My Martens har gjort det till sin grej att publicera inlägg som ibland är så illa sammansatta att de knappt går att ta sig igenom.
Ursäkten? Dyslexi. Alltid dyslexi.
Jag har själv inte dyslexi och vet således ingenting om hur det är att leva med det, däremot finns det många dyslektiker som arbetar med att skriva och publicera text och som aldrig är i närheten av att hamna i samma kategori som My.
Ta det här inlägget till exempel.
Det är ett sponsrat inlägg där hon alltså får betalt för att marknadsföra en produkt, och redan i rubriken spårar inlägget ur.
Att ha dyslexi kan väl knappast orsaka att en viss del av texten blir så pass liten att den knappt går att läsa? Eller?
Dyslexi är absolut en förklaring till att stavning är extra svårt och att det tar längre tid att skriva korrekta inlägg, men det är ingen ursäkt att hafsa iväg samarbeten som direkt avspeglar sig negativt på företaget.
Jag vet inte om My tycker att det är lite ”gulligt” att hennes inlägg ibland innehåller fler fel än korrekt sammansatta meningar, eller om hon helt enkelt skiter i det eftersom hon alltid kan vifta med sitt dyslexi-trumfkort.
Om man vet med sig att man har dyslexi och att det påverkar kvalitén på de inlägg man får betalt för att att skriva så tar man väl den hjälp som behövs för att underlätta för sig själv och för att hålla en fortsatt hög kvalité på det man publicerar?
Vill hon fortsätta publicera en blogg där det ibland krävs en ganska så vild fantasi hos läsarna för att klura ut vad hon menar – för all del, gör gärna det, men jag hoppas att företagen börjar ställa krav på kvalité – även på bloggare med dyslexi.
De SKA kunna förvänta sig korrekta inlägg istället för att få ett inlägg som det här som på många sätt skadar företagets rykte än leder till merförsäljning – vilket är vad de betalar för.
Och kan bloggaren inte leverera inlägg i den kvalité som företaget kräver så får de helt enkelt strunta i att göra sponsrade inlägg. Jag är helt övertygad om att ifall det ställdes som ett krav på My vid nästa sponsrade inlägg så skulle hon kunna publicera ett felfritt inlägg.
Det skulle på sin höjd ta två minuter för hennes pojkvän att läsa igenom hennes inlägg om hon nu inte kan se varken stavfel eller annat själv.
Men jag tror helt ärligt inte att hon kommer bryr sig så länge inte företagen ställer någon typ av kvalitetskrav på henne för att betala ut ersättningen.
Simon Sköld har även han dyslexi men av någon konstig anledning så publicerades hans bok utan varken stavfel eller olika storlekar på texten. Jag misstänker att han kanske tog hjälp av någon?
Selma Lagerlöf hade dyslexi och ser också ut att ha hittat ett sätt att ta sig runt det i sina texter och samma sak för Agatha Christie och HC Andersen.
Att ha exempelvis dyslexi är en förklaring till varför inlägg kanske tar både längre tid och mer energi att publicera men det är ingen ursäkt att göra ett mycket sämre jobb när allt som krävs är att be någon göra en snabb genomläsning.
Företaget som betalar för samarbetet skulle med största sannolikhet gärna göra det om det innebar att standarden höjdes i inlägget.
Företag brukar allt som oftast ändå vilja se inläggen innan de publiceras men det verkar inte vara fallet här.
Vill man arbeta med text, trots att man har dyslexi, så får man vara beredd på att det kommer krävas lite mer arbete jämfört med de som inte har dyslexi.
Rättvist? Nä, men livet är sällan det.
