Engla:
Godmorgon söndag! Idag är vi sååå sega så det känns som att jag skulle vilja sova hela dagen. Jag och pojkarna är i alla fall uppe och ser på barnprogram och dricker kaffe. Jolie och R sover fortfarande. Jag hade tänkt träna men känner mig så himla trött just nu så funderar på en vilodag.//Engla
Med tanke på det här inlägget från Engla så borde hon var vara den sista som kommer med bortförklaringar, ursäkter och undanflykter när det kommer till träning?
Eller lever hon inte som hon lär i sitt ”tough love-inlägg”?
Föregående inlägg 
Enligt Engla själv så får hon fruktansvärda ångestattacker om hon inte tränar varje dag typ och läkaren tycker att hon ska träna varje dag (??).
Hm, fruktansvärda ångestattacker av uteblivna träningstillfällen, låter som om att hon utvecklat ett träningsberoende. Låter inte sunt alls om daglig styrketräning är SÅ viktigt för att må bra. Det kanske är behandling mot träningsberoende som behövs istället? Undrar verkligen om det är vanligt att träning blir så otroligt viktigt för folk? Man ska väl kunna må bra psykiskt även om man inte kan träna på några dagar? Jag gillar också att träna men har aldrig känt någon sorts ångest när jag inte kan träna så det är väl därför jag inte fattar.
Jag har mycket ångest och medicineras och går hos psykolog. Min ångest är också bunden till träning (bland annat, jag får ångest av allt, haha) och jag tränar minst nio pass i veckan men är ändå aldrig nöjd. Ingen läkare har någonsin uppmuntrat detta, utan snarare tvärt om. Att inte orka finns inte i min värld. Jag har tränat sönder knäna men kör ändå. Jag är inte korkad, jag vet att det är osunt och onormalt men det är ångesten som driver mig, inte träningsglädje
Du verkar ha god insikt om din problematik, jag tror och hoppas att det kan hjälpa dig.
När man har erkänt för sig själv och försöker förstå så har man kommit en bit på väg.
Önskar dig bättring!
Det är jättevanligt, i alla fall på mitt gym och bland de som tränar i princip varje dag. Går inte många veckor med mycket träning för mig innan de känslorna dyker upp vid uteblivet pass! Och även fast jag bestämmer mig för att det är okej att hoppa träningen en gång finns ångesten där krypandes i kroppen.
Eller ja, grova ångestattacker kanske jag inte får.. men lite halvmycket ångest i alla fall!
Hej tjejer. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Sitter och hyperventilerar samt har grov ångest. Kan någon snälla säga vad jag ska göra innan jag gråter ut mina inälvor? Har haft den sämsta dagen på så länge, min pojkvän och jag hamnade i ett stort bråk så han stack och sa han var chockad över vilken människa jag är (par sedan 5 år), jag ska operera bort en cysta om någon dag och kuggade precis en stor/sista tenta samt blev uppsagt från mitt jobb förförra veckan. Det kan låta som vanliga problem för andra men mitt hjärta är helt söndrigt och jag gråter oavbrutet. Hjälp 🙁 Känner mig så ensam och tom.
Jag vet inte om det är det här man kallar för ångestattack, men någonting måste det vara för jag är så söndrig och känner just idag att min livslust är lika med noll.
Det låter som en ångestattack. Försök att andas djupt och se till att du får ordentligt med syre. Jag blir hjälpt att avslappningsövningar, men alla är olika. (sök på guided meditation på Youtube och se om det funkar för dig)
Livet suger ibland. Det gör det verkligen, men du fixar det här! Det enda du behöver göra för att överleva är att andas. Inget annat spelar någon roll. Skit i disk och vettig mat. Andas, hitta något som känns bra, typ film, serie, bok, spel osv. Jag tycker om att titta på disneyfilmer eller my little pony när jag har mina attacker. Du fixar detta! Redan imorgon känns det bättre! En sak i taget. Du hittar ett nytt jobb, försök att se det som en ny möjlighet. Operationen kommer vara läskig, men det klarar du! Jag har själv cancer och skryter ständigt med mina coola ärr. Man får försöka hitta det positiva liksom. Håll ut. Andas. Det går bra. Vi hejar på dig
Jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna ge för råd. Men jag vill iaf säga att jag känner med dig. Jag hoppas du och sambon kan lösa era problem.
Och att det övriga i ditt liv löser sig.
Har du någon vän du kan få stöd av? Eller familj kanske?
Jag separerar just nu. Och jag har blivit positivt förvånad över hur många som bryr sig bara man vågar visa hur man mår.
Stor kram till dig!
Tack. Jag hoppas att allt löser sig för dig med <3
Jag har ingen jag kan kontakta, då mitt liv är väldigt ytligt och jag lever i en fasad som har rasat totalt. Mina vänner tror mitt liv är perfekt och jag har aldrig kunnat lita på någon vän, för så fort de får reda på att mitt liv inte är perfekt så sticker de, då är det inte lika mycket status att vara vän med mig. Jag har en barndomsvän som jag försökte kontakta, men märkte precis att hon har raderat mig på Facebook, bytat nummer och blockat mig på Instagram (vet inte vad jag har gjort?). Så nu står jag här, ensam, utan jobb, utan min bättre hälft och utan någon livslust. ALLS. Jag har inte gjort annat än att gråta nonstop sedan min pojkvän stack, det var liksom droppen och där krossades allt i miljoner bitar på marken. Jag har försökt kontakta honom men han ignorerar mig fullständigt. Han är tyvärr min enda familj och riktiga vän.
Jag hann svara lite längre ner innan jag såg att du skrivit det här. Du, hjärtat, var bor du någonstans?
Men kära nån <3 vad jag önskar att jag kunde ge dig en kram. kan du ringa nån? Du får gärna maila mig på r.c.g.l@hotmail.com om du vill
Hej. Först och främst, du är inte ensam! Om du känner att du har svårt att hantera den akuta situationen, så tycker jag att du ska försöka prata med någon exakt nu! En familjemedlem, en vän, jourhavande kompis/medmänniska, en präst i Svenska kyrkan. Om du känner att det kan vänta till imorgon så är elevhälsan på uni en idé också! Särskilt eftersom en del av ångesten verkar komma från en kuggad tenta. Ta gärna hjälp av flera kanaler, det är inte lite du har att kämpa med. Var snäll mot dig själv, lite som du kanske hade varit mot en ledsen lillasyster, och tänk på att det inte är konstigt att du reagerar starkt när det är kämpigt på alla plan samtidigt: relation, hälsa, plugg och jobb.
På sikt, försök skaffa en samtalskontakt. Via vårdcentralen kan man få några besök hos en kurator, via universitetet (om det finns en psykologutbildning) kan man gå billigt hos en terapeut som är under handledning. Om du kan, så vill jag verkligen rekommendera regelbundna psykologbesök.
En sak i taget, inga stora beslut när du är mitt i krisen, titta på något varmt och snällt och ät något gott. Och ring någon och våga var ärlig med hur du mår, människor älskar att få hjälpa till!
Stor kram
Man brukar ju säga att all skit har en tendens att komma på precis samma gång 🙁
Förstår at det blir svårt att hantera när det blir så mycket på en och samma gång. För att försöka lugna sinnet och kroppen något så kan du försöka tänka på att ta nuet sekund för sekund. Orkar jag ta mig förbi just den här lilla stunden i nuet utan att dö? Ja, det gör jag.
Och så tar man det så. Stund för stund.
Ställ inte en massa krav på dig själv just nu. Försök inte hitta lösningar på allt nu på en gång. Det behöver du inte. Utan fokus nu är att försöka hitta något form av lugn. Sen kan du leta efter lösningar. Världen kommer inte gå under om du låter problemlösningen vänta en dag eller två.
Har du någon du kan prata med så är det bra. En promenad hjälpa till att lugna kroppen något.
Försök komma ihåg att även om det kännu totalt skit just nu, så varar inget för evigt. Den känslan kommer att gå över. Jag lovar!
Redan imorgon kommer det kännas något lättare. Och dagen efter det något lättare.
Och kom ihåg att alla problem alltid går att lösa, även om det inte känns så just nu.
Tror det är viktigt att du släpper ut dina tankar och känslor på något sätt och bollar dem med någon. De slår lätt knut på sig själva om man bara sitter och tänker och känner för sig själv. Och innan man vet ordet av mår man ännu sämre. Har du ingen att prata med så kan du skriva. Att bara få ut allt hjälper jättemycket.
Kroppen är kvar på stenåldern på många sätt och även fast den signalerar dödsfara just nu, så är det inte farligt att vara ledsen. Tillåt dig att vara ledsen men kom också ihåg att du är starkare än vad du tror. Du klarar det här.
Jag blir så rörd över att ni vill hjälpa mig. Helt främmande människor. Det vrider sig i magen på mig över hur patetisk jag är som skriver så öppet härinne om mina problem, men ni ska veta att det betyder så oerhört mycket för mig. Helt främmande människor som ställer upp för andra i nöd. Jag har lovat mig själv att från och med nästa vecka kontaktar jag VC för att be om hjälp till ta tag i mina hjärnspöken och sakta men säkert komma upp på benen igen.
Tusen tack. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag skrev så öppet härinne (det verkade inte som om att det uppskattades av Alex).
Min email är simwestberg@gmail.com om du vill prata
du är inte patetisk, du mår dåligt! det är modigt och bra att du berättar
Sök jobb i en annan stad, flytta, fall in love.. Testa nåt nytt. 🙂 Möt nya människor, hitta nya vänner.. lämna allt bakom dig och börja om på nytt. En nystart, du har chansen framför dig just nu!
Hej!
Jag brukar aldrig kommentera (min första kommentar ;))… Men kände att du berörde mig.)
Jag kan tipsa om att kontakta PRIMA! Jag var i en liknande situation för någon månad sedan och kände att familj/vänner inte riktigt fanns där utan behövde prata med en utomstående person! Eftersom privata psykologer är ganska dyra kontaktade jag min vårdcentral (men dom hade inte tid förrän om någon månad) så då rekommenderade de mig att antingen ringa varje morgon efter en akuttid eller kontakta PRIMA. Mycket kan man säga om vården i Sverige idag men jag har faktiskt fått så bra hjälp med medicin, och remiss till samtalsterapeut samt kontinuerlig läkarkontakt. (Jag var absolut inte självmordsbenägen, utan kände bara en enorm ”oförklarlig” sorg/tomhet inom mig.)
Men mår bättre idag, mycket pga hjälpen jag har fått. Bara att veta att någon brydde sig om mig och mitt psykiska välmående gav lite ny energi :). Så jag rekommenderar dig absolut att göra samma sak!! Man behöver inte vara jättedeprimerad eller fundera på att skada sig själv/ta sitt liv för att förtjäna utomstående hjälp!
Styrekramar!
Men vänta nu…. Hahahaha hahaha… Hahahaha skrev hon verkligen det där? Hahahaha kan inte sluta, så dum!
Det här är inte direkt första gången någon skriver väldigt utelämnade om sitt liv i det här kommentarsfältet. Historierna har inte vart det samma, men är på samma tema ”hej jag har ett problem och jag vet inte vart jag ska vända mig”. Av alla ställen i hela världen tycker alltså flera personer att det här kommentarsfältet är det bästa stället att lätta sitt hjärta?
Jag må låta hjärtlös, men jag tror att de här inläggen skapas av en och samma person i syfte med att trolla lite.
Om jag har fel så ber jag om ursäkt, men det är lite för mycket sammanträffande för att det ska vara trovärdigt för min del.
Hej Alex. Jag är ganska säker på att Anonyms kommentar var till inlägget och inte kommentarsfältet. Men jag kan ha fel. Hur som helst.
Jag är på riktigt. Mina problem är på riktigt. Jag har ingenstans jag kan vända mig, ingenstans där jag kan vara helt anonym och samtidigt få stöd från folk som tidigare har visat att de bryr sig om folk i nöd (jag har sett en tjej som tidigare skrev att hon övervägde självmord, mitt hjärta smälte helt när jag såg vilket stöd hon fick härinne). Jag har panik. På riktigt. Vem skojar ens om något sånt?
Jag har som du kan läsa inte andra än ytliga vänner, min mamma och pappa har jag knappt kontakt med och övriga släktingar har jag ingen kontakt med alls. Jag tycker du är otroligt hjärtlös, men jag tänker inte önska dig ondska. Önskar dig däremot värme och kärlek i ditt liv, det kanske får dig att inse att alla människor inte har ett perfekt liv. Mina hjärnspöken äter mig levande. Jag är känner mig som en död människa i en levande kropp.
Jag kan lova dig för att din kommentar fick mig att vilja kräka mina inälvor ur mig, den fick mig att skämmas för att ens skriva härinne. Jag skäms innerligt. Du får gärna dock tipsa mig om vart jag kan vända mig anonymt. Så lovar jag att du slipper se någon sån kommentar av mig någonsin. Tack.
Jag är ledsen för din skull, jag vet hur det är att må riktigt jävla dåligt. Har gjort det själv även om jag inte är i en sådan sits just nu.
Ett ställe att vända sig är exempelvis internetforum. Det finns forum för det mesta, men några av de större är ex familjeliv och flashback. Jag fick själv väldigt bra stöttning och råd av folk på flashback när jag mådde som sämst.
Jag hoppas du hittar stöd någonstans och får ditt liv på fötter igen. Lycka till.
STOR kram till dig. Mitt intryck av dig är att du verkar vara en fin och sympatisk människa. Det kommer att ordna sig för dig. Men först och främst behöver du ta hand om dig själv och din ångest här och nu. Tänk inte på allt samtidigt, tänk inte för långt fram och som att du har missat en massa. Lider själv av ångest och mantrat ”dag för dag, minut för minut” hjälper för mig. Jag har också stått i ett läge där allt bara gick sönder och gick åt helevte på samma gång, skillnaden var väl att jag har en fantastisk familj som stöttar mig i allt. Men det finns många andra människor som vill dig gott, du har kanske bara inte träffat dem ännu.
Återigen, kram <3
Hjärtat i… Du ska verkligen inte skämmas, det är snarare Alex som ska skämmas för sin oempatiska framtoning. Jag tycker du är jättemodig som öppnar dig såhär. Saker och ting – livet – brukar alltid falla på plats på något sätt och lösa sig med tiden.
Kram
Hej, Ibland suger livet av olika anledningar. Det hör liksom livet till. Det viktiga är att tillåta sig själv att faktist må dåligt. Det är ok att livet inte riktigt är tipp topp nu. Det är ok att jag är ledsen just nu. Det kommer ljusare tider-tro mig. Önskar att du har någon i din närhet som du kan tala med och känner förtroende för. En anhörig, en vän, en kollega. Om du inte har det utan känner dig väldigt ensam så tveka inte att söka hjälp. För det finns hjälp att få-bara man tar det lilla steget och lyfter telefonluren. Glöm inte att du är inte ensam. Det är många som känner eller har känt som du. Livet kan vara tufft för oss alla. Tänk på att inte se dig själv som ett offer. Ta tag i ditt liv och gör det bästa du kan för att må bättre.
Fy så elakt av dig att skriva så när någon behöver hjälp och stöd. Jag tycker det är jättebra att folk som vill vara anonyma och få stöd kan få det via ett kommentarsfält.
Till dig som mår dåligt:
Jag blev så ledsen när jag läste det du skrev. Ingen ska behöva gå igenom allt detta ensam. Ta det lugnt, andas, hitta något som kan få ångesten att släppa. Ring någon av stödlinjerna om du behöver prata av dig. Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för dig! Lycka till, ge inte upp, jag/vi tror på dig!❤❤
Jag tycker att det är fint att många ser det här som en trygg och stöttande plats man kan vända sig till! Det gör mig lite stolt, på ett märkligt sätt, att vara del av ett stöttande community. Världen kan vara en hård och läskig plats
Vilken låg kommentar. Att skamma en person som öppnat upp sig och får den personen att känna att den inte är välkommen att skriva om sin ångest, det tycker jag verkligen är att nå en ny nivå av hjärtlöshet. Vet du hur modigt det är att faktiskt öppna upp sig, att faktiskt, oavsett vart man gör det nånstans, ta steget att be om hjälp och säga att en mår dåligt? Det krävs mycket mod för det! Att hänvisa att en kan vända sig till andra forum är precis som att i verkligheten vända ryggen åt en vän i nöd, och att göra det, att inte bry sig, kan få förödande konsekvenser.
Nu har Engla lagt upp ett inlägg om sin utmattningsdepression som hon tidigare haft, man tycker ju att någon med den bakgrunden skulle förstå varför det är ok att inte träna när man känner sig trött efter jobbet, men icke, den kopplingen går visst inte fram.