Therese Lindgren bemöter alla de spekulationer om att hon gjort diverse skönhetsingrepp, men när jag läst hennes text så inser jag att hon inte svarat på frågan om huruvida hon modifierat sitt utseende med hjälp av skönhetsingrepp.

Det är intressant som hon säger – damned if you do, damned if you don’t.

Ponera att jag mår så dåligt över min fula näsa att jag väljer att operera den och sedan berättar på youtube, ja då skulle jag kallas för dålig förebild som triggar unga att operera sig. Skulle jag operera näsan men INTE berätta om det gör jag OCKSÅ fel eftersom att jag då ger unga en skev bild av verkligheten eftersom att jag ”lurar” barn att tro att ett icke-naturligt utseende är uppnåeligt. Förstår du vad jag menar?//Therese

Vad är egentligen bäst?
Att få folk att sluta med skönhetsingrepp är ungefär lika troligt att Tjocka Hetästarkatten slutar vara hungrig eller att jag slutar med rumstempererad Cola Zero så hur ska man göra?
Berätta om det?
Inte berätta om det?

Jag kan spontant känna att det inte riktigt är så enkelt.
Om en person som aldrig skriver om utseende mm gör ett skönhetsingrepp så är det inte så mycket att ojja sig om, medan om en person – som exempelvis Bella som kapitaliserat på att vara ”naturlig”, ”size me” och som högt och tydligt deklarerat att hon är emot plastikkirurgi och att hon aldrig skulle lägga sig under kniven eftersom hon vill vara ett bra föredöme för sina barn – helt plötsligt gör en kovändning där utseende helt plötsligt är det viktigaste som finns och allting de tidigare stått för kastas ut genom fönstret, då är det mer av ett problem.

Så. Summa summarum.
Om du inte pratat utseende innan så behöver du inte heller göra det efter.
Men… har du mer eller mindre gjort en karriär av att vara emot skönhetsingrepp och stolt proklamerat att du minsann aaaaaaldrig skulle lägga dig under kniven, så kan en förklaring vara på sin plats när detta ställningstagande helt plötsligt slopas och ersätts med en utseendefixering av sällan skådat slag .

Vad tycker ni?