Kenza är fortsatt sjukskriven

kenza zouiten

I en influencervärld full av sprättben, ”utmattade” bloggare som varit på för många vinluncher eller som helt enkelt inte får till den där perfekta selfien i motljus med den nya påsen från Chanel så är det lätt att glömma bort att det faktiskt finns en riktig kämpe i den.
Någon som gått igenom mer skit på sina 27 år än många av oss gör på en hel livstid och trots att livet lite sparkat undan fötterna på henne så tuffar hon på.
Vi som följt henne ett tag vet att vägen sannerligen varit kantad av taggbuskar och är det inte en ohållbar situation med sin pappa som hon stänger ute ur sitt liv för att sedan återförenas med honom strax innan hon förlorar honom så är det att få den kroniska sjukdomen Hypotyreos bland annat – något jag själv är bekant med då jag levt med den i X antal år.

Det är få saker man varken kan påverka eller köpa för pengar och det är hälsa – vare sig det är sin egen eller en närstående.
Blir man sjuk och livet vill annorlunda så finns det inga pengar i världen som kan ändra på utgången och jag tror Kenza skulle ge alla sina pengar för att ha kunnat muta livet.

Hon är en extremt framgångsrik och privat människa och jag tror kanske att det finns en och annan som inte är medveten om Kenza har det tufft.
Hon har varit sjukskriven från Ivyrevel och arbetar halvtid/hemifrån sedan några månader tillbaka.
Här beskriver hon det för första gången i bloggen:

Jobbar (hemifrån) morgon och kväll men njuter av solen på dagarna. Fokus är på att må bra. Ni har undrat varför jag inte delar med mig så mycket av mitt liv längre och det är för att jag inte orkar. Jag är inte redo än. Vet inte om jag ens är redo att skriva detta men nu gör jag det iallafall. Samtidigt som pappa gick bort fick jag ett riktigt dåligt läkarbesked som vände upp och ner på hela min tillvaro, och mitt liv de senaste månaderna har varit tufft både psykiskt och fysiskt. För att ens orka upp ur sängen på morgonen var jag tvungen att ändra på en hel del för jag höll på att gå sönder totalt. Vill inte att ni ska bli oroliga, förhoppningsvis vänder det snart och då kanske det blir min tur att vara lycklig, men jag vill ändå ge en liten förklaring till varför jag inte delar med mig av så mycket längre.//Kenza

Den här kommentaren kom in på hennes blogg för några dagar sedan och var så fin att jag ville lyfta upp den här:

Jag tror Kenza behöver lite kärlek och pepp och även om hon inte behöver det så förtjänar hon det ändå!
Lämna den här eller inne hos henne så kommer den nå henne.

 

 

Elaine Eksvärd inspireras av Alexander Pärleros

Jag blev så inspirerad av att träffa Alexander Pärleros på framgångspodden. Han gör alla måsten innan 09.00 och är uppe med tuppen eller innan tuppen 04.30. När vi sågs hade han haft sovmorgon för han gick upp 06.04. Jag vill ju också bli en morgonmänniska och han sa att man ska se det som en jetleg, det tar en liten stund eller några dagar att komma in i det. Jag gick upp en timme tidigare idag.//Elaine

Jag förstår helt enkelt inte vad som är inspirerande med att kliva upp 04.30 för att vara klar med dagens alla måsten kl 09.00?
Varför är det beundransvärt och någonting att eftersträva, särkilt om man inte är en morgonmänniska som Elaine inte verkar vara? Är det inte bättre att använda de timmar på dagen när man är pigg och mår bra istället för att tvinga sig till att vända på dygnet?
Efter kl 09 när alla måsten är avklarade, vad gör han sen? Spankulerar omkring till det är dags att gå och lägga sig?
Och när går han och lägger sig? Samma tid som ”vanliga dygnsrytmsmänniskor” eller flera timmar tidigare?

Jag vägrar köpa den här ”uber mensch-mentaliteten” som människor som kliver upp flera timmar före alla andra målar upp så vida de inte kommit på ett sätt att sova 4 timmar per natt och kan förlänga sitt dygn.
Om du kliver upp kl 04.30 och går och lägger dig kl 23.30 och är effektiv och mår bra under dina vakna timmar – ja då är det väl bara att gratulera, men om du klappar dig på axeln över att vara supereffektiv som tvingar dig själv en smula att gå upp kl 04.30 för att sedan gå och lägga dig kl 20.30 så är det ingenting jag avundas så vida inte alla i ditt umgänge har samma dygnsrytm.
Jag ser helt enkelt inte varför detta är någonting att avundas.
En av anledningarna till att jag ville bli egenföretagare var just att kunna bestämma över min egen sömn. Jag sa ju inte upp mig från en fast 8.30-17.00 för att sedan kliva upp två timmar tidigare för att visa hur duktig och effektiv jag är.
När jag jobbade på SATS så började jag vissa dagar 04.45 och det fuckade upp hela mitt liv och inte fan var jag mer effektiv eftersom jag var tvungen att sova på eftermiddagen när jag kom hem, alternativt var en zombie för resten av dagen.
Den värsta tiden i mitt liv rent jobb/livsmässigt.

Om man kliver upp två timmar tidigare så måste man som sagt gå och lägga sig två timmar tidigare för att inte drabbas av sömnbrist och riskera att ta fel barn på förskolan osv och då är man ju inte mer effektiv, man har ju bara flyttat till en annan tidzon är människorna i din omedelbara närhet – geografiskt sett –  lever i.
Så varför tvinga sig upp när kroppen vill sova för att göra de saker som du lika gärna kan göra på kvällen när kroppen vill bli vaken?

Blir ni imponerade av människor som kliver upp 04.30?

Läsarna anser att Isabella Löwengrips nya företag Hermine Hold är likt Hermes

Isabella visar upp lite mood boards för sin nya satsning – hårbandsföretaget Hermine Hold – som läsarna så klart har åsikter om.
Sammanfattningen man kan göra är att ifall Hermes och Hagabadet fick ett kärleksbarn så skulle det vara Hermine Hold.

Vad tycker ni själva? För likt?
Succé eller en ny Egoboost?
Party eller platt fall?

Influencers beställer in mat enbart för att posera med

Johanna e Olsson instagram pasta

Att köpa in en maträtt enbart för att posera med den för den klyshigaste av bilder från Venedig näst efter Hannalicious poseringsfest i en Gondol är fan bland det dummaste jag hört sedan Isabella Löwengrip försökte förklara sin statistik som diffade med typ 1 300 000 läsare.

De menar att de sedan gav bort maten till en hemlös men jag undrar jag…
Tog de verkligen inte hundratalet bilder när de med sprättben och designerväska framklämd under ena armen överlämnade pastarätten?
Upp till bevis! Där kan vi snacka content!
Pics, or it didn’t happen!

Vad kan man mer skaffa bara för att posera med för att sedan göra sig av med?
En hundvalp? Ett fadderbarn? Ett jobb?**

Tack för tips!

**
”vanligt” jobb alltså! Ett icke-influenciskt arbete…
Ja, influencing ÄR ett riktigt jobb! 🙂