Vem har rätt att sova på natten?

151 kommentarer

Alltså jag kan verkligen inte förstå varför många föräldrar har åsikter om hur man löser vaknätter. Det är väl upp till varje familj att avgöra vad som passar bäst.

Ja, håller med dig. Det är som med allt annat i hemmet. Den som är bäst på att lösa den uppkomna situationen gör det.

Antar att de reagerar på uttalandet och inte på hur just de väljer att göra..

För att folk älskar att lägga sig i hur andra lever. Speciellt när det kommer till barn.

Man ska inte underskatta vad sömnbrist kan göra för människans psyke och även den fysiska hälsan.. = Man ska dela upp det! Även om den föräldralediga kan ta lite fler nätter på vardagarna och sen kanske får sova på helgen. Tycker dock såklart att alla får göra precis som de vill och förstår inte varför man lägger sig i andras val.

Det är väl bättre att vara trött på jobbet än hemma med två-tre barn, eller? Annars är det nog nära till en iPad-fälla för barnen direkt.

Den som är ”närmast sammanbrott” borde få sin sömn prioriterad, det är ju oerhört olika hur man klarar sömnbrist. För mig var kombinationen amningshormoner och sommar bra, så min man sov väldigt bra första halvåren, och även jag kände mig utbildad trots uppvak. Men om en ”lös regel” leder till ställningskrig och diskussioner om vem som är tröttast så är det bättre med något slags system.

Föräldraledig=vara borta från sitt jobb/slippa jobbsökande för att ta hand om ett barn. En arbestdag är ca 8 tinmar. Att vara föräldraledig innebär inte ett heldygnsansvar för sitt barn. Den som är föräldraledig behöver också sova för att orka ta hand om sitt barn på dagen. Jag tycker man delar på nätterna ifall man lever i en sund relation.

Med heldygnsansvar avser jag att man inte är den som måste ansvara för barnet 24/7. Inte om man är 2 vuxna i hushållet. Då delar man på ansvaret.

Exakt, min åttamånaders sover knappt något dagtid så jag kan inte vila ikapp. Vi körde varannan natt, funka bra och ibland var man piggare och fixa fler nätter om den andre var astrött och vise versa. Har tack och lov sovit hela nätter sen han var fyra månader? Jag accepterar inget annat än delat ansvar när det gäller allt kring barn och hushållssysslor.

Vad är värst; att tappa laptopen eller bäbis pga sömnbrist?

Min laptop är rätt dyr iofs

På samma ämne bara för att få lite perspektiv:
Det statistiska värdet av ett förlorat människoliv i trafiken är 40,5 miljoner kronor i Trafikverkets senaste kalkyl.

Ver inte exakt vad jag vill säga med det men there you have it

???

/småbarnsmamma

…att tappa laptop på bebis

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Var och en gör som passar bäst för dom.

När jag var föräldraledig så tog jag de allra flesta nätter när min sambo jobbade, vore direkt olämpligt att ha han jobbandes med för lite sömn, han körde lastbil och tankbil på den tiden.
Han tog natten då han var ledig och någon enstaka om han skulle jobba men jag verkligen behövde sova, men då passade han på att vila/sova en stund på kvällen för säkerhets skull.

När jag ammade ( 6 månader med min första unge, 8 månader med min andra ) tog jag huvudansvaret på natten. Men tycker Hugo har ett bra tips, att pappan kunde kliva upp ett par timmar innan han behövde kliva upp och då låta mamman sova om det varit en tuff natt och barnet vaknar tidigt. I mitt fall vaknade båda mina barn ofta vid 5-tiden och var vakna 1-2timmar.
Men varje familj har olika förutsättningar och behov, och önskar alla kunde lösa det tillsammans, utan pekpinnar och hårda ord. Men att sova under bebistiden är så viktigt för att orka för både pappan och mamman.

Beror kanske på vad man har för jobb? Jag skulle inte kunna jobba med för lite sömn, funkar inte då. Behöver vara på topp. Det kanske man borde va med en bebis också men känns friare och som man inte måste prestera lika mycket med hjärnan…

Hahahaha, du har inga barn va?

Nej, men se här ovan att andra tänkt lika. Klart det är jobbigt att ta hand om en bebis men det är ju inte så intellektuellt krävande? Obs, menar inget nedvärderande.
Vissa jobb blir man farlig eller usel på om man inte får sova. Alla känner sig själv bäst och får välja själva..

Inte intellektuellt krävande? Nej, kanske inte men man blir ganska snabbt smågalen av för lite sömn och alldeles för lite intelligent och social stimulans.

Nej, det är inte intellektuellt krävande att vara hemma med barn. Det är krävande på så många andra plan och får man inte sova bryts man sakta ner och orkar knappt ta sig utanför dörren. Det är ju självklart att alla vill sova för att kunna prestera på jobbet, men alla klarar några nätter här och var med mindre sömn. Det har väl alla småbarnsföräldrar gjort i alla tider. I ett förhållande måste man vårda varandra och ge varandra sömn, det är ju inte för intet som många förhållanden inte överlever småbarnsåren…

Nä, du har verkligen inga barn, det märks. Med en krävande unge så känns ett jobb, oavsett hur intellektuellt krävande det är, som semester jmf med att vara hemma med barnet.

Men lägg ner den där attityden! Det är inte kärnfysik att vara föräldraledig, dom flesta vuxna tycks ju klara av det. Tycker personligen att mitt jobb är bra mycket mer krävande än när jag var föräldraledig. Är lagom less på att barnfria ständigt får kommentarer som ”du har inte barn så du kan omöjligt veta”. Nej dom kan inte förstå till 100% exakt hur det är att ha barn men som med allt har man ju en förmåga att sätt sig in i andras situation jag har t.ex aldrig haft cancer men klart som korvspad är ju att jag kan sätt mig in i den cancersjukas situation och känna sympati och förståelse!

Jag har två barn (yngsta är 18 månader) och visst är det skönt att ha börjat jobba igen men det var betydligt mer hanterbart att sova dåligt när jag var föräldraledig än om jag har tider att passa och deadlines att hålla och möten att vara alert på på kontoret. Var inte så nedlåtande ”du har verkligen inga barn, det märks”. Alla har olika erfarenheter.

Poängen är väl att du inte har gått i sådana skor och bör således kanske inte säga att sömnbrist är nemas problemas? Inte heller föräldrar som har haft lätta ungar borde disclaima något som en kolikförälder hävdar gällande vad som är jobbigast.

Men det där är ju bara ett dåligt argument.12 män har landat och gått på månen, enligt ditt resonemang är det då bara dessa 12 som har rätt att yttra sig i frågor som rör hur det är att gå på månen…

Jamen precis! Jag har aldrig brutit benet, men jag vet att det inte är några problem att gå med ett brutet ben! Det vet jag eftersom jag bröt min lilltå en gång!

Tänker spontant att jag inte skulle vilja att en kirurg, pilot, lastbilschaufför eller ngt i den stilen led av sömnbrist. Så jo håller med om att det visst spelar roll vilken typ av jobb man har.

Håller med! Jag som lokförare måste t ex vara uppmärksam hela tiden. Även om det inte är fysiskt ansträngande så är det ganska psykiskt ansträngande, inte så att man bara kan blunda en liten stund eller flamsa omkring.
Undrar dessutom hur många timmar ni med barn anser är få timmar? Helt seriös fråga alltså.

Många kirurger har sömnbrist på arbetet pga nattjourer.

Haha det finns såklart inget rätt eller fel, men när jag själv var föräldraledig levde jag på min pappas ord. Han är kirurg och tyckte att det var en ”walk in the park” jämfört med att vara hemma med mig i 6 mån. Jag var kanske extremt jobbig, men tror det ligger något i det. Att vara föräldraledig är slitigt, speciellt om man vill ge sitt barn en vardag som innefattar mer än bara mat och rena kläder. Jag läser själv till läkare nu och känner att det är rena semestern jämfört med föräldraledigheten. Älskade att vara hemma, men det var tufft! Hoppas mitt inlägg kan peppa någon trött föräldraledig där ute 🙂

Håller med om att det inte finns något generellt rätt svar. Här får varje familj se till sim situation.
Med första barnet hade jag tex något absurt hormonpåslag som gjorde att jag kunde ta alla nätter och dagar rakt igenom utan att störas nämnvärt. Jag klarade mig på så extremt lite sömn att det nästan var löjligt.
Med andra barnet var det HELT andra förhållanden och då valde vi också att dela upp nätterna på ett helt annat sätt.
Viktigast är nog att man försöker vara lyhörd för varandras behov och inte tänker att det måste vara millimeterrättvisa hela tiden.

Alla gör dom dom vill känner jag. Vissa klarar sömnbrist bättre, andra sämre.
Min man jobbade nattskift, Det gjorde visst mina barn också, fast mer dygnet runtskift. Så han jobbade natt. Jag hade vaknätter. Han kom från jobbet och tog barnen några timmar och jag fick sova. Sen byttes vi av. Vips så gick det några år och vi alla sov hela nätter igen.

Jag tycker det är jätteenkelt – medan den andra föräldern jobbar så har den föräldralediga ansvaret, resterande timmar av dygnet har båda föräldrarna det.

Alltså verkligen! Man får ju ersättning för max åtta timmars arbetsdag som föräldrarledig. Alltså är den som är hemma ansvarig för barnet under den tiden. Resterande av tiden är ju båda föräldrar och det är därför bådas ansvar.

Jag har betydligt lättare att hantera både barn och sömnbrist (än sambon som typ har asbergers) så lotten var min på en gång 🙂
Och jag gör det faktiskt gärna, har två barn som oftast sover väldigt bra. Annat vore det kanske annars

Åh, men det där är individuellt. Jag har också Aspbergers och jag fungerar jättebra med väldigt lite sömn. Min hjärna har tyckt jag är utvilad redan efter 4 timmars sömn även när jag var barn.

Beror väl på om man ammar också?
Jag ammar och SJÄLVKLART går jag upp på natten, även 07.00 när min son vaknar.
Jag vet familjer där mamman ammar men har pumpat så att mannen måstw gå upp och värma mjölken för att sedan gå och mata bebisen.
Helt sjukt.
Många kvinnor tänker nog att pappan ska vara tacksam att mamma ammar och därför ska gå upp med sitt barn, typ att ”jag ammar så jag har gjort mitt”

Hahah HUR är det ”helt sjukt”? Det är väl hur bra som helst så att en kan DELA på ansvaret. Så att pappan även får tid och närhet med barnet vid matning. Ja män ska väl vara jävligt tacksamma över att kvinnor ens kan amma, långt ifrån alla som kan eller ens vill.

Då kan pappan få mata när han kommer hem efter en hel arbetsdag.. och få sova på natten…
Hur gjorde vi innan bröstpumpen?
Varför ska han behöva vakna och gå upp mitt i natten?????

De grabbade tag om spenen och fyllde en träkopp och matade grottbebisen. Det var bättre förr.

??‍♀️

FÖR ATT HAN HAR VALT ATT SKAFFA BARN

Jag matade. Amning. Inte intresserad av att flaska. Han bytte blöjor eller lämnade på fsk. Kom hem å lagade middag. Går att dela på fler sätt än att dela lika på matning. Man behöver ju inte dela exakt rakt av på varje syssla

Pappor ska vara tacksamma gentemot den kvinna som fött och föder hans barn. Självklart ska pappor se till att kvinnan som fött och föder hans barn ska få sova. Män som inte förstår det är tappade. Kvinnor som tror att de mesta serva även sina män går under till slut.

Klart dom ska bara tacksamma att kvinnan har fött och burit på deras barn..
Men varför ska han behöva vakna och gå upp mitt i natten och sedan behöva vara alert på jobbet hela dagen?
Medan jag som mamma kan passa på och vila när bebisen sover på dagen!

Vila på dagen? HAHAHAHAHAHAHA!

Vila på dagen? Så säger bara den med ett barn hemma 🙂

Nejdå, det gick bra med två barn oxå. Det skiljer 2 år mellan mina pojkar å varje dag efter lunch så gick vi alla tre å på oss å sov i 3 h. Guld värt! Sen liggammade jag så kunde sova genom amning och 2 åringen sov gott om nätterna (på andra sidan mig) så det gick finfint att vila trots två barn. Däremot så är jag fullt medveten om att det var lyx och ovanligt, men alla ni som säger att det är omöjligt måste ju förstå att det finns de som har det så lätt oxå och därmed tycker det är rimligt.

Vad som är helt sjukt är att säga att andras sätt att hantera sin vardag på är helt sjuk. Jag ammar också och tar därför nätterna men jag förstår verkligen att man vill ha avlastning ibland och bara få sova en hel natt i sträck. Vissa går under av trötthet. Jag vill leva jämlikt i alla avseenden men anser att man inte behöver dela varje syssla lika utan helheten. Därför gör mannen allt annat när jag ammad i början vilket ju är hela tiden. Men min första bebis hade kolik i tre månader och skrek dygnet runt och sov ingenting på natten. Att vara föräldraledig med en sådan bebis var sjukt mycket mer ansträngande och
Krävde sömn här och där än min mans kontorsjobb

Ja att lilla Hugo tycker såhär förvånar väl ingen. Varje gång han ska ”tycka” gällande jämställdhetsfrågor så gör han ju bara bort sig pga det är så TYDLIGT att han vill leva ett gammalt 1800-tals liv. Hade han inte haft Paula så hade han levt så också.

Lilla Hugo? Varför förminska honom för att han tycker annorlunda än dig? 🙂

Har du ens läst Hugos inlägg? Tycker inte det visar någon ojämställdhet – han säger att den som är föräldraledig, inte att ’mamman ska’. Han säger ju specifikt att han tycker samma om det är pappan som är hemma?

haha för att han hade inte tyckt såhär om det var han som var pappaledig, men det var han ju inte:)))))

Och Paula var inte mammaledig. Båda jobbade ju, eller har du Hanna varit inkluderad i deras familjeliv? Du är säkert samma tråkiga Hanna som alltid kommenterar bittert på bådas bloggar, undrar varför du följer Hugo om han är sådan patriarkal tyrann?

Bara för att hon inte var mammaledig på papper så var hon mammaledig, även fast hon inte tog ut pengar för det pga egna företag, men hon var fortfarande hemma med barnen. Ja men då skulle en ju kunna tänka så om varenda person som inte tycker som en själv, ”jag inte tar diskussionen för han tycker inte som mig”. Hur ska en kunna utvecklas då? Det är väl precis det diskussioner handlar om. Hugo väljer att skriva dessa inlägg på hans blogg och jag anser att han har en ganska skev kvinnosyn och inte lever det jämställda liv som han försöker få det att se ut. Syftet med sådana inlägg är ju att det ska bli diskussion i kommentarsfälten, han har ju en blogg för att folk ska läsa och tycka. Jag väljer att följa den pga den låter mig att utveckla mina argumentationer kring sådana frågor. En behöver inte läsa en blogg endast för att finna inspiration, för att hitta en förebild eller för att få tips och råd kring träning eller kost, en kan följa en blogg i syfte av själv kunna utvecklas eller själv föra en diskussion kring olika ämnen.

Om du vill ’utveckla din argumentation’ i såna frågor eller överlag skulle mitt första tips till dig vara att skippa förminskande härskartekniker som att titulera någon för ’lilla’ samt att vara en liten smula öppen för att 1. du kanske inte har rätt i exakt allt hela tiden 2. Folk kan ha annorlunda syn på saker utan att vilja ’leva 1800-talsliv’ 3. Du får väldigt lite av personers liv genom bloggar

Utifrån dina kommentarer verkar du inte alls vilja ’ta diskussioner’ utan skrika högt om att Hugo är en idiot, det är synd om Paula och om man inte håller med dig har man ingen koll på jämställdhet. Sen förstärka med passivt aggressiva smileys :)))))))))))))

Spontant tycker jag också att den som är föräldraledig tar nätterna, men vis av erfarenheten vet jag vilka problem som kan uppstå. Barnet vänjer sig vid att bara den ena föräldern går upp och får ett starkare band till just den föräldern, så när det är dags att byta vem som går upp får barnet näst intill panik för det anser att fel förälder är uppe.
Jag vet att man ”bara ska ta striden”, men när klockan är 02.30 är iaf inte jag i stånd att ”ta striden”. Man vill också undvika att eventuella syskon (eller grannar) vaknar, så då går man snällt upp och så fortsätter det med att en förälder tar allt- trots att han/hon jobbar.

Min man går upp kl 03:00…jag skulle aldrig låta honom ta nätterna/kvällarna (på vardagarna) nu när jag är mammaledig. Helgerna ”låter” jag honom sova och få sovmorgon på lördagen, och söndagen är det ”min tur”.
Finns inget rätt eller fel, alla gör så det passar just i sin familj.

Hoppas han tar ansvar över barnen när han kommer hem från jobbet. Handlar ju inte endast om rätt eller fel, vem som gör vad, handlar om att barnet ska få ett lika starkt band till båda föräldrarna. Det får den inte om det endast är mamman som går upp på nätter, tar mornar, tar helger osvosv.

Men snälla Hanna. Det måste inte se helt identiskt ut i varje familj. Låt var och en lösa den biten själva. Man misslyckas inte som familj bara för man inte gör på DITT sätt ?

Nu väljer ju du att omvandla det jag skrev till något helt annat, ”snälla anonym”.

Men du verkar verkligen vara skitbitter Hanna ? sluta ta ut din aggression på andra människor. ”M” skrev bara vad som passar hennes familj bäst och direkt ska du blanda dig i och gissa hur hennes man beter sig mot sina barn.

haha men VART är jag bitter? Precis som M beskrev vad som är bäst för sin familj så beskrev jag vad jag anser är bäst.

Bäst för vem? Bäst generellt eller för din familj….dina kommentarer är ofullständiga, och väldiga lätta att misstolka.

Haha, skojar du? Nä men han kommer hem och lägger sig på sofflocket…det gör väl alla män?
Jag som kvinna tar det yttersta ansvaret för våra barn…
Vill du då veta att med vårt första barn så hämtade han henne 13:30 varje dag! Och umgicks med vår dotter fram till jag kom hem från jobbet kl 18:00….så jo han fick egentid OCH tog ansvar!

Fast det där med att inte få lika starkt band är ju inte sant. Kanske under amningsperioden men efter jämnas det ut. Jag ammade 13 månader och tog alla nätter då men idag har min dotter lika stark relation till oss båda. Man måste inte dela varje uppgift jämlikt för att det ska bli jämlikt i hemmet utan helheten. Ammar jag för min man mer på andra plan.

Vi har gjort så att medan jag ammat barnen på natten har jag tagit nätterna fram till ca 04. Även om man är fl behöver man några sammanhängande timmar för att fungera. Nu när båda barnen sover hela natten med uppvak sällan så turas vi om när de väl vaknar fast jag fortfarande är fl och min man jobbar.

Kanske ska tillägga att jag ammat barnen i 18m+ och att vi började dela upp det så när barnet var strax över året och kunde sövas om av den andra föräldern.

Vad har Hugo för jobb? Är det som influencer eller något jobb med fasta arbetstider osv?

Han uttalar sig ju om en frågeställare och säger specifikt att man inte ska utgå från hur han och Paula haft det eftersom de inte har ’vanliga jobb’

Åh sorry, missade det! Skämskudde.

Om det är influencer vore det ju märkligt å inte dela m frun. Som har samma jobb

Ja det måste väl vara upp till familjen att själva bestämma utan att nån annan kommer med pekpinnar? Själv hade jag en man som arbetade borta på veckorna och var således ensam med mitt barn den mesta tiden och på helgerna hjälptes vi åt. På slutet av 70-talet var inte pappaledigheten någon stor grej men det funkade ändå.

haha ja det funkade eftersom att kvinnorna alltid fick ta allt ansvar gällande hemmet?

Alla familjers förutsättningar är olika, alla bebisar är olika och alla föräldrar är olika. Lös det på det sätt som passar familjen bäst, ta hänsyn till varandra och hjälp varandra. Sen får man nästan räkna med att inte sova ordentligt de första åren.
Men att bara den föräldralediga tar allt ansvar känns helt förlegat, man vill väl vårda relationen och sin partner och inte bara tänka att ”nu jobbar jag så jag behöver inte göra något”.

Jag och dessutom vill man väl vårda relationen till sitt barn? Det är ju inte så att man kan skjuta upp anknytningen tills dess att man är föräldraledig.

Om man inte har ett ”vanligt” jobb och barn som sover katastrofalt det ju dumt att ens jämföra och uttala sig. Alla vet att man blir tokig av sömnbrist, att barn inte är en dans på rosor. Förväntar sig den jobbande också ett städat hem? Mat på bordet? Och att tvätten är hängd?

Eller så bara sover man hela familjen i en ända härlig röra tillsammans. Ingen som behöver gå upp, bara vända sig om o hålla om eller trösta bebis. Gå upp för att värma mat men sen snabbt tillbaka i sängen o ge maten.
Kommer förmodligen att få hela kommentarsfältet mot mig nu men barn är som djur, de vill vara med flocken och gör som flocken gör. Sover alla andra så fattar även bebis galoppen ganska fort och sover de oxå.
Tror många skapar problem för sig, traska upp flera gånger per natt för o stoppa om bebis i egen säng och eget rum. Ja, då blir man trött!

Min son sov jämte mig och vaknade med 1,5 h mellanrum. I flera månader. Tillslut började jag hallucinera (!) och blev även deprimerad. Jag är dessutom extremt lättväckt och vaknade varje gång han nuddade mig. När vi sen började med att han skulle sova i sin säng började, kors i taket, både han och jag sova bättre. Han vaknade nån gång per natt. Det var ju en dröm! Ganska snabbt därpå sov han hela nätterna.

Nu är han fyra år och kan ibland säga att han vill sova i min säng, vilket han får. Men 9 av 10 gånger när han är i stadiet att nästan somna säger han: ”nu går jag och lägger mig i min säng mamma, det är mycket skönare”. Sen går han in till sig själv och slocknar ?.

Summering; vi är olika beroende av sömn och ostörd sömn, så det är lätt att säga att man ska göra på ett visst sätt om man inte själv mår/har mått väldigt dåligt av det

Eh, nej? Alla bebisar och barn vill INTE sova i ”en enda härlig röra tillsammans”. Inget av våra har velat, vi har verkligen försökt för det låter som DRÖMMEN! Men nope. De har velat ligga i egen säng från dag 1. Vi har dock haft spjälsängen i vårt sovrum, så det har inte varit så långt att gå när man ska buffa och trösta och mata mitt i natten.

Eh ja visst. Kanske du var så lycklig att du slapp alla mammahormoner som gör att man vaknar direkt bebisen ens rör på sig, men så fungerar inte de flesta!! Jag sov med båda barnen och precis som för J så vaknade jag hela tiden, hamnade aldrig i djupsömn, fick utmattningsdepression och hallucinerade.

Nej jag var inte ”lyckligt lottad” om det nu är någon sorts tävling. Första barnet hade svår kolik och sov knappt alls de 4 första mån och sov trassligt de första 6-7 mån. Inte många timmars sömn per dyng för min del men man överlever och man får det att fungera ändå för det är så livet är. Ibland har man motvind och ibland har man medvind. Men det blir ju lixom inte varken mer eller mindre jobbigt för att andra har haft det lättare eller värre. Man får de barn man skapar och med rätt inställning så kommer man faktiskt ganska långt.

Håller med dig Elin!

Jag är helt med dig. Inte emot 🙂

OT men Sandra Beijers senaste samarbete, vad hände? Hon som alltid hyllas för välgjorda samarbeten som känns genuina. Detta gick helt fel väg.

Första meningen: ”Snart är det Halloween och det är väl klart att du ska bjuda alla du gillar på en riktigt göttig ostbricka.”
Och sedan följer några bilder där hon har satt ögon på ostar för att få de lite spöklika! Jag förstår inte hur varken hon eller Göteborgs kex kan vara nöjda med detta jämfört med hur hon brukar prestera.

Vad tycker du var så dåligt? Fattar inte riktigt. Menar du att det var slappt rent fantastimässigt?

Haha, ja verkligen engagerat!
Undrar hur mycket hon fått betalt för att skriva ’Göteborg’ 23 ggr, trodde hon suddat ut Gbg från kartan efter M.

Samma grej hos Elsa Billgren! Men Elsas var betydligt finare.

Jag har 3 barn, varit hemma med allihop, yngsta är 3 månader. Mannen har inte tagit en enda natt då jag varit mammaledig, Varför skulle jag be han om det? Jag är ju ledig och på dagarna sover jag med dom, gosar och leker. Skulle säga att det känns som jag har rena semestern, (Hur mycket än folk vill hävda att vara hemma med ett barn är minst lika jobbigt som o jobba) Har endå ganska vilda barn men för mig är det rena semestern, och massa dötid emellanåt. Mannen har ett fysiskt tufft jobb så skulle aldrig be han ta nån natt. Däremot så tar han sitt ansvar o ägnar typ all sin lediga tid med dom.

Skulle vara fint om du förstod att din upplevelse av din föräldraledighet med just dina barn är din personliga upplevelse och inte en generell, allmängiltig beskrivning på hur de flesta upplever det.

Det förstår jag väl. Jag skriver ju ”för mig”.

Eh… ”Hur mycket än folk vill hävda att vara hemma med ett barn är minst lika jobbigt som o jobba)”? Låter rätt generaliserande.

Ja, att hävda det är ju generaliserande?. Du glömde kopiera in ”men för mig är det semester”

Ditt inlägg osar något annat 😉 😉 😉

Däremot så vill jag tillägga att om man är en mamma som har det tufft med skrikiga barn hela nätterna och dagarna så är det väl självklart att ens partner hjälper till och avlastar en. Man är ju partners. Men det är ju så olika och därför så ska det inte finnas någon ”Mall” för hur det ska vara. Var och en måste få kunna avgöra vad som är bäst för just dom!

Själv tycker jag mitt enkla kontorsjobb är rena semestern mot att vara hemma med barnen. Där dricker man kaffe i lugn och ro, pratar med kollegor, gör saker på datorn, lunchar, kan gå på toaletten. Vilken semester. Så olika det kan vara 🙂

”Ganska vilda” och vakna nätter kan en väl stå ut med om de sover på dagarna? Det är inte verkligheten för många föräldralediga som har barn som till exempel vill vara i rörelse hela tiden, även i sömnen. Toppen för dig att du har rena semestern jämfört med ett jobb, dina barn är dock inte universella.

Men.. nej det vet jag väl, Men ska jag då som endå tycker det är väldigt chill att vara mammaledig och får sova under dagen om jag fått vara uppe under natten osv, Endå tvinga min man att ta nätter bara för att det ska vara ”jämnställt” enligt andra? Alla har det ju olika och det förstår jag såklart.

Nej men andras verklighet av föräldraledigheten är inte allas verklighet heller, Jag tar han om det mesta som har med barnen att göra, vi bor långt uppe i norr och har ett stort hus. Men min Man drar det absolut största lasset endå. Jag umgås hellre med barnen än att jag ska behöva dra in pengarna till hushållet, skotta snö i timmar eller klippa gräset, ta hand om bilarna och fixa allt som har med huset att göra utvändigt och ta hand om i princip alla praktiska detaljer. Feminister hade väl tyckt att min man var en mansgris, men han gör så mycket för oss o för att vi ska ha det bra så han är fan värd all ros i hela världen. Att ta det mesta ansvaret när det gäller barnen är det MINSTA jag kan göra. Men du tycker väl att han minsann ska sitta uppe på nätterna oxå. ?

Hur tänker du kring mannens och barnens relation? Vi delar jämställt på det mesta kring barn och praktiska detaljer och vår största anledning är att vi tycker det är viktigt att våra barn har en lika stark anknytning till båda två. Vi vill inte hamna i den där situationen där barnen hellre tröstas av ingen än av sin pappa… (Jag tänker på enkäten som KP gjorde för ett tag sedan och som skapade lite debatt)
Jag menar inte att din man och barnens relation behöver vara dålig. Han är säkert en fantastisk pappa på många sätt. Jag är bara ärligt nyfiken hur någon som lagt upp de mer traditionellt kring könsroller resonerar kring det här, för det är ju i realiteten så att den som tar hand om barnen i vardagen skapar andra band till dem.

Ja alltså barnen avgudar sin pappa, han busar o leker med dom så mycket han kan, Han matar dom och badar dom och när båda är hemma så tar vi lika mycket ansvar om dom (förutom på nätterna då) Sen är det väl självklart att jag nog är favoriten när det kommer till att trösta.. även om pappa oxå får trösta ibland. Så jag ser inte att det skulle blir några problem med deras framtida relation. Sen så har dom även en god relation till alla deras mor&far föräldrar och även dom får trösta. Vi gör så gott vi kan för att barnen ska ha det bra, Hade dom visat på anknytningsproblem till ena föräldern så hade vi självklart försökt o lösa det på nått sätt.

Beror ju helt på hur barnet är tycker jag. Om barnet ”bara” vaknar typ två gånger per natt för att äta och sen somnar om direkt så är det väl rimligt att den föräldralediga löser det. Eller om barnet är lite stökig på natten men sover bra och långa pass dagtid så den som är föräldraledig kan vila/sova då. Men har man ett barn som sover piss ska man självklart dela på nätterna tycker jag. I mitt fall blir det inga diskussioner då jag är ensamstående, skitjobbigt ibland men en vet ju vad som gäller iallafall ??

Jag tar alla nätter och min man tar alla mornar från 04.00 oavsett vem som jobbar och hur gamla barnen är.
Vi gör så på helgerna också och då får jag sova hur länge jag vill, de känns så lyxigt. Min man är endå alltid uppe tidigt och var de innan vi fick barn också.

Samma här :p min man är så förvirrad och helt väck om man väcker han före 04 så innan det så tar jag allt som händer men efter 04 är allt hans och jag får sova ?jag är förövrigt ett monster på morgonen ? så det funkar bra för hela familjen, dom får mysa med en glad pappa och får Jag slipper känna av morgonhumöret ;D

Maken är extremt lättväckt och vaknade bara av att sonen rörde sig i sängen. Jag däremot vaknade aldrig dem nätterna han var hemma och då vi ändå körde ersättning var det noll problem för honom att ta nätterna.

Och ja jag påpekade flera gånger att det bara är att väcka mig så hade jag gått upp.

Jag förstår verkligen inte hur människor frivilligt utsätter sig, sina liv och sina förhållanden för barn. All heder, beundran och respekt till par som överlever föräldraskapet.

Varför inte?
Barn är härliga på många sätt. Och det är faktiskt inte så jobbigt som merparten vill få det att låta. Det blir vad man gör det till. Jag har aldrig haft så chill liv som när jag va föräldraledig. Och då gjorde jag 100% av hushållssysslorna och hade 4 hästar. Barn är fantastiska på att anpassa sig och ”hänga på” föräldrarnas vardag och sysslor. Saker tar lite längre tid och man har lite mer mato sovtider att anpassa sig efter men i övrigt är det bara berikande. Förutom kräksjukorna och allt annat skit som de drar hem från dagis.

Jag förstår att det är så du upplevt det, och det låter härligt. 🙂 Alla barn är dock inte så där väldigt fantastiska på att anpassa sig och då blir det inte riktigt ”vad man gör det till”. En del har det lite värre, faktiskt helt utan att ha valt det själva.

Haha! Amen!

Jag försöker verkligen att inte bli förmäten när jag lyssnar på människor med barn som offentligt gång på gång gråter ut över hur jobbigt det är att inte få sova. Ofta konstaterar de också att det bara är de som vet vad riktig trötthet är. Om någon kommer med ett inpass som inte faller på läppen kommenteras det ofta med ”du har inte barn va?”.

Många som lever med smärta eller oro skulle se tre timmars sömn om natten som en utopi. Under en period av mitt liv snittade på en timmas sömn uppdelad i kvarter per dygn. Trots detta lyckades jag hålla mig från att skriva offentliga inlägg där jag förklarade att ingen annan än jag kunde förstå vad riktig trötthet var. Tyvärr lyckades jag inte undvika att läsa sådana inlägg, nästan en gång i veckan stötte jag på ett med en gemensam nämnare: alltid skrivna av föräldrar.

hur är din sömn nu? det låter helt fruktansvärt! jag har offentligt skällt ut folk som klagar över sömnbrist fast de får sova flera timmar per natt så jag förstår verkligen hur du känner. nu får jag sova men det tog flera år innan jag slutade se rött.
tror att just föräldrar är så måna om att skrika ut sin sömnbrist för att de är helt chockade över att det här hemska har hänt dem och att det anses som legitimt att klaga på sömnbrist just när en har sömnbrist.

Lever man tex med sjukdomar som orsakar fatigue vet man också garanterat, utan att ha barn. Det är fullständigt förlamande. Men jag håller med dig, småbarnsföräldrar tycks ha patent och ensamrätt på att veta vad riktig trötthet är.

Jag vet skillnaden mellan sömnbrist utan barn (kronisk smärta) och sömnbrist med barn. Den är milsvid. Det är enorm skillnad. Tyvärr. Vad som är värst är ju dock helt individuellt och står man utan barn är det svårt att förstå. Liksom den utan kronisk smärta inte kan förstå. Så är det ju.

Men måste det vara en tävling? Du har ju helt uppenbart haft/har det fruktansvärt jobbigt. På samma sätt har ju, en del, småbarnsföräldrar också det fruktansvärt jobbigt. Vissa har behov av att ventilera och andra biter ihop i tysthet.
Precis som småbarnsföräldrar blir provocerade av inlägg från folk utan barn som skriver saker som ”det är väl bara att..” så blir ju du uppenbarligen provocerad av småbarnsföräldrar som skriver ”du har inte barn va?. Det är väl inte så konstigt att man blir lite snarstucken när man har det tungt.

Vi har två barn. Ej kunnat amma pga sjukdom/medicinska skäl.

Med första dagen tog vi varannan natt. Med andra barnet tog vi halva natten var (dvs ”brytpunkt” vid kl 03). Detta har fungerat bra för oss.

Vi prioriterar helt annorlunda. Den som är på jobb har rast, möjlighet att prata med vuxna och får gå på toaletten själv. Den som är med barnet behöver ALL vila den bara kan få, barnet behöver ha en stabil vuxen runt sig (barnet är ju vår prio nummer 1 i livet). Därför tar den som har rätt till rast och toalettbesök ifred också nätterna 🙂

Så har vi också resonerat. Men det kanske är olika beroende på vilket jobb en har (även om alla ska ha rätt till rast och toalettbesök).

Mja. Jag har ett jobb som kräver en hel del, han med. Den som är på jobb av oss är alltid den som har semester i jämförelse med den som är hemma ändå ?

Både jag och min man har jobb som är intellektuellt krävande (dock står och faller inga liv på daglig basis på vår insats) och vi tycker också båda att jobb är semester jämfört med föräldraledighet, även om vi samtidigt älskar att få vara hemma med våra barn.
Den som är tröttast får vila hemma hos oss, och ofta är det den föräldralediga.

Så länge inte ”en av föräldrarna” anser att föräldraLEDIGHET är ledighet och att han måste få sova eftersom han ju faktiskt jobbar, så tror jag varje familj är unik och lägger upp det så att det funkar för dem.

Håller med Hugo; föräldraledig tar vaknätter 🙂
Visst finns det undantag, men på det stora hela har min man och jag gjort så med våra tre barn. Förutom när jag började plugga när yngsta var sju månader och nattammade: eftersom jag har tuttarna tog jag nätterna då 🙂 Fast min man var föräldraledig.

Hahaha jag ser tillbaka på det första året med bebis med ett skratt nu…
lillan sov nollkommanoll. Jag kom ihåg när jag satt vaken nätterna igenom och ammade o ammade och såg på min sovande sambo bredvid och fullständigt hatade honom. Fast det gjorde jag ju inte men det var en sån överväldigande känsla.

Amningshormonhatet! Har upplevt det.

Jag tycker inte man kan generalisera och säga att man ska göra si eller så, eller att det är fel att göra på ett visst sätt. Alla har olika förutsättningar och jag tror de flesta försöker lösa det utifrån vad dom tycker är bäst för just deras familj. Alla barn är ju olika också och om de vaknar på nätterna är det av olika anledningar. Det finns perioder då bara den ena föräldern duger. Det finns också olika typer av arbeten, sen så finns det också olika måenden. Vissa lider mer av lite sömn och blir väldigt påverkade av det, vissa lider inte på samma sätt.

Jag förstår att man väljer att dela på nätterna, men jag förstår också att man inte gör det. Finns så mycket pekpinnar och det är så tråkigt att som nybliven förälder behöva höra hur andra provoceras av de val man gör som familj. Kan vi inte bara sluta med det? Diskutera kan man göra utan att kasta pekpinnar. Så länge barnet inte lider på något sätt så tror jag att alla sätt är bra, utom dom dåliga. ?

Så är det såklart. Alla familjer har sitt upplägg och vet vad som fungerar för dem. Men nu generaliserar jag lite iaf ?
Det känns som samhället i stort har blivit mer självfixerat. Alla måste ha egentid och man ska förverkliga sig själv. Tror aldrig att det har bytts partner som frekvent som nu och många verkar ha lite skev bild av hur livet är. Bara i vår bekantskapskrets klagas och gnälls det väldigt mkt på sin partner, sina jobbiga barn, tråkigt arbete mm. Funderar lite kring vad för förväntningar folk generellt har på livet? Att många kanske kastar in handduken och skiljer sig för att man hade andra eller för höga förväntningar? Att föräldraskapet känns jobbigt för att man hade förväntat sig att det skulle vara mysigt och gulligt hela tiden?
Var folk mer olyckliga på 70-80 talet? Då var skilsmässa mindre vanligt än idag och det va även vanligare att den ena föräldern inte jobbade heltid.

Jag håller med dig. Det är mycket klagande, men även mycket pekande.
Det är lite det jag vill ha sagt i min första kommentar också. Det känns som många, dock inte alla, är bra på att se det negativa i mycket idag. Det verkar som många inte kan vara glada med att andra verkar hittat en lösning som funkar för sin familj utan då ska man påpeka det dåliga i det, för återkomma till ämnet.
Kan det vara samma människor som klagar och pekar?
Jag tycker ändå det är tråkigt att någon låter sig bli provocerad (som en kommentar i inlägget säger) av något som handlar om vem som tar natten och sen påpekar vad den personen tycker är fel.
Det behöver inte handla om egentid, det finns så mycket nyanser man inte ser. Vill man dela upp det, eller kanske inte dela upp det, och båda föräldrarna är med på det så toppen! Låt det vara så. Ingen ska väl behöva förklara eller försvara sin familjs rutiner för utomstående så länge barnen inte far illa? ?

För oss är det viktigaste att vi är ett team och teamet är aldrig starkare än sin svagaste länk, så vi kör på att den som är tröttast sover. Fokus för båda är att avlasta för den andra så mycket som möjligt. Det är superskönt tycker jag. Ser min man att jag är trött så säger han ”lägg dig och sov, jag roddar”. Och jag gör självklart likadant. Att min man skulle säga ”nej du får klara dig själv, jag jobbar faktiskt” när jag mådde dåligt av sömnbrist låter helt bisarrt för mig. Man hjälps väl åt?

Jag med! Konstiga bilder med glow, döljer magen, och den där konstiga där hon typ tittar ner på sin byxknapp? Känns som små löwengripska hintar.

Vem tror du är far till barnet? Hon är ju inte exclusive med H

https://www.instagram.com/p/Bo8VK8-lxpb/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=z87xm6fs2lkx syns här

det är många som upplever det som pekpinnar och ovälkommet med att få tips om hur andra delar upp det men jag måste säga att jag är så glad över de som ifrågasatte att jag tog alla nätter när stora var liten. han sov kvartar tills han var 1,5 och i den tröttman som var på gränsen till psykos kunde jag inte tänka en tanke klart. jag ser det som att min föräldraledighet började när han var fem månader och vi började dela upp nätterna. hade aldrig ifrågasatt idén om att den som är hemma tar nätterna så för mig var det avgörande att någon ifrågasatte de där reglerna.

Ammar fortfarande minsta som är 18 månader nu. Så jag har tagit i princip varje natt pga hon somnade fortast om av amning, liggammar så kan nästan sova under tiden. Trodde jag. Tills jag blev utbränd av för stressiga dagar, för lite intellektuell vuxen stimulans och för lite sömn med uppvak direkt bebis rörde på sig, samt egna perfektionist krav på att vara en perfekt förälder i ett perfekt hem. Hjärnan fick aldrig tid för återhämtning och led av rejäl sömnbrist. Började hallucinera i samband med uppvak och insomning, glömmer saker, hade lätt kunnat glömma bebisen ute i snön och att kunna läsa en bok eller ens en tidningsartikel var bara att glömma.

Så, man ska dela på nätterna! Kanske viktigare för den föräldra”lediga” att få sova då hen inte ens kan få gå på raster eller luncher utan minsta sekund för vila.

Folk som säger att jämställdheten gått för långt borde läsa der här kommentarsfältet??. Skrämmande att vi inte kommit längre i vår utveckling. Kvinnor tar ut majoriteten av all föräldraledighet. De är också generellt sett de som sköter det mesta i hemmet och planerar. Män borde ta större ansvar för sina barn. Gå upp på nätterna borde vara en självklarhet. De borde se det som ett tillfälle att bonda med sitt barn. Ammas barnet kan de ge det pumpad mjölk. Fy fasen för de personer som tror att föräldraledighet handlar om att vara LEDIG eller ta ett extra ansvar för barnet 24/7.

Men om kvinnor vill vara hemma med sina barn och gillar att pyssla om hemmet? Är det bara dumma kvinnor som VILL vara förtryckta då?

Men VARFÖR måste det vara millimeterrättvisa? Varför är det så viktigt att män gör de eller de sysslorna? Hur många kvinnor skottar snö, byter däck på bilen. Skruvar upp hyllor, bär de tyngsta handlekassarna etc? Vågar nog påstå att det är övervägande män som gör de sysslorna oftast för att det finns fysiska biologiska skillnader. Precis som det finns biologisk skillnad i att kvinnan bär, föder och matar barnet den fösta tiden. Vi är skapta att fungera så. Sen ska man ju naturligtvis ha en fungerande dialog kring det. Men jag hade blivit ganska så skitsur om mannen hade skickat ut mig att byta däck på bilen precis efter jag fött barn medans han satt i soffan med bebis med nappflaska o mös. Men jag är väl förmodligen inte feminist heller.

Fast vi är nog inte skapta för att fungera på det sättet som vi lever nu. Förr levde man ju i kollektiv där man var en grupp som tog hand om allas barn. Då fick ju kvinnan avlastning, om än av andra kvinnor. Som vi lever idag är väl det mest rimliga att mannen kliver in och avlastar – om man nu inte har nån mamma och syster som kan flytta in den första tiden, vilket de flesta inte har.

men varför svarar du så på en kommentar som handlar om att pappor borde ta större ansvar för sina barn? och den kommentaren svarar i sin tur på en kommentar om hur hon blev utbränd pga orimliga krav på hur hon ska va som mamma? ser du inte hur de strukturer som finns kring föräldraskap skapade hennes utbrändhet? vad har det med att byta däck att göra.
jag tror det är väldigt bra att ha två tillgängliga vuxna i en familj om det nu finns två föräldrar. för mig är det ett konstigt system att dela upp det som blir din flock så att en tar mer hand om barnen och en tar mer hand om bilen. nog för att jag älskar min bil mkt men inte är det den som ger mig känslomässig stimulans och som jag skulle kunna gå över brinnande kol för. jag kan förstå uppdelningen inredning/ bil tex men barnen borde väl vara bådas ansvar?

Kan man inte ta ansvar för barnen på andra sätt än att gå upp på natten och byta blöja? Eller ge dem mat?
De orimliga kraven på hur man ska vara som mamma….vem skapar dom? Männen? Eller andra kvinnor som i tex det här kommentarsfältet? Eller kanske till och med man själv?
Tycker nog svenska män generellt är duktiga på att ta ansvar för sina barn.

Jag svarade ”Anonym” 10:07 för övrigt

Vilka är de fysiska biologiska skillnaderna som gör att män är mer kapabla till att skruva upp hyllor, bära tyngre kassar och skotta snö? Missförstå mig inte, jag tror också att fler män än kvinnor gör det där, men jag tror inte att det beror på några fysiska biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Skotta snö kan ju de flesta göra. Likställ med att bära runt på en, eller två ungar samtidigt för att någon (eller båda) av dem fick ett utbrott på vägen hem från lekparken. Eller bära matkassar samtidigt som man bär på ett barn, eller skjutsad en fullastad barnvagn. Eller vad det nu kan vara. Eller hur gör alla kvinnor som är ensamstående föräldrar? Eller bara lever ensamma, utan partner och barn?

Alla familjer får väl göra det som passar dem bäst. Jag lider av för lite sömn och mår väldigt dåligt psykiskt redan efter få nätter med dålig sömn. Men min sambo däremot har inte alls ont av för lite sömn, därav tog han nästan alla nätter trots att han arbetade. Man får helt enkelt se till vilka förutsättningar man har inom ens egen familj.

Det är ju helt i individuellt hur man lägger upp det. Själv anser jag inte att föräldraledighet innebär att man är särskilt ledig…

Vår son är 5 månader och jag var hemma 9 veckor i somras. Var hemma direkt när han föddes 2 veckor och var hemma och sjuk 2 veckor nu på hösten. Jag har tagit ca 90% av nätterna. Mest för att jag klarar sömnbrist mycket bättre än min fru. Ofta tar jag nätterna fram till nån gång mellan 05-07 och så byts vi av. Jag sover hellre på morgonen och min fru sover hellre ostört på natten.

Vi har ett ganska okomplicerat barn så är väl inte helt säkert att man kommer göra likadant om det blir fler barn…även om det funkar jättebra just nu.

Jag har bara fått en och har haft lyckan att kunna sova eftermiddagarna när han också sover Under föräldraledigheten men jag undrade då och undrar fortfarande – hur i allsindar klarar sig flerbarnsföräldrar när de äldre är vakna och man inte kan ta igen sömnen under dagen??? Senare när L. började ta flaskan tog min man första nattmatningen eftersom han då fortfarande var relativt vaken och jag fick de där v

Har två under två och en femåring, slocknar i soffan klockan 8 när den äldsta lagt sig. Woo. Life on the edge.

Hade min man haft ett 7-16 jobb så hade han fått tagit mer nätter när jag var föräldraledig med dottern. Men han kör timmerbil och börjar 3 på natten och kör 12 timmar. Han själv erbjöd sig hela tiden men sa nej fram tills dottern var ett år ungefär. Nu hjälps vi åt och ger varann tid till att vila 🙂 jag är gravid med nr två och mår fruktansvärt dåligt så han kör alla läggningar på kvällen tex. Men han hjälper till väldigt mycket om nätterna också även om han har ett krävande jobb. (Nu sover dottern oftast) Det har jag med, förskollärare med 18 1-5 åringar….. så där gör vi ingen skillnad utan vi hjälps oss 🙂

I värt fall började jag jobba heltid på nytt jobb när dottern var 3 dygn, pappan tog hela föräldraledigheten och gjorde allt på nättern och dagarna. Kvällarna var mina fram till läggdags och då hade vi sena rutiner med dottern och vanlig läggning var vid 23 när vi lade oss alla tre. En kolikomgång på en månad löste jag med att sova i husbilen på uppfarten, ego som satan men som tur gick det över fort och inte som andra man hör om som har flera månaders kolik.

Wow, tre dygn?! Hur kändes kroppen då? Efter förlossningen menar jag. Måste varit jättetufft fysiskt att återhämta sig och samtidigt lära sig nytt jobb samtidigt

Nä kroppen var inget problem med alls, lite ont i ryggen efter bedövningen men annars var den fräsch. Hade bara avslag några dagar så klarade mig med trosskydd. Men sov gott på nätterna pg av allt nytt både hemma och på jobbet. Men vilka mysiga kvällar vi hade ihop jag och dottern medan mannen sov och tränade. Minns de kvällarna än idag när dottern nu bor i USA.

Fattar inte ens hur det här kan vara en diskussion. Alla gör det som fungerar bäst i sin egen familj. Om det är att den som är hemma tar allt ansvar på natten så gör man så, om man delar nattansvaret så gör man väl det för att det funkar bäst för båda. Det finns ingen generell lösning. Jag är föräldraledig nu och på dagarna hinner jag sköta hela hushållet, bebisen samt träna. Jag tar hela ansvaret på natten och det funkar toppen för oss och jag mår superbra. Det innebär inte att det funkar så för alla eller ens att det kommer att fungera så under hela ledigheten. Förutsättningar kan vara olika och ändras

Alla gör väl som dom vill?
Min man tog alla nätter med barnen pga att jag blir en (ännu större) bitch utan sömn?