Modigt!

Elsa Billgren:

Elsa och hennes man Pontus la ut den här annonsen på Instagram för några dagar sedan eftersom de vill hyra ut sin lägenhet i en och en halv vecka runt påsk.
Jag är extremt kritisk till att hyra ut min bostad med mina saker i den och då är jag inte ens en kändis som Elsa.
Hur gör man?
Plockar man bort precis alla saker som kan vara personliga och låser in dem någonstans? För vem vet vad det är för en typ som vill hyra din lägenhet?
Särskilt om du är känd menar jag. Stollar har ju funnits i alla år, men tänk att få in vederbörande i ditt hem där hen ostört kan härja runt bland dina saker i över en vecka?

Kanske är jag paranoid? Jag vet inte? Är jag det?
Och är det verkligen värt att sanera hela ditt hem på privata saker för 5000 kr?
Jag skulle kunna tänka mig att hyra ut mitt boende möblerat men inte med mina privata ägodelar kvar i. Jag undrar om det är jag som är paranoid och nojig eller om jag helt sonika har mer märkliga och privata saker än gemene man och som jag inte vill ska komma ut? 🙂

Vad tror ni?
Skulle ni hyra ut med alla era saker kvar i lägenheten?

Linn Olssons fruktansvärda besked

Linn Olsson:

Den 27/1 beskrev Linn Olsson hur hennes häst Soraya varit halt när hon kom till stallet:

Efter det åkte jag ut till min prinsessa och möttes tyvärr av tråkigheter. Ett varmt och svullet framben och hälta… Jag har känt igenom, klämt och böjt och hon är inte ett dugg besvärad när jag klämmer och känner igenom henne förutom att hon är halt. Jag ringde direkt Christian, som tränade henne igår, och då hade hon varit bra. Så något har hänt under dagen idag.
Känner jag mig själv rätt ringer jag veterinär på måndag, men fram tills dess får hon vila och förhoppningsvis blir det bättre alternativt tydligare vad som är problemet. Själv tycker hon inte att det är någon biggie utan gjorde förtjusta hopp när jag skulle springa med henne…

Jag har väl berättat om försöken att jogga tillsammans med Soraya? Jag har provat, snörat på mig träningsskorna och tänkt att vi ska jogga ihop. Hon blir HELT till sig, vill galoppera eller busa hela tiden = hennes flåsiga matte orkar inte med hennes sällskap ?

Håll tummarna att det går över snabbt <3//Linn

Idag skriver hon att hennes häst – Soraya – är utdömd:

Det går bara inte att förstå och de få stunder jag förstår så går det inte att dra ner luft i lungorna. Soraya är utdömd.
Hon har utan tvekan varit det mest villkorslösa i mitt liv sedan hon klev in i det och vi har blivit vuxna sida vid sida. Chocken och sorgen är avgrundslös. Jag klarar knappt att tänka tankarna tyst för mig själv och än mindre att formulera mig i ord. Jag måste hitta ett sätt att andas i denna nya uppslitna tillvaro och först när jag klarar det kan jag berätta. Ni får ge oss tid. //Linn

För att förstå lite vad ”utdömd” betyder så sökte jag mig till Hippson.se där de tar upp just det här ämnet.
Så här skriver de:

Om man har en häst med en kronisk skada som gör att den ej längre kan användas som rid eller tävlingshäst och hästen är ”utdömd”, dvs att försäkringsbolaget har löst ut livsumman på hästen för att veterinär och försäkringsbolag bedömer att hästen inte längre har användbarhet som ridhäst, så kan man istället för att avliva hästen välja att triangelmärka den och anpassa hästens liv efter de förutsättningar den har.

Detta gäller hästar som bedöms kunna klara av att vara sällskapshästar eller ev användas till lättare promenadridning. Triangeln som man frysmärker hästen med gör att hästen officiellt märks så att ingen ska kunna träna den hårt eller åka på tävling med den.
[…] Man glömmer ibland bort att triangelmärkning är ett alternativ då en häst blivit utdömd. Det måste dock vara rätt typ av häst som triangelmärks och klarar av ett lugnare liv utan lika mycket ridning. Hästen får inte lida till vardags av sin skada, då är det inte ett alternativ. Sen glömmer man ofta att det finns många människor som kan tänka sig att ha en sådan häst. Alla vill inte träna jämt och tävla och kanske vill ha en häst att enbart skritta ut i skogen på. Tänkvärt!

Om det är någon av er som han mer information kring det här så får ni gärna dela med er.
Kan ett sto som är utdömt användas till avel exempelvis?

Men…oavsett vilket så är det här ett alldeles fruktansvärt besked för Linn och jag förstår att hon knappt kan andas just nu. Hon som trodde att hästan kanske klivit lite snett eller liknande och så får hon det här beskedet som slår ned som en bomb.

Här hittar ni Linns blogg där ni kan lämna lite stöd, pepp och kärlek för det behöver hon.

Tack för tips, S!

Det nya tolvstegsprogrammet

Stina Wollter/Instagram:

Det som Stina Wollter skriver om i det här inlägget är SÅ intressant för det var inte jättelängesedan som jag fortfarande blev lite smickrad av sånt här…mäns åsikter om mig, min kropp och mitt utseende.
Jag minns när Cissi Wallin berättade om en kille som kommenterat hennes kropp på gymmet när hon tränade med sin PT och hur obekväm hon blev av det, och jag tänkte att ”Vaddå? Det är väl alltid trevligt med en komplimang?”.
Nä, det är det inte! Eller borde i alla fall inte vara det.

Jag tror att vi – hela kvinnosläktet – skulle behöva en stor jäkla intervention där vi sedan drar på behandlinghem där vi först avgiftas och sedan får behandling för vårt djupt rotade beroende av mäns bekräftelse, komplimanger, åsikter och tyckande om våra kroppar, vår sexualitet och utseende.
Vissa behöver kanske bara stanna någon vecka, andra kanske behöver en mer intensiv typ av behandling men tänk så skönt att komma där ifrån utan som ett blankt papper?
Alla patriarkaliska slaggprodukter är utrensade ur systemet och de män som fortfarande skulle försöka få oss att vilja ha och bry sig om deras åsikter om oss skulle sannerligen få veta att de lever.

Man kanske skulle sätta sig och fila på ett nytt tolvstegsprogram?
Ett program i tolv steg för att hjälpa dessa testosteronstinna alfahannar att lägga band på sig när de vill pracka på kvinnor sin syn och åsikt om dem och som kommer bidra till att den här typen av beteende minskar för att sedan – i en perfekt värld – försvinna helt.

Att resonera om ett resonemang

Angelica Lagergren:

Jag hade först tänkt att försöka sammanfatta den här diskussionen som skett inne på Angelica Lagergrens blogg men inser att jag förmodligen skulle gör alla mer eller mindre förvirrade så jag kopierar in den så att ni förstår vad jag pratar om.
Janis – som ställt den ursprungliga frågan verkar tycka att Angelica – och den här Ida – har sig själva att skylla för att deras män velat lämna relationen och att om de bara agerat annorlunda så hade han kanske inte valt den andra kvinnan, trots att han var kär i henne.

Är inte det den ultimata skampålen att behöva stå bunden vid?
”Att om du bara hade agerat annorlunda under vissa oidentifierade gånger under förhållandet så hade kanske inte din man lämnat dig, men eftersom du inte gjorde det så får du skylla dig själv eftersom det då är ditt fel att han lämnade dig för kvinnan han blev kär i?”

Jag skulle vilja att den här ”Janis” skriver en lista på alla dessa val man borde och inte borde göra för att ens man inte ska lämna en även om han blir kär i en annan kvinna.
Jag tror att det skulle kunna bli en best seller men tanke på alla skilsmässor som kommer kunna undvikas.
Att ingen har tänkt på det tidigare? Alla som vill ha en kopia räcker upp en hand!