Att uttala sig om att inte uttala sig

Advokat Elisabeth Massi Fritz har de senaste dagarna uppmärksammats mycket i media efter att Aftonbladets serie 200 sekunder publicerat ett program där mängder av Massi Fritz tidigare anställda vittnat om hur de blivit bemötta och behandlade av sin chef.
Historier om överdebiteringar, härskarteknik och trakasserier från människor som arbetat på advokatfirman tidigare har nått pressen och vissa av de före detta anställda vågar inte uttala sig, ens anonymt av rädsla för repressalier.

Advokat Elisabeth Massi Fritz blev i höstas en av frontfigurerna i Metoo-kampanjen och har porträtterats som en förkämpe för utsatta kvinnor och de senaste dagarnas avslöjanden passar inte alls in i den bilden.
Jag har aldrig varken träffat eller kommunicerat med henne och tänker således inte heller uttala mig om sanningshalten i det som framkommit utan jag noterar bara att Massi Fritz har stängt av kommentarsfunktionen på sitt Instagramkonto men annars inte uttalat sig, förutom en första kommentar där hon meddelade att hon inte hade någonting emot att 200 sekunder pratar med hennes anställda.
Elaine är en av dem som valt att kommentera det hela fast utan egentligen kommentera det specifika fallet.
Hon diskuterar istället kring frågeställningen – Kan man vara bra på sitt jobb och samtidigt vara en usel chef/ledare?

Jag vet inte hur det är med er men jag har själv haft i alla fall en chef som var alldeles lysande på sitt jobb och som besatt helt otroligt mycket kunskap om det område som vi arbetade i, men om han var en bra chef?
Nej, absolut inte.
Jag skulle snarare vilja kalla det för en ren katastrof.
Han var den som hade absolut erfarenhet och kunskap på hela företaget men det gjorde honom inte mer lämpad till att vara chef – snarare tvärt om.
Han var mycket mer intresserad av att grotta ner sig i specifika arbetsuppgifter och tyckte mest att man störde om man bad honom agera chef – någonting som han heller inte hade en aning om vad det betydde.
Han fick helt enkelt chefstjänsten för att han varit längst på företaget och besatt mest kunskap – inte för att han på något vis var mest lämpad för det.

Vad har ni för erfarenheter av chefer? 

Men Calleponken

Jag kan inte låta bli att bli lite nyfiken..
Tror Calle Schulman verkligen att jag tänker släppa hans räkna nedkalender som han dramatiskt basunerade ut med en självsäkerhet som skulle få Karl XII – pre Poltava då givetvis – att blekna i jämförelse.
Med tanke på hur mycket han stretade, stånkade och gnällde över hur ingenting längre var roligt på Instagram när man inte längre får göra smygreklam som man vill så hade jag inte förväntat mig någonting mindre än en nedräkning likt den som sker i Time Square varje nyår.
Jag såg liksom framför mig hur Calle monterar upp en ställning med en fallande boll på ovansidan av svampen vid Stureplan så att ingen riskerar att missa vad som komma skall.
En boll som, under den minut det tar för den att sjunka, visar glimtar från Calles räkna ner-kalender.
Från 111 till 0. The end of an era! Truly!

Hade inte det varit nått, så säg?

Angående adlinks

När jag gör klicklänkar medför det en text högst upp i inlägget, som ni säkert har sett, där står det att det är ”affiliate” vilket betyder att jag tjänar några ören, när ni trycker på länken eller en % om ni gör ett köp. Det är alltså inte ett samarbete, men jag vill förtydliga det så ni inte tror att jag gör samarbeten varje dag!

De flesta webbutikerna har idag en affiliate på alltifrån kläder, produkter och inredning. I just det här inlägget tjänar jag ingenting på länkarna till skorna eller jeansen, men på t-shirten.
Hoppas ni tycker det är okej att jag får några ören på era klicks ?
Jag vill gärna veta vad ni tycker och ställ gärna frågor om ni har!//Margaux

Jag kom att tänka på en sak när jag läste texten här ovan som kommer från Maggis blogg.
Det är ett ämne som jag varit inne och nosat på innan och det är det här med adlinks och affiliates.
I det här inlägget tog jag upp hur vissa av Englas läsare resonerade kring hur de på bästa sätt kunde undvika att klicka på Englas länkar, även om de var intresserade av produkten, medan Sandra Beijers läsare reagerade på helt motsatt vis.
Många menar på att det är ren och skär girighet som lyser igenom på de flesta bloggarna och det kan jag hålla med om att det framstår som, men det skulle lika gärna kunna vara att transparensen blivit mycket tydligare och att både samarbeten och adlinks markeras tydligt nu jämfört med tidigare.

Men handen på hjärtat nu.
Om du fick två olika alternativ att presentera en sak, produkt eller liknande på – vilket sätt hade du då valt att göra det på om det inte påverkade kunden på något vis?
Hade du valt alternativet där du gynnas av att någon klickar på din presentation, eller har du låtit bli?
Valet påverkar alltså inte kunden på något vis utan den enda som påverkas är du, beroende på ditt val.

Ni som hela tiden klagar över adlinks och lämnar arga kommentarer om att ni minsann inte tänker klicka på bloggarens länk utan hellre letar upp produkten och klickar er in på den bakvägen..
Hade ni valt bort möjligheten att tjäna pengar trots att i princip allt från skor till swimmingpools har adlinks bara för att inte verka girig?

Jag tycker det är ytterst intressant!
Den som läser och klickar på din länk påverkas inte överhuvudtaget hur du än gör, men ändå så verkar så många av er tycka att adliks och affiliates är sattyg som drabbat hela influencervärlden.

Hur hade du gjort? 
Jag är riktigt, riktigt nyfiken faktiskt..

Tuttar, tuttar, tuttar!!

Youtubern Lovisa Karlsson har publicerat en film på Instagram där hon dansar topless framför kameran och kommentarsfältet fylls av någon utav två saker. 
Hyllningar eller otrolig kränkthet.

Någon går så pass långt att de tycker att det Lovisa gör är olagligt, men det har jag mycket svårt att se. Däremot så bryter hon säkerligen mot ungefär alla regler som finns på Instagram men än så längre ligger den uppe trots alla som med största säkerhet anmält den!

Herregud, det är tuttar! Tuttar! Ofarliga tuttar!
Hade jag kunnat studsa runt utan bh och tröja utan att ge mig själv blåtiror så hade jag också gjort det.

Vad tycker ni? 
Frigörande eller fruktansvärt?