Blondinbella/Mia Skäringer:

Jag såg en parodi som Mia Skäringer hade gjort om mig på Instagram. Det är inte ofta jag reagerar på kommenterar eller hårda ord från människor. Det mesta rinner av mig. Men just när det kom från Mia Skäringer sved det lite. Jag har älskat hennes kamp för kvinnor, för att man ska få vara som man är, se ut som man vill och hur hon har ifrågasatt normer och ideal. Men så kommer ett klipp som det här. Kvinnor klankar ner på andra kvinnor. Jag blir besviken. När ska det sluta? När kan vi kvinnor bara hålla varandra om ryggen och backa upp? Det finns mycket jag kan bli irriterad över men jag skulle aldrig idag hacka eller göra mig lustig över en annan kvinna offentligt. Skulle jag vilja konfrontera gör jag det direkt med personen. Systerskapet måste få gå före i det offentliga, det är min övertygelse. //Bella

Bella har lagt ner en halv livstid på att ”befästa” sitt varumärke med content managers, filmteam, make up-artister varje dag – listan kan göras oändlig – och ändå så kan hon inte skilja på privatperson och varumärke.
Det är inte Bella som Mia Skäringer för en parodi på, lika lite som det var Bella som privatperson som jag skojade med på terminal 5. Det är produkten hon byggt av sig själv som den fnittrande, glapskrattande powerkvinnan med ett filmteam lika stadigt vid sin sida på ett sätt som får Truman Show att blekna av blotta jämförelsen. Och att den är så pass befäst att det går att göra en parodi på – är inte det ett tecken på att man lyckats med det man satt ut för att göra? En parodi som ingen förstår vem den handlar om är lika kul som att snorta mjäll så allt det här gör är att visa för Bella och hennes content team att de faktiskt lyckats etablera Bellas märkliga sociala medierpersona som de förmodligen hade som mål.
Privatpersonen Bella vet vi ingenting om eftersom hon inte delar med sig av den på sina sociala medier och kan då således heller inte drivas med. Det var den märkliga reklamfilmen och konceptet Mia drev med, inte med Bella som person.
Och att prata systerskap? Var det systerskap att se till att en av hennes anställda gråtandes lämnade hennes kontor? Då gick det nämligen hur bra som helst att skilja på privat och prestation men då passade det ju också agendan att försöka framstå som en hård och tuff chef.

Och sen den sista märkligheten i Bellas inlägg:
Skulle jag vilja konfrontera gör jag det direkt med personen.
Den här raden text. I ett offentligt blogginlägg.
Om detta nu är så himla viktigt – varför tar inte Bella detta direkt med Mia Skäringer? Om nu systerskapet alltid ska gå före det offentliga?
Var inte systerskapet viktigare än att försöka plocka sympatipoäng i den egna bloggen?

Sorry, jag köper det inte. Gör ni?