Jag kanske är naiv eller så är jag… känd. Jag tog med en vän på ett mingel och märkte hur märkliga många var när en icke-känd person kom in i bilden. Det var som att hon inte existerade eller var intressant. Hon ställde frågor men fick inga frågor tillbaka, fokus riktades tillbaka till dem själva eller mig.
[…] Jag tänkte att jag undrar hur många personer som är snälla mot mig på riktigt och vilka som bara är det för att jag är känd.. tanken gör mig sorgsen för min värld är för jävla fin alltså. Jag får en massa leenden och tack dagligen. Men jag tror inte att det är för att jag är känd utan för det jag försöker att göra för utsatta barn. Tack alla ni för det.//Elaine
Det som Elaine skriver om här har jag själv upplevt first hand.
Jag gick från att vara en musikbloggare med många läsare till sjukskriven och ickebloggande vanlis.
Om ni bara visste hur många som helt plötsligt varken svarade på sms eller knappt hälsade efter det. Extra intressant blev det ju då den dagen Bloggbevakning blev stor och dessa människor då helt plötsligt ville ha kontakt igen och låtsades som att det regnade när de försökte nästla sig in igen.
Det blev så pinsamt uppenbart vad dessa människor hade för agenda och jag skämdes nästan å deras vägnar för hur pinsamt det hela blev.
Själva hade de inte vett att skämmas, ens lite…
Och eftersom jag den här gången är så totalt ointresserad av allt det världen kan erbjuda en storbloggare så skakar jag mest på huvudet åt alla dessa ögontjänare.
Inte förrän man inte har något mer än sig själv att erbjuda så visar människor sina rätta ansikten och de som bara varit ens vän för att kunna ådra sig fördelar och gynnas själva är de som visar sina fula nunor först.
Det är tråkigt att behöva göra en sådan upptäckt och komma till dessa insikter, men jag är helt övertygad om att det förmodligen är så i nästan varenda bransch.
Eller vad tror ni?
Föregående inlägg 
Bra att någon har insett varför de behandlas som de gör. Ibland när man läser kändisars bloggar/instagram över bemötande de fått osv så verkar de som att de inte alla förstår att en icke känd person inte skulle fått samma bemötande. Känns så världsfrånvänt att liksom inte förstå att de är priviligerade och att vi ”vanlisar” inte hade fått samma bemötande.
Jag är fortfarande en vanlis och blev inte direkt ”kändis” efter min medverkan i tv. Men märkte ändå att mina gäster på jobbet helt plötsligt fick upp ögonen för mig och de flesta blev väldigt tjenis och trevliga. Mest för att de ville veta hur det skulle gå i tv innan det visats.
Nu när programmet är över så är det långt ifrån lika många som är sådär trevliga och småpratiga, trots att jag fortfarande är lika trevlig i mitt jobb och bemöter som exakt samma som innan.
Konstigt det där. Att människor kan va så tillbakadragna att de måste ha någon ”agenda” bakom allt, har vi så lite att prata om annars, vanlisar?
Generationen som kan småprata med en främling över sockerskålen utan baktankar på cafét är sannerligen på väg bort. ?
Nu är jag lite nyfiken vad du gjort ?
Robinson eller Biggest Loser gissar jag! Desirée S kanske? Bara en känsla jag fick! ?
Nix ?
Halv åtta hos mig?
Nix, det varade mer än en vecka ?
Jag gissar helt vilt på gift vid första ögonkastet?
Bachelor?!
Atleterna? (Eller vad nu det där programmet som gick i SVT där massa okända idrottare tävlade mot varandra i allt möjligt)
Hela Sverige bakar?
Mästerkocken?
Bonde söker fru?? 🙂
”Generationen som kan småprata med en främling över sockerskålen utan baktankar på cafét är sannerligen på väg bort. ?”
Ja, de enda som har börjat tala med mig när jag suttit på café, för att fråga vad det är jag läser för något (både i Sverige och utomlands), är äldre personer, 65 år och över. Så himla trevligt, och det leder alltid till längre och intressanta samtal.
Vilka roliga gissningar! ? vet inte om jag vågar röja min identitet. Egentligen fånigt. Vill ju inte bli särbehandlad på grund av min status liksom *blinkblink*
Men en av era gissningar var iallafall rätt!! ☝️
Hela Sverige Bakar!
?
//Moa
Inser hur jävla naiv jag är, för tror att människor inte kan vara så genomfalska. Hur fan kan man leva med sig själv? Alltså, på riktigt en genuin fråga. Jag försöker ju interagera på nytt i samhället efter tio år utanför och har så svårt att förstå hur människor utan sinnesförvirrande substanser kan vara så…. elaka?
Ge tillbaks bara och det är elakingarnas problem. Dom borde skämmas men har inte vett till det.
En kändis är väl kändis för att många är intresserade av personen, är tillräckligt många intresserade så spelar det ingen roll vad personen gör, folk bryr sig ändå. Jag som är helt okänd fattar väl att ingen bryr sig om vad jag tycker eller vad jag gör, det är inte falskt i mina ögonen utan rätt så typiskt människor. Sen finns det människor som till varje pris vill vara kända och som söker sig till andra kändisar, ryser när jag tänker på hur falska de är.
Jag har upplevt detta tyvärr många gånger. Inte för att jag är kändis, verkligen inte utan på andra sätt.
T.ex. När jag var 18 år och fortfarande oskuld så blev jag tillsammans med en kille som bodde rätt så långt ifrån mig. Men jag blev störtkär och jag trodde att han var det med… Vi träffades och jag förlorade min oskuld med honom. När han åkte hem hörde han aldrig av sig. Han spelade ett spel och blev bara tillsammans med mig för att ta min oskuld. Gjorde så jäkla ont när man insåg det.
Jag dejtade en kille en kort period som var med mig bara för att jag var smal. När vi träffades var jag tydligen inte smal nog för honom så han dumpade mig. Helt sjukt.
Ja, finns flera exempel men folk som beter sig på ett annorlunda sett bara för att man är oskuld, smal, känd, snygg, rik osv för att sedan ändra sitt beteende mot en när de har fått vad de ville ha eller ifall man slutade vara det där de tyckte om hos en från början. Är ens någon ens förvånad över att man idag har så sjukt svårt att lita på människor och på att de faktiskt inte bara spelar ett spel med en?
Är liksom i ett förhållande sedan 2 år tillbaka men jag har dagar då jag ifrågasätter hela förhållandet just på grund av idioter man träffade före honom.
Du pratar om något HELT annat. Vi diskuterar kändisskap. Du pratar om killar som velat ha sex och gett sig på att få det på ett eller annat sätt.
Nej, det är inte helt annat. Läste du ens det jag skrev? Folk som utnyttjar en för att man är något de vill ha eller har en status. Same shit.
Vadå, status som oskuld? Nej men alltså, tycker faktiskt att detta är två rätt olika saker. Vi talar om kändisskap som alla vill vara en del av och få lite stjärnglans och du pratar om killar som ville ha sex, precis som de vill ha av alla kvinnor.
Tror inte det där handlade om status. och nej, du kan inte jämföra din oskuld du miste i tonåren med kändisskap. Det där hörde inte till ämnet.
Jag visste inget om det där förrän det var försent. Tyckte livet lekte på jobbet och att alla var så underbara. Först i efterhand (när jag reflekterade över att folk var kalla, ointresserade och liknande) fattade jag att folk hade varit så smickriga för att jag var i ett hemligt o coolt projekt för ett coolt konto. Plötsligt räknades jag för att folk ville skvallra om vad som hände i projektet. 🙁
Sverige är det enda land man kan bli kändis bara för att vara känd. Klipp håret på en Big brother deltagare och lyckan är gjord typ. Helt ärligt så undrar jag hur många skulle överhuvudtaget känna igen Elaine på gatan eller på ett fik?
Jag var nära att hälsa på henne på gatan för min hjärna tänkte ”där är någon jag känner”. Sen insåg jag vem de var och att hon inte känner mig ?
Håller med om din argumentation, Nina, många som tror de är kändisar är inte allmänt igenkända. Elaine får leenden och tack av dem som vet vem hon är, inte pga sitt jobb för utsatta barn utan pga kändoch man vill hålla sig väl. Går att se vilka som avföljde t ex Virtanen och vilka som tror att han kommer tillbaka.
Och att folk behandlar en annorlunda när de tror att det kan vara lönsamt för dem själva är trist men naturligt. Så är det i alla branscher. Alla är vänliga mot chefen men när hen får sparken är det borta. Inte så konstigt, tycker jag.
Håller inte med. Se bara på kardashians tex. Och det finns även många stora influencer i andra länder som är kända just i deras länder för ”ingenting” bara att vi i Sverige inte har samma koll.
Fast, Kim blev känd för sitt vänskap med Paris Hilton och när hon gjorde porrvideon med sitt ex Ray J så exploderade hon. Hon använde det till sin fördel. Så jo, Kardashians är kända för något. Sen var ju Kims pappa advokat till Oj Simpson. Så familjen var rätt så kända redan då. Men de exploderade efter sexvideon. Sen har de genom olika projekt stannat kvar i rampljuset.
För att inte tala om Bruce jenners OS guld, han var ju ett namn i USA länge innan han gifte sig med kris
Vem har blivit känd i Sverige på ingeting? Att klippa håret på en kändis är väl någonting om det räknas som något att vara vän med en kändis?
Deras mamma gör ju för fan allt för att de ska stanna kvar i rampljuset.
Är det ett projekt att läcka ut en sexvideo? Kardashians är ett typexempel på folk som är kända för ingenting från början, annat än för att känna nån som är känd. Vilket inte är en prestation eller projekt.
Att vara känd för att man varit kompis med en kändis (som i sin tur är känd för ingenting) och gjort en sexvideo är själva definitionen på att vara känd för ingenting…
Sverige är det enda land man kan bli kändis för att vara känd? Hört talas om Kardashians?
Min skola (när jag gick i grundskolan) var med mycket i reportage i tidningar förut, oftast för att vi fick så jävla fantastisk mat. Jag var alltid den som satt sist i matsalen och åt långsamt när vi firade skolans ”födelsedag” eller liknande, så jag blev automatisk med på alla bilder. Attans, inte blev jag kändis för det! ??
Haha alltså din kommentar fick mig att skratta, jag tycker så mycket om lokaljournalistik och det här är liksom det i sitt esse. Det är ju kul att en skola uppmärksammas för sin goda mat men hur många reportage kan det egentligen bli om samma skola genom åren, och med samma bildvinkel 😀
Fast lite så är det väll i denna bloggen? Bloggare som själva kontaktar camcam eller som befinner sig här i kommentarsfältet får mildare behandling än andra som inte gör det?
I alla fall känslan jag fått. Kan ju självklart ha fel.
Det verkar vara så. De tänker förmodligen keep your friends close, but your enemies closer om Camcam.
Jag är en vanlis, som kändisar brukar hälsa på mig. Bl.a. Elaine har gjort det. Min slutsats är att jag måste vara lik nån ”viktis” alt. att jag ser så vanlig ut att alla har känt nån som ser ut ungefär som jag. Oavsett så brukar jag hälsa glatt tillbaka.
Kommer aldrig sluta skratta åt en situation jag hamnade i på lokala Ica. Då bor jag i en liten håla i Småland. Står i kö, stressad och vill bara hem när kvinnan före mig börjar prata med kassörskan. Lägger ingen notis vid det, alla känner alla här så lyssnade knappt. Förens kvinnan före mig säger att hon minsann är Per Morberg sminkös och ville ha kaffe. Där höll jag på att börja asgarva. När sen kassörskan ringer upp en kollega och ber henne hämta kaffe höll jag på att avlida. Garvade hela vägen åt hur absurt det är att begära kaffe på en Ica butik pga Per Morbergs sminkös ?
Tycker folk är trevliga generellt.
Är man trevlig och artig så blir man bemött lika.
Är det verkligen så konstigt att man i sociala sammanhang vänder sig till de man känner?
Skillnaden mellan att vara ljummet intresserad och direkt otrevlig är milsvid.
Att flertalet inte hör av sig om man blir sjuk beror väl på att man inte har annat än en yrkesmässig relation. Skulle bli sjukt irriterad om folk som jag inte har en relation till börjar höra av sig för att jag är sjuk.
EE är inte speciellt känd, varken för det ena eller det andra. Men hon tycks alltid råka ut för dumhuvuden som inte fattar någonting eller är ohövliga och har fördomar. Tror hennes största miss är att läsa av sociala sammanhang och kunna tolka vad människor egentligen avser och menar.
Återigen efterlyser jag lite ödmjukhet inför andra människor. Kändisar har väl också svagheter. Blyga, osociala, deprimerade, osv, osv.
De är människor, helt enkelt!
//Moa
Fattar inte varför det är så viktigt att ha massor med vänner? Eller varför man inte kan bära sin egen väska?
Att få synas tillsammans med d-kändisar och bli omnämnd?
Det skrivs om hur viktigt det är att vara självständig men i verkligheten nästan dör man för att få tillhöra den krets av idoler man har. Säger nån hoppa så hoppar man och så är man nöjd med vad man åstadkommit.
Känns som att verkligheten har blivit väldigt smal och trång och att allt kretsar kring sitt eget jag.
Om man kallar detta fenomen för utveckling så är det synd om oss/världen?
@ anonyma jag
Tänker som du.
Varför ens gå på en tillställning där man inte känner någon utom en.
Vad är syftet?
Förmodligen vill man så innerligt frottéra sig med kändisar. När kändisarna inte agerar som man önskar så är de otrevliga?
Varför inte bara koncentrera sig på sitt egna liv och vem man vill vara istf att klaga/försöka ändra på andra?
Går man på kändisgrejjer så får man nog lov att inse att ingen är där för att skaffa nya kompisar utan för att synas.
//Moa
Aj sånt där gör ont camcam. Hur sjutton funkar en del. Tur man inte vill bli känd. Nä ser ingen lycka i det.