dagis, alla skulle bada (och då fick det kallas dagis – fröken Rosemarie förlåter jag inte ens till denna dag för att hon tvingade mig att sitta vid bordet och äta upp mina fiskbullar som jag hulkade på), någon smisk på rumpan har man fått och blivit tillpassad pannrummet en kvart eller två för skit man hittat på av föräldrarna (uppväxt på 80-talet och mår inte dåligt över det, det var väl befogat), suttit och knaprat på hemmasnickrade falukorvsmackor i lekplatsens torn medan man beskådade resten av familjen som letade efter en – hade rymt hemifrån, smart nog med medtagen proviant, fegade ut när polisen kom.
Det blev människa av mig med sen! ?
Jag blev agad med och visst sättet det sidan spår! Sjukt att folk sitter och försvarar idiotin! Det man inte har i huvudet får man ha i näven/handflatan. ? Behöver jag säga att jag vad mina päron fara åt helvete då jag blev 18, bästa jag gjort!
Skilj på smisk och misshandel! Att daska till ungen på rumpan Aller nypa i örat har inte skadat någon mer än att 99% lärde sig respektera vuxnas ord
Att vara rädd för vad någon ska göra är inte lika med respekt.
Och hur f-n vet du det?!
Det finns gedigen forskning som orkar not det motsatta, nämligen att det faktiskt skadar barns självkänsla och känsla av trygghet att bli utsatta för alla typer av våld, inklusive ”smisk” eller ”uppfostringsvåld”. Det betyder inte varenda unge som blivit utsatt för det kan uppvisa skador i utvecklingen, men då har det nog funnits skyddsfaktorer som uppvägt. Ett mer empatiskt föräldraskap är bättre. Och varför ska vi acceptera att barn utsatts för kränkningar som vi inte tillåter mellan vuxna?
Barnaga har varit olagligt i Sverige sedan 1966, just sayin’.
Och ändå ser man vuxna som slår barn. Men jag säger till blir så arg.
Förbjöds 1979 faktiskt. Oavsett, att försvara denna typ av ”uppfostran” är helt galet. Ni som försvarar, vill ni också bli tagna i örat eller smiskade när ni gör något fel? Eller är det bara okej att göra så mot barn?
Det ”fick” kallas dagis på 70-talet då det är en förkortning av daghem som det hette innan det på 90-talet gjordes om till förskola. Bara sådär 20 år sedan men vissa vägrar använd rätt ord.
Och jag har aldrig fått varken smisk eller fått sitta i pannrummet för hyss jag hittat på och klarar mig lika bra i dagens samhälle som ni.
Du låter som Trump-anhängarna i USA som kallar alla som kämpar för rättigheter för barn mm för ”snowflakes”, med attityden att stryk behövs. Annars hamnar man i finkan som vuxen, tydligen. Underbar logik.
Du kanske gillar den gamla goda tiden där mannen hade rätt att ”läxa upp” frun också?
Nej tack, glad att många insett att vi kan bättre än så, och att barn har rätt att växa upp utan att bli slagna.
Hur bra tycker du dagens ungdomar som går på poliser i grupp är fostrade? Ser du respekt mot vuxna där? Nä och detta trots bomullshanteringen i hem och skola.
Tror du att många av de ungdomar som bråkar med polisen är bonullsuppfostrade? Eller kan majoriteten ha haft en trasslig uppväxt utan trygghet?
Många av ungdomarna idag skiter fullkomligt i vad föräldrarna säger
Sluta få det låta som ’trasslig uppväxt’ är ett universellt frikort.
Ja och det har säkert med att göra att de fick för lite smisk hemma?! Snarare tvärtom. Mer våld i uppväxten – mer våldsamma. Det pekar all forskning på, så läs på
Kan inte hålla med dig i det!
Du håller alltså inte med forskningen? Intressant.
Men vilken idioti. Du kan ju inte ta anekdotiska händelser, koppla samman dem med ett fenomen som blev förbjudet för över 40 år sedan och dra massa slutsatser.
Möter många av dessa ”tuffingar” i jobbet. Dom kan ha det hur bra som helst hemma, fastnar dom i fel gäng så är det kört! Så nej, tror inte deras beteende har endast med föräldrarna & uppfostran att göra. Så håller med dig i allt du skriver
Du blev med andra ord misshandlad av din pappa. Låter ju inte bra nånstans
Särskilt som mammaledig upplevde jag att jag hade noll intellektuell stimulans… Såå roliga är de inte att prata med 🙂
Haha feel ya! Har pluggat med barn och bara varit heltid föräldraledig ett sommarlov. Jävlar va tråkigt i längden, fattar inte vad man gör i typ ett helt år? Har varit riktigt gött att komma iväg några timmar ibland för att vara på föreläsning. Verkligen noll intellektuell stimulans att vara hemma. När min man kom hem hade jag mest att prata om vad barnet gjort under dagen.
Älskar den lille klumpen oändligt❤️❤️❤️
Mat på varenda vägg som lämnar fettfläckar, fick tag i en spritpenna en gång som jag brukar ha i jobbyxorna (resten kan man räkna ut själv), vakna femhundramiljoner gånger per natt under bebistiden, blöjor, kolik, nappar som försvinner, brorsans leksaker är roligast men det tycker dock inte bror. Man kan aldrig vara riktigt lugn, ständig oro och dåligt samvete.
Jaaahaaa allt är bara positivt med barn ??
Men jag älskar dem ändå.
Är ensam och förkyld och vill läsa kul kommentarsfält… nu blir det väl familjeliv här igen pga barn-innehåll 🙁
”går å drar ngt gammalt över mig”
Varför går du in på kommentarsfältet under ett inlägg om barn då? Vad tror du folk kommer skriva om? ?
OT om blondinbella kanske som på alla inlägg?
Det hoppades jag på ?
Det är bra att uttrycka sin åsikt om detta ständiga tjafs från mamma-maffian
Jag läser mer tjat OM mamma-maffian än vad jag läser tjat AV mamma-maffian.
Fast att man ”kämpar” mer än andra för att hålla ihop stämmer väl inte? Tycker det är fler och fler småbarnsföräldrar som går isär första året. Antagligen för att män är sämst på att ta hand om andra och även sig själva så mamman får ta hand både nyfödd och mannen, det märks inte lika tydligt innan barn men när det blir dubbelt så orkar inte kvinnorna och lämnar, eller slutar ”bry” sig så mannen blir kränkt och drar!
Det ena utesluter väl inte det andra. Klart många gör slut, både de med och utan barn. Men skulle nog också kämpat lite extra
Ibland kanske man ska sluta kämpa. Barn känner av atmosfären ändå. I vissa fall är det bäst om föräldrarna går skilda vägar, jag är ett sådant skilsmässobarn där det var bäst.
Sömnbristen. Älskar mina barn men blir galen när jag inte får sova på nätterna.
Frustrationen som kommer med alla faserna! Man gör allt för sitt barn men ändå räcker man aldrig till. Det är ett jäkla tjat om köttbullar och när barnet väl får sina köttbullar, så är det pannkakor hen vill ha. Och skulle man då trolla fram pannkakor är det givetvis Korvstroganoff som önskas ??
Låt ungen gå hungrig en stund så duger säkert köttbullarna till slut.
Precis man lär sig äta det som bjuds eller så får man vara utan till nästa mål
Har du barn? ?
Man behöver inte ha barn för att det ska läras in, förstår du.
Haha ojoj, aga och hungriga barn. Det lär bli trygga och aktiva samhällsmedborgare av dina eventuella barn.
Varför skulle jag laga en annan maträtt till barnet bara för att barnet säger att det vill äta något annat? Var det konstigaste jag har hört. Det finns väll ingenstans där du hela tiden får dina önskemål. Tala om att göra ditt barn en otjänst. När ni går ut och äter med vänner och så finns inte exakt på menyn vad barnet vill ha , ska ni tvinga kocken att laga det ditt barn vill ha. Eller behöva gå hem till er så att du kan laga maten till ditt barn?
För att du kanske får ett barn som faktiskt inte tänker äta trots hungrig om det inte serveras saker hen äter. Jo såna barn finns. De är faktiskt människor…….
Kom tillbaka när du har egna barn och det barnet VÄGRAR ens smaka på maten om det som serveras inte faller i smaken.
Jag har barn och sålänge det inte är något fel på maten eller någon väldigt ovanlig mat så får han minsann äta det som erbjuds. Vänjer man barn tidigt vid annat än typisk ”barnmat” så är det inga problem.
Jag har också barn och kör efter den devisen. Funkar finfint. Brukar låta tallriken stå kvar framme om de inte ätit och ofta kommer de och äter lite senare eller så gör det inte det men säger inget om att de är hungriga heller. Att servera ett annat alternativ ör otänkbart.
Håller med! Mina blir utan om dom inte äter det som serveras. Kommer aldrig någonsin laga 4 olika rätter! Kommer inte heller curla sönder mina barn. Hyfs & uppfostran saknas bland många barn!
Vissa tackar inte ens för maten.
Barn gör som vuxna, är du trevlig, empatisk, förstående och medgörlig så blir barnen detsamma. Mina barn brukar inte tacka för maten och det anser jag vara helt ok, de tackar när de får hjälp, får någon present eller känner för det och jag styr inte mina barn med järnhand.
Det där stämmer väl tyvärr inte alltid även om det är en bra föräldraregel. Men barn och människor är individer. Inte bara miljö spelar in.
Alla uppfostrar vi olika! Att tacka för maten är det minsta man kan begära av ett barn som kan prata. Jag styr mina barn med en extremt kärleksfull järnhand. Vill inte ha ”skitungar” som är otacksamma. Uppfostrar dom till att bli kärleksfulla, självständiga, tacksamma och artiga barn.
Det är inte alls det ”minsta man kan begära”. Mina barn skulle aldrig kalla någon annan för skitunge och det minsta man kan begära av dem är att de tröstar den som är ledsen, delar med sig och är blöjfria innan 2 års ålder. Ett automatiskt tack är bara något som föräldrar använder som ett bevis på uppfostran även om barnen sen är totalt empatilösa.
Blöjfria innan 2 års ålder??
Hoppas du aldrig kommer uppfostra några barn! Snacka om att sätta press på barnen! Usch
Barn lärs att bajsa och kissa i blöja. De föds blöjfria.
Ja och man dör blöjfria också men att sätta press på både mor & barn att barnet ska vara blöjfri vid 2 års ålder är ren idioti! Alla barn är olika vad ni än säger.
Nja. De flesta dör i blöja. Iaf inom mitt område, äldreomsorgen och sjukvården. Det beror dock på förlust av funktioner – antingen muskulära eller hjärnskador pga demens. Att barn i väst har blöjor beror på att vi ignorerar/inte ser deras eliminationskommunikation och därmed lär dem att glömma bort att kommunicera att de vill kissa och bajsa och istället ”tvingar” dem till att kissa och bajsa i blöja. Generellt slutar barnet säga till ang sina behov efter sex månader men man har då eg ett halvår på sig att lyssna på barnet istället för att lära dem att kissa och bajsa där de står. Vid 18 månader är det rätt lagom att börja ”pott-träna” ett barn man lärt ha blöja igen dock. Barnet är då generellt rätt intresserad och dessutom förstår de vad man säger.
Blöja är dock sjukt bekvämt att använda.
BRA Mmm. Exakt så tänker jag också.
Vill att andra ska tycka om mina barn, inte tycka att dom är skitungar.
Artiga barn vill jag ha! Bästa jag vet ❤️ Det första min sons kompis gjorde när han kom hem första gången hit var att knalla rätt till kylskåpet och tog fram mellis. Han kände sig hemma hos oss & han tackade för att vi hade god mellis hemma & för maten ?❤️ Underbar kille
Varför tackar dom inte för att någon gett dem mat???
Fattar inte heller.. Det är ouppfostrat tycker jag
Inget barn svälter ihjäl frivilligt.
Kan de visst göra. Mitt barn har en selektiv ätstörning och slutade att gå upp i vikt för att jag körde enligt devisen att han ska äta det som bjuds. Jag kämpade så länge med att han minsann skulle äta det som finns för bara de är hungriga så äter de ju?
Men det gjorde han inte.. fan va dåligt jag och min son mådde för att jag inte släppte på den prestigen att mitt barn minsann äter vad som bjuds.
Lyssna på er magkänsla, nu är min son normalviktig och hälosam även om många tycker att han är bortskämd. Kämpa på alla föräldrar, barn är olika, ibland måste man släppa på vad man trodde föräldraskapet skulle vara. Och alla ni med normalstörda barn, var ödmjuka med att ni fått barn som klarar av att vara väluppfostrade.
❤️
Selektiv ätovilja är ett påfund i västvärlden som inte ens fanns här för 50 år sedan. När ett barn dör av svält var tionde minut i Jemen och svältkatastroferna radar upp sig jorden runt känns det så jävla futtigt att vissa barn i trygga, välbärgade Sverige vägrar att ens smaka på nåt annat än futtigt!
Menar du att du står och lagar rätt efter rätt efter rätt tills det KANSKE duger att äta?
Hahaha. Som mitt barn som tjatade om att hon skulle få äta tårta för att lillebror fyllde år. I 2 veckor (’!) frågade hon får jag äta tårta snart? Är det idag vi ska äta tårta? Och när dagen kom så hatade hon tårta och smakade inte ens.
Nej givetvis inte ? Men det är så det låter hela tiden. Han blir aldrig nöjd!
Hon äter när hon blir hungrig 🙂
Slit inte ut dig / slösa bort onödig tid i köket ❤️
När jag inte ville äta som liten sa min mamma att det var köttbullar, även om det var ärtsoppa. Då åt jag. Älskade köttbullar.
Det är precis alla dämmande kommentarer ovanför som gör tråden till ”familjeliv”
Den specifika kalla känslan i slutet av ryggraden när man nattat om vid 3 och äntligen slappnat av tillräckligt för att ha hamnat i landet nästansover, och man hör ”ljudet” och man bara vet att snart vaknar ungen igen, fast det fortsätter att vara tyst, men bara för att man ligger och undermedvetet väntar så sover man totalt 15 min på de nästkommande två timmarna!
Hahaha spot on. Precis vad som hände i natt här exempelvis
Tycker det skrivs så mycket om allt som är ”jobbigt” med barn men ganska lite om det fantastiska med barn! Så nog med listor, bloggar, inlägg osv om hur livet ändras och så vidare. Härligt om nån kan sätta fokus på det fina med barn!
Det skrivs ju alltid om allt rosenskimmer kring barn, inte tvärtom. Håller med kommentarerna nedanför att många föräldrar tror sig ha hittat nyckeln till skatten när de skaffar barn. Som att det är meningen med livet för alla. Jag förstår absolut att föräldrar är lyckliga över sina barn, men tvinga inte på den känslan på andra. Tycker att man sin frivilligt barnlös ofta blir ifrågasatt och nästan dumförklarad, man vet minsann inte vad man går miste om. Räcker med att se andras skitungar för att veta vad jag slipper genom att inte skaffa barn….men det får man inte säga högt.
Du satte den, anonym!
Haha, dagens bästa (från en mamma men det var jäkligt kul ändå 🙂 )
Som frivillig barnlös behöver jag inget barn för att ta mig ut oavsett väder, äta den extra portionen, ”skärpa mig” eller ha något att prata med folk ute om. Allt det går ju finfint även utan barn ? så många föräldrar som tror att de har hittat nyckeln till skatten så fort de fick barn, när de egentligen bara gör hela normala saker som de flesta faktiskt redan gör
Eftersom du aldrig kommer skaffa barn så kommer du aldrig förstå ”nyckeln till skatten”, så du vet inte vad du pratar om.
Ojoj, lugna dig.
Men du vet ju faktiskt inte vad du pratar om. Ditt val, men du kan omöjligt veta vad du går miste om serru
Vill man inte skaffa barn så går man ju faktiskt inte miste om något?
Exakt! Kan föräldrar sluta tjata om allt man minsann går miste om så fort de råkar få reda på att man valt bort barn? Ni beter er som nyfrälsta missionärer.
Åh, ang vad som är jobbigt MED barn, inte bara som barnlös är faktiskt dessa ”nyfrälsta föräldrar”. Upplevde mammagruppen som en enda plågsam tävling i hur fantastiskt allting var 🙂 Det tyckte väl ingen egentligen?
Avskyr dessa mammagrupper där dagens största ämne var färg på bajset & dom första gångs föräldrar som visste exakt allting.. gick dit 1 gång, aldrig mer ?
Eller så vet man precis vad man ”går miste om” – ett barn med all den kärlek det innebär. Men man väljer bort det ändå.
Samma resonemang kan man ju använda på föräldrar.
Nej, alla föräldrar vet hur det är att inte ha barn. Det är ni som inte har något att jämföra med
Varför tror du att jag inte har barn?
Så du vet hur det är att kräkas över tjatet om att barn är meningen med livet? Trots barn, OCH samma tjat?
”Gå miste om”. Fundera ett tag på vad du säger där. Till nån som inte vill ha barn. Verkar som att bli förälder också innebär en enorm självcentrering: de sätter sina egna livsval som måttstock och norm för ALLAS liv och alla som inte gör samma val som dem ”går miste” om något. ?♀️
Om man inte VILL ha barn så går man inte miste om ett skvatt.
Varför verkar alla som ”valt bort barn” så himla arga…?
Förstår att du vill insinuera att alla som har valt bort barn är arga för att de egentligen är avundsjuka och tomma. Det var så du menade eller hur?
Är ingen arg person men såklart blir man det i situationer där andra försöker tala om för en hur man BORDE känna och vilja. Oavsett om det är mammor (för nej, det är inga pappor som pratar om att alla som inte har barn har meningslösa liv) eller missionärer.
Det är väl inte så svårt att förstå att vi ryter ifrån? Det verkar ju vara helt omöjligt för militanta föräldrar att inse att alla inte vill ha ungar. Men istället för att respektera vårt val, vrålar ni om hur mycket vi går miste om. Tar ni på riktigt vårt högst medvetna och frivilliga val som en personlig förolämpning? Nej, vi hatar inte era ungar bara för att vi inte vill ha egna. Men vi anser inte heller att vi går miste om något. Vi tycker snarare att ni går miste om hela livet den dagen ni sätter barn till världen. Men det ser ni inte oss i tid och otid trycka upp i nyllet på varenda föräldrarpar vi träffar. Önskvärt är då att militanta föräldrar håller inne med sina åsikter om barns förträfflighet och vårt stora misstag om att inte ha egna. Punkt.
Arga vet jag inte men det är ju lite märkligt att tro att någon/en själv ”hittat nyckeln till skatten” och att detta skulle gå att applicera på gemene man. Det är nog bra att markera lite gränser för var man själv slutar och någon annan börjar.
Finns flera som sagt ifrån ovan som har barn, inklusive jag själv. Vi är inte missionärer som kan pådyvla andra våra egna val eller individuella tro.
Lyckligt ”ovetantade” frihetsknarare som ääääälskar sovmornar! ?
Som troende som dumförklarar en för att man inte är troende (kärleken till Gud skall ju vara den största kärleken), som någon som provat psykedelisk svamp och tycker att alla borde prova minst en gång i livet (för att då har man vaknat och upplevt det riktiga livet), eller som föräldrar som sitter som översittare och meddelar att jag kommer aldrig uppleva riktig kärlek eller att jag går miste om meningen med livet. Jag kan meddela att jag hör vad ni alla säger, men jag har fortfarande inte behovet av att prova något av det, är nöjd med mitt liv. Jag förstår att ni vill pracka på andra det ni upptäckt som det största och bästa i era liv. Men vi är olika och det är ok att jag inte behöver, jag klarar mig utan er fina ”hjälp”. Tack, adjö och kärlek till alla! såja! 😀
And here we go….. vad mer specifikt är det jag inte vet något om? Att folk (jag själv inkluderad) går ut på vintern utan barn? Att de saker jag räknade upp är normala saker som folk alltid har gjort? Notera att jag aldrig sagt att de med barn har gjort fel val i livet. Jag tror säkert att det är det bästa som hänt er och att ni har fått en annan syn på livet osv. Varför så arg?
Ibland tror jag att en del tar frivillig barnlöshet som en personlig förolämpning. Alltså som att du ifrågasätter deras val i livet (trots att du inte gör det). Kanske också att du ifrågasätter det centrala i deras liv (fast du inte gjort det :)).
Ja ingen frivilligt barnlös frågar väl en gravid kvinna om hon vet vad hon går miste om, att hon kommer ångra sig, om hon är säker på sitt val, att hon bara inte vet bättre just nu, att hon aldrig kommer förstå meningen med livet, eller ifrågsätter varför hon vill ha barn?
Haha precis 🙂 Utan att du vet om det står du plötsligt för en sorts normkritik som folk har svårt för eftersom de tycker att ”de är normen”.
Det är ju vi barnfria som har nyckeln till skatten hehe.
Blir så trött på alla jävla föräldrar som tror att ungar är en skatt…
Men låt dem tro det då?
Hahahahaha men snälla! ”Nyckeln till skatten”. Du vet att alla inte har driften att skaffa barn va? Det handlar inte om att välja, vissa har inte DRIFTEN, exakt som homosexualitet. När du säger att det en nyckel till en skatt så pissar du på alla som inte är som du. Alla är inte lika och tacka fan för det. Tyvärr är det dock en sån sjuk norm att man SKA skaffa barn vilket gör att många som är barnfria gör det ändå och hejhej: här står vi med en överbefolkad jord som är fucked up redan 2030.
Så sluta med fördomar mot personer som säger att dom inte kommer skaffa barn. Bara lägg av.
Ja för mig var det nyckeln till skatten, tänka sig. Alla känner olika! Hade det superbra innan men de 2 små slår allt. So kill me :p
Det är väl jättefint att du känner så i ditt liv! Så länge du inte överför det på andras liv och val.
Du borde lyssna på podden barnfrihet 🙂
Fungerar utmärkt att skaffa hund också ? man kommer ut, har alltid något att prata om med andra hundälskare. Och någon som äter upp resterna.
Kan erkänna att jag känner likadant för mina hundar som Hugo beskriver i sin lista ?
Man behöver ju ingen att prata med i lekparken om man inte har barn, eftersom man förmodligen inte är i lekparken då.
Negativa saker med att ha barn! OBS DETTA GÄLLER MIG OCH MINA TANKAR OCH ÅSIKTER!
Tröttheten. Alltså piggheten kommer liksom aldrig tillbaka, oavsett om man får en sovmorgon här o där.
Maten: alltid behöva laga o servera mat. Mat som båda ungarna kastar på golvet ändå. Om barnet inte äter blir man orolig för det. Äter barnet typ pannkakor o sylt är man dålig för att man serverar efterrätt osv…
Att aldrig få va ifred. Jag saknar ensamheten på toaletten och i duschen. Är less på att ha två ungar som är som klisterlappar när man försöker torka sig efter toabesöket.
Stökigt hem. Det är ALLTID stökigt hemma hos oss. Nu bor vi förvisso trångt och har alldeles för lite förvaring. Jag städar varje dag men barnen drar ut sina leksaker överallt i lägenheten.. hoppas någon av våra två barn kommer ta efter mig i städning haha.
Tålamod.. ja mitt tålamod är försvunnet för länge sen.. försöker att hålla ut men att handla mjölk med en 3-åring kan ta en timme.
Klä på barnen vinterkläder. Ett helvete. En själv är helt genomsvettig efteråt.
Så ja det finns massor av negativa saker med barn. Men som nästan alla föräldrar säger så väger kärleken upp allting. Har aldrig känt denna intensiva kärleken till någon eller något innan. Jag kan gnälla, skrika, klaga o tjata. Men jag älskar mina barn så innerligt djupt att det är värt varenda sekund.
VANTAR! Det värsta jäkla plagget i ett barns vintergarderob! Ett h-vete att att få på och dom sitter svindåligt jämt och åker av! Kan någon smart uppfinna bra handskar till barn? ?
Är förskollärare sedan många år och känner att jag har svart bälte i ytterkläder. Ändå är små barn + vantar helt omöjligt.
Varför kan inget företag skapa en overall med inbyggda vantar! alltså som en heldräkt. Vilken grej.
Haha, såg nu att jag glömde några punkter på min lista ??…
Jag tycker ändå att småbarnsåren är inget jämfört med när barnen har kommit till tånåren. Det är då den stora utmaningen börjar. Har två pojkar och de har varit riktigt jobbigt periodvis. Som jag har kämpat med dem. Många vakna nätter har det varit för mig dels för att de har varit ute till sent på natten dels av ångest och oro över deras framtid. Speciellt nu när deras miljö är hårt och full med hämskheter.
Men jag är glad över att jag la ner all tid jag hade på dem för nu går det jätte bra. Stora pojken är snart klar som civilingenjör på kth och lilla går på gymnasiet och har jätte bra betyg.
Tycker faktiskt att man borde få några föräldradagar när man har barn i tånåren. Det är även då man behöver vara där för dem.
Hana
Tills barnen är tonåringar bör man förhoppningsvis ha hunnit spara ihop lite pengar så man kan vara hemma då och då vid behov. Varför ska samhället stå för allting? Det borde vara självklart att spara ihop en buffert innan man skaffar barn också, så man kan vara hemma längre tid än föräldradagarna mm om man skulle vilja det även när barnen är små. Det här med eget ansvar för de egna livsvalen…
Du vet att de flesta arbetsgivare inte godtar mer ledighet än man har semesterdagar? Och att de måste godkänna föräldraledighet? Klart man har sparade pengar, men det är inte lika självklart att man får lov att vara ledig en dag då och då bara för att man har tonåringar.
Hej från en arbetsgivare!
Klart man kan vara t ex tjänstledig för att vara med sitt tonårsbarn någon dag här och där. Har svårt att tro att någon arbetsgivare säger blankt nej om någon anställd vill ta tjänstledigt för att hen behöver umgås med sitt tonårsbarn (som är på glid?).
Hör ofta den här typen av resonemang, att man inte får ledigt vid t ex skolavslutning/utvecklingssamtal osv. Finner det märkligt då jag aldrig varit med om detta, varken gällande mig själv eller andra, och då har jag varit både anställd och arbetsgivare. Jobbat på allt från fabriksgolv till chefsposition – aldrig varit ett problem.
Det är inte så lätt när det kan hända mycket som kan påvärka ekonomin tills barnen kommer till tånåren. Trotts en långtidssjukskrivning och skillsmässa så klarade jag mig ändå bra då jag är väldigt ekonomisk sinnad. Kunde även jobba hemifrån mycket. Kan säga att mycket av det som sparades gick åt oväntade saker. Livet blir aldrig som man har tänkt sig kan jag säga.
Jag tänker på alla andra som inte klara sig. Där dessa barn som får det jobbigt fast det inte är deras fel. Det är de som hamnar fel då föräldrar kan inte vara närvarande pga ekonomin. Borde inte dessa familjer få hjälp av samhället?
Word, skriver under på vartenda ord!!
Känner igen mig i det du skriver och då är min lille bara några månader… men trötthet, att aldrig få vara ifred osv börjar redan tära på mig haha. Livet var mycket enklare och roligare innan jag skaffade barn så jag har all förståelse för de som inte skaffar. Men vem tycker inte att de första månaderna är sjukt jobbiga iof. Fråga mig om några år så kommer jag antagligen tycka att allt var värt det 🙂
Jag känner absolut igen mig i hans lista – speciellt det med en extraportion mat, helt perfekt! ?✌️ Dock avskyr jag att kallprata med andra föräldrar (sjukt tråkig, jag vet) och jag är tyvärr väldigt duktig fortfarande på att svära. Dock har jag lärt min dotter att man inte ska göra det, så så fort det slinker ut en eller annan groda ur min mun, får jag en arg tvååring på mig ”INTE SÄGA SÅ!!” ? Jag jobbar på det…
Negativa… Ja, sovmorgnar, helt klart. Dottern sover gärna till någon gång mellan 8-9.30, så helt okej, men har en liten fyraveckors också, och han har ingen känsla alls för det där med egentid och sovmorgnar. ? Men det kommer…
Sen den jäkla oron man känner HELA TIDEN som förälder. Man är orolig jämt för att något ska hända, galet jobbigt, men en enorm del i att vara förälder, och tydligen inget som någonsin försvinner…
Kan vi byta? Blev väckt 4:30 av storebror på två år. Kraschlanda på mammas mage. Han väckte även lillebror 6 månader på samma gång.
Och naturligtvis har de sovit omlott under dagen ?
1. Man har alltid något att prata om. På hundpromenaderna med hundägare man inte känner.
2. Man kommer ut. Hundar har någon konstig kärlek till snö och regn och kallt vatten.
3. Man skärper sig. Man vill vara föredöme för sin hund.
4. Rastlösheten försvinner. Det är fullt upp när man har hund.
5. Man separerar inte i första taget. Har man skaffat hund så krigar man på ett annat sätt i förhållandet.
6. Man får ingen extrapotion.
3, ja för du slutar svära, snacka skit och fara på suparfester osv när du skaffade hund?
Och man håller knappast ihop för att man skaffat hund 😀
Du är förmodligen samma anonym som igår och din attityd bör du hålla för dig själv så hejdå.
Kanske inte svära, men många fester blir det inte. Jobbar man under veckorna lämnar man inte hunden ensam i onödan sen. Så en får stanna hemma eller så får man ha hundvakt
Folk slutar inte supa och bryta relationer bara för att de lyckats producera en avkomma, lever du under en sten? Det är otroligt många barn som varje vecka får uppleva fulla föräldrar och en otrygg tillvaro där mamma och pappa bråkar hela tiden, eller hatar varann så mycket att de gör allt för att förgifta barnets förhållande till den andra föräldern, barnet som skickas runt som ett uselt paket mellan två hem.
Det finns någon föreställning i samhället om att människor som blir föräldrar förändras och blir bättre människor. Den föreställningen går också hand i hand med myten om att alla föräldrar älskar sina barn, ville deras bästa och vet vad som är bäst för dem, vilket tyvärr inte stämmer. Föräldrar är ju tyvärr precis samma schyssta eller icke-schyssta personer som innan de fick barn.
Ja man går inte på ”suparfester” lika ofta iallafall!
Har inga barn och vill inte ha någrah har heller inga problem att prata med folk i alla åldrar och härkomst. ?
Negativa:
-Att när man är sjuk själv kan man inte vila sig i form utan måste ta hand om barn ändå
– Man styr inte sina sovtider själv
– Man blir avbruten och får sällan tänka långa tankar
-Prestationsångest. Att göra rätt och vara en bra förälder ❤️
Ja 3:an håller jag verkligen med om. Har svårt med koncentrationen som det är och det blev absolut inte lättare med 2 småbarn ?
Ganska tröttsamt faktiskt när de som valt bort barn ska tala om hur hemskt det är och exakt på vilka sätt.
Ja superbra att du avstår om du inte vill, men att måla upp en tvärsäker bild av något man inte upplevt… ?
Det finns nog ingen som har barn som tycker att det blev exakt som de trott innan!. På gott och ont kanske, men oftast med en överrumplande kärlek till sin lilla som sätter mycket i nytt ljus….
Det är väl snarare de MED barn som räknar upp det jobbiga här? De utan barn ser jag inte skriva nåt alls om hur jobbigt det skulle vara, bara att de gör vissa saker på listan även utan barn.
Läs om kommentarerna. Du har uppenbarligen inte gjort det ordentligt.
Det som valt att inte skaffa barn upprepar bara det som alla andra föräldrar säger. Många föräldrar skriver och pratar ju mycket om föräldraskapet inte var lika enkelt som de hade trott. Och det är väl helt okej att säga att det är jobbigt? Det är ju inte ens konstigt?
Den specifika kalla känslan i slutet av ryggraden när man nattat om vid 3 och äntligen slappnat av tillräckligt för att ha hamnat i landet nästansover, och man hör ”ljudet” och man bara vet att snart vaknar ungen igen, fast det fortsätter att vara tyst, men bara för att man ligger och undermedvetet väntar så sover man totalt 15 min på de nästkommande två timmarna!
Jag tycker föräldraskapets tuffare sidor lyfts fram jätteofta, i en massa olika sammanhang.
I princip alla föräldrar jag träffar, nära vänner och ytliga bekanta, pratar ofta om sånt slm kan vara jobbigt med att vara förälder. Och varför skulle de inte? Har aldrig upplevt att det krävs mod för det. Känner inte igen mig alls i det du antyder i inlägget.
Rastlösheten försvinner. Det är fullt upp med att ha barn. Det finns ingen tid till att vara rastlös.
Skit ner dig hugo! Han kan aldrig ha varit föräldraledig. Det är dötråkigt och inte alls stimulerande, sen kan man inte gå ut och träffa folk och få vuxentid, nej nej då ska ungen tjorva, gnälla, skrika, bytas på, äta, äta, äta, äta.
Stackars dina barn med den där inställningen. Barn tjorvar eller gnäller inte, de kommunicerar och om man lyssnar på barnets behov så känns det inte som tjorvande.
Ja, jag har barn och nej det är inga lätta blida barn som alltid gör som jag vill….
Ouch, nog händer det att de tjorvar och gnäller allt…
Säg inte ”stackars dina barn” – du kan aldrig jämföra din egna barn med någon annans, aldrig. DU kanske har det lätt men DU har inte samma barn, samma livssituation och jadu, samma liv överlag??? Sluta shama folk som tycker det är jobbigt, bara sluta.
Jag skrev ju att jag INTE har det lätt. MEN barn gnäller inte, de kommunicerar. Gnäller barnet extra mycket precis när du vill att de ska ligga tyst i vagnen så du kan dricka latte med en vännina är det inte för att jävlas utan för att barnet försöker säga något. Då ska man lyssna. Det är integnäll utan kommunikation.
Well. Min sexåring gnäller då fan rätt mkt må jag säga…….. Det är inte kommunikation utan gnäll. Eftersom hen kan prata vet jag skillnaden rätt tydligt ?
Tror dock inte det är en 6-åring som beskrivs som gnällig och som ska bytas på och äta, äta, äta? Utan ett mindre barn som föräldern verkar tycka att den stör/ gnäller för att va jävlig?
Min tvååring gnäller också jävligt mkt. Slåss gör hen med och jävlas medvetet rätt bra med sina syskon och har gjort sedan strax innan ett års ålder. Man ska inte underskatta de små livens intelligens.
En treåring gnäller definitivt. ”Mammaaa jag vill ha deeeeen”
Stackars dig som med en hjärnskada.
Föddes*
Jag tycker det låter som att nästan alla fördelar går att få med en hund också. Isbrytare, man kommer ut. Man aktiveras. Osv.
Att föräldrar kämpar för sitt förhållande tillsammans tycker jag inte stämmer enligt mig. Många separerar efter något år när de inser hur jobbigt det är med barn och hur mycket fokus de kräver. När de helt plötsligt inte känner att partnern är prio ett längre svalnar känslorna och det är lättare att dra. ?♀️
Allt ska vara så nyförälskat och perfekt annars är det något fel. Eller så träffar de någon ny och spännande.
Ja, eller att bara vara en rimlig vuxen människa. Klart att man gå ut varje dag ändå, försöker att vara en förebild för andra osv.
Kanske, men hunden kommer ju med ett gäng nackdelar. Finns supermåmga ställen man inte får ta med hunden på, man blir låst. Solsemestrar på hotell är svårare, bara göra en familjeutflykt till typ ett museum eller liknande får man lämna hunden hemma. Ett barn hänger liksom bara på alla tidigare aktiviteter 🙂 (kanske inte krogen eller fin-middag på Grand).
Och jag hade aldrig orkat med hund. Någon som i 15-20 års tid kräver att du ska upp tidigt på morgonen för att gå ut i kylan, eller att man tvingas ut i snöstorm vinter efter vinter.
Nu kommer väl hundmaffian ”inte alla hundar!” ”Inte min gosefis han älskar sovmorgon”. Till er säger jag: ok.
Ganska trött på detta rejäla barnhat man läser mellan raderna, eller rakt ut, från frivilligt barnlösa.. why?
Alla har vi varit barn, och det barn efterfrågar mest är kärlek och omvårdnad. Så det är väl en himla tur att så många ändå älskar sina barn högst av allt och inte känner som er, dvs att allt med barn är sk-t?
Är barnfri men hatar verkligen inte barn, jobbar på en förskola.
Jag tror dock att vissa barnfria upplevs som lite överdrivet defensiva för att man så ofta blir ifrågasatt och dumförklarad. Man får så ofta höra att man har ett meningslöst liv, att man är egoistisk, att man kommer ångra sig, att man inte är en ”riktig vuxen” osv. Då blir det lätt att man hellre fäller än friar, så att säga.
Jag tror tyvärr att föräldrar ofta tolkar en frivillig barnlöshet som barnhat utan att den barnlösa alls hatar barn. Jag känner själv igen det där. Jag älskar alla barn i min närhet men vill inte ha barn själv. Hur ofta får jag inte höra just om det barnhat som föräldrar tror att jag sitter inne med? Tror du att alla som inte har djur är djurhatare?
Jag tror en del föräldrar blir sårade utan att kunna formulera det. ”Menar du att du inte vill leva som mig”, typ.
I vilken kommentar läser du in barnhat? Jag ser det inte alls?
Jag har inte barn och hatar dem inte heller (att man ens ska behöva skriva det!). Alla föräldrar som ifrågasätter mitt val, säger ”men det är ju inte försent än”, eller berättar för mig hur mitt liv borde vara innehållslöst och kärlekslöst, och hur självcentrerad jag är utan barn (det mesta mellan raderna, men ändå), de kan jag nästan använda h-ordet om…
Som frivilligt barnfri så får man HELA tiden höra saker som ”du kommer ångra dig”, ”livet är meningslöst utan barn” osv osv och man blir så vansinnigt trött på detta. Jag är alltid öppen med att jag inte vill ha barn när någon frågar och ändå tjatar folk som vet detta fortfarande efter flera år. Kan folk inte bara skita i att jag inte vill ha några barn? Men tror att många föräldrar blir väldigt provocerade av att inte alla vill ha det som dem. Jag är inte barnkär alls, undviker helst att umgås med barn (med några undantag) och ska därför inte ha några. Har alltid varit sådan och blir irriterad när folk som vet detta ska försöka tvinga en att umgås med deras barn. Min kompis fick barn och vi pratade jättemycket om just detta att jag inte var barnkär under hennes graviditet. När barnet föddes så fick jag själv välja om jag ville hålla barnet eller inte och inte som andra som bara tryckt upp sitt lilla ”underverk” i mitt ansikte. Min kompis dotter är idag ett av få barn jag tycker är okej att umgås med och det enda småbarn som varit i vår lägenhet.
Räcker det inte med Familjeliv? Nått annat spännade måste det hända i bloggvärlden…
Varit mycket barn här inne på sistone…..
Precis det händer en hel del i bloggvärlden men av nån anledning så orkar Camilla inte leta upp det utan kör på med samma gamla bloggare om och om igen
Skitjobbigt med barn (har ett barn med svåra utbrott pga svårt att hantera förändringar, ovana situationer och stress) . Jag är utbildad att jobba med sådan problematik, men det är svårt ändå. Har givetvis tagit in extern hjälp. Ändå värker hjärtat av kärlek till mitt barn. Jag är stolt över hen och skulle dö för hen om det krävdes. Jag ser hur hen utvecklas och är övertygad om att det till slut kommer gå bra. Jag tänker att det kommer vara 18 ganska tuffa år, men åtminstone 60 bra år (jag fick barn tidigt). Jag tycker det är viktigt att vi som har det tufft i vårt föräldraskap, ska få prata om det utan att bli skammade. Likväl är det viktigt att de föräldrar som inte har samma utmaningar får prata om det. Alla föräldrar, oavsett om de vill prata om vad som är negativt eller positivt med sitt föräldraskap, bör får komma till tals, utan att bli tystade eller ifrågasatta. Det är okej att vi har olika erfarenheter.
❤️
fint skrivet om föräldraskap extra allt. ❤️?
Jag tycker att det oftast är de som själva inte har barn som är på en om man säger något negativt. Typ ”vafan skaffade du barn för då om det är så jävla jobbigt?!” ”Ja va fan lever du för då om det är så jävla jobbigt att kliva upp på morgnarna?” vill jag kontra med.
Andra föräldrar fnittrar igenkännande när jag kommer på dåligt humör till jobbet för att ungen sket i blöjan precis när vi var redo att gå hemifrån.
undrar om detta verkligen stämmer eller om du kryddat på historien? jag själv är barnfri och skulle inte sagt något sådant, bryr mig helt enkelt inte om blöjor etc och undviker helst konversationer om kollegors småbarn. Får dock känslan att kollegor med småbarn hela tiden ska prata om sina barn och privatlivet på jobbet.
Har precis fått reda på att jag år gravid och är hur glad och förväntansfull som helst. Meeeen är rädd för förlossningen och att aldrig få sova. Haha.. Samt de tidiga mornarna som verkar vara obligatoriska med barn. Men det finns ju kaffe så det klarar jag nog;)
Det kommer att gå bra! Det kanske är kämpigt och så ibland men man klarar mer än vad man tror. Att ha barn är inte så svårt och jävligt som man kan tro när man lyssnar på folk. Det är fantastiskt! Bara du lyssnar på ditt barn och dig själv.
Förlossningen kommer också att bli bra i slutändan oavsett hur det blir. Det blir kanske annorlunda än du tänkt dig med det löser sig och du klarar det!
Tack för fint svar:)
Barn är olika. Du kanske får en som sover 12 timmar i sträck. Eller inte. Du löser det ☺️
Grattis till graviditeten! ?
Jag har två ettåringar (den äldsta fyller dock två imorgon ?) och jag vaknar och går upp först i familjen varje dag, sömnlösa nätter däremot… ?
*Sömnbristen (barn som aldrig sov en hel natt på 2 år)
* vännerna som försvann, dvs de som inte kunde förstå sömnbehoven och behovet av stöd under graviditet och amningsperiod kantad av depression, de som inte kunde förstå att man kan älska sig barn över allt annat men ändå må dåligt.
* att läsa böcker för en min skull(orken som försvann).
Däremot är barnet fortfarande det bästa som hänt mig och det finns alltid ljudböcker, sova när barnet sover och terapi.
och återupptäcka hur roligt det är att leka!
Byt ut barn mot hund eller häst så börjar det likna något!
”Negativa” listan kan ju göras hur som helst! Den positiva går liksom inte att printa ner och förklara. Ändå överväger det positiva hundrafalls, kan inte förklara det bättre än så.
Oron. Den ohyggliga oron över att nåt ska hända barnet. Oavsett om barnet är litet eller vuxet. Det är det värsta – i mina ögon det enda verkligt negativa.
Har inga barn men om jag hade skulle det vara först på min minuslista! Världen är ju hemsk och farlig, hur vågar man ha barn? Ni som är oroliga hela tiden men ändå fixar det, för att använda ett Bellautryck: HEJA!
Vet inte ifall jag håller med om allt på Hs lista (speciellt inte att äta upp resterna av mat…) eller att kallprata med random föräldrar (inte min grej). Men jag tycker att livet med barn är fantastiskt berikande och roligt – trots sömnbrist. Det är liksom konstanta utmaningar, vilket jag gillar och jag har blivit ännu mer strukturerad och kreativ. Det går inte att ”slösa” på tid längre och skjuta upp saker utan det är här och nu, annars kommer det snart något annat som ska åtgärdas. Vilket passar mig som avskyr att vara ”spontan”. Sen är barn kloka och himla roliga. Det blir aldrig trist att hänga med små varelser-det är ju alltid fullt ös! ?
Är det jag som har tröttnat, eller har den här bloggen blivit vansinnigt tråkig?
Jag kommer mest hit för kommentarerna, men de börjar svalna här med tycker jag.. ?
Det är nog all julmaten. (och Selma)
Det som är det mest fantastiska är ju att trots allt det asjobbiga älskar man dem så djupt man aldrig trodde skulle vara möjligt. Jag brukar tänka det, aldrig säga, när jag träffar de som är frivilligt barnlösa, tänk vad de missar, att aldrig få uppleva den kärleken. Jag har aldrig varit i närheten att känna så innan barn, och jag är så glad att jag har fått tre pojkar som jag får se växa och utvecklas.
Jag älskar min katt och min sambo så djupt att jag aldrig trodde det var möjligt.
Alla älskar och upplever kärlek på olika sätt och barn är inte per automatik någon slags universell ”ultimat” kärlek.
Hahaha ok. Jag älskar min katt helt makalöst mycket, men skulle äta den till frukost om det behövdes för min sons skull. Kom tillbaka om du skulle få barn så kan vi prata om kärlek.
Svårt att begripa att folk är olika. Skulle lätt äta ditt barn mot mina 5 katter ?
Jag trivs också utan barn just nu. Men vill ha barn och tänker att i framtiden lär det bli rätt ensamt utan familj
Ja, men inte ditt eget barn kan jag lova! Det är det som är grejen, man kan ogilla andras barn hur mycket som helst men kärleken tills ens eget slår ALLT!!!! Aaaaaaallt!!!!!
Går inte att diskutera med er barnlösa dock eftersom ni omöjligt kan veta vad ni snackar om. Ni har aldrig upplevt att ha barn, vi med barn har upplevt BÅDE att vara barnlösa och att ha barn och vi är därför de enda som har någon substans i våra argument.
Oh no, you said it again 🙁
Kräks på såna som dig. Det är din åsikt och ingen fakta. Finns massa med föräldrar som ångrar sina barn och inte känner den otvivelaktiga kärlek som du känner. Betyder det att du ljuger om dina känslor och åsikter? Nej, men det är just dina åsikter, inte sanning.
Fast nej. Jag har barn men därmed inte sagt att jag kan avgöra vem som känner kärlek till vad och hur mycket- jag vet ju bara vad som händer i mitt eget liv. Det är ett helt legitimt livsval att satsa på ett annat typ av liv.
Mitt meddelande var till Sara som skrev: kärleken tills ens eget slår ALLT!!!! Aaaaaaallt!!!!!
Sara, jag ska berätta en hemlis för dig. Vi utan barn har måhända inte fått förmånen (?) att _känna_ den där GRÄÄÄÄÄÄÄÄÄNSLÖSA, FANTAAAASTISKAAAAA kärleken som ni överlägsna föräldrar så gärna trycker ner så beskäftigt i halsen på oss, men vi är fortfarande tänkande varelser. Det går att _föreställa_ sig att kärleken till ens barn går bortom allt annat. Jag har inga illusioner om att kärleken till mina marsvin, eller ens den (för mig) gränslösa kärleken jag känner för min man, går att jämföra med kärleken jag skulle känna för ett hypotetiskt barn. Men vet du vad. Det är helt ok. Jag lever och är faktiskt ganska lycklig ändå. Det går nämligen, även utan barn. Sug på den.
Blir alltid lite misstänksam mot människor som uttrycker sig såhär oavsett vad det handlar om. Känner man sig SÅ himla lycklig har man sällan ett behov av att skriva andra på näsan.
Sara är du medveten om att det finns föräldrar som säljer sina småbarn till prostitution eller pedofiler? Det är inte vad jag kallar kärlek, gör du?
Nej, jag skulle inte äta min katt då skulle jag hellre svälta ihjäl. Liksom att det finns katt ägare som avlönat sin katt för att de ska åka på semester.
Sara du är inte en bättre person eller förmer än de som inte har barn för att du skaffat barn.
Det finns sjuka människor både med och utan barn 21.31
Att du drar den parallellen är ju kanske inte helt friskt…
Ingen har nog påstått att någon med barn är bättre än någon utan.
Men har man barn, så har man mer.
Både av kärlek och av trötthet kan hända.
Hahahahah?? dagens bästa!!
Haha samma här. Gillar min katt men
kärleken är ju ljusår från den till barnen
Eeehhhh…jo 🙂 🙂 🙂
Jättekul för dig MEN alla är inte som du och det är viktigt att adressera det. Att jämföra dina känslor med alla andras blir inte fair, vi är ju alla superolika. Och tro det eller ej: det finns många som ångrar att dom skaffade barn. Som lyssnade på personer som sa ”du kommer aldrig förstå vad kärlek är innan du får barn” och sen när barnen är där så kände dom inte så. Tror du att det är enkelt då? Nej, för ett barn kan du aldrig lämna tillbaka. Och du får aldrig prata om det. Och tänk bara på alla dom som inte växte upp i en familj med kärlek (vi känner alla någon som har en tuff uppväxt i en familj utan kärlek), där är bevisen framför en.
Det är otroligt viktigt att sluta prata om KÄRLEK som den är exakt likadan för alla. ALLA känner inte kärlek till barn och så är det. Om folk hade slutat skriva som du gjorde nyss så kanske fler som vuxit upp i ett hemskt hem med en hemsk barndom inte funnits. Och jadu, självmord, droger, misshandel och mord kanske hade minskat? Så akta dina ord. Det du känner gäller inte för alla.
@Malou Winter, så glad att du skriver de här kommentarerna. Från en barnfri person som blir galen när föräldrar säger till mig att jag minsann aldrig upplevt sådan kärlek som den de känner för sin avkomma, ”inte vet vad kärlek innebär” osv… TACK.
Det är så enormt förmätet att förutsätta att ens egen upplevelse överträffar vad alla andra känner. Liksom, sluta bara. Bra att ni känner stor kärlek till era barn, fantastiskt rent av, men ni har ingen jävla aning om bredden, vidden och djupet av MINA känslor. Och nej, att skaffa barn är inte det ultimata för alla individer. Vänligen sitt ner. För fan.
så tänker jag också. är supertacksam att jag skaffade barn men det är ju just det att just jag är tacksam för att just jag skaffade barn. tänker på ett sätt att många som skaffar barn är lite fegare än de som väljer att inte göra det, för mig har mitt liv fått en annan mening för jag var rätt meningslös innan, hade liksom inte gjort alla de där grejerna jag kan längta efter nu om jag inte fått barn, pga hade ändå inte vågat. tänker verkligen att liv kan va fantastiska utan barn bara att mitt hade nog inte varit det för jag är en rätt feg och harig person.
Och jag tycker synd om folk med barn som aldrig kommer få veta hur ens kärleksrelation och vänskapsrelationer kan utvecklas och fördjupas när det inte finns barn med i bilden. Ät du din katt till frukost för att rädda ditt barn, själv har jag ett nätverk av vuxna, barnfria individer som skulle flytta berg för min skull. Vi har inga blodsband, vi har valt varandra och byggt upp relationer under åratal.
Du kan säga att jag inte vet vad jag missar – och det stämmer. Men du missar faktiskt också något och du kan omöjligt veta vad det är. Du har inte levt dina 30+, 40+, 50+ år utan barn och sett vad det har för effekt på livet, relationerna, karriären. Och det känns säkert helt okej för dig att missa det. Precis som det känns okej för mig att missa barn och den komplexa relation som det faktiskt är mellan föräldrar/barn.
Du behöver inte tycka synd om oss, jag och många med mig har en stabil partner som vi älskar djupt och många vänner och andra relationer som vi fortsätter hålla fast vid och älska trots att vi har barn ? man behöver inte välja
Många med barn har haft relationer innan de fick barn så de har liksom gjort det där, och gör fortsatt det där, du tycker synd om dem för att du inbillar dig att dem missar.
Haha, denna listan är verkligen inte GOALS. Finns inget värre än att promenera förbi en lekpark med föräldrar som står och huttrar och kallpratar med varandra. Hjälp, min största mardröm. Och rastlösheten??? Jadu, föredrar hellre att umgås med vänner, träna mycket, resa och ta ett lugn bad istället för att mata en unge. Kommer inte ens kommentera det där med skilsmässor (ojdå, nu gjorde jag det ändå) men han borde slå in lite fakta. SJUKT många med barn skiljer sig. Sen tycker jag det är så sjukt att folk kallar barnfria för ego när en punkt i hans lista är att det är coolt att se SIG SJÄLV i ens barn.
Btw, det finns redan tusen listor om allt negativt. Men det finns en som jag älskar och det är en vetenskaplig, han snackar känslor och egna tankar men det finns statistik och det gillar jag bättre 😉 https://nyheter24.se/nyheter/forskning/873896-7-vetenskapliga-anledningar-till-att-faktiskt-inte-skaffa-barn
”vetenskaplig” så är länken till nyheter24.. ??
I övrigt håller jag helt med dig!
Haha, jag vet, det är de sämsta! Men den är baserad från den här! https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0103513
Och en himla massa fler 🙂
Lugn och fin. Det är ju Hugos lista på vad han ser som positivt. Det är inget personligt påhopp på dig eller barnlösa/barnfria, glada hund-eller marsvinsägare eller övriga som kommenterar här inne…
Det går inte att vara lugn när man ska förändra en norm 😉
Det bästa med att ha en dotter är att ha fått se henne växa upp till en ung kvinna, med egna åsikter och egna intressen. Det här varit fantastiskt att få följa med henne på hennes livsväg.
Så fint skrivet ❤
Det negativa kommer aldrig att överväga det positiva men här kommer några mindre roliga punkter med att var förälder (ensamstående sådan i fall det skulle spela någon roll)
• Att ständigt var livrädd för skador/död
• Att tungbandet är uttänjt på grund av allt tjat
• Att hjärnan aldrig vilar på grund av ständig kontroll både av andning och diverse kamikazeprojekt som barn har för sig
• Att 80% av tiden utanför jobbet går åt till att planera hälsosamma luncher och middagar
• Att även 80% av plånboken töms på grund av overaller, skor, kläder när barnet växer en decimeter per vecka
• Att behöva besöka bakterieland såsom Leo´s osv. Vill inhalera handsprit konstant under besöket
• Att handla tillsammans med någon som pratar både på in- och utandning
• Att vilja köpa ny bil varje gång man har hämtat på skolan på grund av det är värre smuts än att ta in en ler-genomrullad shettis med tjock päls i fordonet varje dag
• Att förstår att 1177 är ett jävla skitnummer som ingen har nytta av eftersom de alltid hänvisar till någon VC när det gäller barn
• Att behöva lära sig att spela skitsvåra spel på Xbox som är aptrista istället för att kolla på en bra film
Ska jag direkt säga att jag älskar mitt barn så jag slipper höra ”Varför skaffade du ens barn om du inte tycker om hen”?
”Att behöva besöka bakterieland såsom Leo´s osv. Vill inhalera handsprit konstant under besöket”
Åk inte dit bara. Jätte enkelt. Skulle aldrig sätta min fot på ett lekland, fy!
Du borde jobba på din bakterie rädsla.
Är förskollärare och har 22 fantastiska barn.. 8 h om dagen. Sen åker jag hem och kan göra allt det som jag vet att en förälder inte kan göra, som tex äta en hel påse dillchips till middag eller sitta på toaletten och spela candy crush medan jag skönskiter hur jäkla länge jag vill, med öppen dörr utan att någon frågar om jag är färdig. Sen på helgerna tar jag sovmorgon bara för att
Jag gjorde denna listan 2008 : http://giraffen197.webblogg.se/2008/september/barntankar.html Inte negativa saker utan mera saker jag oroade mig för plus lite till…. 🙂
Det värsta med barn är att man tyvärr träffar andra föräldrar. Föräldrar som förklarar allt med att det är en”utvecklingsfas”. Föräldrar som på riktigt tror att det är gulligt att säga ”åh titta, framtida kärlekspar”. Föräldrar som tillskriver sina barn egenskaper som en två månader gammal bebis omöjligt kan ha. Föräldrar som säger att deras barn är 23 månader gamla.
Jag har inte ens läst kommentarsfältet för jag ska snart bli förälder för första gången och jag får inte höra annat än hur jobbigt det är att vara förälder. Det är som att föräldrar älskar att prata om hur man aaaaaaldrig får en lugn stund och man aaaaaaaldrig får sova. Börjar undra varför så många ens har mer än ett barn om man tycker det är så himla jobbigt.
Jag måste säga att jag välkomnar Hugos lista pga orkar inte ha en negativ inställning till föräldraskapet innan jag ska fått chansen att pröva själv. ?
Försök slå dövörat till gällande alla ”goda råd”/”skräckhistorier”. Alla bebisar är unika och vissa bebisar är ”lätta” medan andra är ”svåra”. Jag har två barn och hade noll erfarenhet av bebisar när första föddes- hade aldrig bytt blöja på ett barn ens. Nu är första en lagom trotsig sexåring som drygar sig och jag undrar mest vart tiden tog vägen. Mitt enda ”goda råd” är: se till att ta massa kort och filma för tiden går rasande fort, särskilt första året ?
Njut! Både av det jobbiga och det mysiga – inget av det kommer tillbaka. Tiden tillsammans är nu, vi vet ingenting om morgondagen.
Eh, alla är olika 🙂 Jag var tydligen en A bebis, sov när jag skulle, inget gnäll, tog inte sönder saker osv osv osv. Blev värre som tonåring istället ? Brorsan tvärtom, svår bebis men lugn hela tonåren
Oroa dig inte. Har 2 små och du kommer med stor chans komma in i föräldraskapet snabbt och hitta ett lugn även i det! Man får oanade krafter kan man säga 😉 och de är mestadels underbara!
Gör inte det, sällan jag läst så mycket negativt.
Grattis i förskott. Det coolaste av allt är att man programmeras om på en fundamental nivå. Rädda ungens liv genom att offra sitt eget, det är inte ens en sekunds tvekan. Hon har ordnat det finurligt moder natur, för artens fortlevnad.
Tack allihopa vad fina ni är! Är inte så orolig för hur bebisen ska vara utan förstår att det kan bli både asjobbigt, underbart och allt däremellan. Tycker dock det är tråkigt att jämt höra negativa saker om föräldraskapet rent generellt. Det är alltså inte bara småbarnsåren folk klagar på utan hur jobbigt det är att ha barn i största allmänhet. ”Vänta du bara snart kommer du också behöva stå ut med detta” ”det här är vad du väntar dig” ”ja nu blir det ju ingen ensamtid på 18 år” och ”nu blir det många sömnlösa nätter ett par år framåt” tycker folk konstant pratar om hur ansträngande det är att vara förälder och sällan om vad som är det positiva. Låter på all som jag pratar med att förhållandet tar stryk, man aldrig får sova och som att man är kidnappad av ligister dygnet runt.
Men så är det ju. Man får aldrig sova. Förhållandet tar stryk av sömnbrist. Många som får sitt första barn förändras. Mannen som du tyckte var så ansvarsfull innan barn, han kanske förändras och vägrar byta blöja, städa, hjälpa till. Kanske ni bråkar om vem som får sova eller inte. Mycket ansträngande med barn. Och ja, egentid är bara att glömma för man är kidnappad av ligister dygnet runt.
Jag skulle slänga mig framför ett tåg för vilket barn som helst…
Har inga egna barn än men jobbar och är med barn hela tiden. Aldrig jobbat med ett barn jag inte tyckt varit helt fantastiskt, aldrig träffat ett barn jag ansett varit en ”skitunge”. Så slänga mig framför ett tåg framför att ett barn blev påkörd skulle inte vara ett svårt val. Tror iofs att de flesta människor tänker så❤️
No way.
Jag skulle inte ens ramla med cykeln för ett barn.
Sorry not sorry. ? ?
Gäller det andra människor också och inte bara barn? För i så fall säger det väl mer om dig som människa än huruvida du gillar barn eller ej ?
Det gäller alla, oavsett ålder! Om det inte är någon jag har någon relation till såklart.
Menar du att du inte skulle ramla med cykeln för att rädda ett barns liv?
Haha? jag gillar dig!
I anonyma undersökningar är det vanligare än man tror att folk uppger att de ångrar sina barn. (Obs: att ångra barnen är inte samma sak som att inte älska dem) Intressant tycker jag.
Ja det är jätteintressant. Jag ångrar föräldraskapet i sig, men inte mina barn. Skulle dock gärna kunna placera dem på en hylla i ett ljudisolerat rum och bara ta fram dem när jag känner för det. Att vara förälder suger enormt mkt….
Vilket alla jag uttrycker det till tolkar som att jag är en dålig förälder och aldrig borde ha skaffat barn (som att jag visste hur mkt att vara förälder suger innan jag blev en….) ?
Och ändå skaffade du fler än ett barn?
Ja. Jag gillar att knulla också så det blev fler. Dessutom tror jag på att man behöver syskon så därför blev det också fler. Det suger inte mer att vara förälder till fler än en unge utan sugandet är liksom konstant oavsett antal. En unge är dessutom mkt jobbigare att ha än två eller tre pga de roar varandra nu och jag slipper sitta i sandlådan. Win-win ??
En fördel med barn som jag tycker att han missat är att man lär sig nya saker från de pedagogiska programmen på barnkanalen. Alla präktiga djungeldjur och monstertruckar som på ett lättbegripligt sätt förklarar allt från djurs beteende till naturlagar till grammatikregler. Inte så dumt!
Det är dessutom en av de absolut bästa ledarskapsutbildningar som finns. I alla fall om man har mer än ett barn.
Barnkanalen kan man ju titta på utan att ha barn. Om man nu gillar programmen de visar alltså?
Två jobbiga saker:
– Känna sig värdelös pga noll förmåga till anger management vid kombinationen sömnbrist, ev hormoner och barn som inte vill samma sak som en själv.
– Ångesteeeeen när ens treåring är extremt kontaktsökande och liksom på i tex lekparken/på stranden (ffa när den andra parten inte är lika intresserad) när en själv typ är socialt fobisk.
Alla dessa barn eller inte diskussioner och folk från endera sida som tror de har den bästa livsåskådningen. Personligen kan jag se fantastiska fördelar med bägge typer av liv! Helt klart! Som kvinna ställs man tror jag mer inför ha elle icke ha-frågan. Kan jag inte få barn är jag helt övertygad om att jag kommer leva ett fulländat, lycklig liv ändå, utan att nödvändigtvis sakna något. Jag närmar mig 30, har flyttat, rest och bott i olika länder sedan jag var 17. Sett nya platser, börjat från noll flera gånger om. Jobbat med olika saker, testat olika studier, nu tror jag äntligen att jag prickat rätt. Nånstans ser jag väl barn som ett annat slags äventyr. Tror inte nånstans att det kommer vara enkelt, och ju mer det närmar sig (pratar hyfsat ofta om det med min sambo nu och vi ser det som en plan inom rätt snar framtid) kommer givetvis känslor/tankar om att ja men dom där platserna, den typ av resande eller det spantana levandet vi har rent allmänt måste pausas för ett tag, eller avslutas. Men nånstans ger den tanken mig både sorg och glädje. Ett nytt äventyr, nytt kapitel. Men så är väl livet ändå? Det är inte enkelt bara för att man väljer bort barn. Bara annorlunda. Livet har både sorg och glädje, stress och lugn, oavsett om barn är inblandat. Am I right? Och dessa två olika sätt att leva bör inte nödvändigtvis jämföras.
Kan även säga att jag absolut dömt folk tidigare, som skaffat barn så fort de fyllt 18-20. Tänkt att vad i helvete gör dem det finns så mycket mer i livet och barn kan man väl skaffa senare?! Sen fick min syster barn tidigt i livet och det var det bästa för henne och hennes liv. Det gjorde henne lycklig. Hon och jag är som svart och vitt, mitt liv intresserar henne inte alls.
För mig vill jag jag ha barn, av den närheten, den kärleken, den kopplingen som sker. Växte upp med min mamma främst och en frånvarande pappa, den kärleken jag känner till min mamma är så extrem. Den har så många dimensioner. Dock vet jag vänner som inte alls känner igen sig när jag förklarar det för dom, så vi är helt enkelt annorlunda. Kärlek är mitt bränsle i livet. Är dödsrädd för hur det påverkar mitt förhållande, hur jag själv kommer förändras, men hur coolt är det inte att skapa en annan människa och försöka lära den att bli en bra människa? Jag är även av den åsikten att det är själviskt att skaffa barn, det är alltid en egoistisk handling. Fullt medveten. Men jag tänker vara självisk om jag kan, och jag tänker göra mitt bästa för att mitt/mina barn, om det sker, blir bra människor för den här världen.
Nåväl, långt inlägg haha. Min point är, barn eller icke. Livet kan vara fulländat ändå. Vi är olika. Vi bör inte döma varandra för de val vi gör. Alla gör vad som är bäst för en själv.
Visst får man vara ärlig och säga de negativa sidorna med att skaffa/få barn. Jag tycker att människor gör det ganska mycket, nästan för mycket. Det är faktiskt inte bara elände och motgångar, det är också väldigt roligt!!
Negativt: Den där maten som alltid är ungefär överallt förutom i 7-månaders sonens mage. Falsetten han klämmer till med på Ikea. När han bajsar precis när man ska dricka sitt kaffe.
Tycker i övrigt inte att det är så jobbigt med barn. Men små barn är små problem….sen växer väl båda. ?
Hade hund sen innan och det är väl lite samma…bara att det är lättare med en bebis under armen istället för en hund. Måste dock anpassa sig efter båda.
Förstår om folk inte vill ha barn och förväntar mig inte att folk ska älska mitt barn heller. ”Mina barn – dina ungar”. Har jobbat inom förskola och skola, men kunde ofta vilja skjuta mig själv om det kom på en hel skolklass på bussen liksom. Nu kör jag bil. 😉
En 7 månaders bebis är lätt. När de börjar gå blir det bara jobbigare och jobbigare.
Hur svårt ska det vara att förstå;
JA – barn är meningen med livet för de som vill ha dem, och
NEJ – barn är INTE bli meningen med livet för oss som inte vill ha dem.
Så. Frågor på det?